För ett par veckor sen var jag o röntgade magen,, där dom har opererat bort min gallblåsa. Jag har fått problem efter operationen med ett stort bråck. 2 läkare plus en röntgen har sagt att det är ett bråck lika stort som en grapefrukt.. När jag sist hade telefontid med Eksjö så fick jag en ny läkare som sa att det Inte var något bråck.. Det ser inte alls ut som ett bråck så därför fick jag en ny röntgen. 

Nu har jag fått en tid till den här läkaren, som jag inte känner nåt förtroende för. Ja jag pratade inte så länge med honom i telefonen men han verkade mest inte bry sig eller som att han inte orkade prata så han sa direkt att det inte var nåt bråck o att jag skulle få en röntgen, jag sa då att jag ville ha den i Jönköping för jag åker inte fram o tillbaka för några minuter.. Men jag fick komma till Ryhov som jag ville o dom var så trevliga,, det gick på några minuter.. 

Så jag har väntat på att få höra av den här läkaren så nu har jag fått en tid den 17;e mars... Han är visst en specialistläkare så jag hoppas att det ska kännas bättre. Jag har läst lite på röntgensvaret o jag blev orolig. Det stod inget om nåt bråck utan att jag hade en papperstunn bukvägg. En mycket tunn bukvägg. Undra om dom kan göra nåt åt det ? Nä, jag tror inte det för när jag pratade med läkaren så sa han att om det inte är ett bråck utan att det är bukväggen så kan dom inget göra. Då får jag alltså gå med den här värken i magen oxo. En mage som putar ut är faktiskt inget roligt alls. Jag är så ledsen o trött på allt som händer mig hela tiden. Varför ?? Jag orkar inte med allt. Det är ytterligare en sak att lägga till min lista. Lika nervös som jag är så ska det bli intressant att höra vad han har att säga.

Mamma ska följa med, hon måste ha Neo medans jag går till läkaren.. Jag har ingen som kan ta honom för han kan inte vara ensam så länge. 

Jag vet att detta bara är petitesser mot vad som händer i världen. Det är fruktansvärt vad Putin ställer till med, han borde s k j u t a s........... Japp jag sa det o det står jag för. 

Jag läste nånstans oxo att Sverige hade blandats in,, men jag vet inte mer ?

Ha en fin kväll. Puss I Pannan ♥

Jag är helt slut. Min fibro tar ut sin rätt nu o jag är matt, skakig o orkeslös. Det värker, smärtar, hugger, sticker o bränner i kroppen. Men om jag kunde tyda mina provsvar rätt så är det inget fel på mig, så egentligen borde jag inte vara sjuk =(

Jag väntar även på svar från röntgen som jag gjorde förra veckan.. OM det är ett bråck eller om dom har klippt sönder nervtrådar i musklerna så det är därför som jag har ont i magen,, ja där operationsärret är för det är där jag har ont. Sen har jag känt ett par dagar nu att jag ev har ont av gallan.. Nä jag har ingen galla var men jag kan ändå få grus o stenar i gallgången som går från levern ut till tolvfingertarmen.. Får se om det fortsätter då måste jag åka in för jag går inte med smärta i 3 år igen. 

Jag har haft mina handledsskydd på mig o dom är så sköna. Jag skickade efter dom från Wish för nåt år sen o ,, ja jag drar åt dom så det stasar så gott så det verkar hålla smärtan tillbaka lite. Det känns så skönt med tryck när jag har värk, jag kan inte förklara det men så är det, synd bara att det inte hjälper fullt ut. Dessa skydden var billiga mot vad man får ge annars hos sjukgymnasten. 

Mamma har hjälpt mig att gå ut med Neo i dag,, hon ska snart gå ut med honom igen så jag slipper det,, det är så skönt för vi har ett riktigt jädrans oväder. Innan vid 17 tiden när jag var ute med honom så stormade det o snöade det, det stormar inne i kroppen så nu får det vara bra. 

När mamma var ute med Neo på dan så träffade hon på min granne med hennes 2 underbara pojkar. Dom undrade nog varför Neo hade en annan tant i andra änden på kopplet =) 

Visst är det vackert med snö, det är det verkligen men när kroppen o vädret håller på att fightas hela tiden är det jobbigt. Det har varit både snö, regn, hagel, sol, blåst på samma dag det är inte klokt. Men när detta kortet togs var det vackert ute med vit snö o solen sken, det är helt ok men det är dessa skiftningar som jag inte mår bra av. Ja, sen behöver det inte alls betyda att det är vädret som gör min värk sämre för det kommer ändå.

