Jag var o hälsade på min son o hans familj i deras nya hus. Det var stort o barnen sprang o lekte.. 

Min son halvsatt på en sån där sackosäck o vi pratade. Barnen kom o satte sig jämte oss o det var så mysigt. 

Rätt som det är börjar sonen knäa sig själv i ansiktet o skriker åt mig att sluta sparka honom. Jag förstår inte vad som händer ? Jag frågar vad han gör o jag blir förtvivlad o säger åt honom att sluta. 

Han fortsätter att knäa sig själv o nu är han blodig o svullen o skriker åt mig att sluta sparka honom. Barnen tror att det är jag som gör detta på honom eftersom jag tog tag i hans ben för att få honom att sluta.

Barnen började skrika åt mig att sluta sparka pappa, dom förstod inte heller vad som hände. Jag reste mig upp o gick därifrån för jag klarade inte att se vad han höll på med. 

Han reser sig, går förbi mig o tittar på mig precis som om det är jag som har sparkat honom blodig. Skulle jag sparkat min son blodig i ansiktet ? Nej verkligen inte. 

Jag försöker prata med min svärdotter o hon såg inget så hon vet inte vad hon ska tro. Nu kommer sonens pappa o farfar o sonen berättar samma sak för dom att det är jag som har orsakat honom detta.. 

Sonen anmäler mig o det blir rättsak av det hela o jag får inte längre träffa mina barnbarn. Jag är helt förkrossad för jag vet ju att det inte finns någon sanning i detta. 

Jag kan se hur sonen ser ut i sitt ansikte o jag är så glad att det bara var ännu en hemsk dröm.. Tur att jag inte har dom varje natt för fy satan vad hemskt det är att se allt i detalj.