Allt går åt håvete. Jag överklagade domen som först gavs för jag var inte nöjd med det. I  dag fick jag tillbaka detta... 

Att den här skadan där dom har KLIPP/SKURIT av mina nervtrådar har väl inget om en undersökning att göra ?? En undersökning sliter inte sönder nervtrådar på det sättet o paralyserar min muskel i magen. Den går inte så att min bukvägg blir PAPPERSTUNN... 

Vad är detta ? En PERSONSKADA ?? Är inte detta MEDICINSKT ?? KIRURGISKT ??

Vad är det dom håller på med ??

Min mage är förstörd, jag får mer o mer värk i magen o jag får ingen hjälp. Jo,, ev kan dom operera in ett nät som går från vänster sida över till höger sida på magen,,, MEN VEM FAN VÅGAR DET ?

Ska jag lägga mig igen på operationsbordet med min otur ??Även om dom säger nu från Malmö att det kommer "nog" att bli en lyckad operation så jag har inget som helst förtroende för vården längre. Vem fan vågar bli sjuk ? Vem vågar söka hjälp ?

Så bra som vi har det i Sverige o ändå inte får nån hjälp alls.. Jo förlåt,, jag har fått 2 gördlar som håller in magen liten,, som klämmer MYCKET o som är så varm.. 

Hade jag varit nån betydelsefull person, en rik jävel, en kändis,, kanske Kungen eller Drottningen så hade dom banne mig hjälpt mig, då hade jag inte ens behövt söka nån hjälp. 

Men nu är jag bara en liten pissmyra som inte är värd ett jävla dugg. Som ska gå med ständig värk dygnet runt, vissa dagar mer än andra. 

Ja, jag är trött på allt nu, jag ORKAR INTE MER. Jag tror snart inte på mig själv längre. 

Det är inte bara det här för det är så mycket mer.. Men jag ska skriva upp lite här..

Migrän

Torra ögon så dom rinner hela tiden, får dock ögondroppar

Ser suddigt pga fibromyalgi

Fibromyalgi, ont i muskler o leder som gör att jag inte har kunnat jobba sen 93. Jag har såna kramper i musklerna.

Eksem i hörselgångarna

Eksem i händerna o fötterna,, Tylotiskt eksem heter det.

Hål i skiljeväggen i näsan, igenväxningar så jag har svårt att andas

3 diskbråck i nacken

2 nerver som ligger i kläm i nacken

Astma

Torr mun, ingen saliv pga mediciner men mediciner är ett måste

Torra slemhinnor som är jobbigt

Plummer Vinson - Problem att svälja, sätter i halsen dagligen flera gånger om dan. Det är en dysfunktion högt upp i svaljet muskeln som är delaktig i att svälja. Matstrupen är inte viljestyrd, dosmotorik, fynd på förträngning, membran, kan täcka en del av matstrupen. Alltså musklerna i svaljet samarbetar inte.

Bråck på magmunnen

Ätstörningar - Magsäcksoperation 2010

Gallblåsan borttagen 2019. Dom förstörde min mage så min hö muskel är paralyserad, går inte att göra nåt åt det. Bära gördel. Nu går det ut över min högra muskel bak på ryggen o även på sidan.

Papperstunn bukvägg

Ibs

Bröt foten 2000 opererade in flera spikar o har fortfarande ont där så jag har svårt att ha kängor.

Min brutna tå gör ont efter lång tid, kommer aldrig att bli bra. Fått artros i den.

Navelbråck

Strupkatarr

Har lätt att få inflammation o febertoppar

Ja vad tycker ni att jag ska göra ?? Jag får inte ens tag i min ICD - KOD som jag kan ge till mitt försäkringsbolag för att se OM dom kan hjälpa mig ? Har frågat läkaren som sa att det står i min journal men jag hittar ingen. Ska till läkaren på onsdag,, ja dom ringde o ändrade den tiden skulle dit i morgon,, men jag ska se om han kan hjälpa mig. 

Jag är så trött på allt. Finns det INGEN eller INGET som kan hjälpa mig eller hjälpa ??

