Mitt Nya Liv

Inlägg publicerade under kategorin LEDSEN

Av Anneli Gustavsson - Onsdag 29 maj 18:28


I morse åkte jag o tog lite prover. Man får ju sitta 15 min innan man tar proverna. Jag blev inropad av en kille o när jag kom ett par meter i från  honom så var det som att få ett slag i ansiktet,,, han hade så mycket lukta gott på sig så jag fick tungt att andas o när jag gick därifrån så fick jag migrän. När han skulle ta provet så stack han mig först i vänstra armen o han GRÄVDE både till höger o vänster, upp o ner. Det gjorde så satans ont så jag kände hur det började bränna bakom ögonlocken. Jag sa till honom flera gånger att det gjorde ont. Jag har varit så nålrädd i alla år men sen jag blev sjuk så är det ingen fara för jag har blivit så van.. Men han kämpade på o han grävde mer o mer o sen tog han bort den o försökte i högerarmen o där körde han in den så det brände i hela armen. Hur som helst så fick han blod där som tur va, sen var det bara att lämna urinprov för det måste jag göra i minst 3 år pga mina tabletter som jag åt innan för min eksem under fötterna. Men om/när jag kommer i övergångsåldern så behöver jag inte lämna fler prov. MEN jag lämnade VC med migrän o jag hade tungt att andas.

 

 

Nu skulle jag till Ica o handla lite oxo innan mamma skulle ha bilen till jobbet så jag fick skynda på. Åkte även ner till Konsum o handlade lite där. Men när jag kom hem fick jag ta migräntablett o lite bricanyl.. Jag har mått pyton hela dan...

 

Jag ringde till VC sen o dom ringde upp mig, jag berättade vad som hade hänt o jag sa även att vi blir tillsagda att vi INTE ska ha parfym på oss när vi går till läkaren mm men där står han i ett litet rum o stinker värre än ett horhus i Texas.. NÄ jag vet inte hur det luktar men det är ett talessätt.. Jag berättade även att jag hade fått ont i min vänstra arm  men jag hade inte fått nåt blåmärke men ont gjorde det o det gör fortfarande ont.

Hon sa att VC inte hade nåt med lab att göra för dom är sina "egna" men hon skulle kontakta hans chef.. 

 

Ni ska veta att när jag säger ifrån så här så får jag dåligt samvete för att jag klagar men det får inte gå till på detta sättet.. Jag hoppas verkligen att dom säger till honom o att han inte har så mycket dofter på sig i fortsättningen. Jag sa även att jag absolut inte ville att han skulle ta fler prover på mig, då sa hon att det finns alltid 2 där så jag kunde be att få den andra. Jag har aldrig fått så här ont för dom är så duktiga där.. 

 

När jag berättade detta för Rohde så sa hon att hon oxo hade haft honom nån gång o att han hade varit hårdhänt mot henne oxo så det var inte bara mot mig.

 

Men det är väl inte säkert att dom säger till honom utan att han får gå där o stinka o vara hårdhänt. Ja jag är både sur o arg... Men nu är det 1 månad kvar tills nästa gång tack o lov.

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. 

 

Puss I Pannan ♥

 

 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - Onsdag 22 maj 14:07


Jag har väldigt länge nu tappat otroliga mängder med hår o mina naglar är hemska..Detta beror på att jag blev så sjuk men jag har även pratat med Hudmottagningen för den medicinen som jag äter, Neotigason är en av  biverkningarna ,,, att tappa hår..


 


Så när jag pratade med sskan där skulle hon skriva till min läkare Oliver, han jobbar inte alla dagar i veckan så det kunde ta tid innan jag fick nåt svar. Jag förklarade för henne att Om han skulle höra av sig i morgon o jag inte svarar så har jag blivit inlagd för ett ingrepp så jag kanske är sövd eller ligger på uppvaket. 

 

Men när det ringde ett hemligt nummer innan så svarade jag, det brukar alltid stå att det är från Hudmott för jag har lagt in det så i mobilen så var det sskan o hon sa att jag skulle sluta med min medicin direkt för den hjälpte inte till nu när jag tappar så mycket hår.

Jag blev så glad att jag fick svar så fort o hon var jättetrevlig o förstod min oro.. Den här förbannade oron över allt som är ...

 

Jag ska få en kallelse till läkaren om ca 2 månader,,, men om det skulle bli värre med fötterna så måste jag höra av mig till dom så att det inte går för långt.

 

 

 

Jag har börjat med min andra salva nu Salicylsyrevaselin 10%. Den är starkare än den jag hade sist nu, det var en helt annan o den låg på 2% men jag ska fortsätta med den här nu så jag hoppas att det ska bli bättre. Fötterna har börjat "flaga" av sig o jag hoppas att det fortsätter så,, så att jag inte får tillbaka läderhuden under fötterna så att alla sprickor kommer igen. Jag har ju sprickor till o från men absolut inte lika mycket som innan.

