Nu är det snart 2 veckor sen Snobben lämnade oss. Jag tänker på honom varje dag, men jag har inte drömt om honom än. Det gör inget för jag brukar oftast ha mardrömmar om dom jag älskar. Fast jag hade en underbar dröm inatt om Marcus när han var ca 2 år o rultade omkring i sina blöjor med sina härligt goa underbara knubbiga armar som han kramade mig med. Gud så jag saknar den tiden när han var liten. 

Hur som helst så vet jag att Snobben är med mig, ja han är även med mamma. Jag tyckte att jag såg honom idag så det högg till i bröstet på mig, men det var grannens söta katt flicka.

2 veckor, det är snart 2 veckor som han inte har varit hos oss. 

Har du det bra Snobben ? Har du träffat Zimba än ? Tar ni hand om varandra ? Jag blir så ledsen när jag tänker på hur du fick lida dom sista dagarna utan att vi visste om det. Vi trodde bara att du hade fått en vanlig hosta men det var det inte. 

Jag vet att du vet att vi alltid har gjort det allra bästa för dig. Ingen har älskat dig mer än jag o mormor. Hade jag vetat att du inte skulle få komma hem levande så hade jag följt med dig in till veterinären, men jag trodde ju att du skulle få lite medicin o sen skulle du bli bra igen. 

Det gör ont i mig när du fick flytta in till mormor för att jag inte "tålde" dig, jag ville ju ha dig kvar men jag vet att du hade det precis lika bra hos mormor som du hade det hos mig. 

Jag saknar dig så mycket o jag hoppas att du har det bra nu. 

Detta är dom sista bilderna jag tog på Snobben när han levde. Älskar dig ♥