Då har ännu ett år gått ganska fort. Det har varit mycket roligt men även mycket sorg.
Jag har som vanligt haft mina älskade barnbarn hos mig o det är så roligt att få se dom växa o bli till små männskor.

Liam är så duktig, han läser bra, o kan räkna. Men framför allt så är det så roligt att föra ett samtal med honom för man får höra så mycket intressant. Han har hunnit fylla 8 år, men det känns inte alls längesen han föddes. Jag älskar honom över allt.

Jack, den lilla apan hahaha. Ja han är en liten apa för han är både högt o lågt. Det är oxo intressant att se hur han växer o blir större o även han är rolig att prata med för där får man höra allt möjligt. Jag älskar honom över allt.

Båda barnen,, mina skatter betyder så mycket för mig o jag är glad att jag har dom i mitt liv.

Jag har ju även sonen som betyder allt för mig. Det är skönt att se hur hans lilla familj är, hur dom älskar varandra för det gör dom verkligen. Marcus o Nina är kärleksfulla efter alla åren tillsammans o det gör gott i mig att se det.

Man är ju alltid orolig för hur dom mår, det spelar ingen roll om dom är små eller stora, barnbarn, son eller svärdotter. Dom betyder mycket för mig.

Jag har även mina syskonbarn som jag älskar o betyder mycket för mig. Jag önskar att jag hade lite mer kontakt med dom, men dom har ju sina liv, dom har inte tid för moster heller.

Mamma är pigg o mår bra, tack o lov. Hon gör sitt, jobbar lite o reser lite o det är precis som det ska vara. Hoppas att hon får vara frisk i många många år till så hon kan göra det hon vill. Även hon betyder mycket för mig.

En annan som jag älskade över allt var Teddy. Jag fick ha honom i 15 år, det var alltid något med honom så vi fick åka in till veterinären,, minst 2 ggr/år så det blev en vana ,, men Teddy var så rädd o jag led med honom.

Den 11 april 2016 fick han somna in. Han fick en lugnande spruta kl; 16,15 o dom två sista sprutorna kl; 16,45, sen var allt över o jag fick åka hem med ett tomt koppel o ett brustet hjärta. I 15 år var han min bästa vän, min sambo, det var han o jag. Nu när han inte längre finns känns det så tomt o jag får ingen kärlek från honom. Det är tomt när jag ligger i min säng, jag saknar honom vid min sida. Det har gått snart 10 månader o det gör fortfarande ont o jag gråter, jag förstår inte hur mycket tårar man kan ha. Men jag är ju självklart tacksam för den tiden vi hade tillsammans, all den kärleken jag fick, tryggheten, glädjen. Ja vi hade det så bra o jag skulle inte göra om något. Jag vet att han har det bra nu o att han en gång kommer att stå o vänta på mig, vi kommer att vara tillsammans.

Det har även varit ett år med undersökningar av lite allt möjligt, men det ser ganska bra ut ändå o jag hoppas att det får hålla sig så.. Sista undersökningen när det gällde knölen i pannan så var den godartad, nu är det bara svaren på koloskopin kvar. Jag var hos läkaren på öron, näsa, hals o dom kollade min näsa så det ska ev bli op eftersom den har vuxit ihop så jag inte kan andas ordentligt + att skiljeväggen är ett hål i. När det gällde stämbanden så dricker jag olja, yoghurt, nyponsoppa o lite allt möjligt. Det var i alla fall inte knutor på dom. Dom såg fina ut.

Värken har varit jobbig, ja den slåss jag med dagligen så det tar på krafterna. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, visst är det s man säger. Har även haft lite mer migrän sista halvåret, men jag hoppas att det vänder nu så det blir lite lugnare
Huvudsaken är att min familj är frisk o har det bra, då mår jag ju oxo bra.

Jag har min grupp o min sida på facebook som jag håller på med. Jag har fått så många nya vänner genom gruppen, vi träffas o åker på kryssning o vi har så roligt. Jag längtar till sommaren då blir det en kryssning igen. Ja, jag har lite att se fram emot.

Jag går till min ena granne, Rohde så gott som varje kväll o har gjort sen hon blev sjuk, jag tror att det är ca 3 år ? Jag vet inte riktigt. Hon är piggare nu men jag går dit ändå, så vi pratar bort en stund.