 

Idag har jag duschat, det är så skönt o jag njuter.. Jag som älskar att duscha o vill helst göra det var o varannan dag men nu går det 3 dagar så jag tvättar mig desto mer på kroppen..


 

(klickbar)


När jag har duschat så får dom lägga om förbandet till mitt dränage. Jag har inte sett hur det ser ut utan förbandet så jag bad henne att ta ett kort o det ser ju jättefint ut. Men det sved som tusan idag när hon tvättade det o jag har haft ont i dränaget sista veckan, så jag hoppas att det blir bättre nu efter ingreppet i morgon. Hoppas att jag blir av med det, önsketänkande.

 

Jag vågar knappt  borsta håret längre, det regnar hår , jag vet inte vad jag ska göra ? Tänk om det inte slutar, då är jag snart kal på hela huvudet. Vissa delar är kala o det är så pinsamt o jag mår så dåligt över det. Det tar tid innan medicinen går ur kroppen så jag får kämpa på.

I morgon innan jag åker vill jag ju försöka fixa till håret, ja jag får se vad jag kan göra.

 

Ha en fin dag. Solen skiner med sin frånvaro här men det är ganska varmt.

 

Puss I Pannan ♥

 

 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - Måndag 6 maj 19:21


Idag är det exakt 3 månader sen jag fick åka in akut med smärtor i magen, sidan o ut i ryggen. Ingen läkare hade tagit mig på allvar när det gällde den här smärtan utan skyllt på min fibromylgi, så hade jag det i över 2 år.... Hade jag fått gå till MIN läkare så hade han lyssnat på mig o jag hade kanske kunnat undgå att må som jag gör nu.

 

Jag har hela tiden haft bra personal som har hjälpt mig på KA o även här hemma med hemsjukvården, dom är underbara o jag är så TACKSAM för all  hjälp jag får.. Vänner på nätet är jag oxo så tacksam för.

 

Mest tacksam är jag för mamma som ställer upp o hjälper mig hela tiden. Ja, nu har hon fått hjälpa mig att städa längst ner på toastolen för jag har svårt att böja mig så, det klämmer i magen,, dränaget klämmer på insidan...

 

Jag höll på att inte klara mig. Hade jag kommit några dagar senare så hade jag inte suttit här nu. Hade inte blodförgiftningen gått över så hade jag inte suttit här, så ja,, jag är tacksam för allt hjälp jag har fått på KA.

 

Jag själv tycker inte att jag har kommit så långt på 3 månader, eller jo det kanske jag tycker men jag är otålig o vill kunna göra mer än jag kan ..... Jag vill inte bli helt slut när jag har duschat, eller fixat håret. Att ta på mascara efter att jag har fixat håret går inte för jag skakar som ett asplöv så jag måste vänta. Allt tar på krafterna. Sen har jag haft en svacka med mycket fibrovärk som har tagit ner mig ännu mer.

 

Jag är orolig över nästa ingrepp som ska hända. Dom ska vidga gallgången igen med en ballong, sen verkade det som att det skulle bli nåt mer efter det ?

Jag har sån ångest över masken som dom sätter i ansiktet ,, jag får ingen luft, jag får panik o det ligger o gnager i bakhuvudet på mig redan. Det förstör så mycket för mig att behöva gå o vara rädd för masken. Jag ska ringa o prata med Cornelia,, sskan,, hon är underbar. Hon kanske kan ta upp detta med läkaren så dom kan söva mig genom nålen i handen ? Det kan göra så satans ont, det känns som handen brinner upp o spricker, som att den exploderar. Sist dom sövde mig på det sättet så skrek jag högt o sen tuppade jag av. Men jag somnar heller på det sättet än masken.

 

Det är jobbigt nu, jag gråter o känner mig nere. Det är svårt att ta sig upp när det är så här.

 

 

 

Idag fick jag burkarna som jag beställde, hoppas nu att jag ska få lite bättre naglar o att jag inte tappar så mycket hår.. Man tar 1 kapsel / dag o jag hoppas att dom ska gå bra till mina mediciner.

 

Ja ni ska få se hur mycket jag tappar.. 

 

 

Så här mycket har jag tappat på FEM dagar.. Ja det är sant, det försvinner mer o mer o snart är jag väl skallig. Jag tappade ju jättemycket hår när jag hade gjort min magsäcksoperation, när jag gick ner så mycket i vikt o fort då tappade jag mer än hälften av håret. Men när det växte ut så fick jag jättefina krullor, som tyvärr inte finns kvar längre. Kan skymta några nån gång =)

 

Innan i kväll så ringde mobilen, det var Gunnel som jag delade rum med på KA.. Hon ville  bjuda ut mig o mamma på lite fika så vi ska åka till henne på fredag eftermiddag, det ska bli så roligt att träffa henne. Hon gjorde oxo samma operation som mig o hon mår jättebra, som tur är.

