Mitt Nya Liv

Alla inlägg den 27 oktober 2017

Av Anneli Gustavsson - 27 oktober 2017 17:30



   

Klicka upp bilderna så ser ni vad det står.


Det är mycket snack o liten verkstad när det gäller fibromyalgi. Jag har suttit o läst lite på min blogg nu o fastnade vid det jag skrev en gång för många år sen.

Jag började faktiskt gråta för jag kom ihåg hur det var även då med alla som pratade bakom ryggen på en o sa att jag inte ville jobba utan ville vara hemma o dra. 

 

Man ser ju kanske inte på personen i fråga hurdan värk man har. Man kanske ser att en person mår dåligt, javisst men på en skala från 1-10 finns inte en chans att man kan avgöra.

 

Idag har många fibromyalgi o många säger som jag gjorde då jag fick min diagnos,, tack o lov att jag har det på papper.. MEN, det är verkligen inte en dans på rosor att ha fibro.. 

 

Vi vet ju att det är kronisk värk man får o det får man dras med dygnet runt. Det finns dom som har det lindrigare än vad jag har o som kan jobba. Det har jag inte kunnat göra sen 93 o ni ska bara veta hur mycket jag vill kunna gå till ett jobb för att tjäna mina egna pengar. Att kunna bestämma att jag kanske vill jobba lite extra för att få lite mer pengar som så många andra gör,, men det kan jag inte. 

 

Jag får istället gå o vänta på att forskarna ska komma på nåt botemedel så att jag kan få en "normal" vardag..

 

Nu är det så att det inte "bara" är smärtan man får med den här diagnosen utan så mycket annat. Sömnlösa nätter, minnet funkar inte, du hittar inte orden, det känns som du  har salva i ögonen o ser dimmigt, kramper, problem med magen, ångest, orkeslös, ja listan kan göras lång. 

 

Bryter du benet så går du gipsad i ca 6 veckor o sen är det förmodligen bra igen, men så är det inte med fibro, utan det får du dras med.. Jag tror inte att det är någon som har blivit frisk utan nån läkare sa att hos vissa har symptomen försvunnit men dom har ändå diagnosen. Ja jag såg detta på tv;n nån dag men kommer som sagt va inte ihåg vad dom sa riktigt, jag tror det var på efter 10 med Malou..

 

Jag har fortfarande väldiga problem om jag vill göra nåt. Jag vet att jag får betala med min värk så fort jag hittar på något. Tex, om jag går mina promenader så har jag så ont både under tiden jag går men även efteråt.. Det har hänt många gånger att tårarna kommer när jag är ute o går. Det är ofta som jag gråter mig till sömns pga min hemska värk.

 

Jag har svårt att klä mig, stå vid diskbänken en längre stund, städa, bära hem matkassar, busa med mina små barnbarn (men det gör jag ändå, det går inte att låta bli) ja det är så mycket, listan kan göras lång. Nu när jag var i Fuengirola så höll vi igång jättemycket o jag blev så dålig när jag kom hem o slappnade av, men det var det värt, jag skulle göra om det igen även att jag vet hur jag kommer att må. 

 

Man får helt enkelt välja sina "strider",, o det gör jag. Men det är inte lätt när man har en kropp som inte vill lyda o göra som jag vill.

 

Jag har känt sista tiden att det har blivit lite värre, jag vet inte om det har att göra med mina promenader/träning eller om det bara har blivit så ändå.. Mina ben är stumma o tunga, får inte med mig dom som innan, har svårt att gå i trappor, jag är rädd för att ramla det har jag gjort flera gånger. Mina armar domnar bort, dom är oxo orkeslösa o det känns som kroppen inte alls hänger med längre. 

 

Jag ska beställa en tid till min läkare o ta upp detta, måste skriva upp lite vad jag vill ta upp.

 

Kom ihåg att om ni är med någon som är sjuk på något sätt, döm dom inte. Ta reda på hur det ligger till, hur dom/vi mår. 

 

Ingen kan förstå det dom inte själva är i närheten av, men man kan försöka sätta sig in i det den sjuke/a säger o förklarar.

 

Var ett stöd, ge en mjuk kram ett tröstande ord. Visa att du finns där ♥



Jag kommer inte ihåg den dagen jag var fri från värk.
Jag kommer inte ihåg den morgonen jag fick vakna utsövd, och utan värk.
Eller den kvällen jag kunde lägga mig och sova utan värk, sova för att
sova hela natten.
 
