När jag var lite var jag alltid så rädd att mamma skulle dö. Blev hon förkyld, ja sjuk så var jag så orolig. Jag vet inte om jag har sagt det till henne. 

Jag vet en gång när min syster var en liten bebis, jag har inte många minnen från det jag var liten men just detta kommer jag ihåg. Hon hade feber o var sjuk, jag ser det framför mig o jag vet hur rädd jag var att hon skulle dö. Mamma hade en smal lite högre byrå som jag satt o gömde mig  o där satt jag o grät för jag var rädd att det skulle hända henne nåt. 

Så fort jag får höra att nån har dött knyter det sig i bröstet på mig. Nu när man har nått den här åldern så är det fler o fler som dör,, som man känner. 

Även nu i vuxen ålder är jag rädd. Det är inget jag går o tänker på varje dag men ganska ofta. O det har blivit ännu värre sen jag var så sjuk 2019 då jag höll på att dö 2 gånger. Jag gick med hemska smärtor i magen men läkarna o sjuksystrarna sa att jag skulle ta mer värktabletter. Men jag stod inte ut efter flera års plågor så jag sökte akut. Där fick jag operera bort min gallblåsa.. 

Jag kommer inte ihåg nåt från första tiden. Jag fick sepsis ( blodförgiftning ) med en sänka på 561 o feber på 40*... Jag kommer ihåg att läkaren sa detta till mig o jag frågade honom om jag skulle dö ? 

Mina tankar är så snurriga runt detta. Jag blir ledsen, rädd o förtvivlad när jag tänker på att man många gånger dör utan att veta om det. Jag menar varför man dör, det finns ju flera orsaker till det. Självklart vet man ju inte om att man har dött, ja jag säger ju att det är lite snurrigt. 

Men jag tänker som så nu efterhand så hade jag kunnat dö ifrån min familj. Jag hade aldrig mer fått säga till min son, mina barnbarn, min mamma, svärdotter, syskonbarn att jag älskar dom. Aldrig mer få uppleva vad som händer i deras liv. 

Min rädsla är att lämna dom, jag vet att det låter dumt men så tänker jag. Jag vill inte lämna nån o jag vill absolut inte att nån ska lämna mig. 

Tanken på att en gång förlora min mamma är hemsk. Vad ska jag göra utan henne ? 

Ja, jag hade lite såna tankar nu o kände att jag behövde få ur mig dom. Jag vet att det är lite snurrigt men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.. 

Jag har ju mitt lilla troll, Neo som ger mig så otroligt mycket glädje så han tar bort lite av mina tankar tack o lov. 

Varför födas när man måste dö ? 

Jag förstår inte vart tiden tar vägen ? Neo är allaredan 2 år o det känns som han kom hem till mig i går.

Jo, man brukar säga så för tiden går så fort men det har den verkligen gjort. 

Jag sa aldrig mer nån hund, aldrig mer gå igenom det jag gick igenom med Teddy.. Men vet ni vad ? Jag älskar den här lille skrutten över allt, skulle inte byta bort honom för allt smör i Småland, ja inget annat heller.

Mamma förstår nog inte hur tacksam jag är över allt kärlek jag får från honom. Så mycket bus o stolligheter ,, ja han är även en riktig tonåring som gör precis det han själv vill o hör det han vill höra =) 

Vi myser i soffan o vi sover tätt intill i sängen. Han älskar att ligga på min arm eller krypa nära så jag ska hålla om honom. Ändrar jag mig o lägger mig på andra sidan är han snabb o hoppar efter o kryper ner även där. Jag måste ju vända på mig lite för kroppen somnar o det gör så ont när man har legat still länge, men vad gör man inte =) 

Mamma planerade detta o jag hade ingen aning om att jag skulle få en liten ulltuss. Hon fick både kort o lite filmer på honom när han var liten. Uppfödaren hade även skrivit en liten bok som jag ficke med hem, som jag fortsatte att skriva i tills den tog slut.. 

Här är han fortfarande kvar hos uppfödaren.

Visst är det gott o tugga lite =) 

Så mörk han var o så mycket ljusare har han blivit.

 
  Nu har han kommit hem till mamma.

Ute på mammas altan.

I väntan på att få komma in till mig.

Det första mötet, första pussen första allt 29 januari 2021 ♥

Ja han är helt fantastisk mitt lilla troll.

