Det har varit en jobbig dag med mycket gråt o tankar. Jag har saknat dig så otroligt mycket.

Jag försöker vara positiv o tänka att du inte skulle vilja att jag var ledsen, men det är svårt, otroligt svårt.

Jag saknar ditt bökande i sängen när du ville bädda täcket för att du skulle ligga skönt. Jag saknar dina goa pussar o ditt bufflande. Jag saknar att känna din rygg mot min när vi sover.

Nu ligger jag ensam i min stora sköna säng. 

Tårarna rinner på mina kinder o jag önskar att jag kunde få tillbaka tiden med dig. Inte för att jag skulle gjort nåt annorlunda för jag gjorde precis allt för dig utan för att jag skulle pussa på dig ännu mer, ja jag vet inte om det är möjligt.

Jag tvivlar fortfarande på om jag gjorde rätt ? Hur kunde veterinärn ta ett sånt beslut så fort ?

Men jag vet väl innerst inne att hon inte skulle fatta ett felaktigt beslut.

Vi fick många bra år tillsammans.

Något som du älskade var att snutta i mitt armveck, där kunde du ligga o somna precis som om min arm var en napp. Vilken trygghet vi hade i varandra, jag saknar den nu.

Här sitter du i ditt fönster, du hade koll på vad som hände o du sa ifrån om någon gick utanför. Du är tillbaka i ditt fönster nu min vän ♥

Här ser man att du fortfarande har din syn kvar. Men du led aldrig av att förlora synen för det skedde så sakta så du märkte knappt av det.

Jag älskade ditt underbett, o jag älskade att pussa den goa nosen. Jag skulle ge vad som helst för att få pussa den igen. Jag önskar att jag kunde sluta gråta.

Sov gott mitt lilla hjärta. Jag älskar dig ♥

För många människor är relationen till ett djur det närmaste vi någonsin kommer upplevelsen av villkorslös kärlek.

För att få kärlek måste man ge kärlek. Ett djur är så beroende av oss människor på alla sätt o vis.

Jag hade tur som hittade Teddy. Jag hade turen som fick adoptera/köpa honom o jag hade turen att få många underbara år tillsammans med honom.

Så fort jag hade honom hos mig, han var då 8 veckor så lovade jag honom det allra bästa när det gällde allt.

Jag lovade honom att lära sig det jag kunde lära honom när det gällde att sitta, ligga, dansa, bli rumsren, äta bra mm. Jag skämde bort honom från första stund, kanske lite för mycket enligt vissa men det brydde jag mig inte om. Han var Min o han skulle ha det bästa. Jag lovade honom en trygghet o massor med kärlek.

Han gjorde detsamma för mig, han gav mig kärlek, glädje, skratt, tårar, trygghet, vänskap mm.

Vi blev varandras trogna vänner, vi fanns alltid för varandra. Att mista min trygghet är fruktansvärt jobbigt o tungt, just nu känns det inte som jag har någon trygghet alls i min ensamhet. Jag VET att jag har sonen m familj, men jag pratar om min vän som jag hade dygnet runt, i min närhet, allt det är borta.

Jag har tom börjat känna mig lite mörkrädd på kvällarna. Det tog Teddy bort helt från mig då han levde, han skyddade mig så jag kände inte av min rädsla.

När jag hade min ångest så tröstade han mig, han lugnade mig. När jag grät av smärta från min fibromyalgi så fanns han o tröstade mig, han lämnade inte min sida.

Han kände av precis hur jag mådde, han tog hand om mig.

Jag har tröstat honom när han har varit sjuk, jag har tagit hand om honom o gett honom mediciner o salvor. Jag fick ge Teddy 4 olika ögondroppar varannan timme i 1 månad, vi kämpade tillsammans o hans öga blev bra. Jag skulle ge mitt allt för att han skulle ha det bra.

Jag kunde få honom lugn, han kände att han kunde lita på mig helt o fullt o det gjorde mig stolt. Vi hade det bandet till varandra o det var ingen som kunde ta ifrån oss.

Jag har gråtit många gånger för att jag har varit rädd att han skulle få avsluta sitt liv, men det har alltid gått att kurera honom. När han har känt en oro så har han kommit till mig, jag har lyft upp honom o han har lagt sitt huvud mot min axel o slappnat av. Han älskade när vi dansade så, vi njöt båda två även jag slappnade av.

Han har haft en långt o kärleksfullt liv, men ändå känns det som att tiden var för knapp. Vi hade så mycket mer som vi kunde ge varandra. Min kärlek tar aldrig slut för honom o jag vet att jag var hans allt. Han behövde inget säga, jag såg det i hans ögon.

Den kärleken man får av ett djur är nåt helt fantastiskt. Det spelar ingen roll om du har varit lite sur för att han har skällt eller nåt annat, djuret älskar dig över allt.

Dom gångerna jag skällde på Teddy så kom han o visade sin kärlek till mig o jag fick så dåligt samvete. Det var inte ofta jag skällde på honom genom åren, jag har svårt att skälla överhuvudtaget.

Jag är så ledsen för att han inte finns hos mig längre. När han hade fått sina sista sprutor o precis när han somnade in så rann tårarna på honom o jag kände mig hemsk som valde att avsluta hans liv.

Jag tror att han kände på sig vad som skulle ske för han var inte alls lika rädd, han skakade inte lika mycket som han brukade. Han låg mot min axel när jag pratade med veterinären. Han förstod nog vad vi pratade om.

Tänk OM.

Tänk om han inte hade fått somna in just den dagen. Han kanske hade blivit piggare ? 