 

Skönt att det snart är läggdags, det har varit en uschig dag. Trist väder, regn o hagel, kallt o blahaigt. Jag vill ha varmt o soligt, håller tummarna att solen tittar fram snart.

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

 

Puss I Pannan ♥

 

  

Av Anneli Gustavsson - Fredag 3 maj 22:57


Dagen idag har även den varit jobbig. Men den har ändå varit något lite bättre än igår. Läkaren hade skrivit ut medicin så jag fick åka till apoteket. Sen gick jag in till Konsum I NHR o köpte lite godis för jag ville åka upp till bröderna bus o få lite kärlek. Jag stannade en stund o det var så mysigt, dom blev glada när jag kom o då hade dom inte sett godispåsarna än =)

Självklart blev dom så glada för sitt godis.. Ikväll hade Liam disco ,, jag hoppas att han hade roligt o att han kunde köpa nåt gott.. Det är ju så man gör,, man köper godis o nåt att dricka o sen busar man lite,, dansar ? Njaaäääeee, det kanske man inte gör i alla fall inte om man frågar om han har dansat.. Dom är nog lite blyga i den åldern, han ska ju fylla 11 i år. Herregud vad han har blivit stor men lille Liam ♥ Lillknas ska ju fylla 7 år o han har växt till sig o blivit stor oxo ♥

 

Hur som helst så åkte jag hem till Ica o handlade lite, åkte även ner till Konsun o handlade där innan jag åkte hem. Jag var helt slut när jag kom hem. Mamma hade lagat kycklingfilé med potatisgratäng så det var så gott.. När jag hade ätit så la jag mig på sängen o sen somnade jag..

 

Jag vaknade av att mobilen ringde o jag hörde barn som fnittrade i andra änden o sen la dom på, det var skyddat nummer. Men efter en stund så ringer Liam o sa att det var han.. Jag sa att det var roligt att han busade så o sa till honom att fortsätta busringa lite till =)

 

Javisst ja,, innan jag åkte o handlade så var jag inne hos mamma o skulle fixa till hennes mobil,, bank-id men det ville sig inte. När jag pratade med banken så sa hon att jag var tvungen att ladda ner firefox för det gick inte att fixa det annars men det är åt skogen fel, man ska inte behöva ladda ner nåt för man går ut på nätet.. Hennes gamla mobil är fortfarande igång o där funkar bank-id så jag får nog ta bort det först o sen försöka, jaja det blir bra det oxo.

 

Jag ber om ursäkt att jag inte har svarat på era kommentarer, men jag har inte orkat,  haft kraft att ta tag i det .. Men jag har svarat på några nu o jag ska svara på alla sen vart efter, ha tålamod ♥

 

Javisst ja,, jag måste ju bara säga att jag har fått en ny spricka under hälen,, kul ? Nää inte alls.. O min fibro är åt skogen ....

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

 

Puss I Pannan ♥

 

 

Av Anneli Gustavsson - Lördag 27 april 22:15


Jag hade ju en tid som jag skulle tillbaka för en ny operation o den var på skärtorsdagen. Dom skulle vidga min gallgång med en ballong o jag skulle sövas. Detta gjorde dom inne på röntgen med narkosläkare o allt som hörde till.

 

Jag har sån skräck när det gäller trånga utrymmen o när allt kommer emot mig.. Det är likadant med masken som jag fick andas i. Jag skulle först andas ut den luften jag hade i lungorna för att få in ny luft. Att andas in gick bättre än att andas ut, man kom bara till en liten utandning så tog det stopp o jag var tvungen att ta i o jag fick panik så jag började hyperventilera, tårarna rann på mig, hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mig, det var fruktansvärt. Jag får panik när jag inte kan andas ordentligt. Det tog en bra stund, ja det är inte bara jag som tyckte det för det tog en ganska lång stund innan dom släppte på sovmedlet, jag höll fortfarande på att hyperventilera, andas ytligt för det gick inte på nåt annat sätt. Jag somnade tillslut tack o lov, det var gräsligt, hemskt, fruktansvärt, jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.

 

Jag låg på uppvaket några timmar sen fick jag komma upp till min avd KA, det är så skönt att ha dom där, den tryggheten. Jag var lite snurrig i skallen, ont i magen nu igen. Ja jag får ju helt enkelt börja om efter detta ingreppet, men jag har inget annat val.

 

Dom tog tempen på mig o jag hade feber så jag fick inte åka hem. Jag skulle vara feberfri i 24 timmar för att få komma hem, men jag fick i alla fall åka hem på söndag eftermiddag. Jag skulle vara tillbaka på tisdag kl 09... Jag var glad för min läkare var tillbaka så nu kunde jag få prata med honom o få reda på lite hur det hade gått. Han sa till mig att jag fick bli utskriven så jag blev jätteglad. Han sa att jag måste komma tillbaka om ca 4 veckor för att göra om samma ingrepp med ballongen för min gallgång var väldigt trång.... Det kändes som nån drog undan mattan på mig, jag var ju så glad för att vi hade kommit så här långt men det hade vi inte eftersom vi måste göra om det igen. Jag blev så ledsen o orolig igen.

