Mitt Nya Liv

Inlägg publicerade under kategorin SAKNAR DIG

Av Anneli Gustavsson - Torsdag 23 juli 13:30


 

Jag måste bara visa upp lille Svante igen. Han är så underbart söt o han var så fantastisk när han var hos mig. Han uppförde sig exemplariskt, inga som helst problem. Han hade massor med kärlek som han gav mig, han var även full av bus.. Mammas väninna har sån tur som har fått tag i en sån underbar hund. 

 

Jag trodde aldrig att någon skulle komma i närheten av hur Teddy var för han var perfekt i mina ögon. Han var mitt allt, han gav mig allt o han fanns alltid där för mig. Men,, Svante kommer i närheten o om jag skulle skaffa en ny hund nån gång så vill jag gärna ha en blandning av Teddy o Svante ♥

 

Men,, om jag skaffar någon ny liten sötnos så ska det vara en tik o hon ska heta Mitzie. Farmor o farfars hund hette det o hon var en vit pudel. 

 

Ja, det är fruktansvärt tomt utan Teddy. Från att ha fått ha honom i 15 underbara år till att jag måste leva ensam, det är inte roligt, det är tufft o väldigt ensamt. Så, Teddy gjorde väldigt mycket för mig..

 

Jag saknar Teddy

 

 

 

 


ANNONS
Av Anneli Gustavsson - Lördag 11 april 16:45

 
 
 
I 15 underbara år fick jag ha dig hos mig. Du var min vän o mitt allt. Du tröstade mig när jag var ledsen o du fanns där när du märkte att jag mådde dåligt o hade värk. Men vi busade mycket oxo, sprang o jagade varandra i lägenheten o körde inomhus agility,, upp på fåtöljen, ner runt bordet, upp på soffan o ett varv i lgh o så höll du på allra mest när vi hade varit ute, o när jag tog av dig kopplet så rusade du iväg.
 
Den dagen jag hämtade dig dig var jag så glad, så lycklig o jag kände redan då att det skulle bli jättebra. Jag fick världens goaste o mysigaste hund.. Men,, vi fick klippkort hos veterinären. Från det du var ca 5 månader så började du sätta i halsen men dom hittade inget, dom kollade gomseglet, tog bort dina tonsiller 2 ggr o ja jag vet inte vad dom gjorde men det var inget farligt. Men det var alltid något så vi var hos veterinären minst 2-3 ggr/år o du var så rädd men överlycklig när vi åkte därifrån för vi brukade åka o köpa en ostburgare till dig o den åt du raskt upp, var det inte hamburgare så fick du mjukglass.. 
 
Ja som sagt så var det mycket med dig. Det värsta var att du blev blind, döv o dement. Det var inte så farligt att du var blind o döv för du visste hur det var i lgh o jag gick alltid samma runda med dig när vi var ute o det klarade du jättebra, jag fick ju vara dina ögon.. Men när du blev dement så blev du så orolig om du inte var hemma, men här hemma var det lugnt.. Jag var jämt i din närhet så du kände av mig hela tiden.. Jag ville ju inte lämna din sida..
 
Till slut den tumören du hade i rumpan utvecklades o blev cancer,, det sa veterinären den 11 april 2016 o jag fick en chock för jag trodde att du skulle få salva o kanske nån medicin som du  hade fått innan men hon sa att det är palliativ vård som gäller.. Men hon sa att om det hade varit hennes hund så hade hon låtit honom somna in o jag lovade Teddy att om den dagen skulle komma så skulle jag lyssna på veterinären. 
 
Jag ville bara skrika rakt ut, slå på någon, ta med mig Teddy o bara springa därifrån men jag nickade o sa att han får somna in. Jag försökte ju hålla mig lugn för hans skull men jag kunde inte låta bli att gråta.  Jag blev först arg på veterinären för hon hade aldrig träffat Teddy innan o kan bara säga en sån jävla sak utan att blinka.. Jag ångrar så här efterhand att jag inte bad en annan veterinär få säga sitt. 
 