Nej, veterinären sa att det var palliativ vård som gällde o jag ville inte se eller låta Teddy lida.

Men det gör så ont i mig. Idag är det två veckor sen han fick somna in o jag ser tårarna på honom när han ligger där. 

Tänk om jag kunde vrida tillbaka klockan, jag skulle ta tillbaka den 15 år för att få tillbaka honom. Jag skulle ge vad som helst för att få pussa på honom igen, att få ha honom mot mitt hjärta, att få känna hans andetag,,, bara en gång till.

Jag är så tacksam för den tiden vi fick tillsammans, jag är så tacksam för allt han gav mig.

Det är tungt, det är jobbigt, det är ensamt.

Jag älskar dig Teddy ♥

Teddy är lite trött, vi har stimmat med barnen.

Det är dags för lite fika på altanen.

Mitt älskade hjärta ♥

Teddy & Jack tittar ut genom fönstret ♥

Det är en jobbig dag idag. Jag sakar Teddy så mycket.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen ?

Det är tomt.

Det är tyst.

Det är ensamt.

Jag Älskar Dig ♥

Sitter o kollar igenom det som har skrivits på fb, det är fortfarande så många som tröstar mig efter det att Teddy fick somna in o jag är så glad o tacksam för er älskade vänner ♥

Inatt när jag gick ut på altanen så var himlen så otroligt vacker o det är så rogivande att stå o titta på den. Det har jag gjort i många år då jag har varit ute o kissat Teddy det allra sista på natten.

Idag satt jag lite ute i solen, det var skönt o jag njöt lite. 

Tidigare på dan så fick jag finbesök av Bailys, han kommer in o hälsar på ibland det är mysigt.

Detta molnet såg precis ut som en delfin men den hade flytet ihop lite när jag väl hade hämtat mobilen för att ta kortet så just här liknar det nåt annat, jag vet inte vad.

Det var vacker himmel när vi åkte hem från syrran. Dom bjöd på hembakad pizza som var så gott. Hennes svärmor hade som vanligt bakat sin marängtårta så det åt jag oxo av. Tilda målade mina naglar så nu är dom rosa o fina =)

Mamma släppte av mig så jag gick in till Rohde innan jag gick hem till mig, jag stannade bara en liten stund o nu sitter jag här.

Jag har tv;n på, lets dance men jag tittar inte så noga. Är inte på humör för det programmet o jag har inte kollat om det är nåt annat bra på tv;n ?.

Nu ska jag snart tända Teddys ljuslykta o klappa honom god natt. Ja det hinner säkert bli ett par gånger till innan jag somnar. Jag saknar Dig ♥

Hoppas att ni har haft en bra dag. Var rädda om er o varandra. Dröm vackra drömmar.

Puss I Pannan ♥

I många år har jag delat säng med min going. Det är en sån trygghet.. Han kommer alltid o lägger sig bakom ryggen på mig o så somnar vi.. 

Men nu i två nätter har han inte sovit i min säng utan i sin egna, hans säng står nedanför min så jag har honom jämte mig ändå.. Men det känns så fruktansvärt tomt.. Jaga kunde inte sova ordentligt, inte förrns han kom o la sig hos mig kl 09 i morse, då somnade jag en timme sen ville han ut. Vi åt lite frukost sen la vi oss igen o somnade gott.. 

Tänk att en sån liten trasselsudd kan ge en sån trygghet ♥

Ända sen i somras har jag tittat upp mot dina fönster för att se om jag kunde se dig. Det var längesen lamporna lyste hos dig o jag träffade dig.  Du finns inte längre hos oss på jorden, men jag tror att du är här omkring ändå.

Innan när jag var ute med Teddy så lyste det i dina fönster, men det berodde inte på att du var hemma.

Det var din familj som städade ut dina saker, ditt liv från oss här på gården. Du finns ju inte kvar här längre.

Jag var rädd att jag skulle möta någon av din familj för jag ville inte börja gråta. Jag blir alltid så rädd när det gäller döden o tomheten, så jag vet inte hur jag ska vara.

Men när jag gick förbi så stannade jag till o såg att det var tomt i dina fönster. Jag såg en lampa i köksfönstret o en taklampa i ditt sovrum, resten var helt tomt. Det finns snart inget kvar här som tillhör dig. Det finns inget kvar som gör att du kan komma ut till våren med alla andra grannar. 

DU hör ju till oss här på gården, DU är ju en av mina "vårlökar", så här kan det ju bara inte sluta ?!....

Det var bra att det regnade innan för kunde se att mina tårar rann på mina kinder när jag såg dina fönster o tänkte på dig. 

Jag är så glad att jag har varit o hälsat på dig flera gånger, men jag är så ledsen att jag inte hann med en sista gång för jag hade inte sagt allt jag ville säga. 

Men jag vet,,, att DU vet att jag saknar dig.

Ja, jag saknar dig ♥

Livet är orättvist, så fruktansvärt orättvist...

Idag fick jag ett sms av min grannes barnbarn där det stod att " Mormor gick bort i går "

Hennes mormor var min kompis mamma som jag har varit hos många gånger när jag var ung, hon blev min granne & vän där jag bor nu.. 

Hon är en av mina "vårlökar". Ja det låter konstigt men mina tanter på gården är mina "vårlökar" istället för dom riktiga som börjar blomma. Så fort tanterna kommer ut är det vår. 

Men nu när våren kommer så fattas det en viktig bit av oss. 

Cancern tog henne till slut o det gick fort. 

Rita, jag saknar dig. Jag hoppas att du kommer o "besöker" mig .. 

♥ ♥ ♥

Livet är orättvist