Det kanske blir bättre i nästa liv ? Jag är RÄDD. 

Ja tiden går fort trots att jag fortfarande kämpar. För 4 år sen fick jag åka in akut med smärtor i magen ut i sidan o mot ryggen. Ja det gjorde jag den 6e feb 2019.. Men då hade jag gått med smärtor o kramper i nästan 4 år för det var ingen som tog mig på allvar. Så den 6e klarade jag inte av det så mamma körde in mig till Närakuten, jag fick direkt åka ner till Akuten o där var jag fast. 

Min gallblåsa var så sjuk så dom kunde inte ta ut den med titthål som dom oftast gör. Den var för storad, hård, inflammerad o hade neckrosprickar ( gallblåsan höll på att dö ) på vilket INGEN läkare har sagt till mig,, det har jag läst själv i min journal. Det var även många stenar o grus. 

Dom fick tillkalla flera läkare för det blev akut, det blev allvar,, jag hittar inte ordet men istället för att ta ca 1,5 timme så tog det över det dubbla.. 

Vid operationen opererade dom in ett dränage i magen o det läckte hela tiden,, väldigt mycket så dom fick tömma det hela tiden. Jag fick sepsis, en feber på 40,4 tror jag det var o en sänka på 561,, den ska ligga under 5.. 

Jag kommer ju inte ihåg så mycket av den första tiden men jag kommer ihåg när läkaren sa att jag var så jättesjuk. 

Sen fick jag åka till Linköping o det var en hemsk upplevelse, det såg ut som jag hade hamnat på 50-talet. Jag ville hem till Ryhov igen. Så jag låg där i 2 dagar sen kom ambulansen o hämtade mig,, tack o lov... 

Låg inne 5 veckor första omgången... Dom flesta på avdelningen var jättebra men sen fanns det några som var mindre trevliga.

Nu har det gått 4 år o jag har fortfarande väldigt ont i magen. Dom har förstört den när dom skar av nervtrådarna så högra muskeln i magen är paralyserad. Den går inte att träna upp heller. Det gör ont vad jag än gör, så fort jag rör mig.. 

Har ju varit i Malmö för en utredning om dom ev kan operera o sätta in ett nät, men även om dom kan göra det vet jag inte om jag vågar chansa ? Dom har ingen muskel att fästa den i så då måste dom fästa nätet i mina revben o det kan ge kronisk smärta resten av livet... Jag har tillräckligt med smärtor o dom kan inte garantera att det blir bra. Detta skulle i såna fall bli en stor operation, o det förstår jag ju, men jag vet inte om jag vågar riskera nåt ? Jag kanske har det "bra" som jag har det då ? Om man nu kan säga att jag har det bra för det har jag inte. 

En operation är som rysk roulett ,,, du vet inte om du överlever. 

Jag har ju fått korsetter o visst kan det vara skönt när det sitter åt lite,, men samtidigt så gör det ont när det sitter åt för det klämmer. Ja jag får välja mellan pest eller kolera. Vilket ska jag ta ? 

Jag har ju fått ett navelbråck nu oxo som gör jätteont,, troligtvis är det för att min bukvägg är så papperstunn så det har blivit så där oxo. NÄR FAN SKA DET TA SLUT ?

Vad kommer härnäst ?

Man tycker ju att det borde bli bättre med åren då man har tagit bort gallblåsan men i stället har det kommit till mycket annat. 

Det o mycket annat har tagit så mycket på mig så jag mår inte bra, jag känner mig inte lika glad längre o så har det varit länge nu. Men jag försöker att inte visa det för jag gnäller så mycket annars om min värk o mina hemska fötter,, som tack o lov har blivit lite bättre. Suck. 

Dom säger att man inte får mer än man klarar att bära.... Men jag går snart på knäna för nu är det TUNGT. 

