Ibland är det jobbigt med allt som bara går emot mig hela tiden. Det är inte många stunder jag kan njuta o göra som jag vill.

Självklart njuter jag av min son, svärdotter o mina barnbarn. Jag har min familj, sonens, mamma, syrran m familj o dom mår bra o det är jag så glad o tacksam för.

Jag är så tacksam för att dom inte har det som jag har det,, jag önskar ingen mitt liv då tar jag det hellre själv.

Jag känner av förra årets sjukdom. Har fortfarande ont i magen, har ett stort bråck som ställer till det o gör ont. Det är sammanväxningar i magen som gör att jag har svårt att sträcka ut mig när jag ligger i sängen, ja annars oxo. Jag känner att jag fortfarande blir lite matt o skakig mellan varven men jag vet att det tar tid o det får det göra.

Det är så mycket annat som jag har oxo som ställer till det. Min fibro är hemsk. Jag har kramper o jag känner mig matt. Musklerna jobbar hela tiden, dom vilar aldrig inte ens på natten. Jag kan sova ganska bra, men jag har ju hjälp av medicin. Det finns så mycket som jag vill göra, men inte kan. 

I början av sommaren var jag ute på mina promenader o jag älskade det. Jag gick o gick o jag fick upp flåset, men tro inte att värken blev bättre, nej då det blev den inte. Dom jag mötte sa det att nu har du väl ändå ingen värk ?? Men det hade jag,, o det har jag. Ingen såg hur jag mådde när jag kom innanför dörren. Visst kändes det underbart att kunnat så så långt som jag gjorde o även att det gjorde ont i musklerna så gjorde det ontskönt.. Det går inte att förklara,, men det kändes så bra i själen. 

MEN,,, så var jag tvungen att sluta med min medicin för mitt eksem.. Jag har ju eksem under mina händer o fötter. Jag får hemska sprickor o dom gör så satans ont. Det känns som nån står o skär med rakblad hela tiden.. Nu har jag det inte lika hemskt som när det var som värst,,, än.. Men jag har fått börja med min medicin igen så nu hoppas jag att det ska bli bättre så att jag hinner gå lite innan vintern kommer o värken slår till ordentligt.

Det är inte roligt att behöva kämpa jämt. Jag hade hellre kämpat med ett jobb för det kan jag lämna när jag går hem.. När jag går utanför dörren så följer herr fibro med mig,, vart jag än går. Den ständige följeslagaren,, min skugga,, min hemska sambo,, min vidrige partner ??

Ja,, det är jag o värken... 

Det är så fruktansvärt ensamt nu när jag inte har Teddy längre. Jag längtar fortfarande efter honom, det gör ont i mitt hjärta att jag inte kunde hjälpa honom mer.. Han var min bästa vän, mitt stöd i allt.. Han var min tröst o han gav mig kärlek.

Varför måste liven tar slut ??

Det är som med livets träd.. Vi föds,, vi blir äldre, skaffar familj, vi blir gamla, någon av oss dör,, tills den siste oxo måste lämna livet. Varför är det så ? Vem har bestämt att det ska vara på detta sättet ??

Ibland kan jag tänka att jag måste ha varit hemsk i ett tidigare liv eftersom jag har fått detta livet nu..

Men det är väl som dom säger,, man får inte mer än man orkar bära,,, men nu får det snart vara nog för jag orkar inte mer.

Men mitt i allt detta så har jag det ändå bra. Jag har en fin lägenhet, fina möbler, mat på bordet,, jag har det jag behöver,, många har inte det.

Ibland när jag har värsta värken o det är oväder ute så brukar jag vara så tacksam för att jag har ett hem,, en mjuk säng att lägga mig i,, jag behöver inte ligga ute i en gränd.

Men,, det hjälper inte ibland. För när värken tar över så är det svårt att tänka på att man har allt detta.. Det känns som någon klubbar ner mig helt,, någon står o slår på mig tills det vänder o börjar kännas lite bättre igen.

Många gånger förstår jag inte varifrån jag får orken att härda ut ??

Men, jag är tacksam för jag har ändå fått vara med o har fått 1 underbar son o 2 underbara barnbarn,, o sen är jättefin svärdotter..

Jag måste även säga att jag har en bra mamma o vi ställer upp för varandra.

I morgon ska jag o mamma åka in till Asecs för jag ska kolla på en mobil,, jag vill inte beställa en utan att ha sett o känt på den.. Så jag ska ta med mig munskydd ifall det skulle behövas.

