Mitt Nya Liv

Inlägg publicerade under kategorin LEDSEN

Av Anneli Gustavsson - Söndag 11 april 13:15


 

I dag för 5 år sen var det en vacker dag. När vi åkte förbi åsasjön så gjorde solen så det såg ut som det fanns miljoner diamanter i sjön, allt bara glittrade. Du låg på golvet där fram, jämte mig o var orolig för du förstod att du skulle till veterinären. Ju närmare vi kom där desto oroligare blev du. När jag tog ut dig ur bilen så klamrade du dig fast vid mig o ville int släppa taget. Jag ville inte heller släppa dig. 

 

Men det blev inte alls som jag trodde. Jag fick åka hem utan dig,, med ett tomt koppel. Jag fick en chock när hon säger till mig att det är slut för dig, att du måste få somna in. Jag höll på att skälla ut henne o fråga vad hon menade. Men, dina tumörer hade blivit cancer.. Jag skulle få ta hem dig några dagar o sen åka in med dig, men jag sa det till henne att då får du aldrig se oss mer. Jag hade lovat dig från första dagen att jag skulle lyssna på om veterinären hade något att säga till om o där var vi nu.

 

Jag kan fortfarande se när du ligger på britsen för jag fick inte hålla dig o det blev jag arg för men jag ser hur dina tårar börja rinna på dig o jag blev så ledsen så jag började må illa. Hon frågar mig sen när du hade fått ditt lugnande OM jag ville gå vidare med detta. Vilken jävla dum fråga !!! Hon hade precis sagt att det var palliativ vård som gällde, ett par dagar så därför skulle vi göra det NU. Munnen sa ja men hjärtat skrek NEJ NEJ NEJ ta honom inte ifrån mig.  Teddy, jag kunde inte göra nåt mer nu. Jag har skyddat dig i 15 år o jag skulle fortsätta göra det bara jag fick ha dig hos mig. Jag böjde mig ner o viskade förlåt mamma kan inte hjälpa dig längre, jag vet inte vad jag ska göra ? Förlåt. Tack för att du har varit min allra bästa vän i 15 underbara år. Tack för att du har tröstat mig, tack för att du har fått mig att må bra,,att skratta. Tack för alla mysstunder, allra mest när vi har dansat då har du haft ditt lilla huvud på min axel o där kunde du ligga hur länge som helst. Tack för att du hjälpte mig när jag var ledsen, du tröstade alltid mig när du såg att jag inte mådde bra. Ja allt detta viskade jag till honom när han låg på britsen. Du var borta, men tårarna trillade på dig o det gjorde så ont i mig. Jag kommer aldrig att glömma den synen. 

 

Det finns nog ingen som kan förstå hur mycket jag saknar dig. Hur ont det gör i mig, att ha varit utan dig i 5 år. Dom här åren har varit hemska. Jag brukar titta på stjärnorna o prata med dig. Ja jag pratar med dig varje dag o säger att jag älskar dig.

 

Du var min lille filosof. Du älskade att sitta i ditt fönster o titta ut. Hålla koll på vilka som var utanför.  


 

Du var så söt med ditt lilla underbett o din lilla tand som alltid syntes =)


 

Ja det var precis så här det var. Jag mådde inget bra o jag hade sån hemsk värk. Men en dag så bestämde jag mig för att skaffa en liten hund, o det blev Du. Jag fann verkligen en tass o vi har haft det så bra hela tiden.


 

Du är bara så underbart söt ♥


     

Här satt du i andra tankar väldigt länge, ja du hade din egna lilla värld.


 

Min älskade lille vite tuttenutte ♥

 

  


Jo, det går ju att prata med dig o jag vet att du hör mig. Jag vet att du är glad för min skull nu när jag har Neo som är en underbar hund. Jag tror på nåt sätt att du har varit med o bestämt detta med mormor för ni båda vet hur dåligt jag har mått.. 

 

Jag är mest ledsen över att inte kunna få krama om dig, dansa med dig eller få nya minnen tillsammans med dig. Det blir hela tiden samma bilder som jag får lägga upp för jag har inga nya. 

 

Jag vet att du har det bra nu, o vi kommer att träffas en dag,,, senare,, inte nu. 

 

Nu ska jag o lille Neo få många år tillsammans o jag tänker på att du är med oss.

 

I dag är det 5 år sen du lämnade mig. Vi hade det underbart tillsammans. Ja, jag gråter mycket för jag saknar dig men jag börjar mer o mer se det glada vi hade. 

 

Min älskade älskade Teddy. Jag vet att du alltid hittar hem till mig o jag vet att du alltid finns för mig. 