Men jag är tacksam för att mamma alltid ställer upp o har ställt upp   

Tänk vad många dagar vi har på 1 år,,, 365 dagar o det finns mycket vi kan fylla dom dagarna med. Att hålla i gång o göra ditten o datten skulle vara roligt men det funkar inte för mig o har inte gjort sen 1990 då jag fick min arbetsskada. Jag var hemma 1 år pga värm o yrsel, jag gjorde mig illa när jag städade på Psyk på Ryhov.. Det var jobbigt att komma tillbaka men jag gjorde så gott jag kunde. 

Sen blev ju värken mer o mer o jag fick vara hemma mer o mer, gå till olika läkare varje gång , få recept på mediciner o försöka gå o jobba samtidigt som jag hade lille Marcus som skulle till dagis. Det var tur att jag hade honom för han var ljuset i mitt liv o för hans skull måste jag orka ta mig igenom dagarna. 

Tillslut fick jag diagnosen fibromyalgi,,, blev inte alls glad,, men det var ju bättre än det jag gick o var orolig för,, cancer... Min fibro har ställt till ett helvete för mig o gör det fortfarande. Det är bara att lära sig att leva med det för jag hade inga val. Jag har fruktansvärda smärtor till o från. En vanlig vardag för mig är värk, dygnet runt. Sen kommer skoven o dom är hemska. 

Tiden gick o tillslut var det dags för en gastric bypass,,, 8 mars 2010 blev det gjort o jag kommer ihåg än i dag hur ont i magen det gjorde när gasen gick ur,, ja dom blåser upp magen för att komma åt.. -48 kg o jag var stolt men jag fick kämpa för det var inte lätt att gå ner i vikt o jag fick ingen hjälp från Värnamo där jag gjorde det. Så det var till att klara det själv o lista ut hur jag skulle göra. Dom sa att jag aldrig mer kommer att kunna gå upp i vikt o det är skitsnack.... Du kan gå upp i vikt hur lätt som helst. Många går ner i vikt o stannar där men dom flesta har gått upp i vikt o ännu mer än vad dom vägde från början. Jag har oxo gått upp i vikt men inte allt o det är INTE lätt att gå ner det man går o bär på. Jag måste börja försöka ta tag i det igen, det gick så bra för mig innan när jag kämpade på. Får hoppas att det blir en fin vår o sommar o att det blir en lång sommar så jag kan gå ut o gå.

Jag känner av mina diskbråck i nacken men det äter jag oxo medicn för så dom hjälper mig. När det började så fick jag gå o hålla upp mitt huvud med händerna så ont hade jag. Så jag har 3 diskbråck o 2 nerver som ligger i kläm i nacken. Ont ? Oh ja.

Sen har vi ju mitt eksem som jag fick för några år sen. Stora djupa sprickor under fötterna o i händerna. Jag kunde knappt gå eller borsta mina tänder så hemskt var det. Jag kom till hudmottagningen o träffade en bra läkare o han hjälpte mig så jag fick medicin. Det har tagit flera år att få någorlunda fina fötter igen. Men jag äter fortfarande medicinen. Den ska man bara äta 6 månader o sen göra ett uppehåll, men jag har fått äta den lite längre. Så jag hoppas nu att mina fötter ska vara bra så jag kan ta mina promenader.

2019 blev jag jättesjuk,, min gallblåsa var dom tvungna att att operera bort o det höll på att sluta riktigt illa. Du kan läsa mer om det nedanför.

2020 kom coronan, ingen trodde att det skulle bli som det blev,, en pandemi. Många har dött o många har varit sjuka. Detta har gjort att jag inte har vågat träffa mina barnbarn alls mycket. Dom dagarna är lätträknade under dessa åren som har gått. Plus att jag knappt orkade ha dom 2019 när jag var så sjuk. Vi måste fortsätta att vara rädda om oss o varandra så att smittan försvinner så att jag vågar ha mina älskade barnbarn igen. Jag saknar dom så otroligt mycket. Dom växer i från mig, snart är dom så gamla så att dom inte vill komma till mig. Men då ska jag muta dom så dom kommer hit =) Så det positiva är att jag har träffat mina barnbarn vid några tillfällen o det har varit underbart ♥ 

För 1 år sen hände nåt fantastiskt. Jag blev mamma igen =) Ja han var väldigt hårig o en glad liten skit. Mamma hade köpt mig en hund. Han var 9 veckor när han flyttade hem till mig, jag var chockad i 1 vecka. Mamma hade tänkt på allt när det gällde Neo, mat, säng mm. Koppel hade jag ,, det var Teddys så det använder han nu o det kopplet är ca 15 år gammalt, så Teddy är med oss på våra promenader. Tack mamma ♥

Det finns visst dagar som är underbara o fantastiska. Det där lilla som kan betyda så mycket. Men oj så jag saknar att kramas. Jag vågar inte det men det ska jag göra sen. 

