Mitt Nya Liv

Alla inlägg under april 2019

Av Anneli Gustavsson - Söndag 28 april 19:30


Idag har inte varit nån bra dag. Jag har så mycket värk i musklerna o lederna. Bröstryggen är värst, det kommer kramper mellan varven. Jag har fått ta extra medicin idag, det känns inte bra men jag måste. Det känns som det isar i skelettet sådär som det kan isa i tänderna, det gör skitont.

 

Hemsjukvården kom tidigare idag oxo,, det är så jobbigt när man vaknar så hastigt, jag får sån hjärtklappning. Jag vill kunna vakna "mjukt" =)

 

Har varit inne hos mamma nu, syrran o min svåger var där oxo .. Hon bjöd på en god räkmacka, det blev en till oss var i morgon oxo,, smaskens.

 

 

Hoppas att ni har haft en bra dag allesammans. Var rädda om er o varandra.

 

Dröm Vackra Drömmar.

 

Puss I Pannan ♥

 

   

 

 

 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - Lördag 27 april 22:15


Jag hade ju en tid som jag skulle tillbaka för en ny operation o den var på skärtorsdagen. Dom skulle vidga min gallgång med en ballong o jag skulle sövas. Detta gjorde dom inne på röntgen med narkosläkare o allt som hörde till.

 

Jag har sån skräck när det gäller trånga utrymmen o när allt kommer emot mig.. Det är likadant med masken som jag fick andas i. Jag skulle först andas ut den luften jag hade i lungorna för att få in ny luft. Att andas in gick bättre än att andas ut, man kom bara till en liten utandning så tog det stopp o jag var tvungen att ta i o jag fick panik så jag började hyperventilera, tårarna rann på mig, hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mig, det var fruktansvärt. Jag får panik när jag inte kan andas ordentligt. Det tog en bra stund, ja det är inte bara jag som tyckte det för det tog en ganska lång stund innan dom släppte på sovmedlet, jag höll fortfarande på att hyperventilera, andas ytligt för det gick inte på nåt annat sätt. Jag somnade tillslut tack o lov, det var gräsligt, hemskt, fruktansvärt, jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.

 

Jag låg på uppvaket några timmar sen fick jag komma upp till min avd KA, det är så skönt att ha dom där, den tryggheten. Jag var lite snurrig i skallen, ont i magen nu igen. Ja jag får ju helt enkelt börja om efter detta ingreppet, men jag har inget annat val.

 

Dom tog tempen på mig o jag hade feber så jag fick inte åka hem. Jag skulle vara feberfri i 24 timmar för att få komma hem, men jag fick i alla fall åka hem på söndag eftermiddag. Jag skulle vara tillbaka på tisdag kl 09... Jag var glad för min läkare var tillbaka så nu kunde jag få prata med honom o få reda på lite hur det hade gått. Han sa till mig att jag fick bli utskriven så jag blev jätteglad. Han sa att jag måste komma tillbaka om ca 4 veckor för att göra om samma ingrepp med ballongen för min gallgång var väldigt trång.... Det kändes som nån drog undan mattan på mig, jag var ju så glad för att vi hade kommit så här långt men det hade vi inte eftersom vi måste göra om det igen. Jag blev så ledsen o orolig igen.

 

Jag ser inget slut på det hela, kommer jag att få ha det här dränaget hela livet eftersom min gallgång är så trång ? Vad kan dom göra ?

Jag ska ringa till Cornelia på avd o prata lite med henne om detta,, även det att jag får sån panik med masken om dom kanske kan göra det på nåt annat sätt ?

Ni kanske tycker att jag är löjlig men jag kan inte rå för det, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Det är inte roligt längre. Jag går här hemma o mår dåligt, dels för jag har ont i magen, sen fibron, den är hemsk just nu o den här ångesten över att det aldrig tar slut. Jag är så rädd, jag vill inte vara rädd men jag är det ändå, det är inget jag kan styra över. Jag gråter när ingen hör mig eller ser mig. Jag vill inte oroa mamma, hon har ju oxo fått utså mycket nu när jag har varit så sjuk, hon har verkligen ställt upp på mig ♥

 

Tänk om dom kunde säga till mig att dom inte behöver gå in igen, att allt är bra o det kommer inte mer att hända nåt med gallan utan att den rinner som den ska. Jag orkar inte vara sjuk, jag är matt, skakig, trött, så fort jag gör nåt så kan jag knappt andas, jag är helt utmattad men det går över när jag får vila en stund, tack o lov.

