Ibland är det jobbigt med allt som bara går emot mig hela tiden. Det är inte många stunder jag kan njuta o göra som jag vill.

Självklart njuter jag av min son, svärdotter o mina barnbarn. Jag har min familj, sonens, mamma, syrran m familj o dom mår bra o det är jag så glad o tacksam för.

Jag är så tacksam för att dom inte har det som jag har det,, jag önskar ingen mitt liv då tar jag det hellre själv.

Jag känner av förra årets sjukdom. Har fortfarande ont i magen, har ett stort bråck som ställer till det o gör ont. Det är sammanväxningar i magen som gör att jag har svårt att sträcka ut mig när jag ligger i sängen, ja annars oxo. Jag känner att jag fortfarande blir lite matt o skakig mellan varven men jag vet att det tar tid o det får det göra.

Det är så mycket annat som jag har oxo som ställer till det. Min fibro är hemsk. Jag har kramper o jag känner mig matt. Musklerna jobbar hela tiden, dom vilar aldrig inte ens på natten. Jag kan sova ganska bra, men jag har ju hjälp av medicin. Det finns så mycket som jag vill göra, men inte kan. 

I början av sommaren var jag ute på mina promenader o jag älskade det. Jag gick o gick o jag fick upp flåset, men tro inte att värken blev bättre, nej då det blev den inte. Dom jag mötte sa det att nu har du väl ändå ingen värk ?? Men det hade jag,, o det har jag. Ingen såg hur jag mådde när jag kom innanför dörren. Visst kändes det underbart att kunnat så så långt som jag gjorde o även att det gjorde ont i musklerna så gjorde det ontskönt.. Det går inte att förklara,, men det kändes så bra i själen. 

MEN,,, så var jag tvungen att sluta med min medicin för mitt eksem.. Jag har ju eksem under mina händer o fötter. Jag får hemska sprickor o dom gör så satans ont. Det känns som nån står o skär med rakblad hela tiden.. Nu har jag det inte lika hemskt som när det var som värst,,, än.. Men jag har fått börja med min medicin igen så nu hoppas jag att det ska bli bättre så att jag hinner gå lite innan vintern kommer o värken slår till ordentligt.

Det är inte roligt att behöva kämpa jämt. Jag hade hellre kämpat med ett jobb för det kan jag lämna när jag går hem.. När jag går utanför dörren så följer herr fibro med mig,, vart jag än går. Den ständige följeslagaren,, min skugga,, min hemska sambo,, min vidrige partner ??

Ja,, det är jag o värken... 

Det är så fruktansvärt ensamt nu när jag inte har Teddy längre. Jag längtar fortfarande efter honom, det gör ont i mitt hjärta att jag inte kunde hjälpa honom mer.. Han var min bästa vän, mitt stöd i allt.. Han var min tröst o han gav mig kärlek.

Varför måste liven tar slut ??

Det är som med livets träd.. Vi föds,, vi blir äldre, skaffar familj, vi blir gamla, någon av oss dör,, tills den siste oxo måste lämna livet. Varför är det så ? Vem har bestämt att det ska vara på detta sättet ??

Ibland kan jag tänka att jag måste ha varit hemsk i ett tidigare liv eftersom jag har fått detta livet nu..

Men det är väl som dom säger,, man får inte mer än man orkar bära,,, men nu får det snart vara nog för jag orkar inte mer.

Men mitt i allt detta så har jag det ändå bra. Jag har en fin lägenhet, fina möbler, mat på bordet,, jag har det jag behöver,, många har inte det.

Ibland när jag har värsta värken o det är oväder ute så brukar jag vara så tacksam för att jag har ett hem,, en mjuk säng att lägga mig i,, jag behöver inte ligga ute i en gränd.

Men,, det hjälper inte ibland. För när värken tar över så är det svårt att tänka på att man har allt detta.. Det känns som någon klubbar ner mig helt,, någon står o slår på mig tills det vänder o börjar kännas lite bättre igen.

