Tiden har gått mycket sakta men även väldigt fort. Allt känns så overkligt, det är nästan som du aldrig har varit hos mig men på samma sätt så känns det som att du aldrig har lämnat mig.

Jag känner att du är med mig, men jag vill säga att det inte är tillräckligt för jag vill ha dig här hos mig, på riktigt.

Tankarna är fortfarande dom samma, var veterinärens beslut förhastat ? Hon hade ju aldrig träffat dig.

När du hade fått din lugnande spruta så ser jag hur dina tårar trillar ner på din nos o jag får panik. Varför trillade dom ? Var du medveten om vad som hände ? Var det bara något som blev så ?

Jag vill bli av med den synen, jag önskar att dom aldrig hade trillat för det gör så ont i mitt hjärta.. 

Många tycker att jag ska skaffa en ny hund, ibland kan det bli lite tjatigt för jag vill inte det, jag har fortfarande dig hos mig...

Tårarna trillar på mina kinder av saknad. Det gör fortfarande ont o jag saknar dig precis lika mycket nu som när du somnade in. Det är ensamt, det är jobbigt för jag har mist min bästa vän.

Precis när du somnade in så hade jag humlor omkring mig hela tiden. Dom flög in här o runt i hela lägenheten.. En av dom flög över din säng som fortfarande stod kvar i vardagsrummet för att sen flyga in till min säng där jag hade ditt gosedjur, o där satte den sig o var en stund. Jag tror att det var du som kom till mig för att säga att du mådde bra. 

Sen du försvann har jag blivit mer mörkrädd o det är lite jobbigt. Tänk att du som var så liten o söt kunde ge mig sån tröst o styrka, du som älskade alla. Om det hade kommit in nån till oss så hade du bara viftat på svansen o blivit glad, det var sån du var.

Jag älskade ditt ansikte,, hur dina tänder i underkäken stack ut för att du hade underbett, du var världens sötaste... Jag är så tacksam för den tiden vi fick tillsammans. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan bara för att få hålla dig nära mig en gång till.

Jag kan fortfarande vänta på dig att du ska komma o lägga dig jämte mig i sängen, vi sov alltid ihop varenda natt. Om det blev lite för varmt för dig så la du dig nere vid mina fötter, men du låg alltid kvar hos mig. Jag sov så gott med dig vid min sida även att du tog upp halva sängen, det gjorde inget.

Jag har fortfarande din jacka o ditt koppel hängandes i hallen, det andra har jag plockat undan, men det är svårt att ta bort detta så det får hänga kvar lite till, det gör inget. Det tar ingen plats.

Jag tänder fortfarande ditt ljus så du vet var du har ditt hem, det kommer alltid att vara ditt där du ser ljuset men även i mitt hjärta.

Sista halvåret så blev du som en liten valp igen. Du ville busa o bli jagad runt vardagsrumsbordet o där sprang du o jag tills du sa att det räckte, då myste vi istället. Även att vi hade rutiner så var det alltid en helt ny dag med dig o det älskade jag.

Jag pratar med dig o jag vet att du hör mig, men jag önskar att jag kunde höra dig, se dig, krama dig.. Tårarna trillar på mina kinder, ja det har varit jobbigt dom sista dagarna, särskilt idag för i morgon vet jag att det är 10 månader sen du fick somna in o det gör så ont. 

När du fick dom sista sprutorna 16;15 o dom andra fick du 16;45 så böjde jag mig ner o viskade i ditt öra. Jag bad om förlåtelse för att jag inte kunde göra mer för dig o jag bad dig vänta på mig så att jag hittar dig en dag.. Jag pussade dig o sa även hur mycket jag älskade o älskar dig, det kommer jag alltid att göra. Fan, vad ont det gör..  Jag bad henne lyssna en extra gång så att ditt hjärta verkligen hade slutat slå för jag kunde inte lämna dig annars, det var svårt nog ändå.. Jag tyckte att jag förberedde mig väldigt bra men detta var jag inte alls beredd på, inte på långa vägar.

Att lämna dig hos veterinären var tungt, att åka hem med ett tomt koppel var fruktansvärt, jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem. Jo jag körde hem, jag visste ju inte att jag inte skulle få med mig dig hem igen. Mormor tröstade mig när jag kom hem, hon blev oxo väldigt ledsen. 