Min älskade Neo ♥ Tack o lov att jag har honom. Han tröstar mig o finns vid min sida o känner av när jag mår dåligt. Han är verkligen min bästa vän o mitt hjärta. Klart att han hittar på lite bus men han "kräver" inte att jag ska hålla på med honom hela tiden för han verkar förstå o tar det lugnt med mig. 

Tänk om OM fanns... Då skulle jag önskat mig liv utan värk. Ett jobb att gå till. Ja gå upp tidigt på morgonen för att gå till detta tråkiga jobb som så många andra klagar sig över o sen gå hem o vara helt slut för att göra om det igen o igen. 

Inte behöva gå till läkaren för att få diagnoser,, be om recept för att springa på apoteket var o varannan månad för att ha ett eget litet apotek hemma. 

Ja tänk om OM fanns men nu gör det inte det, så jag får helt enkelt klara mig precis så som jag har det i dag. 

Äntligen snart dags att lägga mig, när jag mår så här dåligt så är det det första jag tänker på morgonen när jag vaknar, att det dröjer många timmar innan jag får lägga mig igen. 

Hoppas att ni har haft en bra start på veckan så att ni inte har stormat bort.. Stanna inne om ni inte behöver ge er ut. 

Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. Puss I Pannan ♥

Tänk vad många dagar vi har på 1 år,,, 365 dagar o det finns mycket vi kan fylla dom dagarna med. Att hålla i gång o göra ditten o datten skulle vara roligt men det funkar inte för mig o har inte gjort sen 1990 då jag fick min arbetsskada. Jag var hemma 1 år pga värm o yrsel, jag gjorde mig illa när jag städade på Psyk på Ryhov.. Det var jobbigt att komma tillbaka men jag gjorde så gott jag kunde. 

Sen blev ju värken mer o mer o jag fick vara hemma mer o mer, gå till olika läkare varje gång , få recept på mediciner o försöka gå o jobba samtidigt som jag hade lille Marcus som skulle till dagis. Det var tur att jag hade honom för han var ljuset i mitt liv o för hans skull måste jag orka ta mig igenom dagarna. 

Tillslut fick jag diagnosen fibromyalgi,,, blev inte alls glad,, men det var ju bättre än det jag gick o var orolig för,, cancer... Min fibro har ställt till ett helvete för mig o gör det fortfarande. Det är bara att lära sig att leva med det för jag hade inga val. Jag har fruktansvärda smärtor till o från. En vanlig vardag för mig är värk, dygnet runt. Sen kommer skoven o dom är hemska. 

Tiden gick o tillslut var det dags för en gastric bypass,,, 8 mars 2010 blev det gjort o jag kommer ihåg än i dag hur ont i magen det gjorde när gasen gick ur,, ja dom blåser upp magen för att komma åt.. -48 kg o jag var stolt men jag fick kämpa för det var inte lätt att gå ner i vikt o jag fick ingen hjälp från Värnamo där jag gjorde det. Så det var till att klara det själv o lista ut hur jag skulle göra. Dom sa att jag aldrig mer kommer att kunna gå upp i vikt o det är skitsnack.... Du kan gå upp i vikt hur lätt som helst. Många går ner i vikt o stannar där men dom flesta har gått upp i vikt o ännu mer än vad dom vägde från början. Jag har oxo gått upp i vikt men inte allt o det är INTE lätt att gå ner det man går o bär på. Jag måste börja försöka ta tag i det igen, det gick så bra för mig innan när jag kämpade på. Får hoppas att det blir en fin vår o sommar o att det blir en lång sommar så jag kan gå ut o gå.

Jag känner av mina diskbråck i nacken men det äter jag oxo medicn för så dom hjälper mig. När det började så fick jag gå o hålla upp mitt huvud med händerna så ont hade jag. Så jag har 3 diskbråck o 2 nerver som ligger i kläm i nacken. Ont ? Oh ja.

Sen har vi ju mitt eksem som jag fick för några år sen. Stora djupa sprickor under fötterna o i händerna. Jag kunde knappt gå eller borsta mina tänder så hemskt var det. Jag kom till hudmottagningen o träffade en bra läkare o han hjälpte mig så jag fick medicin. Det har tagit flera år att få någorlunda fina fötter igen. Men jag äter fortfarande medicinen. Den ska man bara äta 6 månader o sen göra ett uppehåll, men jag har fått äta den lite längre. Så jag hoppas nu att mina fötter ska vara bra så jag kan ta mina promenader.