 

Jag vill bara att det ska vara över nu, jag vill inte ha den här oron på mina axlar längre.

 

   

Ådran sprack så det svullnade upp på armen på mig, det gjorde så ont o jag var svullen i flera dagar. Detta var under dom 5 första veckorna, då var jag inte riktigt klar i huvudet.

 

 

Stenarna som dom plockade ur gallblåsan.

 

          

Snittet som dom öppnade på magen började vätska sig så dom fick ta bort många agraffer för att ha såren öppna, dom var ca 3 cm långa o ganska djupa, jag hade 3 såna öppna sår som dom la aquacel i för att vätskan skulle "dras" upp. Bilden går att förstora.

         

Det går att klicka upp bilden.

Här är mina 2 dränage. Den runda som lär längst ner gick ett rör in i buken på mig, det läckte galla ut i påsen för det ville inte rinna rätt,, ja som det skulle utan rann ut i buken så dom tömde den på minst 500 ml varje dag, om inte mer.

Jag fick ha det så här i 3 veckor, sen fick jag åka till Linköping för att sätta in det andra dränaget, det längst upp. Det går in i levern, ut i gallgången o sen till tarmen, det är ju så gallan ska rinna men det vill sig inte riktigt. Så det är den översta som dom opererade på skärtorsdagen oxo, dom vidgade gallgången, tog bort den gamla o satte in ett nytt dränage.

Det kommer hemsjukvården o spolar varje dag o sen måste dom lägga om det oxo ibland så det får jag hjälp med, o hemsjukvården är jättebra oxo så jag har haft tur med dom.

 

Innan rev jag sönder såret som precis hade läkt, det som mitt ena dränage satt i så jag fick plåstra om det själv nu. 

 

Detta börjar ta på mig nu, jag vill inte vara ledsen längre eller orolig. Jag önskar så att jag kunde styra över mina känslor men det kan jag inte. Jag kan inte bara säga till mig själv att ta mig i kragen, det funkar inte.

 

Jag får tänka positiva tankar även om det är svårt men jag måste ju på nåt sätt..

 

I morgon kommer syrran o min svåger på lite fika så det ska bli skoj att träffa dom.

 

Syrran har ringt till mig så gott som varje dag när jag har varit sjuk, tack för din omtanke älskade syster ♥

 

Jag har fortfarande inte orkat svara på era kommentarer, dom är ganska många, dom finns där o jag kommer att svara på dom snart, förlåt för att jag är så seg ♥

 

Dröm Vackra Drömmar, var rädda om er o varandra. Puss I Pannan ♥

 

 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - Söndag 21 april 22:19

Ligger i min Goa säng o tittar på Robinson. Dom verkar ha bytt liten med lagen? Jag har ju missat några program. Men det gör inget man hänger med ändå.

Jag har 2 avsnitt med Hemma igen , det är en jättebra serie på ettan.

Har lite ont i magen men det hade Jag räknat med. Men jag hade ingen feber ikväll så det var skönt.

Tidigare ikväll så målade mamma mina tånaglar, dom har inte varit målade på 30 år så det känns lite somrigt även att mina fötter är trasiga o sprickiga, har ont som fan. Men det blir värre när jag mår dåligt.

Jag tog lite kort på mammas katt innan med hennes mobil när han fick skinka. Han är så söt.

Jag hade en fin bukett när jag kom hem idag, jag fick den av min ena moster, jag blev så glad.

På tisdag morgon ska jag in till sjukhuset igen. Jag vet inte om jag måste stanna kvar eller om jag kommer att skrivas ut. Jag vet inget än om bad som är sagt.

Dom vidgade gallgången med en ballong o sen satte dom in ett nytt dränage igen, sånt som jag hade innan. Jag vet inte hur länge jag måste gå med det ? Vill det sig riktigt illa så kan jag få ha det så resten av livet o då blir jag ledsen för det är så jobbigt. Jag tål inte plasten som dom plåstrar med, dom har silikon men det är ändå så varmt o det kliar hela tiden.
Ja jag får se , hoppas att jag slipper det snart.

Min svärdotter Nina o barnbarnen kom o hämtade mig på sjukhuset så dom följde ledning in så dom fick sina påskägg. Dom blev nog lite glada för det låg en liten peng i oxo 50 kr o godis. Det var så roligt att träffa dömd jag har inte haft dom på länge nu så jag fick pussa på dom lite.

