Idag har jag varit i köket i flera timmar o fixat o donat.. Har gjort en stor kycklinggryta, den blev ganska god. 

Jag är ju ganska kräsen ,, men det har jag blivit efter min magsäcksoperation som jag gjorde 2010 o det verkar bara bli värre o värre. Men, jag kan äta kycklingfilé , fisk o skaldjur.. Men tillbaka till maten idag så har jag i massor med gottigt i.. 

Mitt recept är; 

2 brk Kokosmjölk

Grädde

svamp 2 brk hela svampar o 2 brk skivade

2 brk vattenkastanj

2 brk bambskott

6 morötter (hackar i mindre fyrkanter eller som du själv vill)

Vitlök 5 st

Sweet chilisås

2 stora Gul lök

salt o citronpeppar

Chili sweet

Gurkmeja

Curry

Jag skär kycklingen i mindre bitar o bryner dom,, kryddar dom oxo i stekpannan innan jag lägger över dom i min stora gryta. När jag bryner dom så kryddar jag bara med citronpeppar o salt o sen när jag har lagt i alla dom brynta bitarna så kryddar jag med dom andra kryddorna.. 

Sen har jag i den hackade moroten, jag delar vattenkastanjerna, bambuskotten o dom hela champinjonerna på mitten o blandar med kycklingen innan jag har i kokosmjölken o grädden. Låter det koka upp o sen sänker jag värmen lite o låter det puttra, det får puttra på i nästan 1 timme.. Jag har i löken o vitlöken när det har puttrat i ca 30 min.. Sen är det bara att vänta på att det ska smaka gott =)

Till detta har jag kokt potatis o massor med brysselkål.. Brysselkålen kokar jag kanske i 5-6 min sen häller jag av vattnet,, har i lite flytande margarin o salt o det slungar jag runt.. Det är så gott. 

Smaklig Måltid =)

Amygdalan, den lilla mandeln, och Hippocampus, den lilla sjöhästen, båda delar av limbiska systemet är utgör centrala element i våra minnes- och affektinlagringssystem. Att känna till något om hur de samarbetar hjälper dig både skapa metaforer tillsammans med din klient och att arbeta mer effektivt med finliret mellan affektreglering och narration.  Hippocampus och amygdala arbetar tätt samman men står för olika minnesinlagringssystem hos oss. Tekniker för att arbeta modifierande med dess funktioner används mer eller mindre i nästan alla terapiformer som syftar till nyinlärning och nya färdigheter – även om terapeuten inte tänker på det – men genom bara litet mer kunskap om hur de fungerar är det lättare att anpassa interventioner.

Två omaka samarbetspartners

Amygdalan hjälper oss överleva genom att varna för fara, verklig eller upplevd. Amygdalan funkar som en “alarmcentral” som säger varning, varning –  svarta hundar bits, rynkade pannor betyder hot, en hiss betyder fara etcetera. Den är särskilt uppmärksam på ångest men även på upplevelser av skam och oro. Den kallas ibland lekfullt för generaliseraren – den varnar hellre en gång för mycket än en gång för litet. I minnesinlagring har amygdalan den centrala funktionen att koda in känslor i minnen.

Hippocampus funktion är bland annat episodiskt, språkligt minne och har en aktiv del både i inlagring och återkallande av minnen. Denna kortisonkänsliga formation slås ut av långa perioder av stress – därav del av förklaringen av nedsättning i minne vid långvarig stress. Men i god funktion är den drottningen av språk och kallas ibland för “förminskaren”. När amygdalan larmar för oro kan hippocampusaktiviteten öka för att att förmedla – inte den svarta hunden, inte just en sån hiss. Fenomenet kallas inom interpersonell neurobiologi “name it to tame it”, det vill säga när ett stimuli blir begripliggjort i sin kontext så kommer skräcken att minska.

I terapi märker vi detta genom att kontextualisering verbalt ofta lugnar och reglerar en orolig klient. Balansgången och hantverket består i att för mycket “ord” och prat under en session kommer att ta bort känsloupplevelsen och därmed hotar att göra behandlingen overksam.

Varje gång du minns ett minne lagras det in på nytt – används för rekonsolidering

En av mekanismerna bakom fungerande terapi såväl som återkommande negativa minnen, flashbacks, rumination är att varje gång du minne ett minne så lagras det in på nytt. Även om vi tror det är det inte samma minne av t.ex doppen i vår ungdoms badsjö som vi minns varje gång. När minnet återkallas blir det vad man kallar för “instabilt” och känsligt för ny tillkommande information. En del av det vi upplever samtidigt som vi minns, t.ex en ändrad känsla kommer att lagras in tillsammans med minnet. Säg t.ex att du får veta att vattnet i sjön var förorenat. Minnena av baden kommer att ändras till följd av detta.

