Mina tankar har snurrat dom sista dagarna nu när det gäller Teddy. Ända sen han var 5 månader har vi haft klippkort hos veterinären. Det har varit allt möjligt från kloklippning till sövningar av olika anledningar. 

Han har sen han var ca 5 månader satt i halsen, han har inåthostningar. När han väl sätter igång så hostar han men han kan inte andas utåt utan bara inåt så till slut får han ingen luft o har varit nära på att tuppa av x-antal gånger. Jag har fått springa ut med honom på altanen hur många gånger som helst när han sätter igång, jag har fått blåsa till i ansiktet på honom för att få honom att andas inåt, ja jag vet inte allt jag har fått hitta på för att få tillbaka honom till verkligheten. 

Han är undersökt för många olika saker pga detta men ingen vet varför han håller på som han gör o det har gjort mig så orolig för jag har ju trott att han ska dö ifrån mig många,,, väldigt många gånger. 

Dom första åren kunde jag ringa till mamma mitt i natten för att jag inte visste vad jag skulle göra. Att ringa till veterinären just då kunde kosta 100 kr /samtal om det var efter deras stängningstid. Jag vet inte hur mycket jag har slängt ut på dom samtalen. Jag har fått till svar att jag får åka till Göteborg eller Helsingborg för dom har inte haft nån jour här på kvällarna eller helgerna. 

Vem f-n hinner åka bil ett par timmar när jag har en hund som jag tror ska dö ifrån mig ?

Dom har kollat allt från gomseglet , tonsillerna som dom har opererat bort men som har kommit tillbaka så dom har tagit dom igen osv. Jag kommer inte ihåg allt dom har kollat o allt dom har gjort med honom nu efter drygt 13 år hos veterinären. 

Men när han var ca 5 år så lärde jag mig att det inte var nåt farligt med honom, nån veterinär trodde att han hade separationsångest ,, ja det har han o det är väldigt jobbigt för honom när jag måste åka iväg även om det bara är för att handla så jag måste ha mamma som ställer upp o tar honom. 

Idag vet jag att han "sätter" i halsen o att det bara är att prata lugnande med honom när det är jobbigt för honom, annars är det bara att låta honom vara tills det går över för det gör det. Ja det har det gjort hittills i alla fall.

Det är jobbigt att se honom rädd o ha ångest. Att behöva se honom åka till veterinären flera gånger / år. Att se honom skaka så in i norden när vi kommer till den där svängen strax innan vi ska parkera hos veterinären som han så väl känner igen. Att behöva sitta i väntrummet o trösta honom när han klänger på mig o gärna vill krypa i mig. Att man aldrig kan få komma in den tiden vi har fått, det är för jävligt o dom borde faktiskt tänka på att det finns djur som är så rädda. 

Det är inte roligt att se den där rädda blicken som säger - snälla mamma lämna mig inte, låt dom inte ta mig, gå inte.

Det finns inget värre än att lämna Teddy, o när jag fick göra det nu sist så höll jag på att bryta ihop. Men allt slutade bra tack o lov. När jag satt i väntrummet så försökte jag föra över mina tankar till honom att jag behövde honom, att han måste vakna o komma hem till mig igen. Ja vad gör man inte ?

Idag har jag plockat bort kanylen, han var rädd om sitt ben o det förstår jag men han var duktig. Jag fick klippa bort pälsen för dom hade ju tejpat så det satt ganska rejält.

Inatt har han varit lite orolig, kanske har han haft ont i både öronen o munnen ? Men jag fick inte ge honom nån smärtstillande förrns idag så det har han fått nu. Han fick en rejäl dos i går hos veterinären. 

Han är väldigt hes o han hostar mycket, men det är inte så konstigt eftersom han var intuberad . 