 

Jag ser inget slut på det hela, kommer jag att få ha det här dränaget hela livet eftersom min gallgång är så trång ? Vad kan dom göra ?

Jag ska ringa till Cornelia på avd o prata lite med henne om detta,, även det att jag får sån panik med masken om dom kanske kan göra det på nåt annat sätt ?

Ni kanske tycker att jag är löjlig men jag kan inte rå för det, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Det är inte roligt längre. Jag går här hemma o mår dåligt, dels för jag har ont i magen, sen fibron, den är hemsk just nu o den här ångesten över att det aldrig tar slut. Jag är så rädd, jag vill inte vara rädd men jag är det ändå, det är inget jag kan styra över. Jag gråter när ingen hör mig eller ser mig. Jag vill inte oroa mamma, hon har ju oxo fått utså mycket nu när jag har varit så sjuk, hon har verkligen ställt upp på mig ♥

 

Tänk om dom kunde säga till mig att dom inte behöver gå in igen, att allt är bra o det kommer inte mer att hända nåt med gallan utan att den rinner som den ska. Jag orkar inte vara sjuk, jag är matt, skakig, trött, så fort jag gör nåt så kan jag knappt andas, jag är helt utmattad men det går över när jag får vila en stund, tack o lov.

 

Jag vill bara att det ska vara över nu, jag vill inte ha den här oron på mina axlar längre.

 

   

Ådran sprack så det svullnade upp på armen på mig, det gjorde så ont o jag var svullen i flera dagar. Detta var under dom 5 första veckorna, då var jag inte riktigt klar i huvudet.

 

 

Stenarna som dom plockade ur gallblåsan.

 

          

Snittet som dom öppnade på magen började vätska sig så dom fick ta bort många agraffer för att ha såren öppna, dom var ca 3 cm långa o ganska djupa, jag hade 3 såna öppna sår som dom la aquacel i för att vätskan skulle "dras" upp. Bilden går att förstora.

         

Det går att klicka upp bilden.

Här är mina 2 dränage. Den runda som lär längst ner gick ett rör in i buken på mig, det läckte galla ut i påsen för det ville inte rinna rätt,, ja som det skulle utan rann ut i buken så dom tömde den på minst 500 ml varje dag, om inte mer.

Jag fick ha det så här i 3 veckor, sen fick jag åka till Linköping för att sätta in det andra dränaget, det längst upp. Det går in i levern, ut i gallgången o sen till tarmen, det är ju så gallan ska rinna men det vill sig inte riktigt. Så det är den översta som dom opererade på skärtorsdagen oxo, dom vidgade gallgången, tog bort den gamla o satte in ett nytt dränage.

Det kommer hemsjukvården o spolar varje dag o sen måste dom lägga om det oxo ibland så det får jag hjälp med, o hemsjukvården är jättebra oxo så jag har haft tur med dom.

 

Innan rev jag sönder såret som precis hade läkt, det som mitt ena dränage satt i så jag fick plåstra om det själv nu. 

 

Detta börjar ta på mig nu, jag vill inte vara ledsen längre eller orolig. Jag önskar så att jag kunde styra över mina känslor men det kan jag inte. Jag kan inte bara säga till mig själv att ta mig i kragen, det funkar inte.

 

Jag får tänka positiva tankar även om det är svårt men jag måste ju på nåt sätt..

 

I morgon kommer syrran o min svåger på lite fika så det ska bli skoj att träffa dom.

 

Syrran har ringt till mig så gott som varje dag när jag har varit sjuk, tack för din omtanke älskade syster ♥

 

Jag har fortfarande inte orkat svara på era kommentarer, dom är ganska många, dom finns där o jag kommer att svara på dom snart, förlåt för att jag är så seg ♥

 

Dröm Vackra Drömmar, var rädda om er o varandra. Puss I Pannan ♥

 

 

Av Anneli Gustavsson - Onsdag 17 april 17:30


I flera år har jag haft ont i magen vid/under revbenen, ut i högra sida o lite bak i ryggen. Jag har haft flera "krampanfall", ibland har det gått över på ca 20 min, ibland har jag fått kämpa i flera timmar.

 

Jag har sökt för detta o läkarna skyller på min fibromyalgi, en annan läkare sa att det var min andningsmuskel. Jo tack, jag har ju bara andats i 53 år så varför skulle den göra ont nu ?

