I dag för 1 år sen blev jag mamma igen utan att ha vetat om att jag skulle bli det. 

Jag blev mamma till en söt liten kille på 9 veckor. Det var en stor chock ska ni veta, ja det har jag skrivit om innan så det vet ni säkert =) 

Jo då, det är Neo jag pratar om, min underbara lille kille som har blivit en stor pojke nu med mycket hyss, galenskap o kärlek. 

Jag har skrivit om det i Neo blogg HÄR.

Vi har precis varit ute o det blåser rätt bra, det har regnat hela dan oxo så det har varit skitväder. Det gör att värken blir mycket värre, ja det har varit så länge nu. Jag tycker att det borde ge med sig snart. 

Jag är så tacksam för att jag har mina mediciner som tar topparna annars vet jag inte hur det skulle varit. Jag brukar tänka på dom som inte tål medicin vad dom får gå igenom när man kan få stor hjälp av medicinen. Så än så länge klarar jag av den o min mage är en plåtlåda som tål mycket tack o lov. 

Nu blir det sängen o mys med mitt lilla hjärta. Ja det blir väl bus innan han somnar, han ska alltid ta mitt täcke o sno runt med det,,, i sängen då =) 

Sen somnar han gott.. 

Jag är så trött på kvällarna så jag sitter i soffan o nickar men när jag lägger mig i sängen är jag klarvaken,, så är det jämt =) 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. 

Puss I Pannan   

Ni får gärna skänka en slant. Neo har en insamling för dom utrotade djuren. Vi har samlat in 950 kr redan o kommer att hålla på ett tag till så snälla snälla skänk en liten slant. Det går direkt till värdsnaturfonden. Du hittar sidan HÄR.

När jag var liten så visste jag precis hur jag ville ha mitt liv. Barn,, självklart o det fick jag ju en underbar son som sen fick 2 underbara söner,, mina barnbarn. 

Jag drömde först om att jobba som frisör,, när jag var mindre o var hos min farmor så kommer jag ihåg att jag kammade henne o min faster Ulla så dom sa att dom väntade på min utbildning så jag skulle frisera dom =)

Sen ville jag jobba med barn eller djur men jag avskydde skolan, det var absolut inget för mig. Jag ville jobba men tvingade mig att gå 2 år på gymnasiet ändå,, till ingen nytta alls.

När jag slutade skolan fick jag jobb på en mack o där var jag heltid knappt 1 år sen fick jag min son. Efter det så har jag jobbat inom hemtjänsten o lite annat smått o gott.

89 började jag städa på Ryhov o 90 fick jag en arbetsskada o kunde inte jobba på 1 år pga smärta i nacke o axlar samt blev så yr så jag kunde knappt ta mig från A till B. Jag kom tillbaka men klarade inte av att jobba,, fick vara hemma igen o sen var det arbetsträning som gällde. Några dagar hit o några dagar dit. Jag hamnade tillslut på Akuten o det var så roligt att jobba där, så mycket jag fick se o så mycket jag fick hjälpa till med. Men min huvuduppgift var att ta hand om patienttransporterna o det blev för tungt så jag fick sluta jobba helt. Jag har inte jobbat sen 93 o det känns för jävligt. Jag har inte kunnat bestämma OM jag vill jobba extra för att tjäna lite mer pengar o hitta på nåt roligt tillsammans med sonen. 

I början på 90-talet så var jag hos en sjukgymnast Mikael o det var han som sa till mig att han trodde att jag hade fått fibromyalgi o att jag inte skulle vara rädd att det var något annat, han såg ju på mig att jag var orolig.

Jag var på utredningar hit o dit o det tar verkligen på krafterna men jag fick det på papper tillslut o det var min HEMSKA DOM.

Översta bilden förklarar hur jag känner mig inombords när jag mår som sämst. Det känns som jag har blivit överkörd gång på gång o inget hjälper. Jag har blåmärken på hela kroppen,, fast på insidan där ingen kan se dom. Tänk er att springa emot dörrar, bord ,, du slår i din lilltå o det känns som du ska explodera av smärta.. Det blir blåmärken inombords,, jo då dom kan bli ytliga oxo när du slår i nåt. Men så är det inte med fibron.. INGEN ser hur jag mår,, eller hur ont jag har. 