Sen hände det ju nåt jätteroligt oxo i somras. Jag åkte till mamma i Spanien, till Fuengirola.. Vilket underbart ställe, det var så varmt o skönt. Underbara människor, god mat o omgivningen var toppen. Vi var ute på något varje kväll så jag var helt slut när jag kom hem efter mina två veckor. Men vi gick ganska mycket på kvällarna så det gick lite illa åt mina fötter, men jag tycker ändå att det gick ganska bra. Det var magiskt. Jag hoppas att jag kan komma dit i alla fall en gång till i mitt liv. Tänk om jag kunde vinna pengar, då sticker jag direkt =) Jag ska lägga ut lite bilder på resan, det har inte blivit av än, jag har slarvat med mitt bloggande.

Julen o Nyår har varit o är tungt utan Teddy, allt är ju det första nu i början som jag gör utan honom o det känns inte bra. Jag har ju alltid räknat in honom i det jag har gjort, jag har inte varit utan honom mycket utan haft honom vid min sida.
Hur som helst så är jag så otroligt tacksam för allt.

Om jag skulle vilja göra om något när det gäller detta året ? Ja då hade jag rådfrågat flera veterinärer när det gäller Teddy o att hon ville låta honom somna in så fort utan att ens ha träffat honom innan. Men jag Vet att han var dålig o jag ville inte låta honom lida. Han blev så förvirrad sista tiden, han blev dement. Nä, jag hade nog ändå fattat det beslutet.

Jag hoppas att ni alla där ute har haft ett fint år, men jag önskar er ett ännu bättre år än det som har varit.

Tack allesammans för att NI finns.

 Te quiero mucho. Jag älskar er mycket. 

Ja idag har drömmen hängt sig kvar hela dan. Jag hatar mina mardrömmar o särskilt den jag hade inatt som handlade om Teddy.

Jag har haft dåligt samvete för nåt jag inte har gjort o aldrig skulle göra, ja lämna bort honom alltså.

Hoppa min period med drömmar snart är över, det är så jobbigt för jag vaknar o är minst lika trött som när jag la mig ... 

Nu ska jag krypa ner jämte Teddy o titta klart på Ciderhusreglerna .. Jag har inte tittat så noga, men det finns inte mycket mer att titta på. Ja det ska väl vara #Nobel då..

Hoppas ni har haft en bra dag. Var rädda om er o varandra. Dröm Sött.

Puss I Pannan   

Jag förstår inte varför en del människor skaffar hund/djur ? 

För de första så kan vi ju ta detta med att plocka upp hundskiten efter sig. De är inte jobbigt att böja sig ner o ta upp det. 

Sen när det gäller att sysselsätta hunden på olika sätt. För de första så måste man ha kontakt med sin hund på alla sätt o vis. När du leker med den, när du ska ge den mat, när ni är ute o går med hunden. Man ska prata med sin hund för den hör på ditt tonläge om den ligger bra eller dåligt till, den lär sig oxo ord som många inte tror att den gör. 

En hund är smart o kan så mycket, de gäller bara att kunna se det hos sin hund, ja även hos andras hundar.

Ofta ser jag en hundägare som är ute med sin lille valp o hur han söker dennes ögonkontakt men får inget tillbaka för att den här hundägaren går alltid o pratar i sin mobil. Hunden gör allt för "pocka" på ägarens uppmärksamhet så hunden busar på o drar lite i kopplet, men då rycker ägaren till för att tillrättavisa hunden. 

En hund söker sig till sin ägare för att få bekräftelse, för att få feedback för det är därifrån den lär sig hur den ska uppföra sig...

Sen finns de dom hundägarna som Inte går ut med sin hund mer än runt huset eller på gården.. Nu händer det mig o Teddy oxo dom dagarna som jag har värk men han får alltid de han behöver. Teddy kräver inte mycket, men han klarar av mycket, han anpassar sig efter mig. Nu blir de inte långa promenader för oss den här årstiden pga min värk men när våren kommer då blir de helt annat.

OM du envisas med att skaffa en hund, se till att den får allt den behöver. Kärlek, uppfostran , vård ja allt den kräver. 

Jag tycker synd om den här hundvalpen som försöker nå sin hundägares blick............  Snart säger jag till.

Puss I Pannan ♥

Glöm inte att stödja min insamling till Unicef

Jag tänker ju ofta på döden, eller om de finns ett liv efter döden ?

Finns de ett liv efter döden ? 

Eller blir de bara svart ?

Vad är de för mening med att födas till den här världen när man måste bli ifrån tagen allt man har gått igenom ?

Sonen som jag älskar över allt, hans familj, mamma ja alla i min familj, nära o kära. Varför måste man dö ? Jag struntar i allt skit om att vi skulle bli överbefolkade osv. Om gud nu har sett till att allt detta har hänt så borde han ha sett till att jorden växte med antalet människor osv.

