Jag läste ett blogginlägg innan o de gjorde mig väldigt lessen faktiskt, de kanske inte va så illa menat men orden satte sig. (Inlägget va inte riktat till mig)

Ibland kan man säga saker som man inte menar, som tex att feta människor gör så att jag kräks. Svarta / Vita / Gula människor ger mig rysningar.  Enbenta är äckligt. Nu är de så att inget av detta har med mig att göra, de är inte jag som tycker så utan de finns säkert någon som tycker så här.

Föds du inte vacker o smal så är du inget värd i våran värld. Är du fet o har stora hängiga valkar så är du bara ett äckel.  Är du ful så ska du banne mig inte få leva ? 

VEM är de som bestämmer hur Vi människor ska se ut ? Hur Vi människor ska vara ?

Självklart ska alla bemöta alla med den respekt man själv vill ha osv. Men VEM bestämmer att Du är Ful o Fet ?

Ska man vara smal o ha ett hjärta av sten ?

Ska man få säga de till ,,,, tex mig.. Fy fan vad du är FET,, du är äcklig.... Jag är heller inte varken vacker eller snygg, men vem har rätten att tala om de för mig.. De vet jag redan !!!

Jag är inte Född FET.. Jag har varit lika smal som vem som helst med ett gott hjärta. 

85 blev jag gravid o gick upp nästan 30 kg ... Oh gud ni skulle bara se mig så vacker jag var på den tiden med min bebismage,, o jag hade ett gott hjärta.

Efter jag fött barn så va de inte lätt att gå ner i vikt, men jag hade ett gott hjärta. 

Jag kämpade med mina bebiskilon o hade fortfarande ett gott hjärta.

Med olika dieter så gick jag ner i vikt o de konstiga va att jag fortfarande hade samma goa hjärta. 

Jag gick upp o vikt o så höll de på.. Upp o ner, upp o ner.

Till slut blev jag sjuk.. Jag fick en sjukdom, en muskelsjukdom.. Men jag hade ett gott hjärta.

Jag va först rädd för att de skulle vara cancer, min kropp lydde mig inte.. 

Jag utreddes o blev jätteglad när jag fick reda på att de "bara" var FIBROMYALGI,, o tänk,,,, jag hade även nu samma goda hjärta.

Min sjukdom gjorde så att jag hade ont dygnet runt. Jag kunde inte hålla igång alls på samma sätt som jag tidigare gjort. 

Jag städade, slängde ihop en deg samtidigt som jag lagade maten o kanske tog hand om tvätten. Allt detta gjorde jag med mitt hjärta. 

Nu kunde jag inte göra alls mycket, en sak i taget. Men trots att jag blev sjuk o inte kände mig värd något för jag kunde inte jobba så hade jag samma hjärta... 

Att jag inte kunde jobba gjorde att jag blev lessen, jag drog mig tillbaka o jag började tröst äta. I början va de inte alls farligt, men med åren blev jag sjukligt FET. O gissa vad ? Mitt hjärta var fortfarande gott o menade hela tiden bara väl till allt o alla. 

Åren gick , jag mådde sämre o sämre. Jag blev FETARE o FETARE.. NU ville jag inte vara med i leken längre,, trots detta hade jag hur mycket kärlek som helst att ge av MITT hjärta... De enda jag ville tillbaka var att få lite kärlek från DITT hjärta. 

Till slut gick de så långt så jag kunde inte göra nåt själv åt min FET-vikt utan fick hjälp av läkaren,, först med olika mediciner o när dom inte funkade så kom vi fram till att sista utvägen är en operation. En gastric bypass operation o jag va livrädd. 

MEN, jag hade inget val.. De va 50/50 chans hur de skulle gå.. Skulle jag överleva en operation ? Eller skulle jag låta bli o bara leva några år till ?

Jag hade alldeles för mycket som stod på spel för att Inte göra operationen.. Jag har bara levt halva mitt liv OM jag har tur... 

Jag har den allra underbaraste sonen o jag vill se honom få sin egna familj..

Jag har även den allra underbaraste lilla barnbarnet en fammoo kan få o honom vill jag heller inte missa .. 

Jag har min älskade hund, som Alltid har funnits vid min sida hur grinig jag än har varit. Ja han älskar mig varje dag.. 

Sen har jag ju resten av min familj som jag inte heller vill lämna efter mig.

Jag hade alldeles för mycket att leva för o de tänkte jag oxo göra. O kan ni tänka er,,, att de är fortfarande med samma älskvärda hjärta som jag föddes med. 

Jag är glad att jag vågade ta steget med min gastric bypass operation. Jag är överlycklig att jag har gått ner -48 kg. Jag har fått tillbaka Mitt Liv,, eller rättare sagt med hjälp av läkaren så har jag Tagit tillbaka Mitt Liv. 

De är inte lätt att gå ner i vikt ,, jag har oturen att få kämpa för vartenda hg men vad gör de.. Jag har ju hela livet på mig att gå ner i vikt. Har jag klarat av 48 kg så borde jag klara av minst 15 kg till. 

Jag har hela tiden fått stöd o de är jag väldigt glad för.

Med detta vill jag att Ni ska tänka er för hur ni beter er mot andra människor. Hur ni bemöter dom .. 

Det spelar ingen roll om Du är FET, FUL, VINDÖGD, KO BENT,  STAMMAR, ELLER HAR EN "annorlunda" HUDFÄRG.

Vi har alla exakt samma färg på vårat blod.. 

Vi är exakt alla lika värda.. 

Tänk med erat hjärta, varför ska man sparka på någon som mår dåligt ?

Va rädda om varandra. 

Ser ni någon som inte mår bra,,, fråga hur personen mår ... Fråga om du kan göra nåt för att hjälpa.. 

Allt detta gör DU med DITT HJÄRTA ♥

Dom flesta som har gått ner i vikt har sparat lite stora kläder som en påminnelse hur livet har varit som FET. Nu är de så att jag har inte många kläder för jag slet sönder dom jag hade, men ett par byxor har jag sparat trots att dom är sönderslitna mellan benen. 

Jag tänker inte avslöja än vilken storlek jag har på byxorna men jag lovar att dom är stora...  Jag tog på mig dom för en stund sen o gick in till mamma för att visa henne o Tilda... Jag bad Tilda att hoppa i byxorna oxo ,, ja mest för att se om hon fick plats o de fick hon. Dom satt inte ens tajt,, njae lite över vaderna på oss då ... 

Nu hade jag på mig en mega stor jumper,, ja den har varit alldeles för stor länge men den är så skön att ha på sig här hemma när ingen ser mig. Den gör att jag ser större ut än vad jag egentligen är,, visst jag ÄR fortfarande stor men jumpern gör de något värre. NÄ jag skyller inte ifrån mig =)

Jag är glad att jag har dom här byxorna kvar, dom är jag rädd om. Jag är oxo rädd att jag ska komma tillbaka till mitt gamla liv o bli FET igen.. För ni ska veta att de är väldigt lätt att gå upp i vikt trots en GASTRIC BYPASS operation. 

Hur som helst så vill jag visa er hur de såg ut... Jag är hur nöjd som helst... 

Look at this photos............. 

Som ni ser är Tilda nästan lika lång som mig  =)

Nu ska jag ut till tvättstugan igen, jag är snart klar...

Puss I Pannan  ♥

Måste bara säga att jag är så ,,, så superglad att jag har gått ner - 48 kg.. Ja de är en kamp precis hela tiden,, men nu har jag "bara" minst 15 kg kvar under resten av mitt liv =)