Hon kommer in igen med sprutorna, han fick först en så han somnade o då frågar veterinären mig om jag ville gå vidare med det ?? Hur fan kan hon bara ställa en sån fråga när jag inget hellre vill än springa därifrån med honom... Jag hade ju inget val så varför fråga ??
 
Han fick tillslut den andra sprutan ,, det var nåt blått i, den fick han 16;45.. Det var den som hela världen rasade samman för mig just då.
 
När han låg där, ja hon ville ha honom på undersökningsbordet så jag fick inte hålla i honom o jag ångrar att jag inte sa emot henne, men jag stod lutad över honom o höll om honom så han skulle känna mig.. Jag grät, jag pratade med honom o bad om förlåtelse för att jag inte klarade att hålla honom frisk längre. Jag tackade honom för att han hade varit världens underbaraste hund. Att han har tagit hand om mig under sina år, att han har funnits vid min sida. 
 
När jag tittar på honom så ser jag att tårarna rinner på honom o jag blev nästan hysterisk för det kändes som att han blev ledsen för att vi måste gå skilda vägar.. Det var HEMSKT.. Ingen ska behöva gå igenom detta.. 
 
Hur ska jag kunna klara mig nu ?? Vem ska trösta mig ,, vem ska ge mig nospussarna nu ??
 
Veterinären sa att jag kunde gå o lämna dig ensam. NEJ TACK,, han ska inte ligga där själv när jag vänder honom ryggen.. Så hon fick ta med honom ut först o sen gick jag ,, jag grät så jag hulkade, jag mådde illa, kändes nästan som jag skulle kräkas.
 
När jag kom ut till bilen så skrek jag rätt ut. Hur jag kom hem vet jag inte, att jag ens såg förstår jag inte .. 
 
Jag åkte in med världens goaste Teddy,, o kommer hem med ett tomt koppel.. Jag gick in till mamma o grät o hon sa att hon kände detta på sig eftersom jag inte hade svarat när hon hade ringt, men jag hade stängt av mobilen för jag ville inte att Teddy skulle bli störd mitt i allt.. 
 
Jag beställde en kremering ,, att du skulle vara ensam o inte med andra djur. Det var hemskt att vara skild från dig innan du kom  hem i din urna. Nu är du i alla fall hos mig ,, men jag kan inte krama om dig, jag kan inte busa med dig.
 
Jag pratar med dig varje dag. Ibland ser jag dig här hemma, många gånger känner jag av dig.
Sluta inte komma till mig, glöm inte bort mig.  Usch, vissa dagar vet jag inte vad jag ska ta mig till ? Allt känns så jobbigt. 
 
Men jag har väldigt många härliga minnen med dig, dom tar jag fram o tänker på.. Ett är hur du alltid kände när mormor bakade bullar..Då ställde du dig vid dörren o ville springa in till henne så jag fick ringa o be henne öppna sin dörr så du kunde gå in dit, sen ringde hon tillbaka till mig när du ville komma hem igen ,, så du kunde springa mellan oss..
 
Att skaffa dig var det bästa jag kunde göra, men jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle göra så fruktansvärt ont att förlora dig. Klart att jag hade tänkt tankarna men, nej detta trodde jag inte.
 
Idag är en hemsk dag att tänka tillbaka på för det var idag för 4 år sen du fick somna in. 
Men, jag gjorde det rätta o det var precis det jag lovade dig. Du skulle ha det bästa så länge du levde o det fick du.. 
 
Min älskade lille Teddy, jag saknar dig så otroligt mycket men jag vet att du har det bra där du är nu. Jag vet att vi kommer att träffas en gång ,, men det får dröja för jag har mycket kvar här som jag vill göra innan,, tex mina barnbarn som du älskade. Men vi ses en vacker dag ♥
 
 
Du satt alltid i ditt fönster o tittade ut. Dom sista åren gjorde du inte det eftersom du blev blind.
 
 
Så skönt att vara ute ♥
 
 
Saknar att ha dig jämte mig när jag sover. Du låg alltid mot min rygg o nu får jag ha en kudde där för att känna något, jag vande mig ju vid att ha dig där i 15 år..
 

