Jag har väldigt länge nu tappat otroliga mängder med hår o mina naglar är hemska..Detta beror på att jag blev så sjuk men jag har även pratat med Hudmottagningen för den medicinen som jag äter, Neotigason är en av  biverkningarna ,,, att tappa hår..

Så när jag pratade med sskan där skulle hon skriva till min läkare Oliver, han jobbar inte alla dagar i veckan så det kunde ta tid innan jag fick nåt svar. Jag förklarade för henne att Om han skulle höra av sig i morgon o jag inte svarar så har jag blivit inlagd för ett ingrepp så jag kanske är sövd eller ligger på uppvaket. 

Men när det ringde ett hemligt nummer innan så svarade jag, det brukar alltid stå att det är från Hudmott för jag har lagt in det så i mobilen så var det sskan o hon sa att jag skulle sluta med min medicin direkt för den hjälpte inte till nu när jag tappar så mycket hår.

Jag blev så glad att jag fick svar så fort o hon var jättetrevlig o förstod min oro.. Den här förbannade oron över allt som är ...

Jag ska få en kallelse till läkaren om ca 2 månader,,, men om det skulle bli värre med fötterna så måste jag höra av mig till dom så att det inte går för långt.

Jag har börjat med min andra salva nu Salicylsyrevaselin 10%. Den är starkare än den jag hade sist nu, det var en helt annan o den låg på 2% men jag ska fortsätta med den här nu så jag hoppas att det ska bli bättre. Fötterna har börjat "flaga" av sig o jag hoppas att det fortsätter så,, så att jag inte får tillbaka läderhuden under fötterna så att alla sprickor kommer igen. Jag har ju sprickor till o från men absolut inte lika mycket som innan.

Idag har jag duschat, det är så skönt o jag njuter.. Jag som älskar att duscha o vill helst göra det var o varannan dag men nu går det 3 dagar så jag tvättar mig desto mer på kroppen..

(klickbar)

När jag har duschat så får dom lägga om förbandet till mitt dränage. Jag har inte sett hur det ser ut utan förbandet så jag bad henne att ta ett kort o det ser ju jättefint ut. Men det sved som tusan idag när hon tvättade det o jag har haft ont i dränaget sista veckan, så jag hoppas att det blir bättre nu efter ingreppet i morgon. Hoppas att jag blir av med det, önsketänkande.

Jag vågar knappt  borsta håret längre, det regnar hår , jag vet inte vad jag ska göra ? Tänk om det inte slutar, då är jag snart kal på hela huvudet. Vissa delar är kala o det är så pinsamt o jag mår så dåligt över det. Det tar tid innan medicinen går ur kroppen så jag får kämpa på.

I morgon innan jag åker vill jag ju försöka fixa till håret, ja jag får se vad jag kan göra.

Ha en fin dag. Solen skiner med sin frånvaro här men det är ganska varmt.

Puss I Pannan ♥

Förra veckan fick jag ett brev med posten om att jag hade fått en telefontid till min läkare här på VC... Jag blev lite orolig för jag förstod inte varför jag skulle prata med honom ? Var det nåt galet när jag var hos honom sist ? Var det något fel på proverna ? Nää,, jag tog inga prover då så det kunde inte vara nåt med dom.

Jag ringde till VC o frågade varför jag hade fått den tiden så sskan skulle ta reda på det o återkomma till mig. Hon ringde dagen efter o sa att det inte var nåt att oroa sig över,, ja det var så läkaren hade sagt för han vet att jag blir lätt orolig nu för tiden.

Idag ringde han o vi pratade en stund. Det var Kirurgen som ville ha en uppföljning om mitt mående så det blev jag glad för.. Vi pratade om mycket o jag tog bla upp att jag tappar fruktansvärt mycket hår o mina naglar går sönder för minsta lilla.