Han är som ett litet barn, ja han är ju mitt barn. Jag får tvätta rumpan på honom, ja tumörerna o hålla rent o även ha en blöja så han inte ska slicka där. Han ska ha sin medicin o sen ska det gullas lite med så han glömmer bort att jag fick tvinga i honom den. Men jag gör ju det bara för att han ska bli smärtfri o inte för att plåga honom.

Kan ni förstå att det finns människor som plågar djur,, ja även barn som inte kan försvara sig. Vad är det för människor ? Hur kan dom se djuren/barnen i ögonen ?  Usch ja, det är hemskt.

Ni får ha en bra lördag allesammans. Puss I Pannan ♥

 

Annica

6 februari 2016 18:57

Förstår hur du känner dig. Våra fina hundar är ju som familjemedlemmar, så fruktansvärt om något händer dom. <3 Din fina lille vovve är ju lite äldre, så jag förstår helt och fullt din oro.

Men samtidigt så kommer dagen när djurens liv tar slut och man som ägare måste ta det svåra beslutet.

Vi har hästar och en hund. Vi har haft många hästar, endel har vi sålt endel har vi tagit bort pga ålderdom eller skador. Det är alltid fruktansvärt svårt och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på alla fina vi haft. <3

Hunden är vår första hund. Han är sju år nu och frisk. Vågar inte ens tänka tanken hur det ska gå den dagen han blir för gammal... Kommer nog att bryta ihop då. Han är mitt lilla barnbarn, mitt allt. <3

Så jag förstår din oro och skickar tröstande kramar vi bloggplatsen. Hoppas allt går bra. <3

http://annicassida.bloggplatsen.se

Anneli Gustavsson

6 februari 2016 20:56

Tack så mycket, det värmer ♥

Ja han är mitt lilla barn, det är bara han o jag här hemma o så har det varit i många år. Han är mitt hjärta. MEN jag vet att när den dagen kommer o jag måste fatta ett beslut så kommer jag att lyssna på veterinären o det dom säger är det som gäller. Jag kommer aldrig att kunna vara självisk o ha honom hos mig bara för att jag ska må bra.
Jag skulle inte mår bra om jag visste att han led.
Det har varit så mycket med honom ända sen han var 5 månader, men det har alltid gått att fixa så han har mått bra med lite medicin o det är jag glad för.

Jag hoppas att jag får ha honom hos mig ett par år till o att han får vara frisk.
Vi är båda beroende av varandra o har separationsångest.

Det är min första hund oxo. Min pappa hade hundar hela sitt liv o jag har haft hundar hos mig innan så lite kunskap hade jag.

Tack för att du tittade in, hoppas du vill komma tillbaka en annan gång. Ha en bra kväll kram ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ca 1 månad sen pratade jag med min läkare ang mitt eksem som jag har under fötterna o i händerna. Den medicinen som jag äter ska man göra ett uppehåll med efter 6 månader,,, men mina prover har sett bra ut så jag har fått fortsätta o sen göra upp...

  Den 4e april kl; 12;30 prejade en buss upp mig på en trottoar. Det var 2 bilar efter bussen o jag såg hur bilen precis efter bussen tog sig för huvudet o undrade hur det skulle sluta ? Han tryckte upp mig på trottoaren o det var uppskottat snö ...

  Natten till 6e april blev jag så sjuk. Jag vaknade vid 4-5 tiden av att jag frös så jag skakade, jag trodde att jag hade mitt fönster öppet i sovrummet men det hade jag inte. Jag hade ju precis haft lillknas hos mig o vi hade varit inne i stan o ...

      "Hustrun tittade sig själv i spegeln och frågade sin man:   Älskar du mig fortfarande.? Mannen svarade: Jodå!     Men är inte min kropp densamma som när vi först träffades? Nej, det märkte jag inte, mannen svarade. Hon la...

    En präst, en lärare, en hockeyspelare, en student och den nuvarande statsministern Ulf Kristersson befann sig i ett flygplan som höll på att störta och det fanns bara fyra fallskärmar för dem att dela på.   Läraren slet snabbt åt sig...