 

Saknaden är stor. Älskar Dig Teddy ♥

 

 

Av Anneli Gustavsson - Söndag 4 april 10:31


Jag pratar ofta med Neo om Teddy o jag pratar ofta med Teddy själv o det har jag alltid gjort sen han fick somna in.

 

Jag vet inte om det kanske är lite jobbigare nu för snart är det 5årsdagen då han somnade in o det är väldigt jobbigt.

 

I går kväll när vi var ute i trädgården o kissade innan vi skulle lägga oss så tittar jag upp på himlen o ser alla vackra stjärnor. Jag brukar säga att Teddy alltid kommer att hitta hem o jag vet att han finns där. 

 

Men när vi är där ute så säger jag till Neo att han ska se alla vackra stjärnor o att Teddy ser till oss nu. Precis när jag har sagt till Teddy att jag saknar honom så ser jag ett stjärnfall.. Jag var tvungen att blinka snabbt för jag trodde det först inte men det var precis att han hann se det innan det försvann. När detta hände så kände jag att Teddy var så nära mig so jag blev lite ledsen men samtidigt glad för jag vet att han finns där för mig än i dag o att han tröstar mig när jag är ledsen.

 

Han glädjs oxo för min skull för att jag har Neo hos mig, det var nog nån mening med allt. Ja jag tror väl ändå nånstans att det finns en mening med allt även att jag inte är sams med allt som händer för jag hade mer än gärna haft Teddy hos mig. Men det kanske var Teddy som visade mamma vägen till Neo ? Vem vet ?

 

Det som jag o Teddy hade är jag o Neo på god väg att få för det tar ju trots allt ett tag innan man "kör" in varandra det gjorde det ju även för mig o Teddy.. 

 

 

Av Anneli Gustavsson - Torsdag 18 mars 20:48


Jag har längtat till min första milen som jag inte har gått på länge,, men jag har ju ändå varit ute så jag har inte "legat" av mig.. 

 

     

Inte nog med att jag har värken som jävlas, att jag blir skakig, matt o helt slut. I går fick jag sån klåda i ögonen o jag kände av pollen.. Detta har jag inte gjort sen 2010, då gjorde jag min magsäckoperation o då försvann all min allergi förutom nötter. Så i dag har jag fått ny allergimedicin som jag ska hämta ut i morgon. Så nu hoppas jag att det ska försvinna. Innan så hjälpte medicinen inte utan jag fick ta kortison spruta varje vår, minst en.. Men dom är inte så glada i att ge såna sprutor pga skelettet blir skört.

 

     

Idag gick jag rundan bakom sjöarna o sen mot Martins Gården. Men när jag kom kom ut på stora vägen så blev jag helt matt, skakig, pulsen dunkade i hela kroppen på mig. Det kändes som att benen inte skulle bära mig. Jag fick sakta ner tempot o vackla på så gott jag kunde. Jag blev lite kallsvettig o lite nervös att jag skulle knäa ihop men jag kom till Åsasjön o kunde sätta mig på sofforna.

 

 

Det kom en liten kompis o hälsade på mig =)

 

                 

Här fick jag sätta mig o där satt jag en stund innan jag kämpade på sista biten. Det har nog aldrig varit så jobbigt att gå, det var som att musten rann ur mig helt, men jag hoppas att det blir bättre i morgon, då blir det milen.

 

 

 






 

9.218 steg blev det ändå så det är ju bättre än inget..

 

Nu ska jag försöka sova lite. Neo har haft sina spel här.. Han jagar sin svans o han blir helt omöjlig när han är övertrött så nu ska vi sova.

 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

 

BE SAFE STAY SAFE ♥

 

Puss I Pannan ♥

 

Titta gärna in hos Neo

 

 

Av Anneli Gustavsson - Måndag 8 mars 10:13


I dag är det 11 år sen jag gjorde min magsäcksoperation. Jag gick då ner 48 kg men fick kämpa som tusan o det var så svårt. Jag fick inte mycket hjälp från sjukhuset utan fick vända mig till en kvinna som jag inte kände men som blev min vän,, som oxo hade gjort den här.
Jag gick tyvärr upp i vikt igen, nästan allt utom 10 kg o nu kämpar jag igen. Många tycker kanske att jag skulle gett fan i att gå upp igen men det funkar inte så. Har man ett missbruk som jag har med maten så är det inte lätt för äta måste vi göra. Då kommer det bara till att man ska välja bra mat, men det är där det är svårt.
 