Han förklarade att det var kroppens sätt att reagera så här pga att jag var så sjuk. Han påminde mig igen om att det höll på att sluta illa. Jag skulle inte oroa mig alltför mycket. Vi skojade om att jag skulle bli flintis, det är så bra med min läkare för vi kan skoja till det o även vara allvarliga. Han ville i alla fall att jag skulle åka ner o ta prov på min sköldkörtel, dom tog prover på den i feb men han ville ha ett nytt prov så jag åkte ner innan. Jag frågade även om jag kunde ta till flera vitaminer o han sa att det finns multivitamin så jag pratade med dom på apoteket.. Han förklarade att det finns olika stadier när det gäller håret, jag ska se om jag fick det rätt... Tillväxt, vilande o sen att man tappar håret.. Först växer det ju o sen liger det vilande lite o sen tappar man håret. Nu har min kropp slagit bort detta för att ta hand om resten av kroppen så därför tappar jag håret.. Det är så skönt att få prata med min egna läkare, jag känner mig trygg o lugn. Han betyder så mycket för mig.

Det blev den här pyllan,, jag ska ta en om dagen så nu hoppas jag att det kommer att hjälpa mig.

När man sitter i väntrummet till provtagningen så finns den här tavlan o jag tycker att den är hemsk. Jag ryser bara jag ser den,, den ser ut som DÖDEN..........

När jag ändå tog prover idag så frågade jag om dom inte kunde ta proverna som hudmottagningen vill ha varje månad, men det fanns inga inlagda den här månaden.. Konstigt för jag har ju fått papper på det. Ringde till Hud innan men dom hade stängt så dom ska ringa mig i morgon.. Även salvan Salsyvase 2% finns inte längre så dom måste skriva ut nåt annat till mina fötter för nu är dom hemska. O det är oxo ett försvar från kroppen att den inte tar hand om fötterna så nu har jag sprickor o flisor.. Ont ont ont.

Ja,,, då är det dags igen för en sövning.. Den 23;e ska jag in igen för att vidga gallgången med en ballong... Det är redan nästa vecka o jag är så nervös.. Jag pratade med Cornelia på KA o hon skulle följa med mig ner till op för att se om dom inte kan söva mig genom nålen istället för att få masken i ansiktet,, jag får panik o kan inte andas. Det är hemskt.

Först ska jag ta prover o sen ska jag till avdelningen.

Det är så skönt att få komma till samma personal för där känner dom till mig så det är det enda som känns tryggt. Jag saknar dom faktiskt, för dom var i mitt liv ganska länge o är fortfarande =)

Jag har fått spinn på mina orkidéer så jag är så ledsen. Dessa två har inte fått spinn på sig så jag har ställt dom på bordet istället. Jag har tvättat dom andra i såpa så jag hoppas att dom ska klara sig, annars får jag köpa nya. Ja det kanske är dags att göra det ändå.. Men dom får stå där så länge så att dom inte blir smittade.

Idag bjöd mamma på våfflor med grädde, sylt o blåbär, det var så gott. Jag åt faktiskt 3 st..

Min goa systerson Linus o hans söta flickvän Julia var oxo där. Men jag fick gå in när jag hade ätit för jag hade ont i kroppen, blev så trött o skakig så jag fick lägga mig. Jag somnade efter en stund o det var så skönt. Det var precis vad kroppen behövde. Mamma väckte mig när hon knackade på fönstret, hon kom in med mat tills i morgon så det  behöver jag inte tänka på, gott gott..

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

Jag hade ju en tid som jag skulle tillbaka för en ny operation o den var på skärtorsdagen. Dom skulle vidga min gallgång med en ballong o jag skulle sövas. Detta gjorde dom inne på röntgen med narkosläkare o allt som hörde till.

