Jag hade ett hemskt år ,, det var fruktansvärt på många sätt o vis.. MEN jag hade även bra dagar, men återkommer till det sen.

Jag hade i 3 år gått med kramper i magen som strålade ut på högersidan o lite bak i ryggen. Har tagit upp det med läkaren flera gånger men dom har bara viftat bort det att det är min fibromyalgi men jag har sagt att det är nåt helt annat det är inte min fibro.. Men jag får ju lita på vad dom säger för dom är ju läkare,, eller ?? Om jag hade fått komma till min läkare så tror jag att det hade gått bättre än det gjorde, men nu får jag inte veta det.

I februari hade jag ont igen men jag väntade ut kramperna som jag alltid har gjort. För 2 år sen när jag var i Fuengirola hos mamma så fick jag värsta krampen men den försvann efter ca 30-40 min men efter det blir jag helt slut.

Den 6 februari hade jag fruktansvärt ont men jag var ändå tvungen att åka o handla så det gjorde jag. Men det var precis att jag tog mig hem.. Jag orkade inte laga nån mat utan värmde till lite tomtegröt men kunde inte äta den för smärtan var nästan olidlig o jag började må illa.. Jag ringde till mamma o pratade med henne lite o hon sa att nu får det banne mig räcka nu åker vi in o jag kände ju att jag började få feber oxo. MEN nu är det så att man inte får åka in utan måste ringa 1177 innan o där satt jag i kö i ca 55 min innan jag kom fram men sen var det bara att åka in till Närakuten.. Där hjälte dom mig direkt o sen fick jag gå ner till vanliga Akuten o där konstaterade dom att jag hade en kraftigt inflammerad, förstorad, hård gallblåsa med massor med stenar... Där sa dom till mig att hade jag väntat ett par dagar till så hade det brustit o det hade slutat illa. På fredagen den 8;e blev jag akutopererad där dom planerade med titthål men det gick inte för det blev en riskfylld operation så dom kallade till fler läkare, det tar i regel 1½ timme men detta tog 3½ timme o det var svårt att fästa gallgången för den var så kort men det gick tillslut. Jag fick dränage in i buken för det läckte så dom tömde mig flera gånger om dagen.. Jag fick blodförgiftning, hög feber 40,6 o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5, så där höll jag oxo på att inte klara mig. Efter 3 veckor läckte det fortfarande så jag fick åka till Linköping o få ett nytt dränage in i levern, gallgången o ut i tarmen. Tillbaka till Ryhov, första omgången låg jag inne 5 veckor, jag kommer knappt ihåg dom första veckorna o det är skönt det.

Jag fick komma hem o jag var så orolig att nåt skulle gå fel. Men jag hade hemsjukvård som kom o spolade mina dränage så det kändes tryggt o sen fick dom byta mina plåster på mage. Jag fick inflammation i såret oxo så dom fick öppna upp snittet o ha det öppet men plåster på detta som dom tvättade oxo o la ner gasbinda i,, o det gjorde så ont. Tänk er själva att trycka ner gasbinda i öppna sår... Jag började ju tappa mer än hälften av mitt hår pga att jag blev så sjuk, kroppen slogs ut men det har kommit tillbaka nu...

Jag hade svårt att komma igen för kroppen var helt slut. Jag orkade knappt gå runt mitt hus här o det är inte stort. Jag skakade, var matt o kände mig yr o svimfärdig länge.. Nu har det blivit mycket bättre men jag känner ibland att det inte är ok än.. Men jag är så glad att jag har kommit så här långt som jag har gjort.