Många gånger förstår jag inte varifrån jag får orken att härda ut ??

Men, jag är tacksam för jag har ändå fått vara med o har fått 1 underbar son o 2 underbara barnbarn,, o sen är jättefin svärdotter..

Jag måste även säga att jag har en bra mamma o vi ställer upp för varandra.

I morgon ska jag o mamma åka in till Asecs för jag ska kolla på en mobil,, jag vill inte beställa en utan att ha sett o känt på den.. Så jag ska ta med mig munskydd ifall det skulle behövas.

Hoppas att ni har haft en bra helg där ute. Var rädda om er o varandra. 

Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

Jag måste bara visa upp lille Svante igen. Han är så underbart söt o han var så fantastisk när han var hos mig. Han uppförde sig exemplariskt, inga som helst problem. Han hade massor med kärlek som han gav mig, han var även full av bus.. Mammas väninna har sån tur som har fått tag i en sån underbar hund. 

Jag trodde aldrig att någon skulle komma i närheten av hur Teddy var för han var perfekt i mina ögon. Han var mitt allt, han gav mig allt o han fanns alltid där för mig. Men,, Svante kommer i närheten o om jag skulle skaffa en ny hund nån gång så vill jag gärna ha en blandning av Teddy o Svante ♥

Men,, om jag skaffar någon ny liten sötnos så ska det vara en tik o hon ska heta Mitzie. Farmor o farfars hund hette det o hon var en vit pudel. 

Ja, det är fruktansvärt tomt utan Teddy. Från att ha fått ha honom i 15 underbara år till att jag måste leva ensam, det är inte roligt, det är tufft o väldigt ensamt. Så, Teddy gjorde väldigt mycket för mig..

Jag saknar Teddy ♥

Hipp Hipp Hurra.

Idag fyller världens bästa Teddy 19 år o den firar du i din himmel..

Ja du skulle fyllt 19 i år om du hade levt men jag firar den ändå o kommer att tända ditt ljus ♥

Du älskade att sitta ute o njuta i vinden o känna alla dofter..

Du älskade även att sitta i ditt fönster o hålla koll ♥

Den här sängen hade Liam som liten hemma hos oss o den tyckte du om att gosa runt i...

Köttfärssås var något som du ville ha, men jag fick alltid stå o plocka ut alla lökbitar så du inte fick i dig det.. O varenda gång såg du ut så här,, gojsig o go ♥

Självklart så delade vi alltid glassen för det var oxo nåt du älskade. Det fick du många gånger när vi hade varit hos veterinären,, mjukglass o den åt du upp själv.

Så min älskade Teddy, ha en fin födelsedag. 

♥ Saknar Dig , Älskar Dig ♥

Vill du bli mer positiv och må bättre? Då ska du mysa extra mycket med ditt husdjur.

En ny studie visar att kvinnor blir lyckligare än män av att umgås med sina fyrbenta lurviga vänner. Husdjur har en positiv effekt på människans mående och kan få oss att både bli gladare och att slappna av. En ny undersökning från Agria Djurförsäkring visar vilka effekter djuren har på människans känslor.

Kvinnor blir lyckligare än män

I studien deltog cirka tusen djurägare vardera ifrån fem olika länder, bland annat Danmark, Sverige och Storbritannien.  Djurägarna fick svara på olika frågor och resultatet visade att 98 procent blir lyckligare av att umgås med sina husdjur. Av dessa var det mer kvinnor än män som uppgav att de fylldes på med energi och blev på gott humör. 

Djurägare älskar sina hundar

I studien ingick husdjur som katt, hund och häst. Var tredje djurägare uppgav att hunden är den som ger bäst tröst när de är ledsna viilket gjorde att de hellre valde att sökte tröst hos sina husdjur än hos en partner eller familj. Något som kan förklaras med att de flesta hundar är av naturen vänliga, kärleksfulla och glada varelser. Och kanske är det därför vi älskar dem så mycket!