Jag har sån skräck när det gäller trånga utrymmen o när allt kommer emot mig.. Det är likadant med masken som jag fick andas i. Jag skulle först andas ut den luften jag hade i lungorna för att få in ny luft. Att andas in gick bättre än att andas ut, man kom bara till en liten utandning så tog det stopp o jag var tvungen att ta i o jag fick panik så jag började hyperventilera, tårarna rann på mig, hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mig, det var fruktansvärt. Jag får panik när jag inte kan andas ordentligt. Det tog en bra stund, ja det är inte bara jag som tyckte det för det tog en ganska lång stund innan dom släppte på sovmedlet, jag höll fortfarande på att hyperventilera, andas ytligt för det gick inte på nåt annat sätt. Jag somnade tillslut tack o lov, det var gräsligt, hemskt, fruktansvärt, jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.

Jag låg på uppvaket några timmar sen fick jag komma upp till min avd KA, det är så skönt att ha dom där, den tryggheten. Jag var lite snurrig i skallen, ont i magen nu igen. Ja jag får ju helt enkelt börja om efter detta ingreppet, men jag har inget annat val.

Dom tog tempen på mig o jag hade feber så jag fick inte åka hem. Jag skulle vara feberfri i 24 timmar för att få komma hem, men jag fick i alla fall åka hem på söndag eftermiddag. Jag skulle vara tillbaka på tisdag kl 09... Jag var glad för min läkare var tillbaka så nu kunde jag få prata med honom o få reda på lite hur det hade gått. Han sa till mig att jag fick bli utskriven så jag blev jätteglad. Han sa att jag måste komma tillbaka om ca 4 veckor för att göra om samma ingrepp med ballongen för min gallgång var väldigt trång.... Det kändes som nån drog undan mattan på mig, jag var ju så glad för att vi hade kommit så här långt men det hade vi inte eftersom vi måste göra om det igen. Jag blev så ledsen o orolig igen.

Jag ser inget slut på det hela, kommer jag att få ha det här dränaget hela livet eftersom min gallgång är så trång ? Vad kan dom göra ?

Jag ska ringa till Cornelia på avd o prata lite med henne om detta,, även det att jag får sån panik med masken om dom kanske kan göra det på nåt annat sätt ?

Ni kanske tycker att jag är löjlig men jag kan inte rå för det, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Det är inte roligt längre. Jag går här hemma o mår dåligt, dels för jag har ont i magen, sen fibron, den är hemsk just nu o den här ångesten över att det aldrig tar slut. Jag är så rädd, jag vill inte vara rädd men jag är det ändå, det är inget jag kan styra över. Jag gråter när ingen hör mig eller ser mig. Jag vill inte oroa mamma, hon har ju oxo fått utså mycket nu när jag har varit så sjuk, hon har verkligen ställt upp på mig ♥

Tänk om dom kunde säga till mig att dom inte behöver gå in igen, att allt är bra o det kommer inte mer att hända nåt med gallan utan att den rinner som den ska. Jag orkar inte vara sjuk, jag är matt, skakig, trött, så fort jag gör nåt så kan jag knappt andas, jag är helt utmattad men det går över när jag får vila en stund, tack o lov.

Jag vill bara att det ska vara över nu, jag vill inte ha den här oron på mina axlar längre.

Ådran sprack så det svullnade upp på armen på mig, det gjorde så ont o jag var svullen i flera dagar. Detta var under dom 5 första veckorna, då var jag inte riktigt klar i huvudet.

Stenarna som dom plockade ur gallblåsan.

Snittet som dom öppnade på magen började vätska sig så dom fick ta bort många agraffer för att ha såren öppna, dom var ca 3 cm långa o ganska djupa, jag hade 3 såna öppna sår som dom la aquacel i för att vätskan skulle "dras" upp. Bilden går att förstora.

Det går att klicka upp bilden.

Här är mina 2 dränage. Den runda som lär längst ner gick ett rör in i buken på mig, det läckte galla ut i påsen för det ville inte rinna rätt,, ja som det skulle utan rann ut i buken så dom tömde den på minst 500 ml varje dag, om inte mer.

