Den 6;e februari förra året fick jag åka in akut med smärtor i magen. Hade ju  haft smärtorna i ca 3 år då dom sa att det var min fibro, hem o ta medicin o vila.. 

Men onsdagen var hemsk o mamma sa att jag var tvungen att åka in.. Då måste man ju ringa 1177 innan o där fick jag sitta i telefonkö i 55 min innan det var min tur. In till närakuten o där såg dom direkt att jag var riktigt dålig så jag fick åka ner till akuten.. Där konstaterade dom att jag hade en kraftigt inflammerad gallblåsa, förstorad, hård o ganska många stenar. Jag kommer ihåg att dom sa att det var på håret, hade jag väntat längre så hade det brusit.

Jag kommer inte ihåg så mycket men jag vet att dom sa att jag var mycket sjuk, hög feber o kraftiga smärtor. Mådde illa men kunde inte kräkas, tror att det hade underlättat mycket.

Vad som hände på torsdagen vet jag inte, kommer inte heller ihåg fredagen men det var då jag opererades... Efter det kom jag upp på Kir A, där var dom trevliga.. Dom är ju så snabba med att man alltid ska gå upp direkt även om man har op o har ont o jag kommer ihåg för det kändes som tusen knivar i magen på mig. Jag kom inte upp själv utan dom fick hjälpa mig.

Nån av dagarna sa läkaren till mig att jag hade fått blodförgiftning en sänka på 561 ( ska ligga under 5 ) o 40,6 i feber. Jag frågade läkaren om jag skulle dö ?? Men jag kommer inte ihåg svaret eller nåt mer. Jag höll på att inte klara mig, så 2 gånger låg jag risigt till, det hade kunnat sluta riktigt illa.

Jag är så glad att jag inte kommer ihåg så mycket. Jag vet bara att jag hade dränage i buken o det läckte hela tiden så nåt stod inte rätt till. Jag fick ju efter 3 veckor åka till Linköping för ett andra dränage, in i levern, gallgången o ut i tarmen. 

Mitt sår på magen vätskade sig så dom fick öppna upp det på 2 ställen o där stoppade dom ner gasbinda så det skulle dra ur vätskan.. 

Jag låg inne 3 veckor första omgången, fick komma hem o hade hemsjukvård o vilken underbar personal.. Ja det var dom på Kir A oxo, jag  hade sån tur o jag kände mig trygg.

Det var många vändor in o ut.

Jag var så dålig så kroppen slogs ut, jag tappade mer än hälften av mitt hår.  Det lossnade i stora tussar o jag var förtvivlad.. Men det har kommit tillbaka tack o lov. 

När jag var hemma så försökte jag komma igång, jag orkade knappt gå runt mitt hus. Jag höll på att skaka ihjäl mig, benen bar mig knappt. Jag hade ingen ork alls o jag funderade på hur jag skulle kunna gå vidare ?

Det har sanneligen tagit tid o jag känner av det än idag men inte alls på samma sätt. Läkarna säger att det kommer att ta tid innan jag är helt återställd, men jag är tacksam att jag har kommit så här långt. Jag är så glad att den tiden är förbi. Men jag måste erkänna att jag är rädd att något ska hända för nu vet jag hur snabbt det kan gå.. Jag kommer ihåg vad min läkare på VC sa när jag var där första gången efter det som hände.. " Det var väldigt nära"  o då blir man ju rädd o tankarna kommer tillbaka. 

Men nu tänker jag inte på det så ofta som innan. Jag kan känna lite rädsla ibland o bli rädd, men jag försöker slå bort det, jag vill inte att rädslan ska ta över.

Jag hade sån tur att ha mamma som ställde upp hela tiden. Jag kommer ju inte ens ihåg att hon satt hos mig när jag var så sjuk. Det var personalen som sa det, ja mamma sa det oxo o jag kan tänka mig hur mamma måste ha känt det.. Rädd att något ska hända hennes dotter. Jag vet hur det känns, har varit där med min son en gång i tiden o det var det värsta jag har varit med om.