 

Den 6;e februari kom krampanfallet tillbaka men jag fixade o donade, åkte till Ica o handlade men jag hade så satans ont. Orkade inte göra nån mat så jag värmde lite risgrynsgröt men klarade inte av att äta. Jag ringde in till mamma o hon sa att jag måste åka in så jag ringde 1177 o satt i telefonkö i 55 min ,, pratade en liten stund o sen kopplade hon mig till Närakuten så jag fick en tid.. Packade lite ifall jag skulle få stanna kvar. När jag kommer in dit så sitter teamet från Norrahammars VC så det kändes skönt att jag kände igen dom. Dom tog hand om mig ganska direkt om jag minns rätt. Men den läkaren sa att jag måste ner till Akuten. Jag kommer inte ihåg så mycket, vet inte om jag fick vänta ?

Men jag kommer ihåg att dom sa att dom trodde att det var gallan.. Dom tog prover o jag hade feber plus hög sänka. Jag blev inlagd o dom sa att jag skulle på ultraljud nästa dag. Där såg dom att min galla var kraftigt inflammerad, förstorad o att jag hade stenar.. 

 

Dom planerade operation på fredagen. Dom brukar göra titthål men det kunde dom inte göra för då hade det blivit en riskabel operation då den kunde brista så dom öppnade upp mig i ett ganska stort snitt. En sån operation tar i vanliga fall 1 till 1½ timme,, men min tog 3½ timme.. Det var en ganska jobbig operation. När dom tog bort gallblåsan såg dom att den var väldigt inflammerad, förstorad o hård. Gallgången var ganska kort så den var lite svår att fästa i tarmen. Så nu har jag ingen gallblåsa, det behöver man inte ha.. Gallan "utgår" från levern, det ser ut som grenar i levern av gallgångar men så har vi den större gallgången där gallan har gått till blåsan, men nu så kopplade dom gallgången direkt i tarmen på mig.

 

Dom satte även ett dränage i buken på mig, så jag hade som en påse på sidan.. Det läckte jättemycket galla så dom tömde över 500 ml varje dag så det var ju läckage nånstans.

 

Jag fick hög feber, över 40 grader plus blodförgiftning o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5... Nu höll det på att sluta riktigt illa. Dom kämpade med mig o gav mig antiobiotika, alvedon för att få ner febern o morfin för att ta bort den fruktansvärda smärtan jag hade i magen.. Jag skrek när jag var tvungen att resa mig från sängen för att ta mig in till toan o sen tillbaka. Jag klarade inte av mig själv o det var så förnedrande att behöva be om hjälp men jag klarade inte att böja mig framåt eller bakåt. Jag fick hjälp med att duscha oxo..

 

Dom spolade dränaget varje dag o gör så fortfarande. Men i operationssåret så började det att vätska sig så dom fick plocka bort ganska många agraffer för att hålla såret öppet. 

 

En dag tog en läkare sitt lillfinger o körde det rätt in i såret på mig, jag höll på att ge honom en rak höger, jag vet inte varför han gjorde så. Såret var ju öppet o det behövde inte vara större. Dom la om det o tvättade det varje dag för det läckte så. Jag fick ett förband som funkade som en pump som "sög"  upp vätskan men det blev för mycket så dom tog tillbaka till dom vanliga igen. Jag är sydd i 3 lager, jag vet inte hur det där funkar men jag kommer ihåg att dom sa så.

 

Jag fick även inflammerad bukspottkörtel o en inflammerad magsäck, så det var allt på en gång. Ni kan inte ens gissa hur satans ont det gjorde i magen på mig. Jag kunde inte äta, jag mådde illa o gick ner 10 kg på 5 veckor. Det gör iofs inget för jag ska gå ner i vikt men det ska man inte göra när man är så sjuk, då måste man ha alla krafter..

Mina fötter blev hemska, men det var inte så konstigt för hela kroppen blev utslagen, så det var tur att jag var liggandes så jag slapp gå på fötterna, jag gick inte mer än jag var tvungen till. 

 

Det slutade inte läcka så dom sa att jag var tvungen att åka till Linköping för en operation. Jag blev så rädd, nu var det väl kört, nu skulle jag nog inte komma hem mer. Jag har hela tiden varit så otroligt rädd så jag har bett x antal gånger om att få styrka o hjälp..

 

Jag fick åka sjuktransport till Linköping o när jag kom dit så såg det ut som ett fängelse, det var belamrat med saker i korridoren o jag las i ett rum med 3 karlar o det kändes inte alls bra. Personalen var absolut inte som här hemma så jag längtade hem, låg o grät o var så orolig.

Dagen efter så var det dags för operation nr 2.. Dom satte in ytterligare ett dränage in i levern, gallgången o till tarmen. När jag låg på uppvaket så var dom inte alls trevliga, mamma ringde o frågade hur det var med mig o dom var inte trevliga mot henne heller. Usch så jag längtade hem till Ryhov.. Men det gick ganska fort för jag fick åka hem med ambulans dagen efter.. Det var så skönt att komma hem igen o till samma rum, där kände jag mig så trygg o personalen på Kirurgen A är underbara. Dom såg på mig hur jag mådde om jag hade ont eller om jag var rädd, dom fanns alltid där.