Jag fick ha det så här i 3 veckor, sen fick jag åka till Linköping för att sätta in det andra dränaget, det längst upp. Det går in i levern, ut i gallgången o sen till tarmen, det är ju så gallan ska rinna men det vill sig inte riktigt. Så det är den översta som dom opererade på skärtorsdagen oxo, dom vidgade gallgången, tog bort den gamla o satte in ett nytt dränage.

Det kommer hemsjukvården o spolar varje dag o sen måste dom lägga om det oxo ibland så det får jag hjälp med, o hemsjukvården är jättebra oxo så jag har haft tur med dom.

Innan rev jag sönder såret som precis hade läkt, det som mitt ena dränage satt i så jag fick plåstra om det själv nu. 

Detta börjar ta på mig nu, jag vill inte vara ledsen längre eller orolig. Jag önskar så att jag kunde styra över mina känslor men det kan jag inte. Jag kan inte bara säga till mig själv att ta mig i kragen, det funkar inte.

Jag får tänka positiva tankar även om det är svårt men jag måste ju på nåt sätt..

I morgon kommer syrran o min svåger på lite fika så det ska bli skoj att träffa dom.

Syrran har ringt till mig så gott som varje dag när jag har varit sjuk, tack för din omtanke älskade syster ♥

Jag har fortfarande inte orkat svara på era kommentarer, dom är ganska många, dom finns där o jag kommer att svara på dom snart, förlåt för att jag är så seg ♥

Dröm Vackra Drömmar, var rädda om er o varandra. Puss I Pannan ♥

I flera år har jag haft ont i magen vid/under revbenen, ut i högra sida o lite bak i ryggen. Jag har haft flera "krampanfall", ibland har det gått över på ca 20 min, ibland har jag fått kämpa i flera timmar.

Jag har sökt för detta o läkarna skyller på min fibromyalgi, en annan läkare sa att det var min andningsmuskel. Jo tack, jag har ju bara andats i 53 år så varför skulle den göra ont nu ?

Den 6;e februari kom krampanfallet tillbaka men jag fixade o donade, åkte till Ica o handlade men jag hade så satans ont. Orkade inte göra nån mat så jag värmde lite risgrynsgröt men klarade inte av att äta. Jag ringde in till mamma o hon sa att jag måste åka in så jag ringde 1177 o satt i telefonkö i 55 min ,, pratade en liten stund o sen kopplade hon mig till Närakuten så jag fick en tid.. Packade lite ifall jag skulle få stanna kvar. När jag kommer in dit så sitter teamet från Norrahammars VC så det kändes skönt att jag kände igen dom. Dom tog hand om mig ganska direkt om jag minns rätt. Men den läkaren sa att jag måste ner till Akuten. Jag kommer inte ihåg så mycket, vet inte om jag fick vänta ?

Men jag kommer ihåg att dom sa att dom trodde att det var gallan.. Dom tog prover o jag hade feber plus hög sänka. Jag blev inlagd o dom sa att jag skulle på ultraljud nästa dag. Där såg dom att min galla var kraftigt inflammerad, förstorad o att jag hade stenar.. 

Dom planerade operation på fredagen. Dom brukar göra titthål men det kunde dom inte göra för då hade det blivit en riskabel operation då den kunde brista så dom öppnade upp mig i ett ganska stort snitt. En sån operation tar i vanliga fall 1 till 1½ timme,, men min tog 3½ timme.. Det var en ganska jobbig operation. När dom tog bort gallblåsan såg dom att den var väldigt inflammerad, förstorad o hård. Gallgången var ganska kort så den var lite svår att fästa i tarmen. Så nu har jag ingen gallblåsa, det behöver man inte ha.. Gallan "utgår" från levern, det ser ut som grenar i levern av gallgångar men så har vi den större gallgången där gallan har gått till blåsan, men nu så kopplade dom gallgången direkt i tarmen på mig.

Dom satte även ett dränage i buken på mig, så jag hade som en påse på sidan.. Det läckte jättemycket galla så dom tömde över 500 ml varje dag så det var ju läckage nånstans.