Vad jag kommer ihåg är att i början av min värk så blev man ”kastad” hit och dit för undersökningar. Jag hade turen som fick en  sjukgymnast vid namn Mikael. Han var underbar, trygg och lugn.(det gjorde ju inte alls ont att han var lång och väldigt snygg) Det kändes lite läskigt för det var precis som att han såg rak genom mig. Det var som att han öppnade en dörr och där fanns allt.
Jag hade aldrig sagt till någon att jag gick och va rädd att det kunde vara cancer jag kanske hade ?!.
 
Vad skulle jag tro ??
 
Vid ett besök hos honom sa han till mig en dag.
- Anneli, du behöver inte vara orolig, det är inte cancer du har. Jag började gråta. Jag grät av lättnad.
Han sa att han förstod att jag gick och funderade i dom tankarna.
Mikael förklarade för mig att han trodde att det var Fibromyalgi jag hade, men att läkarna inte ville sätta det på papper.
 
Av hans förklaring så var det en stor lättnad.
Vad jag inte visste va att det skulle bli så jävligt som det är i dag.
Lite värk, ja det va det jag trodde.
När jag hade läst lite om det, så insåg jag att det var inget man sa, Fibromyalgi är bara inbillning. Det är en kärringsjuka.
Jag inbillnings och kärringsjuk ??
Skulle inte tro de.
 
Nu i dag vet jag bättre. Vi är många som har Fibro, vissa mår ganska bra, så dom klarar av vardagen och kan jobba. Andra har fått sjukbidrag/pension.
Jag tillhör den sista kategorin.
 
Detta var inte vad jag hade planerat med mitt liv. Att jag skulle ha pension vid min ålder (född – 66 ).
Det var också något jag skämdes för att säga till andra. Men det är ju så min vardag är.
Jag har sjukpension. Det var inte svårt att säga.
Det finns så mycket annat som är svårt, svårare.
 
Omgivningen.
 
Hur ska man få omgivningen att förstå ?
Ens nära och kära. Hur kan dom förstå att jag mår apa ?
Hur ska man kunna förklara för sin son/sina barn att man inte orkar, man har ont, man måste lägga sig, man måste äta en massa tabletter för att få lindrig om bara för ett par timmar.
 
Hur ?
 
Många gånger jag har frågat mig själv om min son har ”tagit skada” av att se mig sjuk ?
Vad tänker han innerst inne ?
Någonstans måste det ju finnas ett hat, kanske inte riktat till mig utan till situationen och min sjukdom.
När han var liten så gjort jag allt med honom. Hans fritid var också min. Fotboll, Hockey, köra hit och dit.
 
 I dag orkar jag knappt med mig själv. Hur ska andra orka med mig då ?
Om jag vill göra något roligt, så får jag betala det sen. Man får prioritera vad man tycker är värt att betalas.
 
Förr älskade jag att bugga, jag buggade så fort jag kom åt.
I dag skulle jag kunna bugga men jag skulle gråta mig igenom en låt. Sen skulle jag få betala säkerligen i två veckor.
 
Är det värt det ?
Ja det kan det vara.
 
Jag tycker att man får betala ett högt pris för allt man ska göra. Och det är inte lätt.
Det blir att man drar sig undan, man orkar helt enkelt inte. Till slut så finns inte viljan kvar.
Eller så kanske jag inte ska säga, viljan finns men,,,,,
Bestämmer du att du ska träffa din allra bästa vän, så slår det aldrig fel.
Men längtar å planerar, vad händer ?
Joo, man blir liggandes.
Ska min älskade son komma hem, så blir man liggandes.
Fan vilket liv.
 
Tänk om jag bara hade haft värken. Och inte allt man för på köpet.
Tänk om jag kunde få ha normal värk, kunna somna på kvällen (många gånger gråter man sig till sömns), sova utan att vakna 10 ggr/natt, vakna utvilad. Men framför allt, att kunna komma ur sängen utan att behöva få tårar i ögonen av smärta.
Få på sig kläderna utan problem.
 
Jag glömmer aldrig en gång när min mamma berättade för mig att hon hade kommit in till mig, min lägenhet, vi bor grannar. Hon hörde och såg mig liggandes i sängen å gråta av smärta. Jag hörde inte henne.
Hon visste inte vad hon skulle göra, hon gick in till sig å var lessen på sitt håll. Detta berättade hon efter en lång tid. Hon ville inte att jag skulle veta att hon sett mig så lessen.
Hur hemskt är inte det att se sitt barn vara sån ? *lessen*
 
Jag vet inte om jag kan sätta mig in i det, men jag försöker så gott jag kan. Och jag lovar att det är inte alltid lätt.
Det är inte lätt för dom som inte har värk att kunna förstå. Man kan inte heller begära att någon ska förstå hur man har det.
Vad man kan begära är att andra kan försöka förstå, det är stor skillnad.
Om andra kunde försöka lyssna , kanske se,, inte titta utan se hur den andra mår.
Man kan tyda mycket mer än man tror.
 