Vi får vara tacksamma för det vi har. Vi kanske inte har allt men vi kanske inte heller behöver det. Vi har folk i vår omgivning som vi kan finnas till för o för mig betyder det mycket om jag kan hjälpa någon. 

Det har varit några jobbiga år för min del men det har även funnits mycket glädje o jag är tacksam för så mycket. 

Önskar en fin dag ♥

Det finns mer att läsa HÄR.

Idag är det exakt 3 månader sen jag fick åka in akut med smärtor i magen, sidan o ut i ryggen. Ingen läkare hade tagit mig på allvar när det gällde den här smärtan utan skyllt på min fibromylgi, så hade jag det i över 2 år.... Hade jag fått gå till MIN läkare så hade han lyssnat på mig o jag hade kanske kunnat undgå att må som jag gör nu.

Jag har hela tiden haft bra personal som har hjälpt mig på KA o även här hemma med hemsjukvården, dom är underbara o jag är så TACKSAM för all  hjälp jag får.. Vänner på nätet är jag oxo så tacksam för.

Mest tacksam är jag för mamma som ställer upp o hjälper mig hela tiden. Ja, nu har hon fått hjälpa mig att städa längst ner på toastolen för jag har svårt att böja mig så, det klämmer i magen,, dränaget klämmer på insidan...

Jag höll på att inte klara mig. Hade jag kommit några dagar senare så hade jag inte suttit här nu. Hade inte blodförgiftningen gått över så hade jag inte suttit här, så ja,, jag är tacksam för allt hjälp jag har fått på KA.

Jag själv tycker inte att jag har kommit så långt på 3 månader, eller jo det kanske jag tycker men jag är otålig o vill kunna göra mer än jag kan ..... Jag vill inte bli helt slut när jag har duschat, eller fixat håret. Att ta på mascara efter att jag har fixat håret går inte för jag skakar som ett asplöv så jag måste vänta. Allt tar på krafterna. Sen har jag haft en svacka med mycket fibrovärk som har tagit ner mig ännu mer.

Jag är orolig över nästa ingrepp som ska hända. Dom ska vidga gallgången igen med en ballong, sen verkade det som att det skulle bli nåt mer efter det ?

Jag har sån ångest över masken som dom sätter i ansiktet ,, jag får ingen luft, jag får panik o det ligger o gnager i bakhuvudet på mig redan. Det förstör så mycket för mig att behöva gå o vara rädd för masken. Jag ska ringa o prata med Cornelia,, sskan,, hon är underbar. Hon kanske kan ta upp detta med läkaren så dom kan söva mig genom nålen i handen ? Det kan göra så satans ont, det känns som handen brinner upp o spricker, som att den exploderar. Sist dom sövde mig på det sättet så skrek jag högt o sen tuppade jag av. Men jag somnar heller på det sättet än masken.

Det är jobbigt nu, jag gråter o känner mig nere. Det är svårt att ta sig upp när det är så här.

Idag fick jag burkarna som jag beställde, hoppas nu att jag ska få lite bättre naglar o att jag inte tappar så mycket hår.. Man tar 1 kapsel / dag o jag hoppas att dom ska gå bra till mina mediciner.

Ja ni ska få se hur mycket jag tappar.. 