 
 
Efter att du hade somnat in så kom det in en humla till mig. Den flög först till din lilla nalle o sen runt ut i köket, vidare till din lilla säng o sen tillbaka till din nalle o där satte den sig.. Jag filmade hela tiden o jag vet att det var du som kom o tittade till mig, du berättade för mig att du fanns hos mig..
 
I går kom det in en humla igen o den satte sig på din ljuslykta o jag vet att det var du.. Den satt länge på ljuslyktan innan jag hann filma, men jag vet o jag känner att du är hos mig ♥
 
Nu,,, just nu sover du gott.. Vi ses igen min älskade ängel ,, fortsätt vaka över mig ♥
 
 
 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - Söndag 12 jan 17:00


Jag hade ett hemskt år ,, det var fruktansvärt på många sätt o vis.. MEN jag hade även bra dagar, men återkommer till det sen.

 

Jag hade i 3 år gått med kramper i magen som strålade ut på högersidan o lite bak i ryggen. Har tagit upp det med läkaren flera gånger men dom har bara viftat bort det att det är min fibromyalgi men jag har sagt att det är nåt helt annat det är inte min fibro.. Men jag får ju lita på vad dom säger för dom är ju läkare,, eller ?? Om jag hade fått komma till min läkare så tror jag att det hade gått bättre än det gjorde, men nu får jag inte veta det.

 

I februari hade jag ont igen men jag väntade ut kramperna som jag alltid har gjort. För 2 år sen när jag var i Fuengirola hos mamma så fick jag värsta krampen men den försvann efter ca 30-40 min men efter det blir jag helt slut.

 

Den 6 februari hade jag fruktansvärt ont men jag var ändå tvungen att åka o handla så det gjorde jag. Men det var precis att jag tog mig hem.. Jag orkade inte laga nån mat utan värmde till lite tomtegröt men kunde inte äta den för smärtan var nästan olidlig o jag började må illa.. Jag ringde till mamma o pratade med henne lite o hon sa att nu får det banne mig räcka nu åker vi in o jag kände ju att jag började få feber oxo. MEN nu är det så att man inte får åka in utan måste ringa 1177 innan o där satt jag i kö i ca 55 min innan jag kom fram men sen var det bara att åka in till Närakuten.. Där hjälte dom mig direkt o sen fick jag gå ner till vanliga Akuten o där konstaterade dom att jag hade en kraftigt inflammerad, förstorad, hård gallblåsa med massor med stenar... Där sa dom till mig att hade jag väntat ett par dagar till så hade det brustit o det hade slutat illa. På fredagen den 8;e blev jag akutopererad där dom planerade med titthål men det gick inte för det blev en riskfylld operation så dom kallade till fler läkare, det tar i regel 1½ timme men detta tog 3½ timme o det var svårt att fästa gallgången för den var så kort men det gick tillslut. Jag fick dränage in i buken för det läckte så dom tömde mig flera gånger om dagen.. Jag fick blodförgiftning, hög feber 40,6 o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5, så där höll jag oxo på att inte klara mig. Efter 3 veckor läckte det fortfarande så jag fick åka till Linköping o få ett nytt dränage in i levern, gallgången o ut i tarmen. Tillbaka till Ryhov, första omgången låg jag inne 5 veckor, jag kommer knappt ihåg dom första veckorna o det är skönt det.

 

Jag fick komma hem o jag var så orolig att nåt skulle gå fel. Men jag hade hemsjukvård som kom o spolade mina dränage så det kändes tryggt o sen fick dom byta mina plåster på mage. Jag fick inflammation i såret oxo så dom fick öppna upp snittet o ha det öppet men plåster på detta som dom tvättade oxo o la ner gasbinda i,, o det gjorde så ont. Tänk er själva att trycka ner gasbinda i öppna sår... Jag började ju tappa mer än hälften av mitt hår pga att jag blev så sjuk, kroppen slogs ut men det har kommit tillbaka nu...

 

Jag hade svårt att komma igen för kroppen var helt slut. Jag orkade knappt gå runt mitt hus här o det är inte stort. Jag skakade, var matt o kände mig yr o svimfärdig länge.. Nu har det blivit mycket bättre men jag känner ibland att det inte är ok än.. Men jag är så glad att jag har kommit så här långt som jag har gjort.