 
Jag är så ledsen nu när jag måste kämpa som jag gör för det är så otroligt svårt att gå ner i vikt o jag är inte säker på att jag kommer att kunna ta mina promenader snart eftersom jag måste göra ett uppehåll med min medicin som jag får för mitt eksem. O nu har dom tagit bort dom från högkostnadsskyddet o då kommer jag aldrig att ha råd med dom 6200 kr för 30 tabletter.
 
Ja det är bara att kämpa på, att försöka göra mitt bästa men det är så lätt att trilla dit igen, att inte kunna låta blir det där goda som jag har i frysen mm. Därför har jag gått in o gett mamma mycket, jag har gett bort till andra o det gör jag så gärna.
 
 
Ja så tills för några år sen så firade jag även den här dagen ,, jag hade 2 födelsedagar då jag började ett nytt liv men så blev det inte riktigt. Men jag kan inte göra mer än att göra mitt bästa nu,,, igen o försöka hålla mig till det. Det finns inget jag kan bortförklara det med, jag kan inte skylla på något, det bara blir så o det är jag så otroligt ledsen över. Men jag har kommit ganska långt nu o det är jag så stolt för o jag håller tummarna att mitt eksem inte blir jobbigt i alla fall inte under fötterna så jag kan komma ut o gå milen ofta för jag kan inte träna på något annat sätt pga värken.
 
I går kväll upptäckte jag en sak. Jag har alltid haft ganska mycket hår,, ljust hår på armarna men nu är nästan allt borta. Likaså på benen, jag vet inte när jag rakade dom ? Visst finns det lite men jag skulle inte skämmas att visa upp dom nu så lite är det. Det hände likadant när jag var så sjuk 2019 att allt hår försvann på armar o ben o även över hälften på skallen. Hoppas att det inte kommer tillbaka o att jag inte tappar håret på skallen, det andra sörjer jag inte.
 
Ja det var lite tankar från mig ❤
 
Läs lite HÄR. Skrev jag 2017.
 
 
 

Av Anneli Gustavsson - Tisdag 23 feb 14:44


I morse ringde hudmottagningen o sa att min läkare har blivit sjuk så han kunde inte ringa mig utan jag får en annan dag o det gör ju inget, det var bara att vi skulle stämma av lite med prover mm.

 

Sen nu så ringer en annan sköterska o frågade om jag hade min medicin alitretinoin kvar ? För om jag måste lösa ut den nu så får jag den inte längre på högkostnadsskyddet.. Jag fick en chock o sa att jag kommer inte att kunna äta den nåt mer. Då hade en annan läkare sett detta nu o hon ville bara säga det så det var snällt att hon bara ringde för den skull. Men jag har ändå i ca 3 veckor men jag måste ändå göra ett uppehåll nu från 1 mars, sen får jag se hur snabbt jag blir dålig med mitt eksem igen.

 

   

 

Dom kommer att kosta mig över 6000 kr för 30 tabletter o jag äter det nästan i ett helt år, det har bara varit några månaders uppehåll. Toctino som jag åt innan den här var ännu dyrare o det finns bara 2 mediciner som är till för mitt eksem,, Tyloisk eksem. Vad ska jag göra ? Ta 6200 kr x 9 månader.. Ingen rolig räkning.

 

Sköterskan sa att dom håller på att kolla upp detta eftersom det är en medicin jag måste ha, o det är ju inte bara jag som måste äta den det finns ju andra oxo men nu drabbar det mig.

 

Det är bara att hoppas att dom går tillbaka så dom kommer att gå under högkostnadsskyddet annars är det ,, ja skit oxo.. 

 

Hon hörde på mig att jag blev lite ledsen o hon sa att dom gör verkligen allt för att kolla upp detta o dom ÄR underbara på hudmottagningen o har alltid varit. Jag skulle bara gått till dom mycket tidigare när det började strula o inte vänta ut det så,, men det kanske hade blivit som det blev nu ändå.

 

Ja,, det är bara att hålla tummarna o se glad ut.............

 

 

Nytt inlägg hos Neo HÄR.

 

 

Av Anneli Gustavsson - Onsdag 13 jan 17:02


Ett par tight, jeans, t-shirt, 2 gördlar, 3/4 tröja, långärmad tröja, ytterligare än långärmad tröja, jacka, reflexväst, halsduk o 2 par vantar. Hade det varit för några år sen hade jag badat i svett o velat slita av mig allt o ställa mig naken i snön. Men,, jag är inte ens varm utan har sån förbannad värk. Jag försöker hålla mig varm så gott jag kan men det gör inte värken bättre ändå.