– Hundar är mästare på att visa kärlek och glädje. Vem blir inte varm i hjärtat av att mötas av en viftande svans och en glad uppsyn efter en lång dag på jobbet, säger Agnes Fabricius, VD på Agria Djurförsäkring.

Detta är min älskade Ängel. Han fick somna in den 11 april 2016 o det var en hemsk dag. Helt utan förvarning.. Jag trodde att han skulle få salva o lite medicin som vanligt men det var palliativ vård som gällde o då sa veterinären att det var dags att somna in.

I 15 underbara år hade jag Teddy. Jag hämtade honom på dagen 8 veckor för jag ville inte vänta en dag för länge.. Jag hade sån tur att han blev min älskade hund.

Så fort han märkte att jag mådde dåligt eller hade värk så kom han o tröstade mig. Han fanns alltid vid min sida, dygnet runt. Han fick mig alltid att må bra i själ o hjärta. Jag älskade att klappa/massera honom o han njöt nog lika mycket som jag gjorde. Det var lugnande för mig.. Han älskade även när jag bar honom så han fick hänga med sitt huvud mot min axel, jag brukade dansa med honom så o han kunde ligga där hur länge som helst. Det var underbart.

Hunden är verkligen människans bästa vän. Jag önskar att jag kunde få tillbaka honom men jag vet att jag fattade rätt beslut. Det lovade jag honom att han alltid skulle ha det bästa o att jag skulle lyssna på veterinären om dom sa att det inte gick mer.

Det finns dom som tycker att jag borde skaffa en ny hund men jag vet inte om jag klarar av att gå igenom det en gång till ? Det var fruktansvärt o det är det än. Visst har det blivit mycket bättre men oj vad tungt det är vissa dagar. 

Jag pratar ofta med honom o säger god natt o jag vet att han hör mig. Jag brukar se små skuggor hos mig o jag vet att det är Teddy som hälsar på. Han finns hos mig o det kommer han alltid att göra o vi kommer att ses en dag, men det får vänta lite..

Ta hand om din hund/ditt djur o var tacksam för det du har..

Jag hade ett hemskt år ,, det var fruktansvärt på många sätt o vis.. MEN jag hade även bra dagar, men återkommer till det sen.

Jag hade i 3 år gått med kramper i magen som strålade ut på högersidan o lite bak i ryggen. Har tagit upp det med läkaren flera gånger men dom har bara viftat bort det att det är min fibromyalgi men jag har sagt att det är nåt helt annat det är inte min fibro.. Men jag får ju lita på vad dom säger för dom är ju läkare,, eller ?? Om jag hade fått komma till min läkare så tror jag att det hade gått bättre än det gjorde, men nu får jag inte veta det.

I februari hade jag ont igen men jag väntade ut kramperna som jag alltid har gjort. För 2 år sen när jag var i Fuengirola hos mamma så fick jag värsta krampen men den försvann efter ca 30-40 min men efter det blir jag helt slut.

Den 6 februari hade jag fruktansvärt ont men jag var ändå tvungen att åka o handla så det gjorde jag. Men det var precis att jag tog mig hem.. Jag orkade inte laga nån mat utan värmde till lite tomtegröt men kunde inte äta den för smärtan var nästan olidlig o jag började må illa.. Jag ringde till mamma o pratade med henne lite o hon sa att nu får det banne mig räcka nu åker vi in o jag kände ju att jag började få feber oxo. MEN nu är det så att man inte får åka in utan måste ringa 1177 innan o där satt jag i kö i ca 55 min innan jag kom fram men sen var det bara att åka in till Närakuten.. Där hjälte dom mig direkt o sen fick jag gå ner till vanliga Akuten o där konstaterade dom att jag hade en kraftigt inflammerad, förstorad, hård gallblåsa med massor med stenar... Där sa dom till mig att hade jag väntat ett par dagar till så hade det brustit o det hade slutat illa. På fredagen den 8;e blev jag akutopererad där dom planerade med titthål men det gick inte för det blev en riskfylld operation så dom kallade till fler läkare, det tar i regel 1½ timme men detta tog 3½ timme o det var svårt att fästa gallgången för den var så kort men det gick tillslut. Jag fick dränage in i buken för det läckte så dom tömde mig flera gånger om dagen.. Jag fick blodförgiftning, hög feber 40,6 o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5, så där höll jag oxo på att inte klara mig. Efter 3 veckor läckte det fortfarande så jag fick åka till Linköping o få ett nytt dränage in i levern, gallgången o ut i tarmen. Tillbaka till Ryhov, första omgången låg jag inne 5 veckor, jag kommer knappt ihåg dom första veckorna o det är skönt det.