 

Sen i somras small det till i båda öronen, som om nån drog ner persiennerna o det smäller till o jag blev så yr... Jag kunde knappt gå o jag började må illa, jag kände mig stupfull.. Jag ringde till VC o frågade om det kanske kunde vara öroninflammation för så blev det en annan gång men dom kunde inte säga säkert så jag skulle höra av mig nästa dag. Men på natten blev det så illa så jag kom inte ur sängen, jag fick ringa in till mamma o be henne hämta min rullator i förrådet, sen fick hon hjälpa mig till toan. Hon packade en väska till mig ifall jag behövde åka in men jag sa att jag skulle försöka sova, men det tog tid innan jag lyckades för hela rummet snurrade även när det var mörkt.  Jag kom på sen att jag säkert hade fått kristallsjukan men det sa jag inte när jag ringde VC igen för man ska aldrig ställa sin egna diagnos men jag fick en tid o den läkaren hade ingen aning om hur  han skulle göra men läste sig till det på nätet så det blev mycket mycket värre medans han snurrade o vred på huvudet innan det blev något bättre. Det tog oxo ett tag innan det blev bra o idag känner jag inget mer än min vanliga yrsel tack o lov.

 

Att sen behöva kämpa med mitt kroniska tyloiska eksem som jag har  haft länge nu är oxo väldigt tufft. Jag har så stora långa o djupa sprickor under fötterna o i händerna o det gör så förbannat ont så fort jag måste gå på fötterna eller när jag måste använda händerna. Fick en medicin ,, Neotigason men den fick jag sluta med för en av biverkningarna var att man kunde tappa håret o iom att jag gjorde det då jag blev sjuk så ville läkaren inte att jag skulle fortsätta med den.. Men nu har jag fått en ny medicin Toctino o där är en vanlig biverkning att tappa hår så nu är jag så rädd att jag ska tappa det igen, men då är det bara att sluta med det. Jag har fått hur måna salvor som helst så jag vet knappt vilken jag ska ta, salvor o andra smörjor. Jag vågar inte hoppas på den här medicinen. 

 

Det är en daglig fajt med min fibromyalgi som jag får dras med dygnet runt. Musklerna vilar ju inte  utan jobbar hela tiden. En normal dag har jag normal värk vad nu normalt är ? Sen har jag mina skov som jag gärna är utan.. På detta så kommer även att man sover dåligt o alla andra saker som hör till som jag inte orkar dra upp nu.. 

 

Trots att mitt år har varit för jävligt på många sätt o jag är helt slut så har det ändå funnits dagar som har varit underbara.. Att jag blev bättre från operationen även att det tog tid..

Att jag fick komma ner till mamma i Fuengirola o bara vara.. Visst hade jag sprickor under fötterna men dom var inte så illa utan att jag kunde gå,, men jag plåstrade om fötterna innan. Jag älskar att få komma till henne, min själ mår så otroligt bra även att värken alltid knackar på dörren..

 

Något som både har varit dåligt o  bra är att jag har knappt kunnat ha mina älskade barnbarn Liam o Jack förra året,, jag har gråtit o tyckt att allt har varit så orättvist. Alla andra kan o får men jag har inte kunnat eller fått nåt.. 

 

Men dom gångerna jag har haft dom hos mig har varit underbart, dom fyller mitt hjärta med kärlek, mys o bus o det är det bästa som finns ♥

 

Något som har varit väldigt jobbigt oxo när jag har varit så sjuk är att jag har saknat Teddy mycket mer än vanligt. Han var ju som min snuttefilt, mitt allt. Det var han o jag i 15 underbara år ♥

 

I allt detta jobbiga som har hänt så är jag så tacksam för att jag lever. Att mina nära o kära mår bra, det är allt som betyder något.

 

Jag är så tacksam för all hjälp som jag har fått ,, främst av mamma. Jag älskar dig ♥

 

Alla som har ringt, skrivit, skickat blommor o kort. Alla ni finns i mitt hjärta.

