Ibland känns det som tiden går så sakta men ändå så fort. Idag är det 4 veckor sen Teddy fick somna in.

Det maler i huvudet på mig om o om igen om det var rätt beslut ? Jag kunde ju rådfrågat en till veterinär där men jag var så inställd på att följa veterinärens beslut, det har jag alltid sagt till mig själv att jag måste göra för Teddys skull.

Han finns i mina tankar så gott som hela tiden. Det finns saker som jag gör som tex att jag måste hålla ögonen öppna så jag inte ska snubbla på honom, eller om jag reser mig från min datorstol så måste jag vara tyst för att inte väcka honom eller sänka tv;n om det blir för högt för jag inte vill att han ska bli rädd eller bli väckt.

Jag vill inte gå ut o slänga soporna själv, jag vill att vi ska ta våran promenad o sen gå in o mysa som vi alltid har gjort.

Jag har fått lite ångest o det är ganska jobbigt. Saknaden är så förbannat jobbig. 

Jag tycker att jag hör honom skälla ute, men det är någon annan som har en liten hund, jag hör hur ett flexikoppel rassla till, ja som det kan låta innan man hinner låsa till kopplet, då väntar jag på att få se Teddy men det är en annan hund.

Jag vill inte få frågan om jag ska skaffa en ny nu när jag inte har Teddy kvar. Jag tänker inte skaffa någon ny hund, det hjälper inte mig i mitt onda som jag har nu.

Visst jag kan se ljusglimtar o jag kan skratta men inom mig finns allt det onda kvar. 

Var det ett felaktigt beslut från veterinären ? VARFÖR ifrågasatte jag henne inte ?

Men jag kanske vet innerst inne att det var rätt beslut för Teddy men fel för mig. Jag vet att han har haft det jobbigt med alla veterinärsbesök eftersom han har varit så rädd för dom. 

Nu slipper han vara rädd, nu slipper han åka till dom nåt mer.

Sonen frågade mig en dag om det var bättre att han dog hemma när vi var ensamma ? Jag förstår vad han menar o jag tycker att det var det bästa att han fick somna in där, där det fanns personal i min närhet. 

Nu ska jag tända hans ljus o klappa honom god natt. 

Jag Saknar Dig Teddy ♥

 

Göran

9 maj 2016 22:34

Ja. tänk att de där små lurviga fyrbenta gynnarna kan bli oss så kära! Det är tretttio år sedan MIN hund gick bort men jag saknar honom fortfarande då och då. Men... man får försöka vara glad och tacksam för de år man ju faktiskt FICK tillsammans istället för att sörja över att de är borta för alltid.
Sorg går ALDRIG över! MEN... man kan lära sig att leva med den!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 

skogsnuvan

10 maj 2016 08:00

Förstår precis hur du känner. Din bästa vän och nu borta. Det tar minsann tid innan den sorgen mildras men till slut är den inte lika intensiv men det är en klen tröst.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

Comsi comsa

10 maj 2016 20:28

Du har sorg och då går tankarna så här....
Kan bara ge dig en stor kram ♥♥♥

http://egopyret.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Som veterinär kallades jag in för att undersöka en 13-årig hund som hette Batuta.Familjen förväntade sig ett mirakel.Jag undersökte Batuta och upptäckte att han hade cancer och skulle dö av detta och att det inte fanns något att göra för...

    Den här bilden följer mig i graven. Den har jag tatuerat in på min arm =)       I dag har det varit en jobbig dag, det är det alltid den här dagen. I dag är det 9 år sen du somnade in o jag ser allt framför mig än, vilket är jobbigt....

  Det är så mycket att hålla reda på när man är hemma o är sjuk. Inte nog med att jag har min fibro o allt annat.. Jag går ju o bryter tån,, ja för ca 2 år sen.. Sen halkade jag ju 22a dec 23 o slog i rejält.    Men nu så har jag pratat med Fol...

      Ja nu tjejer får vi ta fram rakhyvlarna, epilatorerna mm o se   till så att vi har lena o sexiga ben =)          ...

  I dag har det varit skönt väder, härligt att klä sig lite lättare. I dag skulle jag även gå hem till Rohde o plocka med mig lite kläder o lite annat smått o gott.   Det är så att hon har kommit till ett korttidsboende för hon har varit sjuk. ...