21 augusti slutade jag med min eksem medicin, jag måste göra uppehåll för den är bara testad på 6 månader. Men jag har ett par gånger fått äta den längre.. Men nu har jag börjat tappa så mycket hår o det är en väldigt vanlig biverkning på den här medicinen. Jag skulle slutat den sista augusti men jag valde då att sluta några dagar tidigare o hoppades på att det skulle lugna ner sig men jag tappar lika mycket hår för det o det skrämmer mig. Jag vet inte vad jag ska göra ? 

När det hade gått ca 3 veckor så började sprickorna komma under fötterna. Dom gör fruktansvärt ont, jag har 3 sprickor i högra hälen o 1 i vänstra. Så jag började med medicinen i dag o jag ska ringa i morgon till hudmottagningen o säga det o sen fråga om jag kan få en tid till medicinsk fotvård. Jag har haft det innan men har tyckt att jag har klarat det bra själv medans jag har ätit medicinen. Så det är bara att hålla tummarna på att jag får komma dit o få lite hjälp.

Jag har sen förra året längtat efter mina långa promenader, men jag har inte kunnat gå en enda lång promenad o det har gjort mig så otroligt ledsen. Förra året bröt jag ju en tå o den har jag så satans ont i än o den kommer aldrig att bli bra, har varit hos sjukgymnasten o den är invalidiserad. 

Sen har jag nu sen i våras fått sår ovanpå hälarna,, där man får skoskav så jag har inte kunnat ha på mig gympaskor o ta mina promenader för det skaver plus nu då att jag har fått dessa sprickor. Vad har jag gjort för att ha det så här ? 

Orsaken till detta eksemet är okänt !!!

Den här sommaren har mycket blivit sämre. Fötterna, min tå, mina sprickor, min värk, klarar knappt duscha för mina armar värker ihjäl sig innan jag är klar, när jag har duschat klart är jag helt slut.

Jag älskar att baka o jag har ju en ny köksassistent, min Kenwood men jag har inte klarat av att baka på ett tag. Jag bakade mycket innan o det blev helt enkelt för mycket så kroppen sa ifrån. 

VARFÖR,, varför är det så här ? 

I går bakade jag bullar till min systerson Linus o hans sambo Julia. Jag hade ont i fötterna för jag stod ganska länge o sen fick jag ont i kroppen trots att maskinen knådade degen. 

VARFÖR,, varför kan jag inte få ha en bra dag. Jag tar gärna lite värk,, ja som en normal dag med värk för mig då klarar jag saker o ting bättre än vad jag gör nu. 

Jag har ett tryck i huvudet, i öronen. Jag var hos läkaren men det var inget. Lite spray här o där så ska det bota allt. Öronen känns bättre men trycket i huvudet är kvar. Han tittade inte ens i mina ögon, han sneglade lite på dom o sa att det såg bra ut. 

VARFÖR,,, varför ska man bli nonchalerad hela tiden ?? 

När jag säger till min läkare att jag har kramper så säger han bara att det inte finns nåt att göra nåt åt det för mina prover är bra,, så jag ska egentligen inte vara sjuk !!!

Jag har blivit svagare i händerna o armarna, det känns så tydligt o det oroar mig. Var ska allt sluta ?

Jag är 57 år o har i hela mitt vuxna liv haft värk. Jag var 23 år när jag fick en arbetsskada som sen utvecklade fibromyalgi.. I 34 år har jag haft värk,, jo då jag VET att många mår dåligt men detta ligger mig närmast så det är jag som kämpar. Jag tycker att det är hemskt att andra inte får må bra, men jag kämpar oxo med detta varje dag o det tar på krafterna. 

Det är andra saker oxo som gör att jag mår dåligt. Nåt som jag inte trodde skulle hända som är värre än värken. Detta tar ner mig oxo o gör så att jag får värre värk, mår så dåligt. Det lär nog inte bli bättre heller. 

2019 förstörde läkarna min mage när dom opererade ut min gallblåsa. Den var så infekterad, förstorad, hård samt att det var nekrosfläckar på den men det sa dom aldrig till mig, det läste jag själv i min journal sen. Jag har ont i min mage dygnet runt, jag har svårt att börja mig för det gör ont o tar emot. Min bukvägg är papperstunn så magen putar ut o det bli värre när jag gör nåt då blir det en svullnad. Dom kan operera mig igen med min bukvägg men med min otur så vet jag inte om jag vågar det ? Dom har ingen muskel att fästa det i för den är paralyserad, DÖD. Så så får dom fästa det från vänster sida till den högra o där fästa den i mina revben. Många får kronisk värk i revbenen o det finns inga garantier för att det blir bra. 

Nej, jag vågar inte som det är nu. Det är som att välja mellan pest eller kolera. 

Jag har ingen jag kan prata med, jag har det inom mig, ibland pratar jag med mamma. Men ingen i min närhet. Men jag är van, vännerna försvann när jag blev sjuk. 

Detta var inget roligt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Dags att lägga sig igen o försöka sova. 

Dröm Vackra Drömmar