Jag fick komma hem o jag var så orolig att nåt skulle gå fel. Men jag hade hemsjukvård som kom o spolade mina dränage så det kändes tryggt o sen fick dom byta mina plåster på mage. Jag fick inflammation i såret oxo så dom fick öppna upp snittet o ha det öppet men plåster på detta som dom tvättade oxo o la ner gasbinda i,, o det gjorde så ont. Tänk er själva att trycka ner gasbinda i öppna sår... Jag började ju tappa mer än hälften av mitt hår pga att jag blev så sjuk, kroppen slogs ut men det har kommit tillbaka nu...

Jag hade svårt att komma igen för kroppen var helt slut. Jag orkade knappt gå runt mitt hus här o det är inte stort. Jag skakade, var matt o kände mig yr o svimfärdig länge.. Nu har det blivit mycket bättre men jag känner ibland att det inte är ok än.. Men jag är så glad att jag har kommit så här långt som jag har gjort.

Sen i somras small det till i båda öronen, som om nån drog ner persiennerna o det smäller till o jag blev så yr... Jag kunde knappt gå o jag började må illa, jag kände mig stupfull.. Jag ringde till VC o frågade om det kanske kunde vara öroninflammation för så blev det en annan gång men dom kunde inte säga säkert så jag skulle höra av mig nästa dag. Men på natten blev det så illa så jag kom inte ur sängen, jag fick ringa in till mamma o be henne hämta min rullator i förrådet, sen fick hon hjälpa mig till toan. Hon packade en väska till mig ifall jag behövde åka in men jag sa att jag skulle försöka sova, men det tog tid innan jag lyckades för hela rummet snurrade även när det var mörkt.  Jag kom på sen att jag säkert hade fått kristallsjukan men det sa jag inte när jag ringde VC igen för man ska aldrig ställa sin egna diagnos men jag fick en tid o den läkaren hade ingen aning om hur  han skulle göra men läste sig till det på nätet så det blev mycket mycket värre medans han snurrade o vred på huvudet innan det blev något bättre. Det tog oxo ett tag innan det blev bra o idag känner jag inget mer än min vanliga yrsel tack o lov.

Att sen behöva kämpa med mitt kroniska tyloiska eksem som jag har  haft länge nu är oxo väldigt tufft. Jag har så stora långa o djupa sprickor under fötterna o i händerna o det gör så förbannat ont så fort jag måste gå på fötterna eller när jag måste använda händerna. Fick en medicin ,, Neotigason men den fick jag sluta med för en av biverkningarna var att man kunde tappa håret o iom att jag gjorde det då jag blev sjuk så ville läkaren inte att jag skulle fortsätta med den.. Men nu har jag fått en ny medicin Toctino o där är en vanlig biverkning att tappa hår så nu är jag så rädd att jag ska tappa det igen, men då är det bara att sluta med det. Jag har fått hur måna salvor som helst så jag vet knappt vilken jag ska ta, salvor o andra smörjor. Jag vågar inte hoppas på den här medicinen. 

Det är en daglig fajt med min fibromyalgi som jag får dras med dygnet runt. Musklerna vilar ju inte  utan jobbar hela tiden. En normal dag har jag normal värk vad nu normalt är ? Sen har jag mina skov som jag gärna är utan.. På detta så kommer även att man sover dåligt o alla andra saker som hör till som jag inte orkar dra upp nu.. 

