När jag var lite var jag alltid så rädd att mamma skulle dö. Blev hon förkyld, ja sjuk så var jag så orolig. Jag vet inte om jag har sagt det till henne. 

Jag vet en gång när min syster var en liten bebis, jag har inte många minnen från det jag var liten men just detta kommer jag ihåg. Hon hade feber o var sjuk, jag ser det framför mig o jag vet hur rädd jag var att hon skulle dö. Mamma hade en smal lite högre byrå som jag satt o gömde mig  o där satt jag o grät för jag var rädd att det skulle hända henne nåt. 

Så fort jag får höra att nån har dött knyter det sig i bröstet på mig. Nu när man har nått den här åldern så är det fler o fler som dör,, som man känner. 

Även nu i vuxen ålder är jag rädd. Det är inget jag går o tänker på varje dag men ganska ofta. O det har blivit ännu värre sen jag var så sjuk 2019 då jag höll på att dö 2 gånger. Jag gick med hemska smärtor i magen men läkarna o sjuksystrarna sa att jag skulle ta mer värktabletter. Men jag stod inte ut efter flera års plågor så jag sökte akut. Där fick jag operera bort min gallblåsa.. 

Jag kommer inte ihåg nåt från första tiden. Jag fick sepsis ( blodförgiftning ) med en sänka på 561 o feber på 40*... Jag kommer ihåg att läkaren sa detta till mig o jag frågade honom om jag skulle dö ? 

Mina tankar är så snurriga runt detta. Jag blir ledsen, rädd o förtvivlad när jag tänker på att man många gånger dör utan att veta om det. Jag menar varför man dör, det finns ju flera orsaker till det. Självklart vet man ju inte om att man har dött, ja jag säger ju att det är lite snurrigt. 

Men jag tänker som så nu efterhand så hade jag kunnat dö ifrån min familj. Jag hade aldrig mer fått säga till min son, mina barnbarn, min mamma, svärdotter, syskonbarn att jag älskar dom. Aldrig mer få uppleva vad som händer i deras liv. 

Min rädsla är att lämna dom, jag vet att det låter dumt men så tänker jag. Jag vill inte lämna nån o jag vill absolut inte att nån ska lämna mig. 

Tanken på att en gång förlora min mamma är hemsk. Vad ska jag göra utan henne ? 

Ja, jag hade lite såna tankar nu o kände att jag behövde få ur mig dom. Jag vet att det är lite snurrigt men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.. 

Jag har ju mitt lilla troll, Neo som ger mig så otroligt mycket glädje så han tar bort lite av mina tankar tack o lov. 

Varför födas när man måste dö ?