2019 blev jag jättesjuk,, min gallblåsa var dom tvungna att att operera bort o det höll på att sluta riktigt illa. Du kan läsa mer om det nedanför.

2020 kom coronan, ingen trodde att det skulle bli som det blev,, en pandemi. Många har dött o många har varit sjuka. Detta har gjort att jag inte har vågat träffa mina barnbarn alls mycket. Dom dagarna är lätträknade under dessa åren som har gått. Plus att jag knappt orkade ha dom 2019 när jag var så sjuk. Vi måste fortsätta att vara rädda om oss o varandra så att smittan försvinner så att jag vågar ha mina älskade barnbarn igen. Jag saknar dom så otroligt mycket. Dom växer i från mig, snart är dom så gamla så att dom inte vill komma till mig. Men då ska jag muta dom så dom kommer hit =) Så det positiva är att jag har träffat mina barnbarn vid några tillfällen o det har varit underbart ♥ 

För 1 år sen hände nåt fantastiskt. Jag blev mamma igen =) Ja han var väldigt hårig o en glad liten skit. Mamma hade köpt mig en hund. Han var 9 veckor när han flyttade hem till mig, jag var chockad i 1 vecka. Mamma hade tänkt på allt när det gällde Neo, mat, säng mm. Koppel hade jag ,, det var Teddys så det använder han nu o det kopplet är ca 15 år gammalt, så Teddy är med oss på våra promenader. Tack mamma ♥

Det finns visst dagar som är underbara o fantastiska. Det där lilla som kan betyda så mycket. Men oj så jag saknar att kramas. Jag vågar inte det men det ska jag göra sen. 

Vi får vara tacksamma för det vi har. Vi kanske inte har allt men vi kanske inte heller behöver det. Vi har folk i vår omgivning som vi kan finnas till för o för mig betyder det mycket om jag kan hjälpa någon. 

Det har varit några jobbiga år för min del men det har även funnits mycket glädje o jag är tacksam för så mycket. 

Önskar en fin dag ♥

Det finns mer att läsa HÄR.

Tiden går så himlans fort, det räcker med att blinka så är jag väl snart 70 år =) 

I dag är det 3 år sen jag opererade gallblåsan o det höll på att sluta illa 2 gånger. 

Jag kom in den 6e februari men opererdades inte förrns den 8e februari 2019.

Jag kommer knappt ihåg dom 2 första veckorna. Ja den första vet jag inget alls o sen vet jag inte om jag minns eller att jag har fått det berättat för mig. 

Jag hade en sänka på 561 o den ska ligga på under 5. Jag fick sepsis o fick antibiotika men dom fick byta till en annan som bet bättre. 

Dom tog prover varje dag men jag var så svårstucken så labb fick komma o ta proverna på mig o det var inte alltid dom kunde heller utan jag fick åka ner till operation o där fick dom använd ultraljud för att se var dom satte nålen. 

Det var massor med stenar, förstorad galla, gallan var förhårdnad o kraftigt inflammerad. 

Jag hade sökt för detta i över 3 år ,, att jag hade kramper o väldigt på högersidan av magen o ut i ryggen, men dom sa att det var min fibromyalgi, gå hem o ta lite medicin. 

Det var mamma som sa att jag var tvungen att åka in för jag gick här hemma o hade sån värk o jag mådde illa.. Läkaren sa till mig när jag kom in, om jag hade väntat 1-2 dagar så hade det brusit. 

I dag 3 år senare har jag ett stort bråck efter operationsärret o dom säger att det Är ett bråck,, men sist jag hade kontakt med kirurgläkaren,, han var ny då sa han att det inte var nåt bråck så jag måste göra en ny röntgen. Han trodde att dom hade klippt av nervtrådarna som drar i hop muskeln. Så jag blev så ledsen för är det de så går det visst inte att operera, då får jag dras med detta o jag har ont o det klämmer. Har svårt att böja mig ner,, o det känns ibland som att något ska klämmas sönder i magen. Ja jag får se när jag får tid för röntgen.