Sen i somras small det till i båda öronen, som om nån drog ner persiennerna o det smäller till o jag blev så yr... Jag kunde knappt gå o jag började må illa, jag kände mig stupfull.. Jag ringde till VC o frågade om det kanske kunde vara öroninflammation för så blev det en annan gång men dom kunde inte säga säkert så jag skulle höra av mig nästa dag. Men på natten blev det så illa så jag kom inte ur sängen, jag fick ringa in till mamma o be henne hämta min rullator i förrådet, sen fick hon hjälpa mig till toan. Hon packade en väska till mig ifall jag behövde åka in men jag sa att jag skulle försöka sova, men det tog tid innan jag lyckades för hela rummet snurrade även när det var mörkt.  Jag kom på sen att jag säkert hade fått kristallsjukan men det sa jag inte när jag ringde VC igen för man ska aldrig ställa sin egna diagnos men jag fick en tid o den läkaren hade ingen aning om hur  han skulle göra men läste sig till det på nätet så det blev mycket mycket värre medans han snurrade o vred på huvudet innan det blev något bättre. Det tog oxo ett tag innan det blev bra o idag känner jag inget mer än min vanliga yrsel tack o lov.

Att sen behöva kämpa med mitt kroniska tyloiska eksem som jag har  haft länge nu är oxo väldigt tufft. Jag har så stora långa o djupa sprickor under fötterna o i händerna o det gör så förbannat ont så fort jag måste gå på fötterna eller när jag måste använda händerna. Fick en medicin ,, Neotigason men den fick jag sluta med för en av biverkningarna var att man kunde tappa håret o iom att jag gjorde det då jag blev sjuk så ville läkaren inte att jag skulle fortsätta med den.. Men nu har jag fått en ny medicin Toctino o där är en vanlig biverkning att tappa hår så nu är jag så rädd att jag ska tappa det igen, men då är det bara att sluta med det. Jag har fått hur måna salvor som helst så jag vet knappt vilken jag ska ta, salvor o andra smörjor. Jag vågar inte hoppas på den här medicinen. 

Det är en daglig fajt med min fibromyalgi som jag får dras med dygnet runt. Musklerna vilar ju inte  utan jobbar hela tiden. En normal dag har jag normal värk vad nu normalt är ? Sen har jag mina skov som jag gärna är utan.. På detta så kommer även att man sover dåligt o alla andra saker som hör till som jag inte orkar dra upp nu.. 

Trots att mitt år har varit för jävligt på många sätt o jag är helt slut så har det ändå funnits dagar som har varit underbara.. Att jag blev bättre från operationen även att det tog tid..

Att jag fick komma ner till mamma i Fuengirola o bara vara.. Visst hade jag sprickor under fötterna men dom var inte så illa utan att jag kunde gå,, men jag plåstrade om fötterna innan. Jag älskar att få komma till henne, min själ mår så otroligt bra även att värken alltid knackar på dörren..

Något som både har varit dåligt o  bra är att jag har knappt kunnat ha mina älskade barnbarn Liam o Jack förra året,, jag har gråtit o tyckt att allt har varit så orättvist. Alla andra kan o får men jag har inte kunnat eller fått nåt.. 

Men dom gångerna jag har haft dom hos mig har varit underbart, dom fyller mitt hjärta med kärlek, mys o bus o det är det bästa som finns ♥

Något som har varit väldigt jobbigt oxo när jag har varit så sjuk är att jag har saknat Teddy mycket mer än vanligt. Han var ju som min snuttefilt, mitt allt. Det var han o jag i 15 underbara år ♥

I allt detta jobbiga som har hänt så är jag så tacksam för att jag lever. Att mina nära o kära mår bra, det är allt som betyder något.

Jag är så tacksam för all hjälp som jag har fått ,, främst av mamma. Jag älskar dig ♥

Alla som har ringt, skrivit, skickat blommor o kort. Alla ni finns i mitt hjärta.

Ja, jag vågar inte önska mig något för det blir oftast tvärtom så jag låter bli.. Men jag önskar er alla där ute ett underbart 2020 ♥

Bye bye 2019 Välkommen 2020 med nya utmaningar..

Jag sover till o från. Sover ett par timmar men sen vaknar jag o tänker på dig.

Jag blir både glad o ledsen när jag ser korten på dig. Glad för att jag har så jag kan titta o tänka tillbaka, o ledsen för att jag vet att det aldrig mer blir några nya kort.

Dom sista dagarna  har varit hemska. Du är som en snuttefilt för mig. När jag mår dåligt så gråter jag efter dig, vill krama om dig, vill pussa dig men jag kan inte.