 

Ja, jag vågar inte önska mig något för det blir oftast tvärtom så jag låter bli.. Men jag önskar er alla där ute ett underbart 2020 ♥

 

Bye bye 2019 Välkommen 2020 med nya utmaningar..

 

Av Anneli Gustavsson - 5 december 2019 01:14


 


Jag sover till o från. Sover ett par timmar men sen vaknar jag o tänker på dig.

Jag blir både glad o ledsen när jag ser korten på dig. Glad för att jag har så jag kan titta o tänka tillbaka, o ledsen för att jag vet att det aldrig mer blir några nya kort.

 

Dom sista dagarna  har varit hemska. Du är som en snuttefilt för mig. När jag mår dåligt så gråter jag efter dig, vill krama om dig, vill pussa dig men jag kan inte.

 

Jag saknar att se dig sitta i ditt fönster. Jag hade fler blommor innan men dom plockade jag bort så du kunde få din plats där, du älskade att sitta där o hålla koll på vad som hände runt omkring dig.

 

Jag hade din urna i ditt fönster tills för några dagar sen, du fick flytta in till mitt fönster men din lykta står kvar där o visar dig vägen så att du alltid ska hitta hem.

 

Ditt hem är i mitt hjärta o kommer alltid att vara så.

 

Det har blivit bättre med tiden men det är ändå fortfarande väldigt jobbigt med den här saknaden.

 

Många tycker att jag borde "lägga av" o ta "mig i kragen", det var ju "bara" en hund.

NEJ, du var mer än så, du var min bebis, mitt allt, mitt hjärta.

 

Det har gått 3 år o 8 månader nu, jag kan inte förstå att jag har varit utan dig så länge ..

 

Tiden står stilla men åren går. Vet inte vad jag ska tycka om det.

 

Men jag är ändå tacksam för alla år vi fick tillsammans. 15 år med mycket kärlek, glädje o bus.

 

Saknar dig lille tuttenutte ♥

 

Av Anneli Gustavsson - 22 juli 2019 15:58


 


I många år kämpade du mot cancern. Du var så stark, positiv o glad.

Du förlorade mot den hemska sjukdomen endast 53 år , livet är så orättvist.

 

Tänk vad roligt vi hade förr när vi var ute o dansade. Vi hade så skoj o skrattade hela tiden. Det var underbara tider det.

 

Jag hoppas att du forsätter att dansa med Änglarna. 

 

Jag vet att du ser till dina älskade barn med ett vakande öga. Dom förlorade en fantastisk mamma..

 

Sov gott Älskade Susanne ♥

 

Av Anneli Gustavsson - 17 juni 2019 17:42



 

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig o pratar med dig. Det har varit 3 jobbiga år av saknad. Visst har det blivit lättare men det är inte lätt,,,, än. Jag vill komma till den tiden då jag kan tänka tillbaka på dig min älskade vän utan att det gör ont o utan att jag saknar dig så fruktasvärt mycket.

 

Jag tänker fortfarande på den dagen. När vi åkte förbi Åsasjön så sa jag högt för mig själv - Its a good day to die....

 

VARFÖR SA JAG SÅ ?

 

Kände jag nåt på mig ? Jag visste ju inte att det skulle sluta då den dagen o inte på det sättet.

Det var en ny veterinär som hade dig o hon sa direkt att det är palliativ vård som gäller o det var som att få ett slag i ansiktet. Jag trodde att det skulle bli som alla andra gångerna att du skulle få en salva o medicin men så var det inte. FAN vad det gjorde ont i mig, jag kände mig så misslyckad att jag inte kunde skydda dig längre.

 

Hon sa att det var dags att sluta,, bara sådär.. Hur kunde hon avgöra det på några minuter ?

Jag ångrar att jag inte frågade nån av dom andra veterinärerna om dom tyckte samma sak..

 

Du låg på bordet för hon ville ha dig där, jag fick inte hålla dig men jag stod lutad över dig, smekte dig o pratade med dig hela tiden. 

 

Jag  höll på att svimma när jag ser hur dina tårar börja rinna ner bredvid nosen på dig. 

VAD har jag gjort ?  Ja det frågade veterinären när du hade fått den första lugnande sprutan OM jag ville fortsätta ???

