Det är många år sen jag träffade dig. Du blev sjuk o låg inne nästan ett år. Ingen visste vad det var för fel med dig, men du var så dålig. Läkaren sa att dom behandlar dig som en cancer patient, men dom var ändå inte säkra.

Dom tog prover på prover, du blev sämre o sämre. Du blev magrare o magrare o det är den sjuka bilden jag har av dig idag,, tyvärr.

Jag ser dig där du låg då du inte längre levde. 

Jag kände mig sviken, kände mig lämnad, kände mig så arg. Jag trodde att du skulle klara transplantationen av din lever, men din kropp stötte bort den o du hade inte en chans att få tillbaka ditt liv, ett nytt o friskare liv.

När du var uppkopplad med alla sladdar så trodde jag ju att du i alla fall hade en chans att bli bra, fast jag inners inne kanske visste att du inte skulle sätta dig upp på sängkanten o börja dra dina "tråkiga" skämt..

Du dog alldeles för ung, 46 år är ingen ålder. Detta var -92 så du har inte varit hos oss på många år.

Jag tänker på dig, mer o mer. Jag har fortfarande arga tankar, känner mig fortfarande sviken o lämnad. Vet du,, det gör ont. 

Du o jag vet hur det var, jag vet hur det var o det var jobbigt den mesta tiden. Jag förstod kanske inte riktigt hur det kunde bli som det blev? Jag var ensam om att se hur det stod till, jag var ensam om att vilja inse hur det var medans andra blundade. 

Tillslut fick jag dom att inse o det gjorde ont i dom, men jag tror ändå att dom innerst inne visste i sina hjärtan hur det låg till.

Jag kan inte förstå hur man kan göra sina val som en del gör ? Som du gjorde ? Jag vet att du inte hade det lätt, men det hade inte vi heller.

Jag har dig på näthinnan precis så som du var sista tiden o den vill jag få bort. Jag vill kunna se ditt glada skämtsamma jag. Jag har fotona som jag tittar på o då minns jag.

Jag kanske inte är lika arg på dig längre, jag försöker förstå, försöker nå dig.

Jag vet att du finns med mig..

Förr drömde jag hemska mardrömmar om dig o det höll på i flera år men sen kom du i en dröm till mig o sa att du hade fått frid, du hade inte ont längre. Jag är så glad att jag inte har dom drömmarna, för det fanns kvällar då jag knappt vågade somna.

Ibland känner jag av dig, att du är nära, du är hos mig. Det måste vara du. Jag pratar med dig o ibland känns det som jag får svar.

Jag tror att jag kan komma över mina tankar o få lugn o ro, ja det känns så.

Snälla, ta hand om Teddy, Snobben o Zimba. Ta hand om alla andra som är med dig. Men framför allt, ta hand om mormor ♥

Grattis på fars dag ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Natten till 6e april blev jag så sjuk. Jag vaknade vid 4-5 tiden av att jag frös så jag skakade, jag trodde att jag hade mitt fönster öppet i sovrummet men det hade jag inte. Jag hade ju precis haft lillknas hos mig o vi hade varit inne i stan o ...

      "Hustrun tittade sig själv i spegeln och frågade sin man:   Älskar du mig fortfarande.? Mannen svarade: Jodå!     Men är inte min kropp densamma som när vi först träffades? Nej, det märkte jag inte, mannen svarade. Hon la...

    En präst, en lärare, en hockeyspelare, en student och den nuvarande statsministern Ulf Kristersson befann sig i ett flygplan som höll på att störta och det fanns bara fyra fallskärmar för dem att dela på.   Läraren slet snabbt åt sig...

  Hur ända in i helsike tänker dom ?    Det är inte polisen som godkänner detta för man har yttrandefrihet så det behövs en lag som gör att detta inte får hända.    Men att inte dom kan gå in ändå o säga NEJ när det är som det är i världe...

         Förr när jag hade min andra hund Teddy så brukade vi gå förbi skolan här,, den gick jag i när jag var liten =)  Min systerdotter gick där då o vi brukade passa in när dom hade raster så vi gick o hälsade på henne. Hon hade sagt til...