Så här mycket har jag tappat på FEM dagar.. Ja det är sant, det försvinner mer o mer o snart är jag väl skallig. Jag tappade ju jättemycket hår när jag hade gjort min magsäcksoperation, när jag gick ner så mycket i vikt o fort då tappade jag mer än hälften av håret. Men när det växte ut så fick jag jättefina krullor, som tyvärr inte finns kvar längre. Kan skymta några nån gång =)

Innan i kväll så ringde mobilen, det var Gunnel som jag delade rum med på KA.. Hon ville  bjuda ut mig o mamma på lite fika så vi ska åka till henne på fredag eftermiddag, det ska bli så roligt att träffa henne. Hon gjorde oxo samma operation som mig o hon mår jättebra, som tur är.

Skönt att det snart är läggdags, det har varit en uschig dag. Trist väder, regn o hagel, kallt o blahaigt. Jag vill ha varmt o soligt, håller tummarna att solen tittar fram snart.

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

2010 när jag hade gjort min magsäcksoperation / gastricbypass så gick jag ner 48 kg, men jag fick kämpa som bara den. Folk trodde att kilona bara rasade av mig men så var det inte.

Det var en underbar känsla när jag såg kilona försvinna. Jag jämnförde med ett paket mjölk, några paket mjöl, en liten bebis o sen med Tilda, då hade jag gått ner ganska mycket, lika mycket som hon vägde. Hon fick plats i mina största byxor som jag nånsin har haft.. Jag har ett kort på det nånstans där vi står båda två i byxorna, det var en underbar känsla o en galen känsla för Tilda.. 

Jag kunde äta mycket o så gott som allt.. En gång så åt jag revbenspjäll o det satte sig så jag gick runt i lgh o kräktes i 2 timmar, jag visste inte om jag skulle behöva åka in men det löste sig tillslut o jag var helt färdig för att inte tala om rädd. Jag har inte ätit revben sen dess.. 

Det är väldigt sällan som jag dumpar, jag önskar att jag gjorde det oftare så jag kunde lära mig att ge fan i vissa saker. 

Bara för att jag är opererad betyder det inte att jag är "frisk", det sitter fortfarande i huvudet.. Det är som när man slutar röka, jag kan än i dag bli röksugen men jag har inte tagit ett endaste bloss sen jag slutade 1 okt 2003 o det är jag stolt över.

Det är så mycket svårare att sluta äta onyttigt för äta måste man, röka klarar man sig utan. Det gäller att hålla reda på vad man äter ,, hur mycket man äter o så kommer det att vara för resten av mitt liv.

Jag började sakta äta mer o mer, men jag höll mig i från godis i flera år innan jag började tulla på det. Det blev mer o mer, det var godare o godare o jag blev nöjdare o nöjdare ju mer jag åt o ju oftare jag åt det. 

Jag ville egentligen inte äta det, jag ville behålla den vikten jag hade kommit ner till, jag tyckte att jag började bli lite fin ... Men när man blundar så ser man heller inget o på den vägen är det. 

Sen den 12;e juni 2017 började jag tänka på hur jag skulle äta o vad jag skulle äta.. Jag sa till mig själv att jag får äta 1200 kalorier / dag till att börja med så får jag se vad som händer. Jag började träna hos sjukgymnasten i mitten av mars,, 2 ggr/veckan.. Men från den 12;e började jag promenera oxo så det hjälpte ju vikten på traven.. Jag började gå ner mycket i vikt o det har hållit sig jättebra.. Visst går jag upp lite o jag kan även stå still, men jag har lyckats gå ner riktigt mycket.... Jag kommer skriva om det lite senare för nu har jag gått upp lite så jag avvaktar men det är inte mycket, men vi ska ner igen..

När jag gick ner efter min operation så var jag riktigt nöjd,, ja innan jag började gå upp igen o om jag ska gå lite efter det så har jag "bara" 16 kg kvar till samma vikt som jag var då.. O detta har jag kämpat med alldeles själv, så jag känner mig så satans stolt o glad.

Visst finns det dagar då jag känner att jag bara vill ge upp. Åka till Ica för att köpa på mig en massa godsaker o bara vräka i mig. Jag älskar att äta, jag vill gärna ha nåt att tugga på hela tiden.. Gillar att plocka, så därför blir det popcorn för min del MEN dom räknar jag in i mina dagliga kalorier..... 