Hur som helst,, så mår jag bra från allt som hände, har kvar mina stenar i skåpet här hemma =)

Jag är tacksam för den hjälp jag fick när jag var sjuk.. Tacksam för att ha min familj o mina vänner på nätet..

Tack för ert stöd. Älskar ER ♥

Calle Åberg, 26 från Jönköping, är känd från realityprogrammen "Paradise Hotel" och "Ex On the Beach". I en känslosam intervju med Aftonbladet berättar nu profilen att han har drabbats av blodcancer.

Det var i måndags som Calle Åberg, snart 27, fick cancerbeskedet. Under onsdagen var sjukdomen helt bekräftad. 

Nästa vecka ska Calle påbörja sin cellgiftsbehandling, skriver Aftonbladet.

"MAN FÅR BRYTA IHOP" 

I intervjun berättar Calle att han inte alls mår bra. Både han och hans familj är chockade. 

– Alla har stöttat mig jättemycket, men det har varit tufft. Man har fått bryta ihop mycket och komma tillbaka förklarar Calle för Aftonbladet. 

Han fortsätter: 

– Det bästa jag har i livet är de som är runtomkring mig och som visar mig kärlek och min fru som sover bredvid mig och tar hand om mig varje sekund.

På sin instagram skrev han;

Jag har cancer.

I veckan möttes jag av beskedet att jag fått akut leukemi.

Just nu känns allt tungt såklart, men det är en kamp som jag ska gå segrande ur.

Tack för alla värmande ord.

Calle.

BEHANDLING I MINST TVÅ ÅR

Calle förklarar att det första steget i behandlingen är cellgifter. Därefter kan han komma att behöva en benmärgstransplantation.

Ännu vet läkarna inte hur aggressiv cancern är, men behandlingen ska pågå i minst två år.

KRITIK MOT VÅRDEN 

Trots att Calle känner stöd omkring sig från nära och kära kan han inte säga detsamma om vården. 

I intervjun berättar profilen att han sökt vård i nästan en månad men att han gång på gång blivit hemskickad med fel diagnos. 

Calle säger även att en sköterska ska ha påstått att han läst "skrämselpropaganda" på internet. 

– I nio veckor har jag försökt och bett om ordentliga prover och sagt hur dåligt jag mår. Och då blev jag helt förminskad och förnedrad av sköterskan i stället, säger Calle till Aftonbladet.

AGGRESSIV BLODCANCERFORM   

Blodcancertypen som Calle drabbats av heter akut lymfatisk leukemi, ALL. 

Det här är en aggressiv blodcancerform som är åldersberoende. 

Det här innebär att personer under 45 år svarar bäst på behandling, enligt Blodcancerförbundet. 

Det är fruktansvärt, jag blir helt kall när unga människor drabbas av cancer,, ja det gäller så klart alla men när dom unga blir sjuka är hemskt. Ingen borde drabbas....

Jag hade en vän som kämpade i 12 år med sin cancer, benmärgscancer o tyvärr förlorade hon kampen endast 52 år.. Jag tror inte hon hann fylla 53, men jag är inte säkert o det spelar ingen roll för det är alldeles för ungt att DÖ...

När jag hörde detta så kollade jag upp om jag kunde lämna benmärg men jag var för gammal o detta var flera år sen, då var jag inte ens 50 år.. Jag hade fått betala för att lämna men det var inte säkert att dom kunde använda nåt.. O det var inte säkert att det skulle gå till min vän.. Nej, sen hade jag ju min fibromyalgi oxo plus att jag äter medicin så mig räknade dom bort direkt.. Jag får inte ens lämna blod... 

Jag hoppas verkligen att dom får fram ett botemedel snart så dom kan utrota den hemska sjukdomen. Jag lider med hans familj som måste se sin son kämpa med cancern. Jag hoppas innerligt att är stark o kämpar o vinner... Kämpa på,, allt vad du orkar ♥