Jag saknar att se dig sitta i ditt fönster. Jag hade fler blommor innan men dom plockade jag bort så du kunde få din plats där, du älskade att sitta där o hålla koll på vad som hände runt omkring dig.

Jag hade din urna i ditt fönster tills för några dagar sen, du fick flytta in till mitt fönster men din lykta står kvar där o visar dig vägen så att du alltid ska hitta hem.

Ditt hem är i mitt hjärta o kommer alltid att vara så.

Det har blivit bättre med tiden men det är ändå fortfarande väldigt jobbigt med den här saknaden.

Många tycker att jag borde "lägga av" o ta "mig i kragen", det var ju "bara" en hund.

NEJ, du var mer än så, du var min bebis, mitt allt, mitt hjärta.

Det har gått 3 år o 8 månader nu, jag kan inte förstå att jag har varit utan dig så länge ..

Tiden står stilla men åren går. Vet inte vad jag ska tycka om det.

Men jag är ändå tacksam för alla år vi fick tillsammans. 15 år med mycket kärlek, glädje o bus.

Saknar dig lille tuttenutte ♥

Ja ni vet ju att det bara strular för mig med värk. Det är min fibromyalgi o mina händer o fötter.

Jag har sån klåda på händerna i handflatorna o det har jag inte haft under fötterna innan,, tills inatt då började det klia rejält. Vad är det som händer ?

Jag är helt slut. Jag sover dåligt, jag vill helst bara sova bort allt o vakna när jag är lite bättre. Jag tar gärna min fibro bara jag slipper mitt eksem som ställer till min vardag o har gjort länge nu, det blir bara värre o värre så i morgon ska jag ring till hud för dom måste hjälpa mig..

Innan låg jag i sängen o försökte få dagen att gå genon att titta på en serie när Rohde ringer o frågar om hon får komma till mig.. Självklart får hon det, jag blev så glad för då fick jag lite sällskap o tiden skulle gå lite fortare.

Hon hade med sig lussebullar, o 3 sorters kakor som jag fick, tack det var så gott. Jag åt bara en bulle o en kaka, men dom andra ser så goda ut.

Vi sitter o pratar lite om mobiler när hon säger att hon ska köpa ett skal till sin o jag får för mig att jag kanske hade nåt men när jag är i sovrummet kommer jag på att jag inte har haft den mobilen hon har o ska gå tillbaka till köket när jag STÖPER rätt i golvet. 

Jag halkar så illa så jag tar emot hela alltet med högra knät, ner mot händerna varpå högerhanden halkar undan o jag slår i högra armbåge. Jag hamnade på högersidan o ville bara skrika rakt ut för det gjorde jäkelens så ont..

I fallet så försöker jag dämpa slaget o då blir det automatiskt att jag spänner mig så nu har jag ännu ondare i ryggen, axlarna o nacken,, ont i bröstryggen..

Jag fick släpa mig till vardagsrumsbordet o där försöka ta mig upp. Rohde blev så rädd att jag hade slått i huvudet, men det gjorde jag inte.

Jag halkade på något sätt för min ena toffel låg inne i sovrummet medans jag låg i vardagsrummet så den flög en bit.

VAD HAR JAG GJORT FÖR ONT FÖR ATT BEHÖVA HA ETT SÅNT HÄR LIV ????

Jag orkar inte. Jag vet inte vad jag ska göra ??

Snälla,,, nån,,,, HJÄLP MIG !!!

Oh vad jag saknar Teddy     

Som ni vet så har jag ju fått Tyloiskt Eksem,, kronisk eksem både på händerna o fötterna.

Det gick hyfsat bra när jag var i Fuengirola, visst hade jag sprickor o fick plåstra dom men det funkade ju att gå ändå. Men jag fick ju ett annat problem med fötterna. Ont i hälarna, ut lite på sidorna o upp på hälsenad,, på båda fötterna så jag ska till sjukgymnasten så får jag se vad hon säger ?

Men nu har jag väl kommit i ett skov igen när det gäller mitt eksem o det är så jobbigt med händerna för dom måste man ju ha.. Ja även fötterna måste jag ju gå på, jag vet snart inte vad jag ska göra för det gör så förbannat ont ...