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute .

Puss I Pannan.

Av Anneli Gustavsson - Lördag 20 april 15:24

Vädret är underbart men jag ligger fortfarande inne för jag får feber hela tiden.

Den 18e vidgade dom min gallgång med en ballong o satte in ett nytt dränage så jag har ganska ont i magen men jag får smärtstillande.

Dom tog prover på mig i morse o sänkan låg på 9 så det var jättebra, jag trodde att den skulle vara högre. Blodstatusen hoppas jag dröjer o att det inte visar något för det är då jag har fått blodförgiftning o det vill jag ju inte ha tillbaka. Så ju fler dagar som går desto bättre.

Sitter lite i dagrummet o tittar på tv men det kom in några nu som pratar så jag hör inte tv,n.

Jag väntar på att mamma ska komma in en stund, hon kommer nog snart.

Hoppas att ni njuter av det vackra vädret. Var rädda om er o varandra.

Glad Påsk.

Av Anneli Gustavsson - Fredag 19 april 12:00

 

 

Jag vill önska mina kära vänner en riktigt Glad Påsk.

 

Hoppas att ni får en fin dag med nära o kära o att vi har ett

 

underbart väder.

 

 

Puss I Pannan ♥

 

 

 

Jag kunde inte bestämma vilken bild jag ville ha =)


Av Anneli Gustavsson - Onsdag 17 april 17:30


I flera år har jag haft ont i magen vid/under revbenen, ut i högra sida o lite bak i ryggen. Jag har haft flera "krampanfall", ibland har det gått över på ca 20 min, ibland har jag fått kämpa i flera timmar.

 

Jag har sökt för detta o läkarna skyller på min fibromyalgi, en annan läkare sa att det var min andningsmuskel. Jo tack, jag har ju bara andats i 53 år så varför skulle den göra ont nu ?

 

Den 6;e februari kom krampanfallet tillbaka men jag fixade o donade, åkte till Ica o handlade men jag hade så satans ont. Orkade inte göra nån mat så jag värmde lite risgrynsgröt men klarade inte av att äta. Jag ringde in till mamma o hon sa att jag måste åka in så jag ringde 1177 o satt i telefonkö i 55 min ,, pratade en liten stund o sen kopplade hon mig till Närakuten så jag fick en tid.. Packade lite ifall jag skulle få stanna kvar. När jag kommer in dit så sitter teamet från Norrahammars VC så det kändes skönt att jag kände igen dom. Dom tog hand om mig ganska direkt om jag minns rätt. Men den läkaren sa att jag måste ner till Akuten. Jag kommer inte ihåg så mycket, vet inte om jag fick vänta ?

Men jag kommer ihåg att dom sa att dom trodde att det var gallan.. Dom tog prover o jag hade feber plus hög sänka. Jag blev inlagd o dom sa att jag skulle på ultraljud nästa dag. Där såg dom att min galla var kraftigt inflammerad, förstorad o att jag hade stenar.. 

 

Dom planerade operation på fredagen. Dom brukar göra titthål men det kunde dom inte göra för då hade det blivit en riskabel operation då den kunde brista så dom öppnade upp mig i ett ganska stort snitt. En sån operation tar i vanliga fall 1 till 1½ timme,, men min tog 3½ timme.. Det var en ganska jobbig operation. När dom tog bort gallblåsan såg dom att den var väldigt inflammerad, förstorad o hård. Gallgången var ganska kort så den var lite svår att fästa i tarmen. Så nu har jag ingen gallblåsa, det behöver man inte ha.. Gallan "utgår" från levern, det ser ut som grenar i levern av gallgångar men så har vi den större gallgången där gallan har gått till blåsan, men nu så kopplade dom gallgången direkt i tarmen på mig.

 

Dom satte även ett dränage i buken på mig, så jag hade som en påse på sidan.. Det läckte jättemycket galla så dom tömde över 500 ml varje dag så det var ju läckage nånstans.

 

Jag fick hög feber, över 40 grader plus blodförgiftning o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5... Nu höll det på att sluta riktigt illa. Dom kämpade med mig o gav mig antiobiotika, alvedon för att få ner febern o morfin för att ta bort den fruktansvärda smärtan jag hade i magen.. Jag skrek när jag var tvungen att resa mig från sängen för att ta mig in till toan o sen tillbaka. Jag klarade inte av mig själv o det var så förnedrande att behöva be om hjälp men jag klarade inte att böja mig framåt eller bakåt. Jag fick hjälp med att duscha oxo..

