Det är inte lätt när man är liten o rädd för mörker eller rädd för att nåt ska hända. Jag var hemskt mörkrädd så jag kunde inte titta på vissa filmer, ja inte ens som vuxen. 

Jag kommer ihåg att jag alltid har varit rädd för att det ska ligga nån under min säng o ta tag i mina ben när jag skulle lägga mig, det kan jag vara än i dag. Jag kan inte ha fötterna utanför sängen för då kanske nån tar tag  i dom. 

När jag var på toan o klädde av mig som liten så tog jag fart från toan in till mitt sovrum o hoppade upp i sängen,, ja tänk om det låg nån där ?!. 

När jag blev lite äldre, ja mamma jobbade natt på den tiden det gjorde hon i många år men när jag var ute med mina kompisar på helgerna så fick nån alltid följa med upp o kolla igenom lägenheten. I den stora garderoben, alla rummen, balkongen, toan o under sängarna. När dom sen gick så var jag tvungen att låsa dörren direkt för jag var rädd att det skulle stå nån utanför o dra tag i dörren innan jag hann låsa den sen sprang jag in o hoppade upp i sängen. Det tog ett bra tag innan jag kunde koppla av o somna. Detta var när vi var ute o åkte med mopederna så så pass gammal var jag. 

När jag hade fått sonen så kunde jag på kvällen titta på en bra film,, men det var en skräck eller nåt annat som gjorde att jag blev så rädd så jag ringde till mamma o mamma sa till mig att ge fan i att titta på såna filmer för jag visste ju om att jag blev så rädd. 

När jag bodde ihop med sonens pappa så hade han lånat en skräckfilm o den var så hemsk ,, jag tittade på den mitt på dan, jag gick ifrån tv;n o vågade inte gå in o stänga av den så jag ringde mitt ex som fick komma hem o stänga av den o ta bort filmen. 

Jag o sonen bodde själva från det han var ca 6 månader, jag var då 20 år o inte så styv i korken. Jo då jag var en bra mamma men kände mig inte alls som det när jag låg på natten o tyckte att jag hörde nåt. Jag vågade inte röra mig för då kunde dom höra var jag fanns,, men så sa jag till mig själv att vad är jag för mamma OM jag inte kan gå upp o försvara min son ? Så upp gick jag med hjärtat i halsgropen. 

Ja det är ju nån som "följer" mig o har gjort i många år så det är det jag märker av o hör. Har sett skuggor ett par gånger som har gjort mig så fruktansvärt rädd men då har jag bett dom backa. Men jag har lärt mig med åren att det inte är så farligt.. 

Det finns olika saker som  har gjort mig rädd men jag har sträckt på mig o vunnit över det oxo. Vissa rädslor har jag bara velat slå på truten, men det har det inte varit värt. 

När man ser eller vet om nån som är rädd så ska man lyssna på vad dom är rädda för sen kan man förklara att det inte är nåt farligt men det är inte säkert att personen i fråga blir mindre rädd för det. 

Ja jisses,, denna rädsla borde man kunna stoppa i en burk o slänga iväg som man har gjort med sina EX !!!