Hur som helst så har 3 år gått fort o jag håller tummarna att det ska gå bra, för bråcket är stort som en grape,, jag tror att det har blivit större nu. OM det blir hårt eller om det inte går att "putta" in så måste jag åka in direkt, då blir det akut.

Det är alltid något man ska oroa sig för o det är jobbigt. Det var mycket strul med operationen o efter oxo, men jag fick mycket hjälp från sjukhuset o hemsjukvården,, plus min mamma såklart ♥

Puss I Pannan ♥

I går hade jag telefontid till min läkare i Eksjö ang mitt operationsbråck på magen som jag fick efter jag opererade bort min gallblåsa. 

Det var en ny läkare för min andra hade slutat. Den här läkaren kändes det inte bra med. Jag hade lite svårt att förstå lite vad han sa. Men han sa i alla fall att han ville ha en ny röntgen på bråcket för han tror inte att det är något bråck.

Både min läkare här på Ryhov säger att det är ett bråck o min andra läkare i Eksjö sa det oxo, men inte den nya. 

Han tror att det kan vara så att nerverna inte fungerade i musklerna ,, ja som håller ihop magmusklerna utan att dom har töjts ut så därför vill han ta en ny röntgen. OM det är så så går det inte att operera ,, då får jag ha en maggördel för att jag inte ska ha ont,, ja ont har jag ju ändå men det ska hjälpa lite. Han tror att om jag har gördeln så kommer detta att växa ihop lite o inte fortsätta att töjas ut. Ja jag vet inte vad han sa men jag blev så ledsen o jag känner inte att jag fick en bra start med honom. Det var något som inte kändes bra i alla fall, något som gör att jag ifrågasätter honom. Att det alltid ska strula, jag orkar inte med all skit. 

Nu är det bara att vänta på en remiss till röntgen o den bad jag att få här i Jönköping på Ryhov så jag slipper åka till Eksjö. 

Nä, det är inget roligt alls !!!

När jag var liten så visste jag precis hur jag ville ha mitt liv. Barn,, självklart o det fick jag ju en underbar son som sen fick 2 underbara söner,, mina barnbarn. 

Jag drömde först om att jobba som frisör,, när jag var mindre o var hos min farmor så kommer jag ihåg att jag kammade henne o min faster Ulla så dom sa att dom väntade på min utbildning så jag skulle frisera dom =)

Sen ville jag jobba med barn eller djur men jag avskydde skolan, det var absolut inget för mig. Jag ville jobba men tvingade mig att gå 2 år på gymnasiet ändå,, till ingen nytta alls.

När jag slutade skolan fick jag jobb på en mack o där var jag heltid knappt 1 år sen fick jag min son. Efter det så har jag jobbat inom hemtjänsten o lite annat smått o gott.

89 började jag städa på Ryhov o 90 fick jag en arbetsskada o kunde inte jobba på 1 år pga smärta i nacke o axlar samt blev så yr så jag kunde knappt ta mig från A till B. Jag kom tillbaka men klarade inte av att jobba,, fick vara hemma igen o sen var det arbetsträning som gällde. Några dagar hit o några dagar dit. Jag hamnade tillslut på Akuten o det var så roligt att jobba där, så mycket jag fick se o så mycket jag fick hjälpa till med. Men min huvuduppgift var att ta hand om patienttransporterna o det blev för tungt så jag fick sluta jobba helt. Jag har inte jobbat sen 93 o det känns för jävligt. Jag har inte kunnat bestämma OM jag vill jobba extra för att tjäna lite mer pengar o hitta på nåt roligt tillsammans med sonen. 

I början på 90-talet så var jag hos en sjukgymnast Mikael o det var han som sa till mig att han trodde att jag hade fått fibromyalgi o att jag inte skulle vara rädd att det var något annat, han såg ju på mig att jag var orolig.

Jag var på utredningar hit o dit o det tar verkligen på krafterna men jag fick det på papper tillslut o det var min HEMSKA DOM.

Översta bilden förklarar hur jag känner mig inombords när jag mår som sämst. Det känns som jag har blivit överkörd gång på gång o inget hjälper. Jag har blåmärken på hela kroppen,, fast på insidan där ingen kan se dom. Tänk er att springa emot dörrar, bord ,, du slår i din lilltå o det känns som du ska explodera av smärta.. Det blir blåmärken inombords,, jo då dom kan bli ytliga oxo när du slår i nåt. Men så är det inte med fibron.. INGEN ser hur jag mår,, eller hur ont jag har. 

