Jag satt o läste en blogg som handlade om mobbing. De är Dilba som har skrivit på pokerlistings.se, hon har även lagt in en liten filmsnutt som ni kan kolla på här inne...

Jag såg faktiskt när dom visade den på tv;n, men jag såg tyvärr inte från början. Jag kan säga att tårarna trillade på mig, de fick mig att tänka tillbaka på när jag o sonen flyttade till Taberg.. 

Han började i slutet av 4;an o vi va inte speciellt nervösa för han kom från en stor skola med 9 årskurser . De va en stor blandning på barnen, många olika kulturer.. Men de hände aldrig något utan allt flöt på jättebra. Dom hade en regel på rasterna o de va de att om ett barn kände sig ensamt så skulle barnet ställa sig vid flaggstången, man skulle alltid hålla koll så att ingen stod där ensam. Om de nu gjorde de, så skulle andra barn gå fram o ta med sig de här ensamma barnet o de funkade jättebra. Visst gnabbades dom som på alla andra ställen, men de blev inget större i alla fall inte när sonen gick där.

De började jättebra för Marcus, han fick kompisar som han hade både i o utanför skolan. Men sen så en dag kommer han hem , då hade hans lärare skällt på honom inför 2 klasser vilket man inte uppskattar .. De va lite känsligare för Marcus oxo eftersom han va ny i klassen. Han kom hem o va så lessen o sa att han aldrig mer skulle gå till skolan. Jag visste inte om jag skulle skrika eller gråta. Nu kommer de även fram att han o en kompis hade blivit mobbade av dom i klassen ett tag. Dom hade kastat sten på dom, den enda platsen som va säker för dom var där dom parkerade cyklarna. Där vågade dom inte kasta sten ifall dom skulle träffa nån av cyklarna.

Vad skulle jag göra för att inte göra saken värre för honom ? Jag skulle ju kunna göra de ännu värre om jag la mig i. 

Jag tog med mig sonen o körde ner till skolan, gick fram till läraren o presenterade mig.. Jag sa till honom att om de skulle hända en gång till så skulle han få med mig att göra o att jag skulle anmäla detta. Jag sa även till honom att jag skulle prata med Marcus klassföreståndare, men att jag var beredd att gå hur långt som helst om de fortsatte. 

Läraren sa att han inte hade uppfört sig illa o höll fast vid de.

Jag gick in till Marcus klassföreståndare o va så arg, jag va så arg så jag höll på att börja gråta men de tänkte jag inte bjuda på. Jag förklarade vad som har hänt för henne o om hon inte tog hand om detta NU skulle jag gå vidare utan att tveka. Jag förklarade att här kommer vi från en bra mycket större skola o där va de inga problem, men här när lärarna går ute på rasterna så ser dom inte ett skit. Dom står bara med varandra o ser inte vad som händer.

Klassföreståndaren sa att de absolut inte har gått till på detta viset osv osv, de har aldrig varit några problem. Men jag sa de att jag tar med mig sonen hem idag. Han får inte stanna kvar i skolan o i morgon när han kommer hit ska du ha pratat med barnen o föräldrarna för så här får de inte gå till. 

Marcus va så nervös när han skulle lägga sig kvällen innan o jag kunde inte sova nåt den natten. Inombords så grät jag när jag skickade iväg honom till skolan för han ville verkligen inte gå dit. Han va rädd, o jag va livrädd ,, tänk om jag har förvärrat saken ?

Den dagen tog aldrig slut. Jag vet att jag tänkte att han har ju inte kommit hem än så de kanske är lugnt ? Ja de va ju vad jag hoppades på. 

Jag väntade, jag smög i fönstret för jag ville se när han kom hem om jag kunde se på honom eller vad som helst. Så äntligen kom han hem o skrek mamma mamma vet du vad ?

Barnen o läraren har sagt förlåt till mig idag... Han va så glad så han kunde inte stå still o mina tårar rann. Jag började stortjuta, jag va så glad. Han sa till mig att de va inte alls farligt att gå till skolan för vi är vänner nu.. 

Gissa om de kändes gott i en mammas hjärta, underbart är bara förnamnet.

De är så viktigt att behandla alla med respekt. De finns dom som är mobbade som Dilba oxo skrev om som inte vågar säga till sina föräldrar. Tack o lov så vågade Marcus göra de. 

Vi vuxna måste tänka på hur vi beter oss för våra barn tar efter.. Dom gör som vi gör. O de är hur lätt som helst att de blir fel så att de går för långt. 

Något att tänka på..

 

Catarina

30 oktober 2012 21:20

Tårarna rann när jag läste ditt inlägg. Barn kan vara så elaka men även vuxna! Fy! Jag kommer att ta kontakt med min sons klassföreståndare och berätta om flaggstången! Det tyckte jag var en riktigt bra ide :) Så borde det vara på alla skolor. Jag vet att det finns ensamma barn på raster, även min son ibland. Jag brukar säga till mina barn att om någon är ensam eller ledsen så ska man gå fram och fråga om dom vill vara med och leka, om alla kunde göra så fanns ingen ensamhet eller mobbning.
Tack för att du delade med dig!
Kram Catarina

http://keckla.bloggplatsen.se

Anneli Gustavsson

30 oktober 2012 23:07

Ja jag tycker oxo att de är en bra ide med flaggstången, eller nåt annat där barnen kan stå om dom är ensamma.
De är viktigt att de finns någon till alla, ingen ska behöva vara ensam. De är hemskt.
De va fruktansvärt när sonen blev mobbad, men de löste sig väldigt fort o de är jag så glad för..
De är så dåligt när lärarna är ute på rasterna o inte bryr sig eller ser efter hur barnen har de.
De måste ske en ändrig så att lärarna blir mer lyhörda.

Kram kram ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Häromdagen när jag satt vid köksbordet och drack mitt morgonkaffe började jag tänka på hur mycket vi egentligen slänger. Det hela började när jag skulle rensa mitt förråd och hittade gamla saker som jag inte använder längre. En trasig lampa, en g...

    Dessa citronkakor blir som "drömmar" ,, ja kanske inte lika spröda men nästan =) Dom är i alla fall så goda,, farligt goda.     RECEPT; Över o under ugn. 175*  9-11 min i mitten. 18 - 20 gram.   120 g smör/margarin Rumsvarmt 2½...

      Över & under ugn, i mitten på 175* 19 - 21 g ca15-20 min. 15-19 g ca 10 min.   200 g Rumsvarmt/mjukt smör/margarin 4,5 dl mjöl 1 dl socker 1 tsk bakpulver 3 tsk vaniljsocker Hallonsylt     1. Blanda dom torra ingredie...

      Det är 6 år sen vården förstörde min mage på operationen.Jag fick ju åka in akut pga min gallblåsa. Jag hade gått i ca 4 år med smärtor o kramper på hö sida. Operationen blev allvarlig, så dom kunde inte göra med titthål. Andra läkare ti...

      För 9 år sen fick du somna in o bli en fin Ängel.Det var många tuffa år av saknad,, som fortfarande är en stor saknad men inte lika hemsk.     Jag hann inte säga hejdå till dig för det kom som en chock. Vi fick åka in till veterinä...