Jag vaknar på nätterna av att det stramar o svider som eld.

Vänster handen är inte lika illa som höger,,, än. Men det är jobbigt ändå.

Det hinner inte läka för så fort jag rör händerna/fingrarna så spricker det upp igen. Det känns som min hud är 5 storlekar för små för det stramar, ja det ser man på bilderna oxo..

Jag har fått en tid till hudmottagningen den 20;e nov. Jag bad mamma ta dessa korten för det är inte säkert att mina händer ser ut så här då, det är ju alltid så när man ska till läkaren då har man inte ont längre. Jag hoppas ju självklart att det ska läka ihop o aldrig mer komma tillbaka men som sagt va så är det kronisk eksem så det får jag leva med. Hoppas bara att skoven blir mer sällan för det tar verkligen på krafterna. 

Det har varit ett helvetes år MEN jag hade det så bra i Fuengirola o jag ville verkligen inte åka hem. Hoppas att jag kan komma dit igen, nån gång =)

Trevlig Helg på er där ute.

Puss I Pannan ♥

Sista tiden har jag mått så dåligt, dels av fibron men även händerna o fötterna. Mitt humör har dragits ner pga all värk o allt regnande hela förbannade sommaren. Nu har dom lovat 1 soldag den här veckan så det hoppas jag att det blir så.. 

Just nu är mina fötter hemska. Jag har 3 sprickor bara på ena hälen o jag har så svårt att gå så nu går jag snett o belastar kroppen fel så det kommer att kännas oxo. Jag är så ledsen över att må så här dåligt men jag är ändå så tacksam för att jag har mamma, min son o hans familj, jag har min syster o hennes familj. O jag är så glad när jag ska ha mina barnbarn för dom ger mig så mycket kärlek o glädje.. 

Lille Jack ville komma till mig i helgen så han sov över här lördag till söndag. Vi åkte o handlade lite smått o gott o sen åkte vi hem o myste. Gissa vad ??? Det regnade så vi kunde inte vara ute.

Men vi pratade o hade det så trevligt, sen spelade vi spel på hans padda. Det är så roligt att spela tillsammans, han visar mig hur man ska göra även att jag vet så låtsas jag att jag inte göra det.. Han tycker att det är kul att lära fammoo..

Jag har en gammal digitalkamera som barnen har fått. Jack är den som fotar mest o han får till en del riktigt bra bilder. Han zoomar in o har sig o det är så roligt att se när han gör det. 

Vi gick in till gammelmormor o gav Bailys lite mat o kärlek, Jack fotade honom oxo o han satt still ..

Kan ni gissa vem detta är ? Jack ville att jag skulle säga att det är Sean Banans son om det var nån som undrade =)

Vi har lagt oss o myser i sängen nu. Jack ville titta lite på CN så det gjorde vi en stund.

Sen kom vi ju på att man kan ha lite roligt med min mobil oxo så det blev några kort där innan han somnade.

Älskade gossebarn,, det är så mysigt att höra hur han somnar, andas tyngre o tyngre det är så rogivande.. Att få ha sitt lilla barnbarn hos sig.. Även när sonen var liten så ville jag ha honom nära mig, det är ju det bästa som finns.

Man kan ju bygga koja av fammoos kuddar oxo, men dom rasade ganska lätt så han fick ligga stilla =)

Hmmm säger Jack, vad ska jag välja ? Kan ni gissa det, kex eller apelsin =)

Tuffaste killen i stan,, det är Jackieboy de.. 

Tänk att man kan ha så mycket kärlek till sina barn o barnbarn. Ibland kan jag känna sån kärlek så man nästan brister.. Ni ska veta att jag älskar min svärdotter oxo, hon är en fantastisk mamma o svärdotter.. Min bästa lilla familj ♥

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

För ett tag sen var jag på hudmottageningen o läkaren undersökte mina händer o fötter. Sen jag slutade med min Neotigason har jag fått sån klåda i händerna så jag river sönder dom.