Hoppas att ni har haft en bra helg där ute. Var rädda om er o varandra. 

Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

 

Gunsan.

30 augusti 2020 20:14

Jag tycker oxå att livet är orättvist ibl. Men det är bara att forts kämpa, för vad har vi för val?
Kramar om 💗

Anneli Gustavsson

31 augusti 2020 20:54

Vi har två val... Ge upp eller kämpa på som vi gör.. Men det är faktiskt jobbigt många gånger o man mår dåligt i själen oxo.. Det tar på krafterna.. Nu kämpar jag för fullt med mina händer o fötter oxo, så det är alltid nåt som jävlas.. Kramar vännen ♥

 

wiolettan

31 augusti 2020 17:55

Jag önskar så att jag kunde ge dig tröstens ord som verkligen får dig att må bättre och känna dig bättre. Men jag vet, det är svårt. Ingen som är mitt i värk och prövningar, kan egentligen veta hur jobbigt och många gånger helt hopplöst det känns.
Det hjälper inte att tänka på allt det som är bra som vi har och känner oss tacksam över, kommer liksom i skymundan då. Värken gör att den överskuggar nästan allt och alla.
Teddy, din fina lilla hund som var så klok och söt. Vet att det känns fruktansvärt men du gjorde precis allt du kunde, så du ska inte tänka något annat.
Varför vi lever. Ja du. Jag som är troende tror ju att varje individ har en mening, eller en uppgift här på jorden. Fast jag tror det, så tänker jag många gånger, "varför finns jag, vem har nytta av att jag finns till"? Det sätter ju ofta till dom tankegångarna då jag inte mår bra, inte får luft och inte kan göra något för någon annan utan är bara till besvär och belastning.
Men jag hoppas att du kan få känna vilken fin och bra person du är, för alla de dina.
Sköt om dig väl och var rädd om dig.
Stor varm kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Anneli Gustavsson

31 augusti 2020 21:13

Tack min vän, det värmer det du skriver ♥
Ja många gånger så tänker jag oxo så,, varför finns jag här när jag bara har ont hela tiden,, när jag det bara blir mer o mer ?? Ska livet vara så ??
Jag vet att jag är en bra människa, mamma o farmor. Det är det mitt liv går ut på att finnas till för andra,, att kunna hjälpa andra. Att älska andra.

När jag hjälper andra o känner att jag är behövd mår jag som bäst. Det är så jobbigt sen sonen växte upp o lämnade mig,, ja du förstår vad jag menar. Jag är så tacksam för att han har sin lilla familj, men jag saknar det han o jag hade o det kommer jag alltid att göra.

Jag o mamma pratade innan idag när vi var på morfars grav,, vi sa att det finns ett liv efter detta o på nåt sätt tror jag på det. Men när jag är på kyrkogården så känns det som slutet,, det är slut för gott. Jag kan inte känna den där ron som många får, jag får svårt att andas o vill helst inte gå dit.

Du har mycket oxo som du får tackla varje dag o du är stark som kämpar på. Det är så roligt att se alla dina hjärtan som du hittar överallt. Men ett hjärta ska ha ett hjärta.

Var rädd om dig min vän kramar ♥ ♥ ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Som veterinär kallades jag in för att undersöka en 13-årig hund som hette Batuta.Familjen förväntade sig ett mirakel.Jag undersökte Batuta och upptäckte att han hade cancer och skulle dö av detta och att det inte fanns något att göra för...

    Den här bilden följer mig i graven. Den har jag tatuerat in på min arm =)       I dag har det varit en jobbig dag, det är det alltid den här dagen. I dag är det 9 år sen du somnade in o jag ser allt framför mig än, vilket är jobbigt....

  Det är så mycket att hålla reda på när man är hemma o är sjuk. Inte nog med att jag har min fibro o allt annat.. Jag går ju o bryter tån,, ja för ca 2 år sen.. Sen halkade jag ju 22a dec 23 o slog i rejält.    Men nu så har jag pratat med Fol...

      Ja nu tjejer får vi ta fram rakhyvlarna, epilatorerna mm o se   till så att vi har lena o sexiga ben =)          ...

  I dag har det varit skönt väder, härligt att klä sig lite lättare. I dag skulle jag även gå hem till Rohde o plocka med mig lite kläder o lite annat smått o gott.   Det är så att hon har kommit till ett korttidsboende för hon har varit sjuk. ...