 

Hur fasen kan man göra nåt sånt ?? Jag ville bara skrika o säga att jag ville ta med honom hem, men jag vet att jag inte hade fått mer än några dagar med dig o jag hade lovat dig det bästa så jag fick göra som veterinären hade sagt.

 

Hon sa att det var slut nu o sa att jag kunde gå hem. Men jag vägrade att gå innan du  hade fått gå.. Men jag sa till henne att hon skulle lyssna en gång till på ditt hjärta så det inte slog utan att allt var över, o det var det.

 

Hon bar iväg dig o där stod jag i rummet med ditt koppel o grät.. Jag fick gå ut genom väntrummet o där såg dom hur rödgråten jag var. När jag kom till bilen så skrek jag rätt ut flera gånger.

 

Jag vet knappt hur jag tog mig hem.. Men jag gick direkt in till mamma o hon hade förstått att det var nåt eftersom jag inte hade svarat i mobilen.

 

Älskade vännen, du var min bästa vän.. Man säger att hunden är människans bästa vän o det STÄMMER verkligen.. Jag är så tacksam för alla åren vi fick tillsammans ,,15 år det är guld värt ♥

 

Jag hoppas att du hör när jag pratar med dig, jo det vet jag att du gör.

 

Snälla kom o hälsa på mig, jag saknar dina små steg o din närhet mot min rygg när vi skulle sova.

 

Jag Älskar Dig ♥

 

Av Anneli Gustavsson - 11 april 2019 16:45


 

Den här bilden gjorde jag för många år sen till den hemsidan jag hade men den lyser upp för dig Teddy ♥

 

 

Min älskade lille vän, min bästa vän. Du finns inte längre hos mig o det gör fortfarande väldigt ont i mig. Det finns dagar som jag inte kan göra annat än att tänka på dig. När jag var så sjuk som jag var nu så fanns du hos mig, det kände jag. Jag ville bara krama om dig men det gick inte. Många tårar som jag grät var för att jag hade så ont, men många var för jag saknade dig.

 

 

 

Idag är det 3 år sen du gick över regnbågsbron till dina andra vänner, Snobben o Zimba. Jag hoppas att ni har så roligt nu o bara busar hela dagarna. Men mest av allt önskar jag ju att du var hos mig.

Att du låg jämte mig i sängen, att jag fick känna dig mot min rygg. När du kom krypande o tröstade mig när jag var ledsen eller hade värk. Då kom du o la dig på mitt bröst o där kunde du ligga länge, jag bara njöt.

 

 

Idag har jag ditt ljus tänt ♥

 

Hör du när jag pratar med dig ? Det tror jag att du gör, jag hoppas. Jag känner av dig, jag vet att du finns vid min sida o jag vet att vi kommer att träffas en dag igen, men jag vill att det ska dröja för jag har så mycket mer att vara med om som tex min lilla familj, mina älskade barnbarn, sonen o svärdottern. Lilla mamma o min syster o hennes familj.

 

Jag är så glad o tacksam för alla åren vi fick tillsammans men dom gick alldeles för fort. Jag tänker tillbaka på tiden då jag hämtade hem dig,, det känns som igår. Jag visste inte att det skulle bli roligt o mysigt att ha en liten hund, men aldrig att jag kunde tro att det skulle vara så underbart ♥

 

 

Du älskade att vara ute även att du inte tyckte om när det blev för varmt. Men jag hade alltid på takfläkten i sovrummet så du kunde gå in där, men du ville oftast ändå ligga i min närhet när jag låg ute o solade.

 

 

Du älskade din storebror Snobben. Ni lekte som två tokar. Snobben brukade alltid ligga gömd o sen hoppa fram för att hoppa på dig så du blev så rädd. Snobben kunde även ligga gömd o flyga på mina ben så jag höll på att ramla många gånger så  man fick passa sig.

 

 

Frihet ♥

 

 

Jag älskade ditt underbett, du var så söt ♥

 

       Den här bädden köpte jag till dig men du låg sällan där, du ville alltid ligga i min säng mot min rygg eller så höll jag om dig. Det saknar jag, min säng känns så stor utan dig,, trots att du ändå var så liten.