Ingen kan förstå min frustration över att inte kunna göra saker som vanliga friska människor kan göra. Ingen kan förstå hur jävla ledsen jag blir när jag får säga NEJ när mina barnbarn ringer o vill komma till mig för att jag har såna kramper    Tänk er själva att det inte är det lättaste att förklara för en som är 9 o 13 år gamla varför jag är sjuk. Jo Liam förstår lite mer men det är ändå inte lätt för dom. 

Dom här punkterna o lite mer,, det är det som ställer till det för oss som har fibro. När man går till läkaren så ska dom klämma o trycka för att det ska stämma in på OM man har det eller inte ?

När du väl har fått din diagnos,,, muskelvärk så har du för f-n fått allt detta på köpet !!!!

Räcker det inte med värken ?? Nä, det är ju dumt att behöva sova på nätterna. Minnet, ja det kan vi glömma,, tappa orden,, ja jisses här glömde jag ju vad jag skulle skriva nu. När man ska stå o berätta något så står jag ofta o stammar fram nåt halvdant. Jag tappar orden, jag glömmer saker. 

Ta dig upp ur sängen på morgonen,, ja det tar tid trots att jag har hoppat upp o ner på natten, man kan ju tycka att jag redan är "uppmjukad" men det är jag inte. 

Balansen,, ja den har jag tappat för längesen. Jag vet inte hur många gånger jag har ramlat i duschen, på golvet,, ute ? Hur svårt det är att ta sig upp när man ligger platt fall,, det är banne mig inte det lättaste. 

Synen,, när man har dålig syn o ska gå till optikern för att kolla styrkan på glasen.. Ja då måste jag alltid be om extra tid för jag ser så suddigt,,, fibrosyn det är så jobbigt. Det känns som man har plastfolie på ögonen o det är svårt att koncentrera sig,, ja det har jag svårt med annars oxo. 

Jag är 55 år,, gammal eller ung.. Jag ville så mycket mer med mitt liv än att bara vara värd för en hemsk värk. Jag är min egna VÄRD FÖR MIN SMÄRTA, VÄRK, FIBROMYALGI o jag kan inte sparka ut den... Den finns troget vid min sida. 

Ja, jag har värktabletter o dom hjälper mig ganska mycket. Dom tar topparna o dom hjälper mig några timmar.. Jag äter medicin dygnet runt,, NÄ jag är inte beroende, jag får äta 4 ggr/dygn o det är jag glad för. Jag är tacksam för att det finns medicin o jag är tacksam för att det finns så jag kunde få sjukpension. Men det är oxo det enda jag är tacksam emot när det gäller fibron. 

Det finns så mycket annat jag är tacksam emot så missförstå inte när jag säger så. Det är fibron det handlar om nu. 

Jag såg nåt på nätet innan, en kille Andreas Person och är fysioterapeut och specialist på smärta och smärtrehabilitering. Han har spelat in filmer o det kan ni se under här. Så fort jag hade sett en film så hade jag redan glömt bort vad han pratade om.. Det är likadant om jag ska försöka läsa en bok.. Ögonen följer raderna o jag kan tom bläddra sidan, men jag får gå tillbaka o göra om o göra rätt,, läsa... 

HÄR hittar ni till hans sida.

Kanske,,, nån gång,, nån dag kan jag få det som jag vill ha det. Men nåt jag aldrig får tillbaka det är mina dagar som jag ville jobba, dom åren har gått mig förlorat o kommer aldrig mer tillbaka. 

Smärtan som tar en massa tid för mig som jag förlorar får jag inte heller tillbaka. 

Det är inte roligt att ha värken, kramperna, känna mig som ett enda stort blåmärke jämt o ständigt. Alla tårar som har trillat genom åren. Att gråta mig till sömns är inget ovanligt. Ja det behöver inte vara bara för att jag ska försöka sova, tårarna kommer ofta när jag mår dåligt. 

Kan det inte bli mina år snart ??? Jag tycker att det är dags nu !!!

Sista veckan har varit för jävlig med värk o krypningar i benen. Har knappt kunnat sova så jag är helt slut.

Jag har min dosett som jag delar min medicin varje söndag för annars skulle jag aldrig komma ihåg om jag hade tagit tabletterna, jo då jag är så snurrig. Ibland tar man ju dom på "rutin" utan att tänka att man har gjort det o sen kanske man står där o inte kommer ihåg om jag har tagit dom eller inte.