Jag fick hög feber, över 40 grader plus blodförgiftning o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5... Nu höll det på att sluta riktigt illa. Dom kämpade med mig o gav mig antiobiotika, alvedon för att få ner febern o morfin för att ta bort den fruktansvärda smärtan jag hade i magen.. Jag skrek när jag var tvungen att resa mig från sängen för att ta mig in till toan o sen tillbaka. Jag klarade inte av mig själv o det var så förnedrande att behöva be om hjälp men jag klarade inte att böja mig framåt eller bakåt. Jag fick hjälp med att duscha oxo..

Dom spolade dränaget varje dag o gör så fortfarande. Men i operationssåret så började det att vätska sig så dom fick plocka bort ganska många agraffer för att hålla såret öppet. 

En dag tog en läkare sitt lillfinger o körde det rätt in i såret på mig, jag höll på att ge honom en rak höger, jag vet inte varför han gjorde så. Såret var ju öppet o det behövde inte vara större. Dom la om det o tvättade det varje dag för det läckte så. Jag fick ett förband som funkade som en pump som "sög"  upp vätskan men det blev för mycket så dom tog tillbaka till dom vanliga igen. Jag är sydd i 3 lager, jag vet inte hur det där funkar men jag kommer ihåg att dom sa så.

Jag fick även inflammerad bukspottkörtel o en inflammerad magsäck, så det var allt på en gång. Ni kan inte ens gissa hur satans ont det gjorde i magen på mig. Jag kunde inte äta, jag mådde illa o gick ner 10 kg på 5 veckor. Det gör iofs inget för jag ska gå ner i vikt men det ska man inte göra när man är så sjuk, då måste man ha alla krafter..

Mina fötter blev hemska, men det var inte så konstigt för hela kroppen blev utslagen, så det var tur att jag var liggandes så jag slapp gå på fötterna, jag gick inte mer än jag var tvungen till. 

Det slutade inte läcka så dom sa att jag var tvungen att åka till Linköping för en operation. Jag blev så rädd, nu var det väl kört, nu skulle jag nog inte komma hem mer. Jag har hela tiden varit så otroligt rädd så jag har bett x antal gånger om att få styrka o hjälp..

Jag fick åka sjuktransport till Linköping o när jag kom dit så såg det ut som ett fängelse, det var belamrat med saker i korridoren o jag las i ett rum med 3 karlar o det kändes inte alls bra. Personalen var absolut inte som här hemma så jag längtade hem, låg o grät o var så orolig.

Dagen efter så var det dags för operation nr 2.. Dom satte in ytterligare ett dränage in i levern, gallgången o till tarmen. När jag låg på uppvaket så var dom inte alls trevliga, mamma ringde o frågade hur det var med mig o dom var inte trevliga mot henne heller. Usch så jag längtade hem till Ryhov.. Men det gick ganska fort för jag fick åka hem med ambulans dagen efter.. Det var så skönt att komma hem igen o till samma rum, där kände jag mig så trygg o personalen på Kirurgen A är underbara. Dom såg på mig hur jag mådde om jag hade ont eller om jag var rädd, dom fanns alltid där.

Jag tror att det är ett par veckor sen som jag fick ta bort mitt första dränage, det som var i buken. Jag trodde att det skulle göra jätteont men det kändes inget. Så nu har jag "bara" ett kvar..

Hemsjukvården kommer till mig varje dag o spolar slangen, ser över mina sår som har vätskat ,, innan hade jag 3 stora hål i magen men nu har jag bara 1 kvar o det läker jättefint. 

Igår kväll så lossnade bandaget så jag fick ringa efter dom extra, dom kommer alltid på morgonen men det hade lossnat så, så att jag kunde kommit åt det under natten när jag hade somnat. Dom kom hit väldigt fort så det var jättebra. Men dom hade aldrig lagt om nåt sånt här så dom frågade mig lite men jag ser ju inte hur dom gör när det är på sidan.. Dom gjorde sitt bästa men dom hade dragit åt så slangen sträckte.. Jag ville inte ringa o störa dom en gång till så jag fick sitta upp o sova inatt för jag hade så ont. Jag sov inte så mycket o när jag somnade rörde jag mig så det gjorde ont.