Trots att mitt år har varit för jävligt på många sätt o jag är helt slut så har det ändå funnits dagar som har varit underbara.. Att jag blev bättre från operationen även att det tog tid..

Att jag fick komma ner till mamma i Fuengirola o bara vara.. Visst hade jag sprickor under fötterna men dom var inte så illa utan att jag kunde gå,, men jag plåstrade om fötterna innan. Jag älskar att få komma till henne, min själ mår så otroligt bra även att värken alltid knackar på dörren..

Något som både har varit dåligt o  bra är att jag har knappt kunnat ha mina älskade barnbarn Liam o Jack förra året,, jag har gråtit o tyckt att allt har varit så orättvist. Alla andra kan o får men jag har inte kunnat eller fått nåt.. 

Men dom gångerna jag har haft dom hos mig har varit underbart, dom fyller mitt hjärta med kärlek, mys o bus o det är det bästa som finns ♥

Något som har varit väldigt jobbigt oxo när jag har varit så sjuk är att jag har saknat Teddy mycket mer än vanligt. Han var ju som min snuttefilt, mitt allt. Det var han o jag i 15 underbara år ♥

I allt detta jobbiga som har hänt så är jag så tacksam för att jag lever. Att mina nära o kära mår bra, det är allt som betyder något.

Jag är så tacksam för all hjälp som jag har fått ,, främst av mamma. Jag älskar dig ♥

Alla som har ringt, skrivit, skickat blommor o kort. Alla ni finns i mitt hjärta.

Ja, jag vågar inte önska mig något för det blir oftast tvärtom så jag låter bli.. Men jag önskar er alla där ute ett underbart 2020 ♥

Bye bye 2019 Välkommen 2020 med nya utmaningar..

Kära familj!

Jag dog idag. Ni har tröttnat på mig och tog mig till veterinären, nu ligger jag i en svart plastpåse. Det är kallt och mörkt att jag vet inte vart jag ska.

Vet du det, min kära familj?

Minns ni hur glada vi alla var när jag kom till er? Men du var så arg när jag kissade på golvet. Men jag visste inte var jag skulle göra det. om ni bara hade tagit med mig ut och lärt mig detta, så jag skulle ha kissat ute. Jag lovar.

Skulle jag fått vara hemma nu om jag inte hade tuggat på skorna i hallen?

Jag frågar bara, min kära familj, för de var så kul att leka med när ni inte var hemma. Vet ni inte att jag var uttråkad? Jag hade ingen att busa med.

Skulle jag fortfarande fått vara hemma om jag inte hade skällt? Jag sa bara "Jag är rädd, jag är ensam, jag är här, jag är här! Jag vill vara er bästa vän.

Jag skulle kunnat vara hemma om ni hade tagit er tid och lärt mig att vara en hund som ni ville ha mig? Jag tillbringade all min tid på att älska er, min kära familj, men ni var så arga på mig. Det tycker jag är så konstigt, eftersom jag är människans bästa vän, var det sagt.

Kära min familj, jag tror att det blir bättre hemma efter jul. För jag hörde att ni sade att efter jul så vi får en hund igen. Jag ser fram emot den dagen.

Men, min kära familj, jag är död nu, ligger i en svart plastpåse, så vad är det för en hund som kommer sedan?

Jag var nog bara en stygg hund tror jag nu.

Ha en bra tid, min kära familj som jag älskade, men ni älskade inte mig,

Hejdå.....

Den här texten kom upp som ett minne på fb innan idag o jag tycker att den är tänkvärd.. Man måste som djurägare lära sina djur hur dom ska vara o hur dom ska bete sig.. Dom vet inte det automatiskt, det är likadant med bebisar.. Hur ska dom kunna veta det ?? Vi måste ju alla lära oss från böran o till det behöver man hjälp o stöd så även djuren.