Jag har citodon o paraflex till min muskelvärk, fibromyalgi o har haft i många år o den tar topparna så jag inte får så ont. Ja, sen kommer ju skoven o då hjälper knappt något, det är bara att vänta ut det tills min normala värk kommer tillbaka.

Men nu sista veckan har jag haft så otroligt ont, inget har hjälpt o nätterna har varit hemska. Har knappt kunnat ligga i sängen o i vanliga fall så somnar jag bra på min medicin, men jag vaknar flera gånger varje natt men somnar om nästan direkt igen.

Jag har suttit i soffan, suttit i sängen o försökt sova o jag har somnat av ren utmattning.

Innan i morse så när jag tog medicinen så vet jag att jag har tänkt flera gånger att citodonen verkar så konstig,, precis som om dom har gjort om dom.. Men när jag tittade på burken så står det paracetamol o jag tänkte inte mer på det, ja jag har väl fått den billigaste då,, kodein alltså.. 

Nä,,, jag har på nåt konstigt vänster blandat ihop paracetamol o kodein.. Kodein är citodon o paracetamol är ALVEDON............

Jag har alltså ätit Alvedon i över 1 vecka. Tacka fan för att det inte har hjälpt mig nåt med värken. Hur tusan har jag kunnat få till det på detta sättet ?? Jag VET ju precis vad paracetamol är men jag fick för mig att jag fick kodein i stället.

Nu har jag rättat till det så nu har jag tagit min medicin som jag ska ta den. Bara att hoppas på att jag kan få lindring nu o kan sova på nätterna. 

Jag fick upp detta som ett minne på fb. Tänk vad tiden går o smärtan fortfarande finns kvar. Att dom inte har kommit nånstans med sin forskning ang fibromyalgi, det är skrämmande men så är det väl bara för att det inte har nån dödlig utgång.

Ja många av oss måste ta medicin för att få dagen till att funka, att komma ur sängen mm. Jag vill ju helst inte äta medicin men jag gör det för att få en dräglig dag o jag är så tacksam att det finns medicin. 

Det finns ju många studie o dom forskar men sen finns det medicin som dom inte forskar på så mycket som tex mot fibromyalgi.. Nej, det har ju ingen dödlig utgång så då får vi stå ut o göra det bästa av det o det är inte roligt alla dagar. 

Det är ju inte bara fibromyalgin som är hemskt jobbig, detta året har jag haft ont i huvudet väldigt ofta o mycket migrän. Innan åt jag blodtrycksmedicin i förebyggande o det hjälpte jättebra men jag vill helst inte börja med dom igen, det kanske gå över snart.

Sen har jag mina diskbråck som jag äter medicin för o det hjälper, men sista tiden har jag känt av mina diskbråck i nacken samt att nerverna ligger i kläm men ,,, det är bara att bita ihop så gott man kan.

Sen,,, har jag mitt Tyloiska eksem (kronisk eksem) som jag fick,, jag tror att det var 2018,, det kan ha börjat innan men jag sökte inte förrns då.. Jag har det i mina händer, särskilt i vecken så jag kan inte öppna händerna eller fingrarna, sen har jag hemska sprickor i huden under fötterna o ni kan ju tänka själva hur ont det gör. Fötterna måste du gå på för att ta dig dit du ska, om det bara då är till toan. Det är långa, stora o djupa köttiga sår. Ja jag har lagt ut bilder på det innan. Men nu äter jag en medicin mot mitt eksem o det funkar så bra, peppar peppar... Men,, man får bara äta dom i 6 månader o sen göra ett uppehåll för att se om medicinen har gjort nån nytta o om det har gått över.. Men tyvärr på mig så kommer det tillbaka med en gång. Jag måste börja inom 2 månader igen o då får jag börja om från början med sprickorna.  Jag har frågat på apoteket varför man inte får äta dom längre o jag har frågat läkaren men ingen visste något. Så sist jag var hos min hudläkare frågade jag honom om han inte kunde ta kontakt med läkemedelsföretaget o fråga dom o det gjorde han, så jag fick svar i dag o det lyder ; 

Hej Anneli

Jag har nu varit i kontakt med företaget som producerar Alitretinoin. Enligt dom är det inte studerar en längre behandlingstid än 6 månader åt gången och det är därför man ska sluta efter 6 månader. Det finns alltså inga studier och ingen kunskap om vad som händer om man behandlar längre än 6 månader åt gången. Däremot är det studerat att man kan återinsätta Alitretinoin efter en paus utan problem.  Därför behöver vi även i fortsättningen sätta ut Alitretinoin tyvärr efter ungefär 6 månaders behandling och återinsätta det vid behov efter en paus. 