När dom kom i morse så sa jag detta o hon sa till mig väldigt bestämt att jag skulle ringt till dom igen för det kunde varit nåt annat som jag hade fått söka hjälp för. Men dom bytte det idag o nu känns det bättre,, det känns lite än för det har stramat åt så länge så det har väl blivit lite känsligt just i öppningen där slangen går in.

Jag har haft tur med bra personal både på Ryhov o inom Hemsjukvården. Jag är så tacksam för allt..

Jag är så tacksam för att mamma har ställt upp o suttit hos mig.. Ja jag var så sjuk så att det var nära att jag inte hade kunnat skriva detta inlägg. Min läkare på KA sa ett par gånger att det kunde slutat illa o när jag gick till VC sa min läkare där " det var nära"... 

Jag har varit så matt o skakig, jag har inte orkat något. Jag har fått vila/sova mig frisk.. Idag orkar jag mer för var dag men det är ändå jobbigt för kroppen..

Jag är så tacksam för allt, alla blommor som jag har fått. Allt stöd överallt. Mammas väninnor som frågar om hur jag mår. Mina vänner som har hört av sig här o där. Kort som jag har fått med posten. Mina syskonbarn skickade en sån underbar bukett med tulpaner o en söt liten nalle. En fb-vän skickade blomsterbud oxo med jättefina blommor. Besöken jag har fått o telefonsamtalen...

Tusen TACK för att ni finns, from the bottom of my heart,,, TACK ♥

Nu ska jag fixa lite med en väska, jag ska packa ner lite,, kanske för en övernattning på KA igen.. I morgon ska jag in för en liten operation.. Dom ska blåsa upp en ballong i gallgången, sen vet jag inte om jag ska behålla dränaget eller om dom plockar bort det. Dom kommer att spruta in kontrast för att se så att det rinner som det ska o inte läcker.. Jag ska först o ta lite prover kl 07, sen efter det ska jag direkt till avdelningen för inskrivning. Om allt går bra så kommer jag hem samma dag, så det siktar jag in mig på..

Men jag är så orolig o rädd att det ska hända något. Jag är rädd att dom ska se att det fortfarande läcker eller att jag ska få blodförgiftning igen. Ja så är det.

Jag har inte orkat skriva om detta innan, det har tagit tid att ta det till mig, jag har varit väldigt ledsen o rädd, men det blir bättre o bättre.

TACK för att ni finns ♥

Vid 14, 14,30 fick jag ont i övre delen av magen på höger sida. Det strålar ner mot sidan o bak i ryggen.. Det strålar även lite över magen mellan brösten,, ovanför där. Har haft detta tidigare men då har jag inte mått illa. Jag har hulkat som bara den för jag kan inte kräkas sen jag gjorde min gastric bypass 2010, jag måste stoppa fingrarna i halsen men det är inga garantier att det blir nåt ändå så det är jättejobbigt.

Det är ju så dumt för man måste gå via 1177 o där satt jag i telefonkö i 55 min ,, så dålig stil o när man inte mår bra blir man rätt förbannad. Sen fattar dom ett beslut OM jag ska behöva åka in eller inte. Nu tog hon beslutet att jag skulle få en tid till närakuten så när hon hade kopplat mig dit får jag knappa in mitt födelsenummer o telefonnummer sen ringde dom upp mig efter ca 5 min så det var helt ok. 

Men jag får inte komma förrns kl 21 så mamma ska följa med mig in så jag slipper köra själv.

Jag känner mig febrig o har ont.. Jag har ju som sagt va haft detta innan men det har släppt efter en liten stund eller ett par timmar men detta håller i o det gör mycket ondare när jag ligger eller halvsitter i sängen.. Det går ganska bra att sitta på min kontorsstol nu men jag har ju fortfarande ont..

