2010 när jag hade gjort min magsäcksoperation / gastricbypass så gick jag ner 48 kg, men jag fick kämpa som bara den. Folk trodde att kilona bara rasade av mig men så var det inte.

Det var en underbar känsla när jag såg kilona försvinna. Jag jämnförde med ett paket mjölk, några paket mjöl, en liten bebis o sen med Tilda, då hade jag gått ner ganska mycket, lika mycket som hon vägde. Hon fick plats i mina största byxor som jag nånsin har haft.. Jag har ett kort på det nånstans där vi står båda två i byxorna, det var en underbar känsla o en galen känsla för Tilda.. 

Jag kunde äta mycket o så gott som allt.. En gång så åt jag revbenspjäll o det satte sig så jag gick runt i lgh o kräktes i 2 timmar, jag visste inte om jag skulle behöva åka in men det löste sig tillslut o jag var helt färdig för att inte tala om rädd. Jag har inte ätit revben sen dess.. 

Det är väldigt sällan som jag dumpar, jag önskar att jag gjorde det oftare så jag kunde lära mig att ge fan i vissa saker. 

Bara för att jag är opererad betyder det inte att jag är "frisk", det sitter fortfarande i huvudet.. Det är som när man slutar röka, jag kan än i dag bli röksugen men jag har inte tagit ett endaste bloss sen jag slutade 1 okt 2003 o det är jag stolt över.

Det är så mycket svårare att sluta äta onyttigt för äta måste man, röka klarar man sig utan. Det gäller att hålla reda på vad man äter ,, hur mycket man äter o så kommer det att vara för resten av mitt liv.

Jag började sakta äta mer o mer, men jag höll mig i från godis i flera år innan jag började tulla på det. Det blev mer o mer, det var godare o godare o jag blev nöjdare o nöjdare ju mer jag åt o ju oftare jag åt det. 

Jag ville egentligen inte äta det, jag ville behålla den vikten jag hade kommit ner till, jag tyckte att jag började bli lite fin ... Men när man blundar så ser man heller inget o på den vägen är det. 

Sen den 12;e juni 2017 började jag tänka på hur jag skulle äta o vad jag skulle äta.. Jag sa till mig själv att jag får äta 1200 kalorier / dag till att börja med så får jag se vad som händer. Jag började träna hos sjukgymnasten i mitten av mars,, 2 ggr/veckan.. Men från den 12;e började jag promenera oxo så det hjälpte ju vikten på traven.. Jag började gå ner mycket i vikt o det har hållit sig jättebra.. Visst går jag upp lite o jag kan även stå still, men jag har lyckats gå ner riktigt mycket.... Jag kommer skriva om det lite senare för nu har jag gått upp lite så jag avvaktar men det är inte mycket, men vi ska ner igen..

När jag gick ner efter min operation så var jag riktigt nöjd,, ja innan jag började gå upp igen o om jag ska gå lite efter det så har jag "bara" 16 kg kvar till samma vikt som jag var då.. O detta har jag kämpat med alldeles själv, så jag känner mig så satans stolt o glad.

Visst finns det dagar då jag känner att jag bara vill ge upp. Åka till Ica för att köpa på mig en massa godsaker o bara vräka i mig. Jag älskar att äta, jag vill gärna ha nåt att tugga på hela tiden.. Gillar att plocka, så därför blir det popcorn för min del MEN dom räknar jag in i mina dagliga kalorier..... 

Tiden har gått fort sen jag började o med allt det som jag har gått ner i vikt har jag "bara" 16 kg kvar tills där jag låg sist.. Hoppas att det går bra, att det går fort oxo.

Ni får gärna hålla tummarna för mig, ja ni får gärna kämpa tillsammans med mig. Även om vi inte bor på samma ställe så kan man bestämma att vi ska gå ut o gå en viss sträcka en viss dag.. Vi kan skriva om det i bloggen eller bara kommentera .. Vi hjälps åt, finns till för varandra.. 

Jag vet att ni hejar på mig både i bloggen, fb, insta o i verkligheten. Jag möter ofta på människor som hejar o säger att jag är duktig som kämpar o gör tummen upp, det betyder så mycket. Det ger mig kraft att fortsätta.. 

Snart kanske jag kan säga hur mycket jag har gått ner, jag vill komma till en viss siffra..

Ha en underbar kväll där ute. Var rädda om er o varandra. 

Puss I Pannan