Jag fick ett samtal av mamma där hon sa att jag måste skynda mig till morfar. På nåt sätt var jag väl närmare honom än vad mamma var. 

Jag åker snabbt dit o när jag kommer till honom så hittar jag honom inte. Jag letar i hans hus i alla rummen när jag hör hur det prasslar till ifrån en större garderob. Jag tittar in o där är det allt huller om buller o det ligger en stor madrass på sned över en säng. 

Jag försöker lyfta madrassen för den är jättetung men jag lyckas till slut. Jag ser morfar ligga där på sniskan, han har inte kunnat lägga sig ordentligt i sängen.. Jag får tag i morfar o försöker lyfta upp honom så hela han ska ligga o vila på sängen men jag har svårt att få med benen. Jag håller med ena armen under hans nacke o min andra arm under hans ben o jag fortsätter att kämpa. Till slut så ligger han som han ska o han säger - Anneli är det du ?  Jag svarar att det är jag o han blir lugn. Jag frågar vad som har hänt men han vet inte riktigt så jag pratar lugnande med honom. Han säger att allt är jobbigt o jag frågar vad det är som är jobbigt när han säger - Att stanna kvar här. Jag blir ledsen men försöker att inte visa något. Jag säger till honom att mamma snart är här.. O han säger igen att det är jobbigt o han tror inte att han orkar stanna kvar mycket längre. 

Jag viskar i hans öra att det är helt okey att släppa taget sen viskar jag att jag älskar honom. Nu är allt slut o jag blir ledsen för att mamma o hennes syskon inte hann dit.

På 10 minuter så har så gott som hela släkten kommit dit. Vi flyttar in morfar till hans sovrum o lägger honom på sängen, sen sitter vi alla där o pratar om allt o inget. Efter en stund ser jag morfar stå jämte sängen o han säger till mig att han mår bra nu o att ingen ska vara ledsen. Sen är det som om något drar mig ner igenom golvet o jag kan inte hålla mig ovanför "ytan" på något sätt o jag får panik, jag skriker allt vad jag orkar för att hålla mig kvar för jag vill inte sjunka mer. Jag frågar alla som är där om dom inte ser morfar, men det gör dom inte. Ingen hörde vad han sa heller. Detta händer flera gånger att han visar sig för mig, samtidigt som jag dras ner under "ytan"..

Alla som är hos morfar håller med om att han har det bra nu, han har inte ont. Jag pratar med min kusin Anders o han försöker trösta mig, han håller om mig o jag mår bättre. Jag känner mig trygg. 

Vi lämnar morfar o åker hem. När jag kommer hem så hittar jag inte Teddy o jag får panik. Jag glömde bort att jag hade lämnat honom hos en kompis för han kan ju inte vara ensam. Jag hämtade honom o sen gick vi hem.

Ja, nu vaknade jag o jag hoppas att jag inte har skrikit på riktigt för det var en hemsk dröm. Tyvärr finns inte morfar men det var inte så här det gick till. 

Nu får ni ha en bra dag, solen skiner för fullt o fåglarna kvittrar. Är det vår snart ?

Puss I Pannan ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 4e april kl; 12;30 prejade en buss upp mig på en trottoar. Det var 2 bilar efter bussen o jag såg hur bilen precis efter bussen tog sig för huvudet o undrade hur det skulle sluta ? Han tryckte upp mig på trottoaren o det var uppskottat snö ...

  Natten till 6e april blev jag så sjuk. Jag vaknade vid 4-5 tiden av att jag frös så jag skakade, jag trodde att jag hade mitt fönster öppet i sovrummet men det hade jag inte. Jag hade ju precis haft lillknas hos mig o vi hade varit inne i stan o ...

      "Hustrun tittade sig själv i spegeln och frågade sin man:   Älskar du mig fortfarande.? Mannen svarade: Jodå!     Men är inte min kropp densamma som när vi först träffades? Nej, det märkte jag inte, mannen svarade. Hon la...

    En präst, en lärare, en hockeyspelare, en student och den nuvarande statsministern Ulf Kristersson befann sig i ett flygplan som höll på att störta och det fanns bara fyra fallskärmar för dem att dela på.   Läraren slet snabbt åt sig...

  Hur ända in i helsike tänker dom ?    Det är inte polisen som godkänner detta för man har yttrandefrihet så det behövs en lag som gör att detta inte får hända.    Men att inte dom kan gå in ändå o säga NEJ när det är som det är i världe...