Igår fick jag stora sprickor i fötterna igen så efter jag hade duschat o fixat till fötterna så smorde jag in dom. Jag valde att inte ta några plåster men jag vaknade vid 7 tiden i morse o hade ont så det var bara att gå upp o plåstra om fötterna. MEN jag hade ju smort in dom jättemycket så plåsterna trillade av så nu har jag inga.. Får se hur det går, men jag är väl snart hemma igen från akuten så jag kan plåstra om dom.

Jag ringde o pratade med sonen o sa att jag skulle åka in. Han var i Göteborg på kurs o han hade  brutit sin stortå så han går på kryckor nu o har ont, stackarn ♥

Alltid är det något,, jag är helt slut.. VARFÖR ska det hålla på att strula jämt ?

Vad har jag gjort för fel ?

Jag har ont, jag är trött, jag vill bara få ha en "normal" dag..

Jag har haft tungt att andas ganska länge nu o det sista började det pipa/tjuta när jag andades så jag ringde i onsdags till VC o fick en tid redan till torsdagen.. Jag skulle vara där 14.45 men kom in redan 14.35 o var klar 14.50 så det gick undan. Det har aldrig hänt att jag har fått komma in tidigare..

Jag fick inte min läkare utan en annan läkare ,, Mattias o han var helt ok. Han lyssnade på lungorna o han hörde att det tjöt/gnisslade/visslade i dom, men det är ju så typiskt att det var nästan bra den dagen. Men så är det oftast när man går till läkaren, då mår man bra..

Sen lite senare när jag kom hem så blev det sämre igen, men han skrev ut lite medicin till mig.

Så nu ska jag puffa på igen. Det var min astma som var jobbig. Jag tänkte ju inte på att jag hade astma för jag är så van att det alltid är något, så det var läkaren som sa påminde mig om astman . Det kändes ju lite pinsamt, jaja det är ju som det är.

Jag har ju haft både bricanylen o pulmicorten innan men dom jag hade hemma var för gamla.

Det är inte klokt när man mår dåligt men inte tänker på det för man är så van att vara sjuk. Tänk om man kunde få må hyfsat bra ett tag så man  hinner ta igen sig. Allt detta tar på krafterna o jag känner mig så orkeslös o trött. Det är inte lätt för andra att förstå hur man har det o hur man känner sig.. 

Jag måste ta tag i en sak, få en tid till Min läkare med lite annat, bla mina diarréer o sen ska jag fråga läkaren på hudmottagningen om klådan som jag har. Den får jag av min nya medicin neotigason, som jag har för mina fötter. Mina fötter är ganska fina nu o jag hoppas att dom håller sig så, men jag vågar inte hoppas för mycket.

Nu ska jag försöka somna om igen. Hoppas att ni sover gott nu. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

Jag har inte så mycket att berätta nu för det händer inget i mitt liv. Det är så tråkigt, grått o trist.

Idag skulle ju läkaren ringa,, o vet ni vad ?? Han ringde !!!

Jag hade några frågor bla vad som hände om jag drack alkohol ? Levern skulle ta skada, men jag kunde få dricka ett glas,,,, nån enstaka gång. Jag dricker ju inte mycket annars, det blir på sommaren o på min semester som jag tar en kall öl.

Jag frågade även om pricktestet som som skulle ta när jag får komma dit ? Det kan ta upp till ett par månader, men nu vet jag att det är på gång.. MEN,, jag tror att han hade glömt bort det o att jag påminde honom nu.

När solen kommer, kan jag inte sola då ? Jo men jag måste sluta med medicinen o jag kan börja äta den igen om det skulle behövas.

NÄR kan jag räkna med att se att medicinen hjälper ? Det kan ta upp till 4-6 månader !!! Satan i gatan var min första reaktion, men han sa att jag inte skulle ge upp.. Nej, jag har inte gett upp än, det kan jag ju inte för jag måste ju ha dom att gå på..