Jag fick ju sluta med den medicinen pga att jag tappade så mycket hår när jag blev så sjuk i början av året o det var även en av biverkningarna på den medicinen.. Men läkaren trodde inte att jag tappade håret pga den utan att jag gjorde det för att jag blev så sjuk o kroppen slogs ut helt.

Jag är så ledsen för att det är nåt hela tiden. Inte nog med att jag har mina diskbråck i nacken, nerver som ligger i kläm, min fibromyalgi, ledvärk, migrän. Fick åka in akut pga en kraftigt inflammerad gallblåsa, blodförgiftning, hög sänka på 561 , den ska ligga på under 5,  hög feber 40,6. Flera inflammationer, antibiotika, fram o tillbaka på sjukhuset, hemsjukvården som kom till mig ganska länge, ja för att inte glömma mina 2 dränage.

Matt o orkeslös, skakar så fort jag gör nåt. Fick massor med kramper i musklerna, fick söka läkare för detta, fick medicin. Efter det så  blev jag så yr så jag fick nästan ringa ambulansen för jag kunde inte gå själv, mamma fick hämta min rullator i förrådet, hjälpa mig till o från toan. Akuttid till läkaren pga yrseln, självklart hade jag fått kristallsjukan, var fortsatt yr ett bra tag, kan bli det än idag men inte så farligt utan jag klarar mig.

Nu börjar mina fötter "bygga" på sig lite hårdare hud igen så just nu sitter jag i fotbad. Jag sa till min läkare att jag hade varit duktig som inte hade filat mina fötter på 1 år o han frågade mig varför jag inte hade gjort de ? NÄ jag fick inte det, alla sköterskor sa att det gör att huden försvarar sig själv så den bygger på ännu mera hud,, pansarhud så jag blev rädd o har inte filat.. 

Läkaren sa att jag visst kunde fila men inte så det börjar blöda.. Nu är jag rädd att det ska bli ännu värre med huden på fötterna, jag har ju mina sprickor som dyker upp hela tiden men det är absolut inte alls som förra året då jag var sårig med hål i fötterna.

Jag fick nya salvor så nu ska jag smörja in även händerna med cortison..

Den här fick jag till händerna, men den kan jag säkert ha på fler ställen..

Den här smörjar jag oxo in med, den var ny för mig. Den är mjuk o fet men det blir som en liten hinna efteråt.

Den här har jag smort in med tidigare o den peelar lite oxo.

Den här tar jag med tops o duttar på mina sprickor, den har jag haft innan.

Det är skönt att smörja in med vaselin men det torkar in direkt under fötterna. Jag vet inte vad jag ska göra för att behålla fukten ? Jag klarar inte att ha dom i plastpåsar över natten för det kryper i hela kroppen på mig då . Jag brukar ha strumpor på mig. Dom hade köp 3  betala för 2 så det gjorde jag ju.

Även den här hade dom köp3 betala för 2. Den är så bra till underredet, den torkar inte ut o den har jag haft i många år. Man tvättar ofta sönder ph o det är inte bra.

Förra året när jag började gå till hudmottagningen så hade dom börjat lite lätt med nybygget o nu hade dom kommit en bra bit.. Dom är inte så glada i det gamla huset för nu har dom skymnd sikt o det kan jag förstå.. 

Jag hoppas att jag ska bli finare med mina fötter, jag får väl försöka att sitta med dom i fotbad ,, fila lite o sen smörja utav bara jäkelen..

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Här i bögda regnar det som vanligt, det är så tråkigt o jag börjar bli på dåligt humör.

Var rädda om er o varandra.

Puss I Pannan ♥

I många år kämpade du mot cancern. Du var så stark, positiv o glad.

Du förlorade mot den hemska sjukdomen endast 53 år , livet är så orättvist.

Tänk vad roligt vi hade förr när vi var ute o dansade. Vi hade så skoj o skrattade hela tiden. Det var underbara tider det.

Jag hoppas att du forsätter att dansa med Änglarna. 

Jag vet att du ser till dina älskade barn med ett vakande öga. Dom förlorade en fantastisk mamma..

Sov gott Älskade Susanne ♥