 

Dom spolade dränaget varje dag o gör så fortfarande. Men i operationssåret så började det att vätska sig så dom fick plocka bort ganska många agraffer för att hålla såret öppet. 

 

En dag tog en läkare sitt lillfinger o körde det rätt in i såret på mig, jag höll på att ge honom en rak höger, jag vet inte varför han gjorde så. Såret var ju öppet o det behövde inte vara större. Dom la om det o tvättade det varje dag för det läckte så. Jag fick ett förband som funkade som en pump som "sög"  upp vätskan men det blev för mycket så dom tog tillbaka till dom vanliga igen. Jag är sydd i 3 lager, jag vet inte hur det där funkar men jag kommer ihåg att dom sa så.

 

Jag fick även inflammerad bukspottkörtel o en inflammerad magsäck, så det var allt på en gång. Ni kan inte ens gissa hur satans ont det gjorde i magen på mig. Jag kunde inte äta, jag mådde illa o gick ner 10 kg på 5 veckor. Det gör iofs inget för jag ska gå ner i vikt men det ska man inte göra när man är så sjuk, då måste man ha alla krafter..

Mina fötter blev hemska, men det var inte så konstigt för hela kroppen blev utslagen, så det var tur att jag var liggandes så jag slapp gå på fötterna, jag gick inte mer än jag var tvungen till. 

 

Det slutade inte läcka så dom sa att jag var tvungen att åka till Linköping för en operation. Jag blev så rädd, nu var det väl kört, nu skulle jag nog inte komma hem mer. Jag har hela tiden varit så otroligt rädd så jag har bett x antal gånger om att få styrka o hjälp..

 

Jag fick åka sjuktransport till Linköping o när jag kom dit så såg det ut som ett fängelse, det var belamrat med saker i korridoren o jag las i ett rum med 3 karlar o det kändes inte alls bra. Personalen var absolut inte som här hemma så jag längtade hem, låg o grät o var så orolig.

Dagen efter så var det dags för operation nr 2.. Dom satte in ytterligare ett dränage in i levern, gallgången o till tarmen. När jag låg på uppvaket så var dom inte alls trevliga, mamma ringde o frågade hur det var med mig o dom var inte trevliga mot henne heller. Usch så jag längtade hem till Ryhov.. Men det gick ganska fort för jag fick åka hem med ambulans dagen efter.. Det var så skönt att komma hem igen o till samma rum, där kände jag mig så trygg o personalen på Kirurgen A är underbara. Dom såg på mig hur jag mådde om jag hade ont eller om jag var rädd, dom fanns alltid där.

 

Jag tror att det är ett par veckor sen som jag fick ta bort mitt första dränage, det som var i buken. Jag trodde att det skulle göra jätteont men det kändes inget. Så nu har jag "bara" ett kvar..

 

Hemsjukvården kommer till mig varje dag o spolar slangen, ser över mina sår som har vätskat ,, innan hade jag 3 stora hål i magen men nu har jag bara 1 kvar o det läker jättefint. 

 

Igår kväll så lossnade bandaget så jag fick ringa efter dom extra, dom kommer alltid på morgonen men det hade lossnat så, så att jag kunde kommit åt det under natten när jag hade somnat. Dom kom hit väldigt fort så det var jättebra. Men dom hade aldrig lagt om nåt sånt här så dom frågade mig lite men jag ser ju inte hur dom gör när det är på sidan.. Dom gjorde sitt bästa men dom hade dragit åt så slangen sträckte.. Jag ville inte ringa o störa dom en gång till så jag fick sitta upp o sova inatt för jag hade så ont. Jag sov inte så mycket o när jag somnade rörde jag mig så det gjorde ont.

 

När dom kom i morse så sa jag detta o hon sa till mig väldigt bestämt att jag skulle ringt till dom igen för det kunde varit nåt annat som jag hade fått söka hjälp för. Men dom bytte det idag o nu känns det bättre,, det känns lite än för det har stramat åt så länge så det har väl blivit lite känsligt just i öppningen där slangen går in.

 

Jag har haft tur med bra personal både på Ryhov o inom Hemsjukvården. Jag är så tacksam för allt..

