Tänk vad många dagar vi har på 1 år,,, 365 dagar o det finns mycket vi kan fylla dom dagarna med. Att hålla i gång o göra ditten o datten skulle vara roligt men det funkar inte för mig o har inte gjort sen 1990 då jag fick min arbetsskada. Jag var hemma 1 år pga värm o yrsel, jag gjorde mig illa när jag städade på Psyk på Ryhov.. Det var jobbigt att komma tillbaka men jag gjorde så gott jag kunde. 

Sen blev ju värken mer o mer o jag fick vara hemma mer o mer, gå till olika läkare varje gång , få recept på mediciner o försöka gå o jobba samtidigt som jag hade lille Marcus som skulle till dagis. Det var tur att jag hade honom för han var ljuset i mitt liv o för hans skull måste jag orka ta mig igenom dagarna. 

Tillslut fick jag diagnosen fibromyalgi,,, blev inte alls glad,, men det var ju bättre än det jag gick o var orolig för,, cancer... Min fibro har ställt till ett helvete för mig o gör det fortfarande. Det är bara att lära sig att leva med det för jag hade inga val. Jag har fruktansvärda smärtor till o från. En vanlig vardag för mig är värk, dygnet runt. Sen kommer skoven o dom är hemska. 

Tiden gick o tillslut var det dags för en gastric bypass,,, 8 mars 2010 blev det gjort o jag kommer ihåg än i dag hur ont i magen det gjorde när gasen gick ur,, ja dom blåser upp magen för att komma åt.. -48 kg o jag var stolt men jag fick kämpa för det var inte lätt att gå ner i vikt o jag fick ingen hjälp från Värnamo där jag gjorde det. Så det var till att klara det själv o lista ut hur jag skulle göra. Dom sa att jag aldrig mer kommer att kunna gå upp i vikt o det är skitsnack.... Du kan gå upp i vikt hur lätt som helst. Många går ner i vikt o stannar där men dom flesta har gått upp i vikt o ännu mer än vad dom vägde från början. Jag har oxo gått upp i vikt men inte allt o det är INTE lätt att gå ner det man går o bär på. Jag måste börja försöka ta tag i det igen, det gick så bra för mig innan när jag kämpade på. Får hoppas att det blir en fin vår o sommar o att det blir en lång sommar så jag kan gå ut o gå.

Jag känner av mina diskbråck i nacken men det äter jag oxo medicn för så dom hjälper mig. När det började så fick jag gå o hålla upp mitt huvud med händerna så ont hade jag. Så jag har 3 diskbråck o 2 nerver som ligger i kläm i nacken. Ont ? Oh ja.

Sen har vi ju mitt eksem som jag fick för några år sen. Stora djupa sprickor under fötterna o i händerna. Jag kunde knappt gå eller borsta mina tänder så hemskt var det. Jag kom till hudmottagningen o träffade en bra läkare o han hjälpte mig så jag fick medicin. Det har tagit flera år att få någorlunda fina fötter igen. Men jag äter fortfarande medicinen. Den ska man bara äta 6 månader o sen göra ett uppehåll, men jag har fått äta den lite längre. Så jag hoppas nu att mina fötter ska vara bra så jag kan ta mina promenader.

2019 blev jag jättesjuk,, min gallblåsa var dom tvungna att att operera bort o det höll på att sluta riktigt illa. Du kan läsa mer om det nedanför.

2020 kom coronan, ingen trodde att det skulle bli som det blev,, en pandemi. Många har dött o många har varit sjuka. Detta har gjort att jag inte har vågat träffa mina barnbarn alls mycket. Dom dagarna är lätträknade under dessa åren som har gått. Plus att jag knappt orkade ha dom 2019 när jag var så sjuk. Vi måste fortsätta att vara rädda om oss o varandra så att smittan försvinner så att jag vågar ha mina älskade barnbarn igen. Jag saknar dom så otroligt mycket. Dom växer i från mig, snart är dom så gamla så att dom inte vill komma till mig. Men då ska jag muta dom så dom kommer hit =) Så det positiva är att jag har träffat mina barnbarn vid några tillfällen o det har varit underbart ♥ 

För 1 år sen hände nåt fantastiskt. Jag blev mamma igen =) Ja han var väldigt hårig o en glad liten skit. Mamma hade köpt mig en hund. Han var 9 veckor när han flyttade hem till mig, jag var chockad i 1 vecka. Mamma hade tänkt på allt när det gällde Neo, mat, säng mm. Koppel hade jag ,, det var Teddys så det använder han nu o det kopplet är ca 15 år gammalt, så Teddy är med oss på våra promenader. Tack mamma ♥

Det finns visst dagar som är underbara o fantastiska. Det där lilla som kan betyda så mycket. Men oj så jag saknar att kramas. Jag vågar inte det men det ska jag göra sen. 

Vi får vara tacksamma för det vi har. Vi kanske inte har allt men vi kanske inte heller behöver det. Vi har folk i vår omgivning som vi kan finnas till för o för mig betyder det mycket om jag kan hjälpa någon. 

Det har varit några jobbiga år för min del men det har även funnits mycket glädje o jag är tacksam för så mycket. 

Önskar en fin dag ♥

Det finns mer att läsa HÄR.

Tiden går så himlans fort, det räcker med att blinka så är jag väl snart 70 år =) 

I dag är det 3 år sen jag opererade gallblåsan o det höll på att sluta illa 2 gånger. 

Jag kom in den 6e februari men opererdades inte förrns den 8e februari 2019.

Jag kommer knappt ihåg dom 2 första veckorna. Ja den första vet jag inget alls o sen vet jag inte om jag minns eller att jag har fått det berättat för mig. 

Jag hade en sänka på 561 o den ska ligga på under 5. Jag fick sepsis o fick antibiotika men dom fick byta till en annan som bet bättre. 

Dom tog prover varje dag men jag var så svårstucken så labb fick komma o ta proverna på mig o det var inte alltid dom kunde heller utan jag fick åka ner till operation o där fick dom använd ultraljud för att se var dom satte nålen. 

Det var massor med stenar, förstorad galla, gallan var förhårdnad o kraftigt inflammerad. 

Jag hade sökt för detta i över 3 år ,, att jag hade kramper o väldigt på högersidan av magen o ut i ryggen, men dom sa att det var min fibromyalgi, gå hem o ta lite medicin. 

Det var mamma som sa att jag var tvungen att åka in för jag gick här hemma o hade sån värk o jag mådde illa.. Läkaren sa till mig när jag kom in, om jag hade väntat 1-2 dagar så hade det brusit. 

I dag 3 år senare har jag ett stort bråck efter operationsärret o dom säger att det Är ett bråck,, men sist jag hade kontakt med kirurgläkaren,, han var ny då sa han att det inte var nåt bråck så jag måste göra en ny röntgen. Han trodde att dom hade klippt av nervtrådarna som drar i hop muskeln. Så jag blev så ledsen för är det de så går det visst inte att operera, då får jag dras med detta o jag har ont o det klämmer. Har svårt att böja mig ner,, o det känns ibland som att något ska klämmas sönder i magen. Ja jag får se när jag får tid för röntgen.

Hur som helst så har 3 år gått fort o jag håller tummarna att det ska gå bra, för bråcket är stort som en grape,, jag tror att det har blivit större nu. OM det blir hårt eller om det inte går att "putta" in så måste jag åka in direkt, då blir det akut.

Det är alltid något man ska oroa sig för o det är jobbigt. Det var mycket strul med operationen o efter oxo, men jag fick mycket hjälp från sjukhuset o hemsjukvården,, plus min mamma såklart ♥

Puss I Pannan ♥