 

Jag vet att du har det bra o att vi en gång kommer att ses igen, då får jag pussa på dig.

 

Saknar dig mer än någon annan ♥



"Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig jag såg att du grät och hade svårt att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår.
Det är jag, jag har inte lämnat dig, jag har det bra och mår bra.

Jag är här hos dig.

Jag satt bredvid dej när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe. Du tänkte på alla de gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig.

Jag var med dig i affären idag, dina armar började värka. Jag önskade att jag kunde ta något paket åt dig, jag önskar det var mer jag kunde göra för dig.

Jag var med dig när du besökte min grav idag, du sköter den med sådan omsorg.
Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där.

Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln.
Försiktigt lade jag min tass på ditt ben, log och sa; "Det är jag"

Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen.
Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida, att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.

Jag säger uppriktigt till dig; "Jag lämnar dig aldrig"
Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då..... i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig.

Dagen är över...Jag ler när jag ser dig gäspa och säga; "Gud välsinge dig, vi syns imorgon"
När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan kommer jag att springa dej till mötes och välkomna dig, och då kommer vi återigen att gå sida vid sida.

Det är så många saker jag vill visa dig, här finns så mycket att se.
Men du måste ha tålamod, lev ditt liv med glädje....kom sedan hem för att stanna hos mig."

 

 

Av Anneli Gustavsson - 9 oktober 2018 01:25



Att säga adjö till sitt älskade husdjur är fruktansvärt jobbigt. Det spelar ingen roll om din familjemedlem levt ett långt och lyckligt liv.


Att behöva ta med sin älskling till veterinären för att göra slut på lidandet är något som många inte klarar av.

Jag minns själv när vi skulle avliva vår familjehund, det är bland det värsta jag någonsin behövt göra. Men jag fanns där vid hennes sida in i det sista.


Och jag försökte att vara stark för henne. För jag visste att hon skulle bli orolig om jag var det.


Efteråt brast det och jag grät i flera dygn, men jag visste ändå att hon var på en bättre plats. En plats där hon inte hade ont längre.


Men tyvärr så väljer inte alla djurägare att vara med in i det sista. De klarar inte av att se sitt husdjur somna in och låter veterinären ta hand om avslutet.


Nu har en veterinär som vill vara anonym valt att dela med sig av vad han tycker om det. Och det är verkligen hjärtskärande.


 


Så här skrev han:

”När du är djurägare är det oundvikligt, nästan alltid, kommer ditt djur att dö innan dig. Så om och när du behöver ta ditt djur till veterinären för ett humant, smärtfritt avslut vill jag att du ska veta en sak.

 

Du har varit mittpunkten för dem i HELA DERAS LIV!!!! De kanske bara har varit en liten del i ditt, men all familj de har är du. Det är ett värdelöst beslut varje gång, det finns inga undantag och det är fruktansvärt för oss människor att förlora dem. Men snälla jag ber er LÄMNA DEM INTE.

 

Låt dem inte dö i ett rum fullt av främlingar på en plats de inte tycker om.  Det ni måste veta som de flesta av er inte känner till är att DE LETAR EFTER DIG NÄR DU LÄMNAR DEM!!!!

 

De söker av varje ansikte i rummet i jakten på ett som de älskar. De förstår inte varför du har lämnad dem när de är sjuka, rädda, gamla eller döende i cancer och de behöver tröst.

 

Var inte en fegis för att du tycker at det är för jobbigt för DIG, tänk på vad de känner när du överger dem när de är som sårbarast och människor som jag är kvar för att försöka göra vårt bästa varje gång för att trösta dem, göra dem mindre rädda och försöka förklara varför du inte kunde stanna.

 

 

Från en trött veterinär med krossat hjärta.”

 

 

När man skaffar ett djur så ska man göra allt för den/dom. Man ska skämma bort dom, ta hand om dom på allra bästa sätt. När man får dom som valpar/ungar så är det upp till ägaren att lära dom allt.. Man ska alltid finnas vid deras sida o det gäller även när man måste ta det svåra beslutet att låta dom somna in...

