Direktlänk till inlägg 11 april 2014

Har Fått En Fråga Om Min Gastric Bypass

Kommentera (2)

Av Anneli Gustavsson - 11 april 2014 16:48

Hej

Såg din sida på nätet, och att du gjort en gasrick bypass funderar själv på att göra en sådan.

Men är vääldigt rädd, undrar lite om du kan berätta lite för mig

Med vänlig hälsning XX

Hej Eva-Lotta.. Tack för ditt mail.

Ja jag har gjort en gastric bypass, det gjorde jag 2010 o den gick jättebra.

Jag hade provat allt för att gå ner i vikt men inget funkade. Visst kunde jag gå ner några kilon men jag gick upp det o lite till o så höll det på, som du kanske känner igen.

Läkaren på min VC insåg till slut att operationen var sista utvägen så han skrev en remiss till Värnamo.

Jag hade då funderat länge o tagit reda på allt Innan jag ville gå vidare med en operation.

Det var säkert 3 år som jag funderade på detta..

Jag fick komma dit för en konsultation i september 2009. Det är inte säkert att man är lämplig, men jag var det så jag fick ett godkännande. Så det var bara att åka hem o vänta på att dom skulle skicka en tid till mig. Dom trodde att jag skulle få vänta ca 1 år..

Väntan var hemsk, jag hade världens ångest. Jag planerade för min begravning, jag visste

precis hur jag ville ha det med tex en låt. Mama med Il Divo. Jag pratade med min son om hur fel allt kunde

gå, men det kunde det även om jag fortsatte att vara sjukligt fet. Jag sa till honom om begravningen, jag hade

skrivit ett brev till honom ifall något händer mig. Hmm undra var jag har det idag ? Jag var livrädd för operationen.

Jag hade redan bestämt mig för jag ville fortsätta att leva för min egna skull men även för min son o mitt barnbarn.

Jag ringde flera gånger till sköterskan o frågade hur jag låg till i kön o det var ganska många gånger jag fick ringa

tills hon en morgon ringde till mig. Jag glömmer det aldrig. Klockan var 10;40 den 16 feb o när jag hörde hennes röst få frågade jag NÄR det skulle bli ?? Äntligen säger hon till mig, så som du har väntat nu har du en tid. När jag var hos läkaren sa han att jag måste gå ner ca 5 kg, men när sköterskan ringde till mig hade dom precis ändrat det så man var tvungen att gå ner 10 % av sin vikt..

Alltså hade jag 20 dagar på mig att gå ner 14 kg. Som tur var hade jag redan köpt nutrilett så det var bara att sätta igång med fastandet.

Jag hade faktiskt tänkt köpa en pizza innan jag skulle börja mitt nya liv, men jag ville inte slösa bort den dagen med en massa kalorier så det blev ingen.

Den 8 mars 2010 skulle jag opereras .. Jag hade ångest innan o var rädd, det var inget mot vad jag blev nu när jag hade fått en tid.

Så mycket som jag grät o oroade mig under hela väntan har jag nog aldrig gjort. Jag kunde inte sova o nu när jag hade fått tiden blev det ännu värre..

Flytandet, ja dom dagarna jag fastade gick ganska bra, jag åt Inget, inte ens en gurk bit för det är ju kalorier o dom oxo o jag ville verkligen gå ner allt jag kunde.

När jag på torsdagen innan operationen skulle skrivas in hade jag inte gått ner så mycket som dom ville trots att jag hade gjort allt.

Jag sa direkt till läkaren att jag får nog inte opereras för jag hade bara gått ner 9 kilo o jag var riktigt orolig att jag skulle gå miste om detta.

Men läkaren sa att han såg att jag hade gjort allt jag kunde + att jag hade några dagar till innan jag skulle opereras. Jag åkte hem, jag fortsatte med mina nutrilett o kämpade allt vad jag kunde. När jag sen på söndagen skulle läggas in var jag livrädd.