 

Jag är så tacksam för att mamma har ställt upp o suttit hos mig.. Ja jag var så sjuk så att det var nära att jag inte hade kunnat skriva detta inlägg. Min läkare på KA sa ett par gånger att det kunde slutat illa o när jag gick till VC sa min läkare där " det var nära"... 

 

Jag har varit så matt o skakig, jag har inte orkat något. Jag har fått vila/sova mig frisk.. Idag orkar jag mer för var dag men det är ändå jobbigt för kroppen..

 

Jag är så tacksam för allt, alla blommor som jag har fått. Allt stöd överallt. Mammas väninnor som frågar om hur jag mår. Mina vänner som har hört av sig här o där. Kort som jag har fått med posten. Mina syskonbarn skickade en sån underbar bukett med tulpaner o en söt liten nalle. En fb-vän skickade blomsterbud oxo med jättefina blommor. Besöken jag har fått o telefonsamtalen...

 

Tusen TACK för att ni finns, from the bottom of my heart,,, TACK ♥

 

Nu ska jag fixa lite med en väska, jag ska packa ner lite,, kanske för en övernattning på KA igen.. I morgon ska jag in för en liten operation.. Dom ska blåsa upp en ballong i gallgången, sen vet jag inte om jag ska behålla dränaget eller om dom plockar bort det. Dom kommer att spruta in kontrast för att se så att det rinner som det ska o inte läcker.. Jag ska först o ta lite prover kl 07, sen efter det ska jag direkt till avdelningen för inskrivning. Om allt går bra så kommer jag hem samma dag, så det siktar jag in mig på..

 

Men jag är så orolig o rädd att det ska hända något. Jag är rädd att dom ska se att det fortfarande läcker eller att jag ska få blodförgiftning igen. Ja så är det.

 

Jag har inte orkat skriva om detta innan, det har tagit tid att ta det till mig, jag har varit väldigt ledsen o rädd, men det blir bättre o bättre.

 

 

             

 

     

 

TACK för att ni finns ♥

 

 

Av Anneli Gustavsson - Fredag 12 april 15:00


Som ni vet så har jag varit jättesjuk (ska skriva om det sen) o legat inne på sjukhuset i 2 omgångar. Första gången 5 veckor o den andra 1 vecka. 

 

Nu när jag har varit hemma ett tag o orkar vara uppe lite mer så har jag tittat runt lite på kläder o känner att jag skulle vilja skämma bort mig själv med något fint.. Det är inte ofta som jag gör något för mig själv, ja ok, nån gång blir det ju o så ska det vara.

 

Men jag kollade lite på den här hemsida o det finns så mycket fint till hela familjen. Det är lite kul att titta på accessoarer oxo, smycken, scarves mm.. Men nu var det nån top som jag tänkte på så jag kikade runt lite o hittade den här snygga Michael Kors.

 

Förr hade jag en kjol som jag hade i många år men den fick jag slänga o jag har på senare tid velat ha en kjol som slit o släng men jag såg den här nu o den var så somrig o fin så den skulle jag vilja ha.

 

Ja jag får allt ta mig en funderare på vad det kan tänkas bli.. Kika in på sidan,, ni kanske hittar något oxo.

 

 

Av Anneli Gustavsson - Torsdag 11 april 19:00


 


Örjan Ramberg. Så heter han, förövraren.

 
Nu är det sagt.
För jag var också tvungen att se dokumentären om Josefin Nilsson igårnatt. Det borde alla göra.

 

Och jag kräver inte att SVT ska berätta namnet på den som misshandlade och kastade in Nilsson i väggen, skrev och väste hoten. Dokumentären är om Nilsson, inte hennes förövare.
Jag kräver inte heller något näringsförbud för den dömde våldsmannen, som alltså är en av Sveriges mest namnkunniga skådespelare.


Jag är mest förundrad över att hans dom tycks raderad från historien. Att ingen journalist tagit upp domen med honom, varken då eller nu. Att ett helt etablissemang bara tycks ha vänt bort blicken?

 

2017 ställdes Rambergs föreställningar in pga nya anklagelser mot honom. I Expressen fick han förklara att han inte var "värre än någon annan", men journalisten tog aldrig upp att han ju är en dömd brottsling?


Jag googlar och hittar ingenting om domen, inte i DN:s arkiv, inte hos Aftonbladet. Däremot flera artiklar där Örjan Ramberg fått berätta att han städat upp sig, att han nu är reko. Aldrig ställs en fråga om domen, snarare ett romantiserande kring fylleslag och krogbråk.