Med vänlig hälsning

O S

Överläkare. 

Ja vad fasen ska man göra ? Varför kan dom inte forska när det är så viktigt ?!..

Har varit o tagit prover igen, hudmottagningen vill ha det så nu är det bara att hoppas att dom är bra för det blir ju biverkningar som att jag tex tappar mycket hår o sen är det lite leverpåverkan. 

Ja nu är det dags att krypa ner i sköna sängen. Bailys är inne o Neo är rastad. 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan   

Ja det kan man tolka på flera sätt så det är fritt fram att göra det =)

Nejdå,, jag kom äntligen ut på min promenad o inte bara runt husen. Jag har mått då dåligt o gör det fortfarande. 

Jag har hemsk värk, har haft migrän ofta, vanlig huvudvärk varenda dag o mår allmänt dåligt plus att vädret har varit hemskt. O därför har jag inte kommit ut på mina promenader som jag har velat. 

Men i dag tog jag mig i kragen o gick ut o det var så skönt. Det var ganska kvavt men det fläktade bra så det gjorde inget. Jag höll på att få migrän innan jag gick ut så jag tog en imigran (migränmedicin) o det hann inte bryta ut tack o lov.

Jag gick bakom sjöarna o den vägen. Förbi Martins Gården, Åsasjön, Åsa dagis, Överåsliden, Smålandsgatan , gamla parkeringen o hem. 

Men,, i dag fick jag o Neo sällskap från Överåsliden o hem till min trädgård. Det var 3 barn som brukar klappa Neo som ville följa med en bit men jag sa att vi skulle gå hem men dom ville ändå följa med så jag sa till dom att dom MÅSTE fråga sina föräldrar,, o det gick snabbt för dom var nog ute igen på ett par sekunder.. Men,, dom gick med mig o dom pratade om allt möjligt. Tjejen ville köra vagnen när Neo gick så det fick hon o sen ville hon köra honom när han satt i den o det gick jättebra.. Ja Neo hade så roligt för han fick verkligen busa med dom o sen fick han pussar innan vi gick in. Jag sa till dom att dom MÅSTE gå direkt hem o säga att till sina föräldrar att dom hade kommit hem igen,, hoppas att dom gjorde det.

Sen träffade jag på 2 fina ungdomar, det var en kille o en tjej.. Killen höll jag när han var liten,, jag sa till honom att jag pussade på honom o gosade med honom o han skrattade. Han kom ihåg att han hade varit hos mig o fått köttbullar eller vad det var o det kan mycket väl stämma för jag har alltid haft barn hos mig i alla år, har vi inte lagat mat så har vi bakat bullar eller haft vattenkrig. Jag har även haft barn här som jag har läst saga för o vi har tittat på film så det har varit underbara år o det kan jag ofta sakna.

Ja det var en trevlig promenad i alla fall o det blev en dusch när jag kom hem. Neo somnade så fort han hade druckit lite vatten. Han var så duktig i dag o gick jättemycket, han sprang på o hade så roligt. 

Tänk vad konstigt att det kan bli så underbara färger.

Det var ganska magiska moln bakom berget,, jag fick inte till det riktigt som det såg ut.

Än så länge finns det blommande blommor.

Öde väg ?? Nä då, det kom en bil strax efter jag tog kortet. Det var ganska många bilar i dag men det var den tiden då många kanske slutade jobbet o var på väg hem.

Sen är det ju som vanligt mina älskade sjöar. Jag njuter verkligen när jag går den här rundan. Jag såg innan att dom kommer att bygga ett nytt hus o jag tyckte att dom hade märkt ut det väldigt nära vägen,, inte vad jag hade gjort.

12.991 steg blev det.

Fick lite besök innan. Kommer inte på vad dom heter ? Jag har det på tungan men,, nä det är stopp. 