När jag stod vid entré dörren o skulle gå in kunde jag inte det. Jag fick ingen luft o jag började stortjuta o skaka. Jag VILLE o jag SKULLE operera mig det var jag redan säker på.. Jag kommer ihåg att mamma sa att jag inte behövde göra operationen om jag var osäker.

Jag var inte osäker, jag var bara livrädd o SÄKER på att jag skulle DÖ under operationen. Försök nr 2 att gå in på sjukhuset gick inte heller så jag stod kvar där ute, men jag klarade av att gå in till slut. Den gången har nog aldrig varit så kort, jag hann knappt blinka förrns jag var på avdelningen. Usch vad hemskt det var. Jag fick ett ensam rum o det är jag glad för, jag hade inte orkat prata med andra människor.

Jag satte mig på sängen o mamma satte sig i fåtöljen. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, jag vet bara att hon sa att jag fortfarande kunde ändra mig om jag var osäker för det är trots allt ett stort ingrepp.. Men som sagt, jag hade bestämt mig.

Mamma åkte hem o där satt jag. Jag plockade upp lite foton som jag hade tagit med mig, på Marcus min son, Liam mitt barnbarn o på Teddy min hund.

Sköterskorna kom o pratade lite med mig o dom frågade om jag ville ha nåt att äta ??? NÄ , äta ? Jag hade ju inte fått äta nåt på 20 dagar så

jag ville inte förstöra det nu. Men dom sa att jag behövde få den orken så jag njöt av två goda smörgåsar..

Jag träffade en kille på avd som oxo hade gjort den här operationen, vi satt o pratade hela natten, men sen var jag tvungen att duscha av mig o det skulle jag även göra på morgonen.. Jag lyckades sova några timmar men fick hjärtklappning när dom kom in på morgonen o tog tempen osv.

Jag tror att klockan var ungefär 7 när jag fick åka ner. Jag fick inget lugnande på avdelningen som jag vart lovad, men jag fick det nere vid op.

Jag tyckte då att det inte hjälpte mig men det måste det ha gjort för jag kommer inte ihåg så mycket innan dom satte masken på mig , då fick jag panik men sen somnade jag gråtandes i alla fall.

När jag vaknade första gången vet jag inte men jag hade fruktansvärt ont. Dom ville att jag skulle sätta mig på sängkanten men det gick inte just då. Jag var törstig så jag fick en liten sprayflaska så jag kunde få lite vatten i munnen.. Jag hade visst pratat med min mamma o med min yngsta systerdotter Tilda o till henne hade jag sagt att glöm aldrig att jag älskar dig =)

Jag kom upp på rummet vid 22 tiden ungefär o jag fick smärtstillande så ofta jag behövde.. Ett par timmar senare så fick jag kramper i magen o det tryckte upp mot halsen, vad jag inte visste då var att det var luften som dom blåser upp när dom opererar går ut kroppen så jag trodde att nåt var fel. Men det var det inte.. Allt var precis som det skulle..

Det var jättesvårt att resa sig upp nästa dag dels för operationen o dels för min muskelvärk ( fibromyalgi ) så jag fick lite hjälp. Men jag var tvungen att klara mig själv för det måste jag ju göra hemma. Det gick bra det oxo till slut o jag fick åka hem efter 4 dagar. Jag var jätterädd nu när jag var hemma ifall det skulle hända något.

När jag kommer hem möts jag av mitt älskade barnbarn , svärdotter o mamma o självklart min hund. Jag blev så glad..

Operationen gick jättebra o allt efteråt har varit bra oxo.. Inga komplikationer , bra värden. Jag lyckades gå ner 40 kg första året o 8 kilo nästa år sen tog det stopp. För ett år sen började jag öka i vikt igen o det är INTE bra. Jag har länge nu kunnat äta allt o väldigt mycket. Jag såg inte när portionerna blev större o större. Idag kämpar jag som jag gjorde Innan operationen. Jag har alltså ätit upp mig igen.

