Tiden går så himlans fort, det räcker med att blinka så är jag väl snart 70 år =) 

I dag är det 3 år sen jag opererade gallblåsan o det höll på att sluta illa 2 gånger. 

Jag kom in den 6e februari men opererdades inte förrns den 8e februari 2019.

Jag kommer knappt ihåg dom 2 första veckorna. Ja den första vet jag inget alls o sen vet jag inte om jag minns eller att jag har fått det berättat för mig. 

Jag hade en sänka på 561 o den ska ligga på under 5. Jag fick sepsis o fick antibiotika men dom fick byta till en annan som bet bättre. 

Dom tog prover varje dag men jag var så svårstucken så labb fick komma o ta proverna på mig o det var inte alltid dom kunde heller utan jag fick åka ner till operation o där fick dom använd ultraljud för att se var dom satte nålen. 

Det var massor med stenar, förstorad galla, gallan var förhårdnad o kraftigt inflammerad. 

Jag hade sökt för detta i över 3 år ,, att jag hade kramper o väldigt på högersidan av magen o ut i ryggen, men dom sa att det var min fibromyalgi, gå hem o ta lite medicin. 

Det var mamma som sa att jag var tvungen att åka in för jag gick här hemma o hade sån värk o jag mådde illa.. Läkaren sa till mig när jag kom in, om jag hade väntat 1-2 dagar så hade det brusit. 

I dag 3 år senare har jag ett stort bråck efter operationsärret o dom säger att det Är ett bråck,, men sist jag hade kontakt med kirurgläkaren,, han var ny då sa han att det inte var nåt bråck så jag måste göra en ny röntgen. Han trodde att dom hade klippt av nervtrådarna som drar i hop muskeln. Så jag blev så ledsen för är det de så går det visst inte att operera, då får jag dras med detta o jag har ont o det klämmer. Har svårt att böja mig ner,, o det känns ibland som att något ska klämmas sönder i magen. Ja jag får se när jag får tid för röntgen.

Hur som helst så har 3 år gått fort o jag håller tummarna att det ska gå bra, för bråcket är stort som en grape,, jag tror att det har blivit större nu. OM det blir hårt eller om det inte går att "putta" in så måste jag åka in direkt, då blir det akut.

Det är alltid något man ska oroa sig för o det är jobbigt. Det var mycket strul med operationen o efter oxo, men jag fick mycket hjälp från sjukhuset o hemsjukvården,, plus min mamma såklart ♥

Puss I Pannan ♥