 

Jag tror att det är ett par veckor sen som jag fick ta bort mitt första dränage, det som var i buken. Jag trodde att det skulle göra jätteont men det kändes inget. Så nu har jag "bara" ett kvar..

 

Hemsjukvården kommer till mig varje dag o spolar slangen, ser över mina sår som har vätskat ,, innan hade jag 3 stora hål i magen men nu har jag bara 1 kvar o det läker jättefint. 

 

Igår kväll så lossnade bandaget så jag fick ringa efter dom extra, dom kommer alltid på morgonen men det hade lossnat så, så att jag kunde kommit åt det under natten när jag hade somnat. Dom kom hit väldigt fort så det var jättebra. Men dom hade aldrig lagt om nåt sånt här så dom frågade mig lite men jag ser ju inte hur dom gör när det är på sidan.. Dom gjorde sitt bästa men dom hade dragit åt så slangen sträckte.. Jag ville inte ringa o störa dom en gång till så jag fick sitta upp o sova inatt för jag hade så ont. Jag sov inte så mycket o när jag somnade rörde jag mig så det gjorde ont.

 

När dom kom i morse så sa jag detta o hon sa till mig väldigt bestämt att jag skulle ringt till dom igen för det kunde varit nåt annat som jag hade fått söka hjälp för. Men dom bytte det idag o nu känns det bättre,, det känns lite än för det har stramat åt så länge så det har väl blivit lite känsligt just i öppningen där slangen går in.

 

Jag har haft tur med bra personal både på Ryhov o inom Hemsjukvården. Jag är så tacksam för allt..

 

Jag är så tacksam för att mamma har ställt upp o suttit hos mig.. Ja jag var så sjuk så att det var nära att jag inte hade kunnat skriva detta inlägg. Min läkare på KA sa ett par gånger att det kunde slutat illa o när jag gick till VC sa min läkare där " det var nära"... 

 

Jag har varit så matt o skakig, jag har inte orkat något. Jag har fått vila/sova mig frisk.. Idag orkar jag mer för var dag men det är ändå jobbigt för kroppen..

 

Jag är så tacksam för allt, alla blommor som jag har fått. Allt stöd överallt. Mammas väninnor som frågar om hur jag mår. Mina vänner som har hört av sig här o där. Kort som jag har fått med posten. Mina syskonbarn skickade en sån underbar bukett med tulpaner o en söt liten nalle. En fb-vän skickade blomsterbud oxo med jättefina blommor. Besöken jag har fått o telefonsamtalen...

 

Tusen TACK för att ni finns, from the bottom of my heart,,, TACK ♥

 

Nu ska jag fixa lite med en väska, jag ska packa ner lite,, kanske för en övernattning på KA igen.. I morgon ska jag in för en liten operation.. Dom ska blåsa upp en ballong i gallgången, sen vet jag inte om jag ska behålla dränaget eller om dom plockar bort det. Dom kommer att spruta in kontrast för att se så att det rinner som det ska o inte läcker.. Jag ska först o ta lite prover kl 07, sen efter det ska jag direkt till avdelningen för inskrivning. Om allt går bra så kommer jag hem samma dag, så det siktar jag in mig på..

 

Men jag är så orolig o rädd att det ska hända något. Jag är rädd att dom ska se att det fortfarande läcker eller att jag ska få blodförgiftning igen. Ja så är det.

 

Jag har inte orkat skriva om detta innan, det har tagit tid att ta det till mig, jag har varit väldigt ledsen o rädd, men det blir bättre o bättre.

 

 

             

 

     

 

TACK för att ni finns ♥

 

 

Av Anneli Gustavsson - Onsdag 6 feb 19:52


Vid 14, 14,30 fick jag ont i övre delen av magen på höger sida. Det strålar ner mot sidan o bak i ryggen.. Det strålar även lite över magen mellan brösten,, ovanför där. Har haft detta tidigare men då har jag inte mått illa. Jag har hulkat som bara den för jag kan inte kräkas sen jag gjorde min gastric bypass 2010, jag måste stoppa fingrarna i halsen men det är inga garantier att det blir nåt ändå så det är jättejobbigt.

 

Det är ju så dumt för man måste gå via 1177 o där satt jag i telefonkö i 55 min ,, så dålig stil o när man inte mår bra blir man rätt förbannad. Sen fattar dom ett beslut OM jag ska behöva åka in eller inte. Nu tog hon beslutet att jag skulle få en tid till närakuten så när hon hade kopplat mig dit får jag knappa in mitt födelsenummer o telefonnummer sen ringde dom upp mig efter ca 5 min så det var helt ok. 

 

Men jag får inte komma förrns kl 21 så mamma ska följa med mig in så jag slipper köra själv.