 

Den har varit så jobbig sista tiden o det tar så på krafterna. Jag blir så ledsen när jag inte kan gå så långt som jag vill. Jag vill gå milen,, men kroppen lyder mig inte, det går bara inte. Jag är helt slut efter våra promenader o jag förstår inte hur Rohde fixar det med rullatorn ? Hon är en kämpe o ger sig inte,, men det gör inte jag heller. Men går det inte så går det bara inte att fortsätta att gå. 

 

Idag hade vi tänkt gå något längre men,,, nä det gick inte så vi fick vända o gå hem..

 

Det tog oss 2 timmar att gå 4 km.. Visst var det lite skottat men det är ju ändå isigt o knöligt sen är det sörja för saltet har smält o skvätts upp på trottoaren så det är inte lätt att gå.

 

 

Det var inte skottat på alla vägar så det var lite jobbigt.. 

 

   

Allt kändes blått idag, det var sånt väder. I morse sken solen men inte när vi var ute.

 

   

Vårt fina berg..

 

   

Dags för en liten paus.

 

       

Jag ville gå längre men kroppen sa nej. Lika bra att lyda o hoppas att vädret vänder snart så det blir vår.. Oh så jag längtar till våren..

 

Ha en fin kväll där ute. Var rädda om er o varandra.

 

BE SAFE STAY SAFE ♥

 

Puss I Pannan ♥

 

 

#onemillionwomanwalking




Av Anneli Gustavsson - 3 november 2020 20:59


Tidigare i kväll åkte jag o Rohde ner till Vårdcentralen o skulle ta influensasprutan.. Vi var där ca 16;40 o då var det kö.. Dom hade redan öppnat men det stod att dom skulle ha öppet mellan 17-20 så dom öppnade lite tidigare. Så fort vi hade kommit dit så kom det en jädrans massa folk o kön den växte ända bort till Konsum.. Jo då,, alla höll avståndet så det var därför som det såg mer ut än det var oxo.

 

 

Detta var bara åt ena hållet =)

 

   

Det var faktiskt kallt, jag hade vantar på mig o det brukar jag inte ha,, men det var riktigt rått ute men Rohde var glad ändå =)

 

 

Kyrkan delade ut kaffe o godis,, godiset var i papper så det var bra tänkt. Men det verkade inte som att många vågade ta kaffe heller, jag tog inget men det var bara för att jag redan hade druckit det innan.

 

 

Ja,, nu är influensasprutan klar.. O jag frågade om lunginflammation sprutan oxo så den fick jag samtidigt så då slog dom 2 flugor i en smäll. Smidigt o bra,, kostade inget,, tänkt att gratis är så underbart =)

 

Efter det gick jag till Konsum o handlade lite mjölk o sen hem... 

 

Liam ringde till mig o sa att jag inte fick åka till dom för nu har någon i barnens klasser fått corona.. Jag blev så fruktansvärt ledsen o så rädd.. Jag är så rädd att dom ska bli sjuka så att det ska hända något. Men jag kunde inte prata med honom då utan ringde upp till honom när jag kom hem igen så vi pratade en stund. 

 

Jag swishade över en liten peng till dom eftersom jag inte har gett dom nåt Halloween godis, det brukar jag alltid göra så dom blev glada o sa att jag inte behöver göra det,, det räcker att jag finns .. 

 

OM ni inte visste det så har jag faktiskt världens bästa barnbarn,, det finns ingen i hela världen som är så underbara o goa ♥

 

Jag är så ledsen för nu blossar coronan upp igen o nu kommer det dröja ännu längre innan jag kan ha dom över natten hos mig.. Jag saknar dom så otroligt mycket o jag saknar deras underbart goa kramar ♥

 

Ja det är som det är o vi måste alla göra vårt bästa för att få ett slut på skiten.

 

Var rädda om er o varandra. Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Dröm Vackra Drömmar.

 

BE SAFE ♥

 

Puss I Pannan ♥

 

 


Av Anneli Gustavsson - 16 oktober 2020 17:15


Jag är så otroligt lycklig nu.. Jag har äntligen landat o Paco hämtar mig o kör mig hem till  lägenheten. Mamma har lagat till något gott att äta för hon vet att jag är trött o har värk efter flygresan..

 

Jag sitter på den stora balkongen o njuter,, tittar ut på havet,, ser alla människor som går fram o tillbaka,, folk som badar o har det riktigt gott.

 

 

Solen som värmer upp min hud,, ser hur dom står o fiskar men får inget napp.

 

    

Den vackra kyrkan på torget..

 

 

Blickar ut över havet o drömmer mig bort.

 

 

Soluppgångarna som är magiska,, det känns som det pirrar i hela kroppen när man ser solen går upp.

 

Månen som lyser upp havet,, det glittrar, undra om det finns nån skatt där ?