Jag blev glad när jag fick hämta urnan o sätta dig i fönstret, där var din plats i många år även att du inte satt där sista året/åren då du blev blind. Du har din plats där med ditt ljus som jag tänder varje kväll o har gjort sen du somnade in.

Barnen brukar prata om dig, Jack tycker att jag ska skaffa en ny gul Teddy, men du måste vara gul för han älskar den färgen.. Det hade jag gärna gjort om det hade gått, det spelar ingen roll vilken färg du har...

Jag är så tacksam för alla år jag fick med dig, jag tror att du vet vad du har gjort för mig. Du fanns alltid vid min sida, glad som bara du kunde vara.

Du var min bestämda, filosoferande lille puppies, du visste precis vad du ville o det fick du, mer än gärna. Jag hade lovat dig det bästa o det höll jag i alla år, det var inget svårt alls.

Det svåra nu är att låta bli att gråta. Jag kommer alltid att sakna dig, du har lämnat ett stort tomrum, ingen kan nånsin fylla det. Jag är så glad att jag fick så många fina minnen med dig, att jag fick uppleva så mycket tillsammans med dig men det gör oxo att det blir jobbigt att tänka på det jag hade.... 

Jag vet att vi kommer att träffas en dag, så vänta på mig..

♥ Jag älskar dig min vän ♥ Du fattas mig ♥

Det är så mysigt, han var alltid vid min sida ♥

Teddys filt o gosedjur är allt som finns kvar ♥

Mamma, visst är jag söt ♥

Teddy älskade sin plats i fönstret ♥

Det var så tryggt med honom jämte mig ♥

Min lille filosof ♥

Teddy njuter i solen ♥

Min underbara älskade vän,, så söt ♥  

Jag blir så ledsen när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att kunna ta nya kort på Teddy.

 

Ms. W

11 februari 2017 10:13

Jag har aldrig haft någon hund, men känner några som har det. Jag hade mina föräldrar i x antal år och för några dagar sedan var det 11 månader sedan mamma gick bort!!! Kram till dig och himlahunden.

http://mywordsandimages.bloggplatsen.se

Anneli Gustavsson

20 mars 2017 21:09

Det är hemskt när någon man har kär går bort. Man vet inte vart man ska vända sig, men det blir ju bättre med tiden.. MEN när den tiden kommer,, det vet jag inte.

 

skogsnuvan

12 februari 2017 09:17

Förstår precis hur du känner det. Ett djur man levt med så länge och fått kravlöst kärlek av lämnar sådana spår. Inte hjälper det att köpa ett nytt djur och gör inte det förrän tiden är inne. Jag råkade ju få min nya katt av misstag och han är som tur är en helt annan personlighet än min Oskar och väldigt kärleksfull. Inte för att det är någon tröst men lite lite bättre känns det jul längre tiden går Kram

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Anneli Gustavsson

20 mars 2017 21:15

Det är svårt att bli ensam, att bli lämnad även av ett djur är fruktansvärt jobbigt. Jag hade hela tiden honom vid min sida, men nu är det bara jag kvar.
Snart är det 1 år sen han somnade in. Tiden går sakta men ändå väldigt fort för jag vet inte vad jag har gjort under detta året.. Kram ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 4e april kl; 12;30 prejade en buss upp mig på en trottoar. Det var 2 bilar efter bussen o jag såg hur bilen precis efter bussen tog sig för huvudet o undrade hur det skulle sluta ? Han tryckte upp mig på trottoaren o det var uppskottat snö ...

  Natten till 6e april blev jag så sjuk. Jag vaknade vid 4-5 tiden av att jag frös så jag skakade, jag trodde att jag hade mitt fönster öppet i sovrummet men det hade jag inte. Jag hade ju precis haft lillknas hos mig o vi hade varit inne i stan o ...

      "Hustrun tittade sig själv i spegeln och frågade sin man:   Älskar du mig fortfarande.? Mannen svarade: Jodå!     Men är inte min kropp densamma som när vi först träffades? Nej, det märkte jag inte, mannen svarade. Hon la...

    En präst, en lärare, en hockeyspelare, en student och den nuvarande statsministern Ulf Kristersson befann sig i ett flygplan som höll på att störta och det fanns bara fyra fallskärmar för dem att dela på.   Läraren slet snabbt åt sig...

  Hur ända in i helsike tänker dom ?    Det är inte polisen som godkänner detta för man har yttrandefrihet så det behövs en lag som gör att detta inte får hända.    Men att inte dom kan gå in ändå o säga NEJ när det är som det är i världe...