Och man kan vara ett stort stöd åt varandra utan att behöva anstränga sig.
Men som sagt, det är inte lätt.
 
Jag förstår själv inte vad Fibron gör, vad den ställer till med.
Något har tagit över min kropp. Jag vet inte om jag klarar att ta tillbaka den.
Inte som det är i dag i alla fall. Jag har inga krafter att slåss.
Hur ska man kunna hitta krafter till att slåss när man knappt har krafter till att sova när man är trött och har ont ?
 
Varför finns det ingen bot ?
 
Lindring, vad är det ?
 
Smärta, är något som äter upp en inne ifrån, som man inte kan slå bort.
Fibromyalgi är Jävulen själv.
 
Misstankarna mot sjukdomen som ibland kan få en att känna sig som en hypokondriker.
 
Ångest som smyger sig på.
 
Rädslan att det ska vara så här för alltid.
 
Många verkar tro att man har valt själv att leva sitt liv på detta sättet.
Men tro mig,,, dom vet inte vad dom pratar om.
Det är ingen dröm att gå hemma och vara sjuk. Vi har inte någon semester.
Det är skrämmande, fruktansvärt skrämmande.
 
Tack och lov att det finns andra människor som är i samma situation som jag är. Det finns människor som förstår hur man mår.
Det finns alltid någon att gråta ut hos.
 
Jag vill också säga att man ska försöka att inte döma andra, utan tänk efter först.
Du kanske mår precis som jag gör. Utan att någon annan vet om det.
Det är viktigt att säga hur man mår. Låta andra få veta.
Hur ska dom annars kunna sätta sig in i vad som händer i ens liv.
Det går inte.
Stöt inte bort familjen, vänner.
Är du rädd för det okända, så fråga istället för att undra eller dra dig undan.
Det gäller även mig själv.
 
Anneli 2005–07-25




Hur kommer det sig att man får berätta om 



Till oss som har fibromyalgi 

det röda som jag har fyllt i är det jag känner av, det har kommit till några mer men dom har jag inte fyllt i.

 

Fibromyalgi

 

Fibromyalgi symptom Här har jag fler som jag inte har rödmarkerat.

 

Du som är anhörig Mycket viktigt

 


Det finns nog lite mer under fibromyalgi, jag tog bara nåt nu o la ut.

 

 




 

ANNONS

Translation In Your Language

Presentation


Mitt Nya Liv


Denna Blogg Är Kryddad
Med Kärlek

Och Galenskap


Annelis Insamling Till BARNCANCERFONDEN

Jag har startat en ny insamling.. Den förra fick jag in 4.155 kr. Skänk gärna en slant. Klicka på bilden så kommer du dit. 

Pengarna går DIREKT TILL BARNCANCERFONDEN.

    

RSS

FÖLJ MIG PÅ YOUPIC

Kommentera gärna mina

foton på Youpic

 

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Instagram

Följ Mig På Nouw

        

Klicka på bilden så kommer ni

till min andra blogg ♥  

Följ Mig På FB

Bloglovin

Blogkeen

Mitt Nya Liv

SMSAKÄMPA 1976 till 72900 SÅ SKÄNKER NI 50 kr

COPYRIGHT BY ME !

       

booked.net

❤❤❤

MIN KAMERA

Nu är det den här skönheten som ska få göra sitt.

Hoppas att vi kommer överrens.

       

Besöksstatistik

Besöks Statistik

Dagens citat

MITT NYA LIV


Så här färgrann var min mage efter min GBP

 

Jag tappade mer än hälften av håret. Jag var livrädd att bli flintis. Men det kom tillbaka. Detta är en stor hårtuss från 2 dagars borstande.

 

 

Nu har jag fått en massa krullor, tidigare hade jag rakt hår. 

Jag har gått ner 48 kg & över 1 meter. 

Men jag kämpar fortfarande väldigt hårt med att gå ner resten av min vikt. Helst 15 kg till. 

IN THE ARMS OF AN ANGEL

Don't Say Goodbye

Fråga mig

29 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19
20
21 22
23 24
25
26 27 28 29
30 31
<<< Oktober 2017 >>>

Tidigare år

Spåra IP-Adresser

Arkiv

WEBDESIGN

Free counters!

Roliga Fotosidor

 

Här Kan Du Synas

COLOURPICTURE

BLOGGAR JAG FÖLJER

GBP LÄNKAR

Länkar

Besökare


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se