 

Jag känner mig febrig o har ont.. Jag har ju som sagt va haft detta innan men det har släppt efter en liten stund eller ett par timmar men detta håller i o det gör mycket ondare när jag ligger eller halvsitter i sängen.. Det går ganska bra att sitta på min kontorsstol nu men jag har ju fortfarande ont..

 

Igår fick jag stora sprickor i fötterna igen så efter jag hade duschat o fixat till fötterna så smorde jag in dom. Jag valde att inte ta några plåster men jag vaknade vid 7 tiden i morse o hade ont så det var bara att gå upp o plåstra om fötterna. MEN jag hade ju smort in dom jättemycket så plåsterna trillade av så nu har jag inga.. Får se hur det går, men jag är väl snart hemma igen från akuten så jag kan plåstra om dom.

 

Jag ringde o pratade med sonen o sa att jag skulle åka in. Han var i Göteborg på kurs o han hade  brutit sin stortå så han går på kryckor nu o har ont, stackarn ♥

 

Alltid är det något,, jag är helt slut.. VARFÖR ska det hålla på att strula jämt ?

Vad har jag gjort för fel ?

 

Jag har ont, jag är trött, jag vill bara få ha en "normal" dag..

 

 

Av Anneli Gustavsson - 31 december 2018 23:00


Årets sista dag, det känns alltid jobbigt för mig o tårarna trillar. Jag saknar sonen så otroligt mycket o jag tänker tillbaka på det som vi hade när han var liten o det bara var jag o Marcus.

Men jag är ju så glad att han har sin lilla familj o att dom har det bra o är friska. Tack o lov ♥

 

Saknaden efter Teddy är hemsk, jag gråter. Jag blir påmind om honom hela tiden i saker som sägs, görs eller något som jag ser. Ibland kan jag känna av honom ,, han är hos mig men jag kan inte krama honom.. Jag har faktiskt sparat lite av hans päls o han står fortfarande i sitt fönster i vardagsrummet.

Det blir bättre o bättre,, hoppas jag. Han var mitt allt i 15 år, det var jag o han i vått o torrt, nu är jag ensam, så ensam så det gör ont. 

 

Detta året som har gått 2018 har varit ett hemskt år på många sätt.. Min fibromyalgi är så jobbig o den har inte blivit bättre av att jag har belastat kroppen fel pga mina hemska såriga fötter. Jag fick diagnosen Tyloiskt eksem, kronsik (valkigt) eksem. Ingen vet var den kommer ifrån eller varför man får den, eller hur den ska behandlas. Jag har kämpat med mina fötter i några år nu men detta året har inte varit roligt. Jag har haft så sprickiga o såriga fötter så jag har inte kunnat gå. Jag har legat i min säng ( tack o lov att det är en skön säng ), gått till köket, tillbaka till sängen, o gå till toan för att sen gå tillbaka till sängen. Jag har en rullator men den står i förrådet o är sönder, men den ska jag försöka laga nu för när det är så här så behöver jag den. 

Jag har fått gå på puva-bad hela sommaren o nu så har jag fått en ny medicin Neotigason som jag hoppas ska hjälpa mig,, badet gjorde inte det. Just nu idag så är mina fötter mycket finare så jag är så glad för det o jag hoppas att det ska hålla sig.

 

Jag har ju faktiskt en jobbig sak till som jag har nämnt för länge sen men som jag helst inte vill prata om för det är så pinsamt, men det är nåt som är fruktansvärt jobbigt o det är att jag har såna diarréer. Var o varannan dag får jag gå på toan 2-5 ggr det har hänt att det har varit fler gånger. Idag är en sån jättejobbig dag o jag mår pyton. Har fått gå 5 ggr idag o det är som vatten. Sista gången jag var så var det kaffesumpsfärgat o det måste jag hålla koll på så det inte är magsår. Jag är öm i magen o det är jag till o från men det blir man väl när man får springa på toan stup i kvarten. Jag får nog vilket fall som helst gå till läkaren så dom får kolla upp det igen , det var ju trots allt ett tag sen. Detta har jag haft i många några+ år, vet inte hur många år men ganska många. Varför tar det aldrig slut ?

Nu tog jag en omemprazol o lite kvarg så nu hoppas jag att det kommer att kännas bättre i magen. Vilket underbart liv jag lever =/

 

Jag har haft turen att vara dagmatte till 2 underbara hundar, men dom har jag inte längre kvar. Jag hade dom ganska länge ändå o dom satte sina spår i mitt hjärta, Chikita o Laki. Laki hade jag längst från april till sista nov, underbara underbara hundar ♥

 

Jag har ju mina älskade barnbarn som är mitt allt. Men jag har/ är så ledsen för jag har inte kunnat ha dom som jag har velat pga mina fötter. Jag har ju inte kunnat gå o det är inte roligt att ligga i sängen eller i soffan o inte kunna göra något. Jag har varit så rädd att dom skulle ringa till mig o fråga om dom fick komma hit för jag hade fått neka dom o det är inte roligt, det gör ont i hjärtat. Nu hoppas jag att det ska vända så att jag ska kunna ha dom lite för nu är det banne mig på tiden, jag längtar efter dom ♥ Jag träffade dom ju på julafton o dom var så snälla o ordentliga. Det var inga tjuriga miner eller nåt, dom var så glada o tacksamma för sina julklappar. Mina underbara killar ♥

Min älskade son o svärdotter, tack för att ni finns ♥ Att ni är friska o håller samman, ni är en fin familj.

