Häromdagen kom jag att tänka på en flicka som cyklade förbi mig några gånger. Detta var för nåt år sen men jag kommer ihåg det. 

Hon hejade på mig o hon cyklade vidare. Hon cyklade fram o tillbaka o det verkade som att hon inte visste riktigt var hon var nånstans. 

Så jag pratade lite med henne o frågade var hon bodde, då bodde hon i Norrahammar o det var långt hemifrån för jag tyckte att hon var så ung. Så jag frågade henne om hon var vilse, om hon inte hittade hem o det gjorde hon inte. Jag frågade om hon hade fått lov för sina föräldrar att cykla så här långt men det hade hon väl heller inte gjort. 

Detta var när jag var ute o gick min runda, men jag sa att jag kunde gå med henne o hon cyklade jämte mig. Hon sa att hon hade cyklat genom skogen så vi gick där för det kanske var lättare för henne att hitta hem då. Vi gick vidare o hon pratade på, hon var inte rädd eller ledsen mest lite förvirrad =)

När vi kom ut från skogen så sa hon att hon hittade hem men jag sa att jag ville följa med henne ända hem o se så att föräldrarna var hemma. Mamman kom ut o jag pratade med henne o hon hade inte fått lov att cykla så långt. Jag sa att det lilla jag såg verkade hon kunna cykla ordentligt o var försiktig men jag förstod mamman att hon var orolig. Hon frågade var jag bodde o jag sa i Taberg o hon tackade mig för att jag hade gått med hela den långa biten, men det är klart jag kan inte lämna henne ensam när hon inte visste var hon var nånstans. 

Sen var det bara att traska hem igen, jag gick inte genom skogen för jag tycker att det är lite läskigt =) 

Jag fick ju några extra steg i alla fall så det blev en rätt lång runda för mig så jag var ganska trött när jag kom hem sen. Men skönt att flickan kom hem.

Jag har en historia till som jag ska berätta men det tar jag en annan gång, nu ska jag snart äta middag så jag önskar er en fin kväll, hoppas inte att ni regnar bort.

Puss I Pannan