Det har betydelse att medier skriver, även för andra plattformar. Wikipedia tillåter tex inte att domar nämns på deras sidor ifall inte etablerade medier rapporterat om dem OCH det har varaktig betydelse för personen.


ELLER att:

Personen själv valt att kommentera händelsen i medier.
Men om ingen har frågat?

 

I Örjan Rambergs digitala biografi - i vår gemensamma berättelse av historien - kan vi inte skriva in något om en dom eller brott som är definierande för en person, ifall inte medier ställt frågor och fått svar.


Så: Varför har det inte ställts frågor här?


Jag fattar ingenting.

 

Allt jag ser är ytterligare en man och person som aldrig ens behöver konfronteras med sitt vidriga beteende. Än mindre låta det ens sätta en fläck på historiebeskrivningen om honom.

Hämtat från fb

 

----------------------------------------------------------

 

 

 

Finns det nåt bevis på att jag fanns ?

 

Ja så sjunger hon i en av sina låtar. Jag har precis tittat på dokumentären om Josefin Nilsson o jag har gråtit.

Vilken hemsk liv hon hade tillsammans med Örjan. Han förstörde hennes liv. Han fortsatte att misshandla henne trots att det var slut, han stalkade henne. Pratade in på telefonsvararen, skrev brev, kallade henne för din feta grisfarmarfitta mm. 

 

Hon fick ett tag ha livvakter o så det det inte behöva vara.

 

Pga det han gjorde mot henne så bröts hon ner  bit för bit. Alla slag mot hennes kropp värkte o det blev operation på ryggen .. 

 

Hon fick ångest, tappade sitt hår o det förstår jag att det kunde bli så. Mår man inte bra så kan allt hända med kroppen.

 

 

Hon var modig som vågade visa sig utan sitt hår, hon var fortfarande vacker.

 

Hon var en underbar kvinna, hade en otrolig sångröst. Jag ryser när jag hör henne sjunga. Himlen har fått en underbar ängel, men det var alldeles för tidigt. Hon hade mycket kvar att uträtta på jorden.

 

Det får bara inte gå till på detta sättet. Att vi ska ha så slappa lagar i Sverige är pinsamt. Han,, Örjan skulle få sitta bakom lås o bom resten av sitt liv då det han utsatte Josefin för tog hennes liv.. 

 

Skärp lagarna ,,, skärp er. Det har gått för långt !!!

 

 


En fin låt med Josefin.

 

 

Ni kan se dokumentären HÄR

 

 

#metoo

 

 

 

 Finns mer att läsa HÄR.

 

 

Translation In Your Language

Presentation


Mitt Nya Liv


Denna Blogg Är Kryddad
Med Kärlek

Och Galenskap


    

RSS

FÖLJ MIG PÅ YOUPIC

Kommentera gärna mina

foton på Youpic

 

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Instagram

Följ Mig På Nouw

        

Klicka på bilden så kommer ni

till min andra blogg ♥  

Följ Mig På FB

Bloglovin

Blogkeen

Mitt Nya Liv

SMSAKÄMPA 1976 till 72900 SÅ SKÄNKER NI 50 kr

COPYRIGHT BY ME !

       

booked.net

❤❤❤

MIN KAMERA

Nu är det den här skönheten som ska få göra sitt.

Hoppas att vi kommer överrens.

       

Besöksstatistik

Besöks Statistik

Dagens citat

MITT NYA LIV


Så här färgrann var min mage efter min GBP

 

Jag tappade mer än hälften av håret. Jag var livrädd att bli flintis. Men det kom tillbaka. Detta är en stor hårtuss från 2 dagars borstande.

 

 

Nu har jag fått en massa krullor, tidigare hade jag rakt hår. 

Jag har gått ner 48 kg & över 1 meter. 

Men jag kämpar fortfarande väldigt hårt med att gå ner resten av min vikt. Helst 15 kg till. 

IN THE ARMS OF AN ANGEL

Don't Say Goodbye

Fråga mig

31 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< April 2019 >>>

Tidigare år

Spåra IP-Adresser

Arkiv

WEBDESIGN

Free counters!

Roliga Fotosidor

 

Här Kan Du Synas

COLOURPICTURE

BLOGGAR JAG FÖLJER

GBP LÄNKAR

Länkar

Besökare


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se