Som ni ser älskar han att vara nära.

Neo betyder, ny o gåva... Men han betyder ännu mer än så ska ni veta, han betyder allt.

Han håller vakt i samma fönster som Teddy älskade att sitta i.. 

GRATTIS älskade Neo på din 2 års dag... Du är mitt hopp, du är mitt allt. Jag älskar Dig ♥

I dag fick jag ett paket med posten. Det var Neos jacka som jag beställde för ett tag sen från Wish. Jag älskar att handla där,, ja även på Shein. 

Hur som helst så kom jackan i dag o den passade perfekt. Jag blev så glad att den gjorde det. Sen är det inte dragkedja utan knappar under magen. Det är lättare med knappar när det är under magen, ja även ovanpå oxo för pälsen fastnar lätt i dragkedjan. 

Jackan har en luva, den är ganska stor men det går att använda =) 

Ja, Neo försvann under luvan. Han undrade nog vad som hände =) 

Den sitter som en smäck på honom o han protesterar aldrig när jag tar på honom kläder. 

Tuffaste jackan i hallen =) 

I går fick Neo besök av tant Gunnel o Amanda.. Tant Gunnel hade köpt en adventskalender till Neo. Den var så fin o jag blev så glad. Han går o nosar på den o vet att det ska vara godis i den. Han får en liten bit varje dag nu, jag måste vara försiktig med hans mage för han har varit dålig i magen länge nu.

Så tusen tack för den fina adventskalendern. 

I dag gjorde jag nåt som sket sig direkt =) Jaja, när jag väl har bestämt mig för nåt måste jag göra det. Berättar i morgon vad det var för nåt =) OM jag hade haft rätt "sak" till så kanske det hade gått bra =) 

Ha en fin kväll o en trevlig helg   

Det är inte lätt att vara sjukskriven eller ha sjukpension. Tänk vad livet skulle vara lättare om jag fick gå till jobbet som alla andra. Klaga lite på att det är tråkigt, jobbiga arbetskompisar för att sen skynda mig hem o laga lite mat. Ta en dusch, sätta mig i soffan tills det är dags att ställa klockan o lägga sig för att sen göra om allt nästa dag.

I dag är mina mediciner min klocka o min vardag. Jag vaknar helt stel o nästan värker sönder. Men, jag kommer ur sängen o kan ta mina mediciner. Fixa till mig för att sen gå ut med Neo. Ge Neo mat o sen är det dags för min frukost. 

Vänta på att värktabletterna ska börja värka så att jag kan få slappna av lite. 

Sätter mig skönt i soffan. Har ont i huvudet, ja det har jag nästan varje dag. Det blir ofta en treo oxo, om jag har tur försvinner skallevärken. 

Börjar känna av värken mer nu.. Usch,, det är nästan 2 timmar kvar tills klockan blir medicin. 

Myser lite med Neo, eller så leker vi lite. Kanske plockar lite eller om jag försöker laga lite mat.

Ja äntligen är det dags för lite värktabletter o Neos middag,, klockan är nu 15. Sen sätter vi oss i soffan o kanske slumrar en stund. Känner efter ett tag att medicinen gör lite nytta.. Tack o lov för mina mediciner.

Men,, det håller tyvärr inte så länge.. Kanske 3 timmar sen blir det värre igen. Jag har kramper i mina lår. Jag har svårt att sitta rätt upp o ner på en stol. När jag ska resa mig kommer jag knappt upp så ont gör det i låren av kramperna. 

Jag vet ibland inte om jag ska sitta ? Stå ? Krypa ? Ligga ? Eller gå ? Nä, krypa kan jag inte, det räcker med att jag har ramlat då kommer jag knappt upp igen. Eller om Neo har skickat en boll under min säng,, jisses vad jag får kämpa för att få ut den. Jo då man kan se det lite roliga i det oxo, men det gör satans ont.

Hur som helst på den tiden när jag "bara" var sjukskriven var man tvungen att göra som försäkringskassan sa annars hotade dom med att man inte fick några pengar.. Ja dom fick man ofta vänta på för dom kom nästan aldrig som dom skulle. 

