Många tar livet gör givet. Många åker med på en räkmacka o vet inte hur andra har det. Vi vet inget om den vi möter. 

Vad tror folk om mig när jag är ute med Neo, eller åker in till stan ? Det första man ser är ju utseendet o hur man är klädd. Visst kan man reagera på hur någon ser ut men det är ju upp till den personen som säkerligen tycker att han eller hon är fin o då är det. 

Men man tänker inte på hur en människa mår. Många gånger frågar vi - Hur mår du ? Men många lyssnar sällan på svaret man får. Man står o tänker på annat. Vissa är inte ens beredda på det svar man får.

Jag vet en gång för många år sen så frågade jag en granne hur hon mådde, hon svarade att hon hade ont i ryggen o skulle till läkaren. Efter några dagar träffade jag på henne igen o jag frågade hur det gick. Hon sa att hon hade fått cancer o det var jag verkligen inte beredd på att höra. Cancer var inget nytt för mig för pappa dog i cancer när han var 47 år, min mormor dog i cancer när hon var 46 år, ja det är nog fler som har dött av cancer som jag inte kommer på nu. 

Vad gör du när du hör sånt ? Drar du dig undan eller finns du där för personen ? Det första jag sa var att jag fanns där för henne dygnet runt. Ja det gäller inte bara nån som har cancer, eller är sjuk utan jag har alltid försökt att finnas där för alla som behöver. Det är det Bästa jag vet är att känna mig behövd.

Innan i kväll när jag var ute med Neo så träffade jag på världens goaste kille. Jag gullade med honom när han var en liten bebis o det har jag berättat för honom. Nu var han lite ledsen så jag kramade om honom o försökte lyssna o ge råd. Jag sa oxo att jag finns här när som helst. Jag hoppas att det löser sig så han får må bra snart. På dan träffade jag på en annan som mådde dåligt, det är inte lätt i relationer o särskilt inte när den andra inte lyssnar o förstår hur den andre mår. Man måste lyssna på varandra för att det ska funka. Det är inte så att en ska ta allt, det går inte i längden, var hjälpsamma, hjälps åt o vara rädda om varandra.  Jag blir så ledsen när jag ser att andra inte mår bra. 

Sen finns det dom som gör mig ledsna o gör så att jag mår psykiskt dåligt. Jag har fått skit för att jag ställer upp, jag har fått höra både det ena o en det andra. 

Jag har blivit stampad på genom åren, lite då o då o sen är det bara att gå vidare. Även jag behöver känna att jag har nån som finns vid min sida. Någon som älskar mig för den jag är. Jag försöker att inte ta ut saker o ting på andra när jag mår dåligt med min hemska värk eller mina fötter som värker. Jag har kronisk värk o det får jag leva med resten av livet, det är inget jag kan göra nåt åt. 

Det enda jag vill är att bli hörd, älskad o att få respekt så som jag lyssnar, älskar o ger respekt. Svårare än så är det INTE. 

Livet är värdefullt, människor är värdefulla så stampa INTE på dom !!