Vad händer om de inte finns ett liv efter döden ? Dom som lever kvar blir ensamma tex Marcus blir utan sin mamma, mina syskonbarn blir utan sin moster osv. Den dagen då min mamma inte finns blir ju jag o min syster kvar utan henne, den dagen vill jag absolut inte uppleva. De är ju vi som får leva kvar som blir ledsna o lämnas.

Men tänk om de finns ett liv efter döden o vi i familjen inte får träffas igen. Om jag dör, får jag träffa min son, mina barnbarn eller finns de flera världar man kommer till ? Vad föds man till ? Om jag lever vidare så vill jag inte leva utan att träffa min familj, då finns de ingen mening med att leva vidare. 

Jag vill absolut inte leva utan dom. Att inte få träffa dom, säga till Marcus att jag älskar honom eller till barnbarnen. Jag vill inte att dom ska glömma mig. Jag vet att bilden av någon som har dött bleknar , de har den gjort när de gäller min pappa. Han dog 92, jag kommer bara ihåg honom på ett visst sätt. Jag tänker inte på honom så ofta nu. Tiden har gått jättefort, o ibland känns de så längesen så de känns inte som jag har haft nån pappa trots att jag har de..

Jag vill inte ha dom här tankarna, de är så jobbigt. Varför måste bli ifrån tagen dom man älskar ? Varför måste man skiljas från dom man älskar ?

Får vi mötas igen ?

Puss I Pannan ♥

De ösregnar idag oxo.. Jag hade velat gå ut på en promenad men de gör jag inte nu i detta vädret för då får jag ännu mer ont i musklerna. 

I förra veckan träffade jag på en kvinna när jag va ute med Teddy o vi pratade en stund. Hon sa efter ett litet tag att hon har de jobbigt med sin värk ,, sin fibromyalgi.. Hon sa att de är svårt för andra att förstå o jag höll genast med henne o förklarade att jag oxo har fibromyalgi. De finns dom som har de ganska enkelt sen finns de dom som mig själv som inte kan göra ett  s  k  i  t ....

Jag vet att de är mycket gnäll från min sida, men de har, o är så jobbigt när man inte får medvind utan mest bara motvind. 

Tänk om jag Inte hade min sjukdom,, vad jag hade kunnat göra mer för min vikt.. Sen förra hösten, vintern, våren o första delen av sommaren har varit hemsk för mig.. Dom fina dagarna är lätträknade, dom dagarna har jag mått så mycket bättre..

Sen har jag inte tagit tillvara på alla fina dagar o promenerat som jag vill för latmasken har tagit över o jag kom in i ett " nu skiter jag snart i allt " igen... 

Jag har gått upp lite i vikt ,, jag får helt enkelt skylla mig själv för jag trillade dit med godis o god mat. Nu måste jag ta över mitt liv igen, jag kan inte låta de gå förbi mig som jag har gjort i många år.

Tänk om min värk kunde minska lite så hade jag klarat av så mycket mer. Men nu har jag ju kommit in i promenaderna så nu hoppas jag att de snart blir uppehåll så jag får gå ut...

Jag kommer ihåg när jag va hos läkaren i Värnamo för att se om jag skulle få operation, en gastric bypass.. Jag hade ju tagit reda på allt så läkaren hade inget nytt att berätta för mig, jag vet bara att han sa att de inte va några frågetecken från nån av oss utan att jag hade gjort min läxa .. 

Däremot så frågade han mig vad jag förväntade mig av läkarna o operationen ?

Jag sa till honom att jag väntar mig att dom gör sitt jobb på allra bästa sätt o se till att allt går bra, sen tar jag över o gör mitt jobb. Jag visste/vet ju att de är så mycket att göra, de är inte bara att vänta ut dagarna o se hur vågen minskar i vikt. De funkar inte så för alla.. 

Mitt första år gick jättebra o de va precis som jag hade trott att de skulle vara, varken lättare eller svårare. 

Däremot trodde jag Aldrig att jag skulle få jobba så här mycket som jag får göra för att gå ner i vikt. Jag har hela tiden kunnat äta mycket o allt. Jag mår inte dåligt. Jo jag mår dåligt av en viss sorts godis o de är jag glad för. 

Jag får varje dag, varje mål sätta mina egna gränser för jag känner inte av att de är bra. Visst äter man lite mer nu än man gjorde i början, men så är de för dom flesta. Jag försöker hålla mig till att äta mest protein sen sallad o sen kolhydrater. Om de är potatis till middag så tar jag ½ eller en jätteliten,, pasta däremot älskar jag o kan äta mycket av så därför gör jag de knappt aldrig.