Jag filmade Neo lite i dag, ja jag har nog lite att lägga in på hans blogg men jag orkar inte göra det nu, får ta det i morgon. Men ni kan titta in där ändå om ni känner för det =)

Nu blir det sängen o hoppas att jag somnar snart. Satt innan o somnade i soffan så jag lär väl vara klarvaken när jag lägger mig.

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. 

BE SAFE STAY SAFE ♥

Puss I Pannan ♥

Det var längesen jag var ute o gick, men det har varit alldeles för kvavt o hemskt o värken har varit o är för jävlig. 

Innan vi gick ut så bestämde jag vilken väg vi skulle ta o det skulle bli bakom sjöarna, men när vi hade gått en bit så såg jag att vi hade gått förbi syrran så då tänkte jag fel så det blev runt Änganäs oxo,, plus sjöarna men det gick bra. Jag var lite orolig först för jag har inte gått så långt med mina nya skor. Dom är så sköna,, men det är ju fötterna som strular på mig men jag hoppas att detta ska bli bra nu.

Det svalkade så gott o Neo traskade på ganska mycket. Det finns ju så mycket att nosa på så det tar tid men det gör inget för vi är ute i friska luften.

Det är så rofyllt att gå här o även runt sjöarna.

Det var så många humlor ,, dom är så otroligt vackra o dom har en förmåga att komma o sätta sig på mig.. Jag tror att det är Teddy som hälsa på. Några dagar efter att Teddy hade fått somna in så kom det in en humla till mig o han flög runt i lgh, till Teddys gosedjur o satte sig där en bra stund innan han flög till hans säg, sen flög han runt mig en stund innan han flög ut igen o så fortsatte det i flera dagar. Så när våren kommer,, kommer även humlorna till mig.

Jag älskar att gå runt sjöarna, det är så vackert här, lugnt o skönt.

Nu har dom bytt hage,, dom hade antagligen ätit upp gräset där dom var innan så nu hade dom massor att smaska på.

Ja det blev en liten sträcka. Det kändes bra med skorna o jag hoppas nu att dom ska funka på mig o att fötterna håller.. 

Nu är det dags att gå ut med Neo o sen är det sängen som gäller, är ganska trött nu o har så ont.

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. 

BE SAFE STAY SAFE ♥  

Puss I Pannan ♥

Nytt inlägg in Neos Blogg ♥

Vilka otroliga varma dagar det har varit. Jag har alltid älskat när det är riktigt varmt men nu har det varit tropisk värme o riktigt jobbigt. Neo har inte mått bra av värmen, ja det är nog inte många som har gjort det så vi har inte varit på några promenader.

Detta var för nån dag sen o klockan var inte så mycket o det var redan över 40* i solen. Trots att det är så varmt så har jag ändå riktigt ont av min fibro,, men den är något mjukare.

Även otroligt varmt i skuggan.

Det var så vackert en kväll när vi var ute. Man ser solens strålar som strålar sig upp genom molnen.

Ja nu var detta ett filter men jag önskar inget hellre än att bli gråhårig o har alltid gjort ända sen jag var liten. Jag vågar inte färga det grått så därför blir det slingor i stället. Jag har fått ganska mörkt hår men sen jag gjorde min gastric bypass 2010 så är min kropp helt tossig. Efter det tappade jag massor med hår, det jag fick tillbaka var krulligt o så var det ett par år, sen blev det normalt, o nu kan det bli lite lockigt ibland. Även färgen skiftar så det är konstigt.

Jag kommer ihåg en gång när jag hade varit hos frissan o klippt mig. När jag kommer hem frågade mamma hur jag hade hunnit färga håret på den korta tiden ?? Från att ha klippt bort det sista av mina slingor till att bli mörkt rödbrun är otroligt. Hon trodde mig inte först men så är mitt hårt nu. Jag trivs inte när jag blir mörk så därför slingar jag det.

Har fått så ont i min nacke igen, jag är rädd att jag har fått tillbaka mina diskbråck eller fått nya för det nyper/gör ont. Det är en smärta som känns nypande. Jag ringde o ville komma till min läkare men han har semester nu så jag får se hur jag ska göra ? Än så länge går det..

Ha en fin dag där ute. 

BE SAFE STAY SAFE ♥

Puss I Pannan ♥

Nytt inlägg hos Neo ♥