Ingen kan förstå min frustration över att inte kunna göra saker som vanliga friska människor kan göra. Ingen kan förstå hur jävla ledsen jag blir när jag får säga NEJ när mina barnbarn ringer o vill komma till mig för att jag har såna kramper    Tänk er själva att det inte är det lättaste att förklara för en som är 9 o 13 år gamla varför jag är sjuk. Jo Liam förstår lite mer men det är ändå inte lätt för dom. 

Dom här punkterna o lite mer,, det är det som ställer till det för oss som har fibro. När man går till läkaren så ska dom klämma o trycka för att det ska stämma in på OM man har det eller inte ?

När du väl har fått din diagnos,,, muskelvärk så har du för f-n fått allt detta på köpet !!!!

Räcker det inte med värken ?? Nä, det är ju dumt att behöva sova på nätterna. Minnet, ja det kan vi glömma,, tappa orden,, ja jisses här glömde jag ju vad jag skulle skriva nu. När man ska stå o berätta något så står jag ofta o stammar fram nåt halvdant. Jag tappar orden, jag glömmer saker. 

Ta dig upp ur sängen på morgonen,, ja det tar tid trots att jag har hoppat upp o ner på natten, man kan ju tycka att jag redan är "uppmjukad" men det är jag inte. 

Balansen,, ja den har jag tappat för längesen. Jag vet inte hur många gånger jag har ramlat i duschen, på golvet,, ute ? Hur svårt det är att ta sig upp när man ligger platt fall,, det är banne mig inte det lättaste. 

Synen,, när man har dålig syn o ska gå till optikern för att kolla styrkan på glasen.. Ja då måste jag alltid be om extra tid för jag ser så suddigt,,, fibrosyn det är så jobbigt. Det känns som man har plastfolie på ögonen o det är svårt att koncentrera sig,, ja det har jag svårt med annars oxo. 

Jag är 55 år,, gammal eller ung.. Jag ville så mycket mer med mitt liv än att bara vara värd för en hemsk värk. Jag är min egna VÄRD FÖR MIN SMÄRTA, VÄRK, FIBROMYALGI o jag kan inte sparka ut den... Den finns troget vid min sida. 

Ja, jag har värktabletter o dom hjälper mig ganska mycket. Dom tar topparna o dom hjälper mig några timmar.. Jag äter medicin dygnet runt,, NÄ jag är inte beroende, jag får äta 4 ggr/dygn o det är jag glad för. Jag är tacksam för att det finns medicin o jag är tacksam för att det finns så jag kunde få sjukpension. Men det är oxo det enda jag är tacksam emot när det gäller fibron. 

Det finns så mycket annat jag är tacksam emot så missförstå inte när jag säger så. Det är fibron det handlar om nu. 

Jag såg nåt på nätet innan, en kille Andreas Person och är fysioterapeut och specialist på smärta och smärtrehabilitering. Han har spelat in filmer o det kan ni se under här. Så fort jag hade sett en film så hade jag redan glömt bort vad han pratade om.. Det är likadant om jag ska försöka läsa en bok.. Ögonen följer raderna o jag kan tom bläddra sidan, men jag får gå tillbaka o göra om o göra rätt,, läsa... 

HÄR hittar ni till hans sida.

Kanske,,, nån gång,, nån dag kan jag få det som jag vill ha det. Men nåt jag aldrig får tillbaka det är mina dagar som jag ville jobba, dom åren har gått mig förlorat o kommer aldrig mer tillbaka. 

Smärtan som tar en massa tid för mig som jag förlorar får jag inte heller tillbaka. 

Det är inte roligt att ha värken, kramperna, känna mig som ett enda stort blåmärke jämt o ständigt. Alla tårar som har trillat genom åren. Att gråta mig till sömns är inget ovanligt. Ja det behöver inte vara bara för att jag ska försöka sova, tårarna kommer ofta när jag mår dåligt. 

Kan det inte bli mina år snart ??? Jag tycker att det är dags nu !!!

Jag fick upp detta som ett minne på fb. Tänk vad tiden går o smärtan fortfarande finns kvar. Att dom inte har kommit nånstans med sin forskning ang fibromyalgi, det är skrämmande men så är det väl bara för att det inte har nån dödlig utgång.