Tiden har gått fort sen jag började o med allt det som jag har gått ner i vikt har jag "bara" 16 kg kvar tills där jag låg sist.. Hoppas att det går bra, att det går fort oxo.

Ni får gärna hålla tummarna för mig, ja ni får gärna kämpa tillsammans med mig. Även om vi inte bor på samma ställe så kan man bestämma att vi ska gå ut o gå en viss sträcka en viss dag.. Vi kan skriva om det i bloggen eller bara kommentera .. Vi hjälps åt, finns till för varandra.. 

Jag vet att ni hejar på mig både i bloggen, fb, insta o i verkligheten. Jag möter ofta på människor som hejar o säger att jag är duktig som kämpar o gör tummen upp, det betyder så mycket. Det ger mig kraft att fortsätta.. 

Snart kanske jag kan säga hur mycket jag har gått ner, jag vill komma till en viss siffra..

Ha en underbar kväll där ute. Var rädda om er o varandra. 

Puss I Pannan   

Jag skulle sätta mig o kika in till er mina kära bloggvänner men jag får lägga mig istället. Jag o Teddy har ätit kyckling, ja han åt o mitt är kvar på tallriken. 

Jag tog inte många tuggor innan det tog stopp igen, jag är fortfarande hungrig men det går inte mer o jag mår bara illa o jag vill inte stoppa fingrarna i halsen. Det är det enda sättet för mig nu efter magsäcksoperationen att kunna kräkas o jag hatar att kräkas, men det kan vara en sån lättnad när det har fastat. 

Om jag känner mig bättre sen så hälsar jag på er, men nu väntar sängen på mig. Sen ska jag se 30 grader i februari , sen är det bara TLC som gäller ikväll om jag inte somnar.

Hoppas att ni har haft en bra dag allesammans. Var rädda om er o varandra. Love Yaaa.. Dröm vackra drömmar.. 

Puss I Pannan ♥

Idag är det fint väder igen, det är så härligt ute. När vi gick ut innan så såg man att det hade varit full trafik i luften. Tänk om dom hade kraschat med varandra .. 

Jag älskar dom här blommorna,, tusenskönan. Många tycker att det är ogräs men hos mig får dom stanna kvar. 

Visst är det underbart med våren. Allt som har sovit under vintern får liv igen.

Mina fina blommor som jag fick på min födelsedag ♥

Mamma har köpt fina tulpaner, jag var ju tvungen att ta kort på dom oxo..

Jag har haft det jobbigt att äta sista veckan. Jag gjorde en gastric bypass 2010 som gjorde att jag gick ner 48 kg.. Men jag har gått upp väldigt mycket igen o det känns inte roligt.

Jag har kunnat äta mycket nästan hela tiden så jag har fått tänka mig för, men nu sista veckan så har jag bara kunnat ta några tuggor sen har det gjort lite ont i magen o satt stopp. Jag vet inte varför det har blivit så ? Det kan vara så att det är nåt som har fastnat o inte kommer loss, men jag får äta försiktigt .. Jag mår illa annars o jag kan inte tvinga i mig nåt.

Jag hade lite nudlar som jag kokade upp igår men åt bara några tuggor så jag har värmt på dom lite idag o det gick inte äta allt så jag får äta i omgångar.

Har även haft skallevärk länge nu, den kommer o går o nu har den kommit igen så jag får nog lägga mig en stund o vila. Det känns som det kan bli migrän, men jag har tagit en ½ tabl så jag hoppas att jag motar Olle i grind. Hoppas även att värken försvinner, eller rättare sagt blir lite bättre snart, den har oxo varit jobbig.

Jag kan ju säga att jag har fått tillbaka den där jävla ikonen windows 10 så om jag stänger av min dator så kommer den att uppgraderas ,,,,,,,,,igen för fjärde gången.

Jag får panik om jag inte kan stoppa det den här gången. Jag vågar inte klicka på den, hoppas att den ligger där tills måndag så jag kan ringa microsoft igen så dom får hjälpa mig ..  

Ha en mysig kväll. Puss I Pannan ♥