Jag fick exakt 10 min samtal med honom, han var så stressad o skulle vidare. Men jag ska få en kallelse till honom,, jag tror att han sa om 3-4 månader...

Jag skickade ju även korten på fötterna till honom o han sa att han hade tittat på dom men han hade inget att säga.

Jag kan ha mina hydrocoll men jag kanske inte ska ha dom på mig i 3 dagar så skinnet följer med igen.. 

Jag vill ha tillbaka mitt glada jag igen. Jag vill hitta på jävelskap igen, jag är inte den personen som är dyster o  butter.. Nä nu får det ta mig tusan vända.

Tog kort på Bailys när jag var inne hos mamma, dom blev suddiga men det får bli så här. Han är så mysig den lille skiten.. Ibland kommer han in till mig men inte lika ofta som när mamma är på semester, då kommer o går han som han vill =)

Jag låg o tittade på filmen på femman innan, men somnade som vanligt.. Ska försöka somna om för jag ska upp 8;20, jag o mamma ska åka in till stan o handla lite..

Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.. 

Puss I Pannan ♥

Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Det beror väl mycket på att jag har massor med tid att tänka o känna hur mitt hjärta mår..

Det är ingen som behöver mig, knappt ingen som bryr sig o det finns inget värre än att inte känna sig behövd eller älskad. 

Allt jävlas o allt strular.. Hudkliniken ringde innan så jag har fått en ny telefontid till läkaren nästa tisdag, han jobbar bara 1 dag/vecka o egentligen skulle jag få vänta tills efter nyår men hon fick öppna upp en tid till mig i alla fall..

Jag har fått mailadressen så jag ska skicka bilderna på mina fötter så han får se hur dom ser ut.. Jag frågade hur mitt leverprov var o det såg bra ut så det var ju skönt. Ja nu gäller det att se om han ringer nästa vecka.

Idag följde jag med Rohde till läkaren för att se så hon fick med sig allt som hon funderar på.  Hon faller ju så ofta så läkaren trodde att hon hade blodtrycksfall o även att hon sitter en stund innan hon reser sig så faller blodtrycket på henne.. 

Läkaren var nonchalant o tittade knappt på mig men det var Rohde som ville ha mig med in så att jag skulle höra vad dom pratade om. Han var lite flurrig oxo, precis som om han inte visste var nånstans han skulle börja med allt.. Det kändes inte alls bra men det blev lite bättre sen. Efter att hon hade tagit ekg o vi kom in till hans rum igen så var det helt annat, han pratade med mig, tittade även på mig o tog in mig i samtalen så det kändes bättre. Rohde kände oxo av att han var sån o att han bättrade sig i slutet.

Jag passade på att fråga om influensasprutan så den fick jag, dom var så gulliga o dom visste tom mitt namn så det betyder ju antingen att jag har gjort ett dåligt intryck på dom ,, eller ett bra intryck eller att jag har klippkort till vc..

Sen gick vi till apoteket o plockade ut medicin som vi båda behövde. Men jag måste ändå åka ner på lördag för att få ut mina citodon, den fick jag inte plocka ut idag då det är intervall på den.

Jag har varit hos min ena granne,hon sa att hennes tv inte funkade så nu har jag varit hos henne o försökt fixa det men hon har inte samma tv-box som vi andra har, hon har canal digital så det är annorlunda men det spelade ingen roll för det var hennes tv-dosa som verkade vara glapp i o det är första gången som en tv har besegrat mig, men jag ska upp till henne i morgon igen o försöka..

Jag följde med Rohde in innan på en macka, det satt fint för jag var så hungrig.. Har även ätit en räksallad,, gott gott. Jag köpte den innan jag åkte ner till vc..

Nu ska jag titta på tv;n o se om det är nåt bra.

Mina fötter har i alla fall inte gått sönder mer,, inte idag i alla fall men det kanske blir lite mer under natten nu när jag har gått på dom i några timmar.

Ha en fin kväll där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