 

När Teddy somnade in, när han fick den blåa sprutan som gjorde så att hjärtat skulle sluta slå började hans tårar att rinna o jag blev så ledsen o det gjorde så ont i mig. Han hade fått så mycket lugnande innan så han var inte medveten om vad som hände,, sa veterinären men det kändes ändå som att tårarna var för att vi skulle skiljas åt.. Den synen försvinner inte från min näthinna utan jag ser den så gott som dagligen, det var fruktansvärt att se.

 

Det kom som en chock när veterinären sa att han skulle få somna in, jag trodde att han skulle få lite medicin som vanligt så jag var inte alls beredd, men på nåt konstigt sätt var jag det nog lite ändå för när vi åkte in till stan så sa jag högt för mig själv " Idag är en bra dag att dö"  Varför jag sa så vet jag inte ? Men det blev Teddys sista dag.

 

Veterinären sa att jag kunde gå ut om jag tyckte att det var jobbigt men jag sa att jag aldrig nånsin skulle lämna honom ensam, att han skulle vara utan mig när han aldrig hade varit det innan hos veterinären. Han var jätterädd när han var där o jag kunde lugna honom genom att prata med honom o smeka honom. Han litade fullt på mig, så varför skulle jag svika honom hans sista tid tillsammans med mig ? Nej nej nej aldrig.

 

Veterinären lyssnade på hjärtat o sa att det inte slog mer då bröt jag ihop, jag ville inte att Teddy skulle höra mig,, att jag var ledsen för att göra honom orolig, men jag VET att han kände att jag var ledsen för han kunde läsa av mig som ingen annan.

 

Jag stannade kvar, jag klappade honom, sa förlåt att jag inte kunde göra mer för honom o sa att vi ska ses en dag o jag hoppas att du väntar på mig o tar emot mig med all den kärlek som jag alltid har fått.

 

Veterinären frågade om jag ville gå först o lämna honom i rummet men det ville jag inte. Jag ville att hon skulle ta med honom för att han inte skulle ligga där ensam. MEN jag ville att hon skulle lyssna på hans hjärta en gång till så att det inte slog o det gjorde hon, han hade somnat in för gott.

 

Lämna inte era djur, var med dom in i det sista. Jag förstår inte hur man kan göra nåt så hemskt som att man lämnar ut dom på det sättet ?

 

Jag saknar min Teddy varenda dag o jag vet att han känner av det, han finns hos mig o jag vet att vi kommer att träffas en dag igen..

 

Teddy, jag saknar dig. Jag älskar dig ♥

 

Translation In Your Language

Presentation


Mitt Nya Liv


Denna Blogg Är Kryddad
Med Kärlek

Och Galenskap


Fråga mig

44 besvarade frågor

COPYRIGHT BY ME !

       

SAMARBETE

 

Önskar Du ett samarbete med mig så kan du skriva till mig antingen här på bloggen eller på min mejl.

 

anneliprivat@hotmail.com

    

RSS

Besöksstatistik

FÖLJ MIG PÅ YOUPIC

Kommentera gärna mina

foton på Youpic

 

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Instagram

Följ Mig På Nouw

        

Klicka på bilden så kommer ni

till min andra blogg ♥  

Följ Mig På FB

❤❤❤

MIN KAMERA

Nu är det den här skönheten som ska få göra sitt.

Hoppas att vi kommer överrens.

       

Dagens citat

MITT NYA LIV


Så här färgrann var min mage efter min GBP

 

Jag tappade mer än hälften av håret. Jag var livrädd att bli flintis. Men det kom tillbaka. Detta är en stor hårtuss från 2 dagars borstande.

 

 

Nu har jag fått en massa krullor, tidigare hade jag rakt hår. 

Jag har gått ner 48 kg & över 1 meter. 

Men jag kämpar fortfarande väldigt hårt med att gå ner resten av min vikt. Helst 15 kg till. 

Sök i bloggen

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13
14
15 16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2020
>>>

Tidigare år

Arkiv

WEBDESIGN

Roliga Fotosidor

 

Här Kan Du Synas

BLOGGAR JAG FÖLJER

GBP LÄNKAR

Länkar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se