Skaffa inte något djur OM du inte har tid med dom.. Se till att du har intresset att vara tillsammans med djuret, att leka, rasta, ta dom till veterinären, mata o allt som hör till.

Du kan inte skaffa ett djur o sätta det i en bur eller låta djuret vara hemma en hel dag själv utan att få gå ut o rasa av sig. Tänk dig själv om du inte får gå på toan om du blir nödig under en hel dag. Nä, skaffa inga djur om du inte kan uppfylla deras behov...

Den här texten är verklighet för ALLDELES FÖR MÅNGA DJUR o det är för jävligt !!!

Älska ditt/dina djur.. Ta hand om ditt/dina djur..

Hunden är människans bästa vän.. JAG VET AV EGEN ERFARENHET...

Detta var min allra bästa vän i 15 år. Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på honom o saknar honom. Saknade gör fortfarande väldigt ont ♥

Jag har haft tur när jag har skaffat djur.. Först hade jag mina katter ,, en som hette Snuttan o en Snobben 1...

Snuttan var med mig överallt o hon skulle innanför mina kläder o ligga där o sova. Snobben 1 var likadan, dom var väldigt mammiga o goa,, helt underbara..

Jag har ju pälsallergi så jag fick efter mycket övervägande lämna dom hos djurens vänner i Nässjö så dom fick komma till nya hem o det var jag så ledsen över länge. Jag undrade så hur dom hade det. Jag fick bra information av djurens vänner att dom hade det bra så det kändes bättre.

Detta är Snuttan o henne kunde man hitta var som helst så jag fick alltid kolla i diskmaskinen o tvättmaskinen innan jag körde igång dom så hon inte låg där o sov.. 

Hittade henne flera gånger oxo sittandes o äta direkt från spisen,, plattorna var inte på så det var ingen fara. Hon hoppade inte upp om hon kände att det var varmt så det var tur de.

Jag har tyvär inga kort här nu på Snobben 1 men det har jag i nåt album men jag orkar inte leta reda på det, men han var lik Snobben 2 bara det att han var mer strävhårig o mer åt det gråa hållet inte det bruna som Snobben 2 var.

Båda katterna var underbara o ville alltid vara med mig, dom fick inte vara ute för jag var så rädd att dom skulle komma bort eller bli påkörda. Jag gick ut med dom i koppel o det fann dom sig i..

Detta är Snobben 2 o mammas katt Zimba, dom var så mysiga o lekte tillsammans. Dom blev som bröder när mamma flyttade ut hit där jag bor.. Snobben ville väl leka lite mer än Zimba så man fick säga till honom ibland att ta det lite lugnt men Zimba fann sig i det mesta.

Min älskade Snobben 2, han kom till mig tidigt en morgon, det var en granne som hade hittat honom i ett bageri inne i stan. Han var så rädd, mjölig o såg helt bedrövlig ut. Han var inte så gammal o han var tanig. Jag la honom på min handflata o spolade försiktigt av honom under kranen, han låg o njöt länge..  Han kände sig trygg med mig direkt. Jag sa att jag inte skulle skaffa fler katter pga allergin o jag skulle ha honom hos mig tills jag hade hittat en bra familj.. Men veckan efter så hade han fått sitt namn plus en försäkring , så han var min. Han var ju bara en liten bebis.

Han lämnade inte min sida. Han ville gärna krypa in under mitt skinn om det hade gått, han låg slingrad runt nacken på mig när jag satt ner, eller så tryckte han sig mot min hals.. På nätterna låg han på halsen, ju närmre desto bättre. Annars låg han ansikte mot ansikte o jag kunde vakna av att han låg o dreglade på mig.. Det var så varmt att ha honom så nära men jag kunde ju inte ta bort honom även att jag kände av honom..

Han började vara ute lite, han var så rädd o försiktig. Han vågade knappt visa sig när det kom någon. Men det blev lite bättre ju längre tiden gick. 