I dag för 5 år sen var det en vacker dag. När vi åkte förbi åsasjön så gjorde solen så det såg ut som det fanns miljoner diamanter i sjön, allt bara glittrade. Du låg på golvet där fram, jämte mig o var orolig för du förstod att du skulle till veterinären. Ju närmare vi kom där desto oroligare blev du. När jag tog ut dig ur bilen så klamrade du dig fast vid mig o ville int släppa taget. Jag ville inte heller släppa dig. 

Men det blev inte alls som jag trodde. Jag fick åka hem utan dig,, med ett tomt koppel. Jag fick en chock när hon säger till mig att det är slut för dig, att du måste få somna in. Jag höll på att skälla ut henne o fråga vad hon menade. Men, dina tumörer hade blivit cancer.. Jag skulle få ta hem dig några dagar o sen åka in med dig, men jag sa det till henne att då får du aldrig se oss mer. Jag hade lovat dig från första dagen att jag skulle lyssna på om veterinären hade något att säga till om o där var vi nu.

Jag kan fortfarande se när du ligger på britsen för jag fick inte hålla dig o det blev jag arg för men jag ser hur dina tårar börja rinna på dig o jag blev så ledsen så jag började må illa. Hon frågar mig sen när du hade fått ditt lugnande OM jag ville gå vidare med detta. Vilken jävla dum fråga !!! Hon hade precis sagt att det var palliativ vård som gällde, ett par dagar så därför skulle vi göra det NU. Munnen sa ja men hjärtat skrek NEJ NEJ NEJ ta honom inte ifrån mig.  Teddy, jag kunde inte göra nåt mer nu. Jag har skyddat dig i 15 år o jag skulle fortsätta göra det bara jag fick ha dig hos mig. Jag böjde mig ner o viskade förlåt mamma kan inte hjälpa dig längre, jag vet inte vad jag ska göra ? Förlåt. Tack för att du har varit min allra bästa vän i 15 underbara år. Tack för att du har tröstat mig, tack för att du har fått mig att må bra,,att skratta. Tack för alla mysstunder, allra mest när vi har dansat då har du haft ditt lilla huvud på min axel o där kunde du ligga hur länge som helst. Tack för att du hjälpte mig när jag var ledsen, du tröstade alltid mig när du såg att jag inte mådde bra. Ja allt detta viskade jag till honom när han låg på britsen. Du var borta, men tårarna trillade på dig o det gjorde så ont i mig. Jag kommer aldrig att glömma den synen. 

Det finns nog ingen som kan förstå hur mycket jag saknar dig. Hur ont det gör i mig, att ha varit utan dig i 5 år. Dom här åren har varit hemska. Jag brukar titta på stjärnorna o prata med dig. Ja jag pratar med dig varje dag o säger att jag älskar dig.

Du var min lille filosof. Du älskade att sitta i ditt fönster o titta ut. Hålla koll på vilka som var utanför.  

Du var så söt med ditt lilla underbett o din lilla tand som alltid syntes =)

Ja det var precis så här det var. Jag mådde inget bra o jag hade sån hemsk värk. Men en dag så bestämde jag mig för att skaffa en liten hund, o det blev Du. Jag fann verkligen en tass o vi har haft det så bra hela tiden.

Du är bara så underbart söt ♥

Här satt du i andra tankar väldigt länge, ja du hade din egna lilla värld.

Min älskade lille vite tuttenutte ♥

Jo, det går ju att prata med dig o jag vet att du hör mig. Jag vet att du är glad för min skull nu när jag har Neo som är en underbar hund. Jag tror på nåt sätt att du har varit med o bestämt detta med mormor för ni båda vet hur dåligt jag har mått.. 

Jag är mest ledsen över att inte kunna få krama om dig, dansa med dig eller få nya minnen tillsammans med dig. Det blir hela tiden samma bilder som jag får lägga upp för jag har inga nya. 

Jag vet att du har det bra nu, o vi kommer att träffas en dag,,, senare,, inte nu. 

Nu ska jag o lille Neo få många år tillsammans o jag tänker på att du är med oss.

I dag är det 5 år sen du lämnade mig. Vi hade det underbart tillsammans. Ja, jag gråter mycket för jag saknar dig men jag börjar mer o mer se det glada vi hade. 

Min älskade älskade Teddy. Jag vet att du alltid hittar hem till mig o jag vet att du alltid finns för mig. 

Saknaden är stor. Älskar Dig Teddy ♥