Bröd,,, oh himmel så gott de är med en god macka med smör o ost.. De är väldigt sällan jag äter bröd, de gör jag bara när Liam är hos mig.. Jag älskar mitt bröd, jag levde på bröd förr, brödet va den stora boven.. Jag skulle kunna leva på bröd resten av livet,,,, men istället äter jag musli o yoghurt till frukost o kvällsmat.. 

När man har gjort den här operationen så trodde jag nog att man skulle få mer stöttning o att dom följde upp oss mycket bättre än dom gör. När de hade gått 1 år så fick jag bara ett telefonsamtal o sen va de klart.  Nu efter 2 år så har jag fått papper att fylla i hur mycket jag väger osv, jag har inte läst de så noga för jag är INTE nöjd med vikten eller med MITT jobb så dom får helt enkelt vänta på mina uppgifter. 

De hör väl till kanske att man får ett bakslag men de gäller att ta tag i de igen. Jag kan känna att de är fruktansvärt jobbigt när folk gnäller o klagar på att dom är så hungriga då dom flyter.. De är ju inget den perioden i ens liv, de kan röra sig om ett par veckor till drygt 1 månad som dom bara får dricka för att snabbt gå ner i vikt.

Bit ihop... När operationen är gjord så har ni resten av livet att njuta o att kämpa så vad är dessa flytdagar ?

Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra i samma situation, men de gör jag ibland o de gör fruktansvärt ont att läsa att dom går ner jättebra i vikt osv. 

Varför kan inte jag göra de ?

Varför är de så olika ??

Jaja,, jag har resten av livet på mig att kämpa. Jag önskar bara att jag hade en liten gnutta medvind ibland,, bara ibland.. 

De hade varit så mycket lättare om jag hade haft värken för sig o fetvikten för sig,, men så är de inte utan dom båda bråkar med mig samtidigt o de är inte lätt underlätta nåt av dom.

Nu ska jag dricka upp mitt goa kaffe o sen ska jag se vad som är på tv;n ikväll. 

Va rädda om er o varandra. 

Puss I Pannan ♥

Vilka rättigheter har Ica att leka med våra "liv" ?

De händer gång på gång att Ica märker om sina varor.. De är skrämmande att dom kan göra så. Har dom inget samvete ? Dom borde ju förstå att man kan bli väldigt sjuk ?!.....

Undra hur vanligt de är att affärerna gör på detta sättet ? De är nog inte bara Ica utan fler butiker som borde ses över. 

Undra hur dom gör på Fammoos Ica som Liam säger ?  Jag har inte märkt något i alla fall o jag har inte hört nån prata om de heller. 

Nä skärpning, så här få dom bara inte göra. Ta reda på vem de är som gör så här o ge dom sparken !!!

Undra om dom som slarvar på den Ica butiken vågar handla hos andra Ica butiker ?

Eller är dom rädda att dom gör samma sak där o märker om ? Mmmm who knows ?

I ett par nätter har jag haft värsta mardrömmarna igen. Dom har handlat om mamma att hon inte berättade för mig att hon blev sjuk så hon hade inte långt kvar.

Jag vill inte skriva detaljerat för de känns så verkligt med drömmarna. 

De är bara så jobbigt att ha detta som återkommer väldigt ofta. De är sjukdomar, folk som dör i verkliga livet. Cancer hit o dit osv osv osv,,, ja listan kan göras lång.

Jag går o är orolig över min punkt som jag känner av i magen, ungefär vid högra äggstocken.. Jag va ju hos gyn o kollade upp äggstocken då hittade läkaren 2 cystor.. Men på återbesöket fanns dom inte kvar o jag va så glad för de..

Men jag har hela tiden känt av den här punkten på högersidan, de känns nästan som de är en lite större knöl som tar plats o som går emot all annan skit som man har inuti magen.

Jag ska ju till läkaren igen den 18 april men de känns som en evighet dit. Jag kan inte slappna av helt enkelt, jag känner att nåt är fel. 

I dagens vardag finns de så mycket Cancer o jag kan inte släppa de. Men jag har sagt de hela tiden sen jag blev gastric bypass opererad o mår så oförskämt bra att nåt kommer att hända mig, för de är inte tillåtet att må så bra som jag gör. 

Varför kan jag inte släppa sjukdomar, cancer, döden o all skit.?.

Jag vill njuta av mitt liv.  De gör jag till viss del,, men jag vill få njuta utan att känna oro...

Ja nu blev de lite tankar igen, men de är skönt att få ur sig skiten.  Ska snart lägga mig, ska bara kolla på Född 2010 på nätet.. 

Va rädda om er o varandra. 

Dröm sött.

Puss I Pannan  ♥