Han bodde kvar hos mig ett par år när jag hade skaffat Teddy ,, dom var så roliga tillsammans. Dom låg o sov ihop,,,, PÅ mig.. Ja det började bli lite tungt o trångt i sängen men jag skulle aldrig kunna ta bort dom när dom sov så gott så jag låg som jag gjorde .. 

Men det gick inte sen så Snobben fick flytta in till mamma, men han kom fortfarande in till mig,, ja han gick mellan mig o mamma.. Jag var så ledsen för det kändes som jag ersatte Teddy mot Snobben men det gjorde jag inte. Innan jag skaffade Teddy så fick jag chansen att umgås med en Bichon Frise en hel dag o kände att jag tålde den rasen så där hade jag tur.

Men jag ersatte honom aldrig, han fanns fortfarande o finns fortfarande i mitt hjärta. Men det kändes så dumt, jag kände mig så elak. Men han var ju van vid mamma så det var inget nytt för honom o det gick bra.. 

Jag kommer inte ihåg vilket år han fick somna in men det är ett tag sen nu. En katt på gården slet sönder hand hals så det gick inte att rädda honom.. Stackars liten, jag var så arg på den här katten o ägaren för dom hade ingen koll på honom.. Men så är det, så kan det bli.

Teddy fick väga in sig ,, här var han inte gammal, det var innan han kom hem till mig. Kan ni förstå att jag fick bli den här lille skruttens mamma... 

Här sprang Teddy o busade med Snobben när jag höll på att packa.. Ja dom kunde stå på bakbenen o brottas,, det var alltid lek o dom var alltid sams,, förutom när någon låg i mitt knä så ville den andra oxo göra det så det var tur att jag hade två ben =)

Teddy älskade att sitta i sitt fönster o titta ut. Hålla koll på området o vad som hände. Han sa alltid till om det var nåt =)

Jag kommer ihåg den här dagen när vi träffade en grannes hund, Smilla.. Oj så kär Teddy blev.. Det var oftast alltid hanhundar som vi träffade o det gick inte,, bara med 3 stycken resten var bara att gå förbi.

Ja, här hade jag satt upp saker på hans plats, han började bli blind men jag tog bort sakerna så han fick en filt att ligga på.. Det var ju hans ställe,, men det sista året brydde han sig inte om att sitta i fönstret, då var han inte långt från mig. Det blev för mycket med att han blev blind, döv o dement.. Han var där jag var.

Han kämpade på med sina ben. Det här benet åt han aldrig upp, det hade nog legat kvar om jag inte hade slängt det. Han nöjde sig med , ja nu kommer jag inte ihåg vad dom heter,, tandborstbenen ?? Dom var supergoda o dom fick jag alltid gömma åt honom.  Har aldrig varit med om att en hund ska ha hjälp med att gömma sina ben eller sitt godis men han litade på mig o när jag hade gömt sakerna så la han sig tillrätta o sov lite.. 

Tänk vad dessa små underbara pälsbollar kan göra för ens liv. Vilken trygghet dom ger oss. Den vänskapen man får. O man får dessutom den trognaste vännen nånsin.

Jag älskade mina katter över allt, men det var ändå nåt speciellt med Teddy som gjorde allt mycket svårare när han fick somna in. Jag var jätteledsen över att behöva skiljas från mina katter,, men separationen med Teddy är fruktansvärd än idag. 

Jag pratar med  honom varje dag, säger god natt till honom o då kommer katterna med på ett  hörn.  Jag saknar Teddy så mitt hjärta värker.. Han var min vän, min snuttefilt mitt allt.

Självklart är det sonen som kommer först men han är en självklarhet, han har sin familj o jag hade Teddy som familj o det var det som gjorde allt svårt.

Nu är jag ensam, jag har ingen vän, jag har ingen trygghet, jag har ingen snuttefilt. Det är tomt på alla sätt o vis. Men vilken glädje dom har skänkt mig.

Men jag får dom aldrig tillbaka men jag har mina minnen, korten o det är jag tacksam för..

Saknar Er ♥