Jag var på ett köpcentrum när jag såg en kassörska prata med en pojke, han var ca. 5 eller 6 år gammal...
Kassörskan sa: ′′Jag är ledsen, men du har inte tillräckligt med pengar för att köpa den här dockan. "Då vände sig pojken till kassörskan och frågade, ”Är du säker på att jag inte har tillräckligt med pengar?"
Kassörskan räknade sina pengar igen och svarade: ′′Du vet att du inte har tillräckligt med pengar för att köpa dockan. Pojken hade fortfarande dockan i handen.
Det slutade med att jag satte mig ner med honom och frågade vem han ville ge denna docka till. ′′Det är dockan som min syster älskade mest och ville ha. Jag ville ge henne på hennes födelsedag. Jag måste ge min mamma dockan så hon kan ge den till min syster när hon går dit." Hans ögon var så ledsna när han sa det. ′′Min syster har gått till Gud.. Pappa säger att mamma kommer att träffa Gud väldigt snart också, så jag tänkte att hon kunde ta dockan för att ge den till min syster..."
Mitt hjärta slutade nästan slå. Pojken tittade på mig och sa, ”Jag sa till pappa att säga till mamma att inte gå. Hon får vänta tills jag kommer tillbaka från köpcentret." Då visade han mig ett väldigt fint foto av sig själv som skrattar. Då sa han till mig: ′′Jag vill att mamma tar med min syster min bild så att hon inte glömmer mig. Jag älskar min mamma och jag önskar att hon inte lämnade mig men pappa säger att hon behöver vara med min lillasyster." Sen tittade han på dockan igen med ledsna ögon och blev väldigt tyst..
Jag tog snabbt min plånbok och sa till pojken, ′′Vi kollar igen om du har tillräckligt med pengar till dockan."
′′OK" sa han, ′′Jag hoppas att jag har fått nog." Jag hade lagt till några av mina mynt utan att han såg det och vi började räkna pengarna. Det räckte till dockan och även några cent till.
Pojken sa: ”Tacka Gud för att du gav mig pengar!"
Då tittade han på mig och lade till, ′′ Jag bad igår kväll innan min mamma går till Gud att jag har tillräckligt med pengar för att köpa denna docka för att mamma ska ge den till min syster. Han hörde mig! Jag ville också ha tillräckligt med pengar för att köpa en vit ros till min mamma, men jag vågade inte be Gud om så mycket. Men han gav mig tillräckligt för att köpa dockan och en vit ros. Min mamma älskar vita rosor."
Jag lämnade köpcentret men fick inte pojken ur huvudet.
Jag kom ihåg en dag gammal artikel från en lokaltidningsrapportering om en rattfylla som rammade en bil där en ung kvinna och liten flicka satt. Barnet dog omedelbart och mamman var i kritiskt skick. Familjen fick avgöra om den skulle koppla ur livsuppehållande maskinen eftersom den unga kvinnan aldrig skulle ha återhämtat sig från koma. Var det här pojkens familj?
Två dagar efter mötet med pojken läste jag i tidningen att den unga kvinnan dött. Jag kunde inte låta bli att köpa en bukett vita rosor och gå till kyrkan där den unga kvinnans kropp placerades där människor kunde ta farväl innan hennes begravning.
Hon låg där i hans kista, med en vacker vit ros och foto på pojken och dockan. Med tårar i ögonen insåg jag att mitt liv hade förändrats för alltid...
Kärleken pojken kände för sin mamma och syster är fortfarande svår att föreställa sig idag. Och på en bråkdel av en sekund tog en rattfyllerist allt det ifrån honom.
Snälla drick inte när du kör. Dina handlingar kan förändra ditt liv för alltid. Men också livet för någon annan som inte har något att göra med dina svårigheter.