I alla fall,, så var jag på badhotellet i Tranås, det var väl helt ok men så jobbigt. Jag grät mig till sömns efter allt man var tvungen att göra under dan. Men,, jag var den enda som hade ett fint dubbelrum o en stor toalett, dom andra hade små rum längst upp så jag hade tur.

Sen var jag tvungen att gå till 2 olika arbetsterapier inne i stan. Jag kommer inte på ordet nu men det kommer säkert sen =)

Jag gick dit o gjorde det jag skulle.. Sen var jag tvungen att gå till olika psykologer vilket jag absolut inte ville men jag hade inget val. 

Den sista jag kom till, jag tror att dom hette Psykologer i Centrum.. Där fick man ringa på en klocka så dom skulle öppna.. Jag ringde o ringde men ingen öppnade. Jag väntade länge o fortsatte att ringa men inget hände. Sen kom det nån som skulle in där då gick jag oxo in. Då sitter den psykologen där uppe men har inte brytt sig. Sen gick vi in i ett litet rum med 2 stolar o 1 bord. Hon pratade lite o frågade om min uppväxt  mm som ALLA andra oxo hade gjort.  Jag berättade att jag hade haft o hade en bra uppväxt med min mamma o syster. Ändå fick dom det till att jag inte mådde bra av att min pappa inte fanns där men så var det absolut INTE.  

Hon tar fram kort med svarta pluttar på som jag ska säga vad jag tycker att dom föreställer.. Jag hade lust att säga till henne att allt liknar fågelskit.. Jag förstår inte vitsen med dom korten än i dag.

Sen sa jag att jag hade en underbar läkare som hade lärt mig avslappning, jag kan än i dag höra hans röst o köra samma avslappning som han gjorde på mig. 

Då säger hon till mig vi ska göra lite avslappning, jisses tänkte jag. Jag får ju gå med på det då. Det stämde inte alls med hennes röst o hennes sätt att prata. Men,, jag låtsades slappna av så jag skulle komma därifrån. 

Rätt som det är så hör jag hur hon börjar sluddra o säga konstiga saker som inte hänger ihop. Jag smygtittar på henne o ser att hon SOVER. Jag blev så förbannad så jag gick därifrån o gick direkt till f-kassan. Jag var så arg så jag grät o sa till dom att dom är inte kloka, berättade hur det gick till o sa att jag aldrig mer går till en psykolog. Det är INTE själen jag har ont i det är mina muskler. 

Efter ett tag fick jag sjukbidrag ett par år så jag slapp gå till läkaren för ny sjukskrivning, bara det var skönt o underlättade mycket. Efter det fick jag sjukpension utan att jag visste om det, jag hade inte bett om det så jag ringde o frågade vad dom gjorde ? Men det var rätt så då kände jag mig mer lättad o kunde börja slappna av o ta reda på hur jag skulle göra för att må bättre i musklerna. Tyvärr var det inget jag kunde styra men jag slapp ändå alla läkarbesök o nya sjukskrivningar.

Många tror att man är hemma o har semester, ja dom får tro det men jag skulle gladeligen byta med dom alla dar i veckan. Har fått höra att jag inte har nåt att stressa över eftersom jag ändå är hemma. Man kan stressa på flera sätt. 

Har man tur så får man en bra läkare, eller ett par som jag har o har haft. Men just nu har min värk blivit mycket värre o jag har fått mer ont i lederna. 

Tån som jag bröt i somras kan jag inte böja, så därför kan jag inte böja dom andra heller. Har jätteont i den, har fått atros i den oxo. Det värker på ett bredare område så jag vet inte om foten fick sig en rejäl smäll.. Ja tån var ju bruten så dom fick dra den tillrätta.

Hur som helst. När du kan jobba, när du är frisk så kan du styra o ställa på ett helt annat sätt än om du är hemma o är sjuk. 

När du är hemma o är sjuk så är du helt utlämnad. Du kan inte säga att du ska ta o jobba  extra för det behövs lite pengar till julen mm. Du är helt ulämnad när du ska till läkaren.. 

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, för att klara av att vara sjuk. Att hålla reda på allt som hör till med sjukdomar o medicin. 

Ni som är friska o kan jobba. Tänk på vad ni säger när ni tror att vi som går hemma o är sjuka att vi har semester. Du skulle ALDRIG vilja ha min "semester" .... Jag lovar. Min journal fylls på hela tiden.

Ha en fin kväll där ute