 

Sen har jag ju min snälla mamma som ställer upp för oss, o vi får komma till henne när hon är i Fuengirola. Tack älskade mamma, utan dig hade jag inte kunnat komma iväg på semester. Om du bara visste hur tacksam jag är för det, det betyder så mycket. Jag älskar dig ♥

 

Ja på tal om mamma o Fuengirola så var jag ju där i okt o hade det underbart även att vädret var emot oss. Vi hade ca 6 soldagar av 19, visst var det tråkigt för vi älskar att ligga på stranden hela dagarna o bara lapa sol o ta ett dopp. Men vi var ute o åt, jag älskar mina restauranger o till Pekin2 behöver jag inte beställa längre för hon vet vad jag vill ha =) Man får alltid ett leende av Lynn o en kram när man kommer, dom är så trevliga. Sen har vi Oscar som oxo har underbar mat o dom är trevliga där oxo, ja det finns massor med restauranger att gå till. Att komma iväg på marknaden, det är ju så roligt att gå där o bara njuta, handla lite o sen gå  hem. På vägen hem går vi o hälsar på Grus o Göran, ja dom bjöd vi hem en kväll men jag förstörde maten så jag ville helst slänga den men vi hade ju inget annat att bjuda på. Den ugnen var inte som min hemma så därför blev kycklingen torr. Jag älskar dom killarna ♥ Det är ett måste att träffa dom när jag är där..

 

Mina älskade syskonbarn Sanna, Linus o Tilda, ja vad ska jag säga ? Tack för att ni finns, ni har en stor plats i mitt hjärta ♥

 

Rohde har jag ju oxo som jag träffar nästan varje dag, annars hörs vi på telefonen ♥

 

Vad tar jag med mig av detta året ? 

 

Att jag trots allt är ganska stark o klarar av att ta all skit som jag får hela tiden även att det känns som jag ska ge upp.. 

 

Att jag har människor omkring mig som älskar mig.

 

Att jag älskar att ställa upp för andra, att hjälpa den som behöver hjälp. Jag älskar att känna mig behövd.

 

Att göra andra glada.

 

Att det är ok att ta emot hjälp när jag behöver den. Det var lättare förr att ta emot den än vad det är idag.

 

Att jag av nån konstig anledning har börjat älska te,, som jag har avskytt =) Gott gott.

Kommer inte på nåt mer just nu, men det finns säkert mycket kvar att ta med mig.

 

 

 

Tack för detta året, men det vill jag lämna bakom mig nu o blicka framåt för att hoppas på ett mycket bättre år. Tack även till mina underbara bloggvänner ♥

 

 


Gott Slut & Gott  Nytt  År♥

 

 

 


 

Jag kan ju hoppas på att få time of my life detta året =)

 

 

Translation In Your Language

Presentation


Mitt Nya Liv


Denna Blogg Är Kryddad
Med Kärlek

Och Galenskap


    

RSS

FÖLJ MIG PÅ YOUPIC

Kommentera gärna mina

foton på Youpic

 

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Instagram

Följ Mig På Nouw

        

Klicka på bilden så kommer ni

till min andra blogg ♥  

Följ Mig På FB

Bloglovin

Blogkeen

Mitt Nya Liv

SMSAKÄMPA 1976 till 72900 SÅ SKÄNKER NI 50 kr

COPYRIGHT BY ME !

       

booked.net

❤❤❤

MIN KAMERA

Nu är det den här skönheten som ska få göra sitt.

Hoppas att vi kommer överrens.

       

Besöksstatistik

Besöks Statistik

Dagens citat

MITT NYA LIV


Så här färgrann var min mage efter min GBP

 

Jag tappade mer än hälften av håret. Jag var livrädd att bli flintis. Men det kom tillbaka. Detta är en stor hårtuss från 2 dagars borstande.

 

 

Nu har jag fått en massa krullor, tidigare hade jag rakt hår. 

Jag har gått ner 48 kg & över 1 meter. 

Men jag kämpar fortfarande väldigt hårt med att gå ner resten av min vikt. Helst 15 kg till. 

IN THE ARMS OF AN ANGEL

Don't Say Goodbye

Fråga mig

31 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Spåra IP-Adresser

Arkiv

WEBDESIGN

Free counters!

Roliga Fotosidor

 

Här Kan Du Synas

COLOURPICTURE

BLOGGAR JAG FÖLJER

GBP LÄNKAR

Länkar

Besökare


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se