Nu kör jag med 5;2 dieten o den funkar hittills bra för mig. Jag har sen den 6;e januari gått ner 7 kilo..

Eftersom du funderar på att göra den här operationen så måste du tänka att det är Bara ett verktyg, du måste hela tiden vara noga med vad du äter o hur mycket du äter. Dom flesta operationerna går som dom ska, men det finns dom som inte blir lyckade.

Ta reda på så mycket du kan. Gå in på olika sidor på nätet, prata med dom som har gjort det. Inga frågor är dumma frågor..

Kom ihåg att du ska göra operationen för Din egna skull. Låt ingen påverka dig med ditt beslut. Även om du rådfrågar andra o väger in deras åsikter så är det Ditt beslut o dina egna mål.

Jag är ledsen idag för att jag inte stoppade min vikt i tid nu när jag började gå upp igen, men man blir blind o vill inte inse vad som håller på att hända. Det kallas matmissbruk, o missbruk blundar man för.

Har du fler frågor eller bara vill höra av dig så gör det. Jag önskar dig lycka till i vad du än beslutar dig för.

Kramar Anneli ♥

Oj det blev visst ett långt svar. Jag behövde skriva av mig..

Allmänt · 5:2 DIETEN · FIBROMYALGI · GASTRIC BYPASS

Dela

Karinas blogg om sitt jobb med försäkringar

12 april 2014 11:20

Stort tack för din blogg! Det är ettviktigt verktyg i min egen resa! :)

http://www.xn--villafrskringar-7kb71a.nu/2013/04/bilforsakring.html

Marita Jansson

7 mars 2016 12:04

Hej Anneli.
Såg som hastigast att du gjort en Gastric By Pas. Där har vi nåt gemensamt, (nästan). Jag gjorde en Gastric Sleeve november 2014. Jag har nu för en timme sen ungefär startat en blogg här på blogplatsen. Måste barakolla runt o se andra sidor, med hur jag ska fixa till min sida. Därav hamnade jag hos dig. Vilken tur. Hoppas vi syns snart igen. Kanske man kan följa dig på nåt sett. Måste klura ut hur man gör bara.

http://m-g-jansson.bloggplatsen.se

Familjen förväntade sig ett mirakel.

Kommentarer (0)

Av Anneli Gustavsson - Tisdag 16 april 20:45

Som veterinär kallades jag in för att undersöka en 13-årig hund som hette Batuta.Familjen förväntade sig ett mirakel.Jag undersökte Batuta och upptäckte att han hade cancer och skulle dö av detta och att det inte fanns något att göra för...

TEDDY MY LOVE.

Kommentarer (0)

Av Anneli Gustavsson - Torsdag 11 april 20:45

Den här bilden följer mig i graven. Den har jag tatuerat in på min arm =) I dag har det varit en jobbig dag, det är det alltid den här dagen. I dag är det 9 år sen du somnade in o jag ser allt framför mig än, vilket är jobbigt....

MÅNGA TELEFONSAMTAL I DAG.

Kommentarer (0)

Av Anneli Gustavsson - Torsdag 4 april 21:00

Det är så mycket att hålla reda på när man är hemma o är sjuk. Inte nog med att jag har min fibro o allt annat.. Jag går ju o bryter tån,, ja för ca 2 år sen.. Sen halkade jag ju 22a dec 23 o slog i rejält. Men nu så har jag pratat med Fol...

SOMMARTID.

Kommentarer (1)

Av Anneli Gustavsson - Lördag 30 mars 21:02

Ja nu tjejer får vi ta fram rakhyvlarna, epilatorerna mm o se till så att vi har lena o sexiga ben =) ...

VILKEN DAG.

Kommentarer (0)

Av Anneli Gustavsson - Lördag 30 mars 20:35

I dag har det varit skönt väder, härligt att klä sig lite lättare. I dag skulle jag även gå hem till Rohde o plocka med mig lite kläder o lite annat smått o gott. Det är så att hon har kommit till ett korttidsboende för hon har varit sjuk. ...

Visa fler inlägg