Den fobiskt hundrädde som en gång blivit skrämd av den svarta hunden får varje gång en mörk hund dyker upp (och senare kanske alla hundar) en återaktivering i amygdala som varnar för fara samtidigt som episodiska minnen dyker upp i hippocampus. Så länge alla hundar undviks förstärks inlagringen – rädsla hör ihop med hundar. Minnet blir inlärt på nytt – ofta flera gånger per dag och minnesspåret förstärks.  Och ju fler gånger samma neuronbanor fyrar av tillsammans – desto mer sannolikt att de upprepas igen; neurons who fire together – wire together.

Detta använder vi aktivt i t.ex ångest- och fobibehandling – genom att återkalla minnesbilder som del av behandlingen. När man påminns om något blir minnet instabilt och sparas igen på nytt (Björkstrand et al. 2016:Disrupting Reconsolidation Attenuates Long-Term Fear Memory in the Human Amygdala and Facilitates Approach Behavior, Current Biology).  I terapi arbetar man ofta med att “störa” återsparandet av minnet på olika sätt, så kallad rekonsolidering. Genom att tillföra ny erfarenhet – t.ex en rynkad panna betyder kanske inte att någon är arg på mig – kommer hippocampus att inlagra en modifierad version av minnet som leder till att amygdalan inte larmar lika starkt nästa gång. Skillnaden kommer att synas på fMRI-scans på bland annat amygdalas minskande aktivitet före och efter en lyckad behandling.

Bron mellan hippocampus och amygdala – ett kontaktarbete

Precis som så mycket annat i fungerande terapi handlar detta arbeta om kontakt mellan differentierande delar som var för sig utför sin uppgift men är länkande till andra funktioner. Idealt sett fungerar amygdalan och hippocampus i samspel – en överaktivitet hos amygdalan kan märkas som att man badar i ångest utan att kunna ta sig ur det, medan en dominant hippocampus (i samspel med vänsterhemisfäriska funktioner) kan leda till att affekten för snabbt släcks ut och undvikandet är ett faktum. Att arbeta för att återupprätta fungerande samspel är en grundnerv i terapi.

Hippocampus funktion försvagas till exempel vid stress eller trauma, bland annat på grund av att formationen är så känslig för höga nivåer av stresshormonet kortisol.  Med en utslagen hippocampus kommer “generaliseraren” amygdalan kunna få stort spelrum om känsligheten för ångest och oro blir stor, och den blir ofta överaktiv. I flera fall kan faktiskt minnesträning tjäna en funktion i att återaktivera hippocampus samtidigt som man arbetar med tekniker för att lugna amygdala – till exempel genom god allians i kombination med nyinlärning (Louis Cozolino 2017: The neuroscience of psychotherapy, Third edition).

Jag förstår inte varför det inte krymper i min frys ?? Men det är klart,, jag äter ju inget av det jag bakar.. Jag ger bort det men jag har ändå mycket annat oxo. 

Men nu har jag bakat dumlekola kaka med en liten twist.. Jag har inte smakat dom men mamma sa att dom var goda så jag litar på henne =)

När jag såg noblessen när jag handlade så tänkte jag att man kunde kanske lägga det på kakan, jag tror att det skulle vara gott.

Det receptet jag hade var detta; 175* . Mitten på ugnen i ca 10-12 min. Jag fick 48 stycken, dubbel sats. Receptet tog jag från mamma för många år sen men inte med noblessen.

400 gr margarin/smör

6 dl mjöl

2 dl socker

2 tsk bakpulver,, jag tar lite mer

Dumlekolor

Noblesse, den vanliga

Det är ju inte många ingredienser o den är så lätt att baka.

Det står ju markerat på smörpaketet men jag vill ändå väga det.

Jag vispar med elvispen ihop socker o margarinet i några minuter så det blir lite "fluffigt"

Jag blandar ner bakpulvret i mjölet som jag sen siktar ner i smörblandningen, sen vispar jag med elvispen en stund. Den blir lite smulig men sen knådar jag ihop den.

Den här lilla degklumpen är bara 1 sats så jag gjorde en till sen. Receptet är på dubbel sats.

Jag rullar dom i små bollar, något mindre än mina chokladbollar.

Sen trycker jag försiktigt ner dumlekolan,, inte ända ner till botten.

Känn med en tandpetare om den är klar. Jag använde den vanliga stickan innan men den visade inte att degen var degig så en tandpetare är mycket bättre. Så här ser dom ut när dom har bakat klart.

Ja, det blev 48 stycken. Här är det 47 stycken för mamma var tvungen att provsmaka o dom fick godkänt.

Köpte aluminium formar som jag lägger dom i för min systerson ska få kakorna. Jag frågade honom för ett tag sen om han vill ha nåt bakat o han ville ha dessa kakor så då gjorde jag dom. Men jag hoppas att han tycker att det blir gott med chokladen på oxo. Den lägger jag på så fort jag har tagit ut plåten ur ugnen då smälter dom in så gott.

Ja,, nåt ni kanske vill prova på.. 

♥Lycka Till ♥