 

   

Att bara gå o se vad som finns ute på stan, njuta av allt.. Människorna, restaurangerna, maten,, ja allt.

 

Jag älskar "mitt" berg.. Jag ser en gravid kvinna som ligger med utsläppt hår,, jag ser hur hon njuter.

 

 

Ännu en magisk soluppgång, jag vill inget hellre än att stanna tiden o bara njuta.

 

   

Att få träffa min älskade Grus,, att få hans underbara kramar som ger så mycket energi så det känns i hela kroppen,, det är ju det jag ser fram emot ända från det jag har tvingats att åka hem..

 

"Mina" 2 goingar ♥ ♥ ♥

 

   

Underbara Göran o hans mjuka kärleksfulla kramar.. Som jag saknar dom,, dom ger så mycket energi så det går inte att förklara ♥ Här är vi hemma hos dom i deras jättefina hem. Dom bjöd på en fantastisk middag med massor av smaker.

 

 

Vad tänker du på min vän ?

 

 

Ska jag vara allvarlig ?? Näää det går ju inte.

 

   

Måste ju hälsa på dom på kontoret oxo så dom inte glömmer bort mig.

 

  

 

Ja ni ser ju själva vilken tur jag har som får uppleva detta. Sol, bad, god mat o underbara vänner..

 

MEN nu är det ju så att jag inte kommer att få dessa underbar kramar, inget badande o ingen god mat.. Inte besöka några marknader eller handla på mig saker för att sen ha ett helsike med att försöka att inte få resväskan att väga för mycket.. 

 

Nää,, jag sitter i min lägenhet o är så ledsen.. Jag är så satans ledsen över att jag inte sitter på balkongen i Fuengirola ... 

 

Jag vågar INTE åka, jag vågar inte sitta på ett plan med massa människor nu när det är corona.. Värre kommer det att bli igen så det är ju ingen som vet om man skulle komma hem ?

 

Jag får väl låtsas att jag är där o beställer mina älskade räkor som Lynn vet precis hur jag vill ha det,, jag behöver ingen meny för hon vet så fort jag kommer dit o det är det som är så mysigt att man har lärt känna lite folk. Vi har våra favoritrestauranger som vi går till,, men så blir det inte nu.. 

 

Nej,, dom fick flyga med ett tomt säte o jag har förlorat dom pengarna o dom får jag inte tillbaka ,, men jag är tacksam att jag inte hann att beställa en hemresa oxo för då hade jag förlorat även dom.

 

Ja,, vad ska jag hitta på nu ?? Jag får ta dagen som den kommer för här finns inte deras marknader ... 

 

Ja,, jag hoppas o håller tummarna att jag kommer tillbaka dit nån mer gång i mitt liv. Jag älskar verkligen Fuengirola... 

 

BE SAFE ♥

 

 

Translation In Your Language

♥ NEOS BLOGG ♥

 

KLICKA PÅ BILDEN SÅ KOMMER DU TILL NEOS BLOGG.  

Presentation


Mitt Nya Liv


Denna Blogg Är Kryddad
Med Kärlek

Och Galenskap


Fråga mig

45 besvarade frågor

COPYRIGHT BY ME !

       

SAMARBETE

 

Önskar Du ett samarbete med mig så kan du skriva till mig antingen här på bloggen eller på min mejl.

 

anneliprivat@hotmail.com

    

RSS

Besöksstatistik

Besökare online:

 

Klicka på bilden så kommer du till min bloggsida.

 

FÖLJ MIG PÅ YOUPIC

Kommentera gärna mina

foton på Youpic

 

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Instagram

Följ Mig På Nouw

        

Klicka på bilden så kommer ni

till min andra blogg ♥  

Följ Mig På FB

❤❤❤

MIN KAMERA

Nu är det den här skönheten som ska få göra sitt.

Hoppas att vi kommer överrens.

       

Dagens citat

MITT NYA LIV


Så här färgrann var min mage efter min GBP

 

Jag tappade mer än hälften av håret. Jag var livrädd att bli flintis. Men det kom tillbaka. Detta är en stor hårtuss från 2 dagars borstande.

 

 

Nu har jag fått en massa krullor, tidigare hade jag rakt hår. 

Jag har gått ner 48 kg & över 1 meter. 

Men jag kämpar fortfarande väldigt hårt med att gå ner resten av min vikt. Helst 15 kg till. 

Sök i bloggen

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Arkiv

WEBDESIGN

Roliga Fotosidor

 

Här Kan Du Synas

BLOGGAR JAG FÖLJER

GBP LÄNKAR

Länkar

Flaggor

Flag Counter

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se