Vilken dag det har varit. På morgonen så spöregnade det o sen på eftermiddagen sken solen.. 

Innan idag fick jag ett brev med posten o när jag såg att det var från vården så tänkte jag först att jag hade fått tid till antingen diabetes sköterskan eller till astma sköterskan,, men sen tänkte jag att det kunde vara svar på proverna jag tog i förra veckan,, eller från röntgen.

Men,, jag var ju o röntgade mig i tisdags så det kan det inte vara.. Jag har gått o varit så nervös länge nu för det är nåt hela tiden.. 

Men jag öppnade brevet tillslut o det var detta jag fick;

Jag blev så glad så att tårarna kom, jag kunde inte hålla dom tillbaka.. Det var en stor sten som lyftes från mina axlar nu för jag har varit så rädd att det har varit nåt med mina lungor bara för att jag har tungt att andas o jag blir lätt anfådd. 

Men jag klarade mig på den här undersökningen,, nu är det bara blodprovet som jag väntar på oxo, får se vad det säger... Hoppas att det inte säger nåt utan att det inte är nåt.

Nu kanske jag slipper mardrömmarna som jag har haft ett tag om lungorna, jag har både haft kol o cancer i lungorna o sen i hela kroppen.. Dom drömmarna vill jag inte ha tillbaka. 

Ska snart fixa Neos mat o gå ut med honom, sen ska jag försöka få in fattakan men han gör väl en helomvändning som han alltid gör när han är på väg in =) 

Hoppas att ni har haft en bra dag. Var rädda om er o varandra. God natt o sov gott   

Häromdagen såg jag dessa moln, det såg precis ut som trappsteg till Himlen. 

Tisdagen den 18 maj kl 10.30 var det dags att säga farväl till min vän Rohde som somnade in Pingstafton. 

Jag har väldigt svårt att gå på begravningar, jag vet att andra oxo har det men jag får sån ångest o mår inte alls bra, men jag ville gå ändå. 

Jag var nervös ända sen jag fick reda på datumet så jag o var skakig nästan hela tiden. 

Kvällen innan så åkte jag o köpte en stor jättefin röd ros med lite grönt i. Jag hade skrivit ett brev till henne som jag hoppas att hon fick med sig. 

När jag kom dit så var jag med "tant gänget" från Åsastigen, dom såg efter mig. Några från hennes familj kom o hälsade, jag kände ju igen dom.. Sen när vi skulle börja gå in så kommer prästen fram till mig o hälsar o jag säger mitt namn, då säger hon - Jaha,, det är Du som är vännen... Benen började skaka på mig, jag tänkte att detta kommer aldrig att gå bra för mig.

När vi fick "bladet" så såg jag - Jag har hört om en stad ovan molnen o då kände jag hur hjärtat började pumpa o jag började skaka. Jag försökte lugna ner mig,, begravningen hade inte börjat ens o familj o släkt hade inte kommit o satt sig. 

Jag tog några djupa andetag o kände hur tårarna rann på mina kinder, tur att jag hade med mig näsdukar. 

Sen var det dags, jag vet inte vem som gick in först, jag tittade men jag såg inte. Sen satt alla ner o prästen började prata. Vissa saker som hon sa var jag tvungen att stänga ute för jag började hulka/gråta o jag tänkte att jag får inte bryta ihop. 

Vi sjöng lite,, eller rättare sagt dom andra sjöng o jag grät. Jag tänkte bara på att detta är slutet, nu finns det inget mer även om jag själv på nåt sätt tror att det finns nåt efter livet. En kista med blommor på, det stod några blommor nedanför.. 

När hon spelade pianot så rörde sig blommorna till musiken, det var som att dom dansade till Rohde.

Dom satte fram en korg där vi kunde lägg våra rosor i när vi gick fram till kistan. Det var jag o en granne som gick upp för dessa höga trappsteg o jag tänkte att benen kommer att svika mig o jag kommer att ramla över kistan. Jag förstår inte varför jag får såna tankar, men jag var o är RÄDD. Hur som helst så hade jag min granne D jämte mig så vi stod där en liten stund. Jag la min hand på hennes kista. Jag glömde bort att niga,, jag ville så gärna niga för att visa henne,, ja nu kommer jag inte på ordet,,, respekt ? Men jag glömde det o vi gick ner o satte oss i bänkarna igen.

Sen var det dags för dom att bära ut kistan,, o det gjorde så ont i hjärtat o magen på mig. Tårarna bara sprutade.. Detta var min vän som jag i över 20 år hade roligt med, som jag litade på, som jag kunde prata om allt med. 

Jag sa hejdå till några sen satte jag mig i bilen o då kunde jag inte hålla tillbaka det. Jag ringde hem till mamma innan jag åkte, jag ville bara säga att jag var på väg hem. Jag ville bara höra hennes röst. 

Jag vet knappt hur jag kom hem. Men jag gick in till mamma sen o pratade lite. Jag grät nog bort så gott som hela den dan. 

När jag är ute med Neo så ser jag hennes fönster, nu är allt borta bara tomma fönster som väntar på nästa hyresgäst. Det är så ledsamt för jag har gått där o vinkat i många år till henne. 

Hon älskade detta stora träd,, jag tror att det är en gårds bok men är inte säker. Det var Rohde som sa det en gång i tiden, hon var så rädd att dom skulle såga ner det, varför vet jag inte men hon sa det flera gånger, men än står det kvar. 

Jag vill hela tiden ringa henne, jag glömmer bort att hon inte finns mer. Jag vet att det tar sin lilla tid innan allt går in o jag börjar vänja mig vid det "nya" nu. Men,, vi hade roligt på våra träffar o vi skapade många minnen så det är jag tacksam för. 

Nu är min vän med sin mamma o faktiskt med sin Gud som hon var trogen. Hon ville inte mer, hon orkade inte mer. 

Rohde, du visste att jag var rädd för begravningar, men jag var faktiskt på Din o jag hade stort stöd av tanterna.. Jag vet att du såg det oxo. 

Jag tror att du är med mig för det har börjat dyka upp en massa hjärtan överallt,, även när jag skär upp vattenmelon.. 

Nåt du brukade säga var - Jag kan själv ! =) 

Tack min vän   

Jag somnar så gott när jag har tagit nattmedicinen men jag vaknar ganska lätt o även att jag har varit uppe en stund så somnar jag om innan jag hinner lägga huvudet på kudden =)

03.45 ringde det inne ifrån vardagsrummet/köket. Jag har alltid min sovrumsdörr stängd för Neo ska sova o inte springa runt o leka. Jag blev först rädd så jag vågade knappt röra mig. Jag tänkte för mig själv att jag drömmer nog, men jag var vaken. Jag tittade på sängbordet där min mobil ligger o den var släckt så det kom inte från den. 

Men jag hinner inte öppna dörren för det slutade ringa.. Jag trodde ju röst att det var nån där men det var det inte. Jag tittade på min gamla mobil, men det var ingen "aktivitet" där heller, inga sms, messenger, skype eller nåt sånt som kunde ringt. 

Jag kollade laptopen på samma sätt, men ingen var det här heller. Det var tyst o lugnt. Det gjorde mig lite mer skrajsen för var kom det ifrån ? Det kom inte utifrån heller för jag hörde det så väl inifrån lägenheten.  Jag kan inte komma på nåt annat som jag kan kolla, nä jag har inget mer som kan ringa. Jo jag kollade så jag inte hade satt klockan men det hade jag inte heller gjort. 

Var det nån på besök ? Det hördes klart o tydligt, en ringsignal. Jag hör alltid nåt o jag känner ofta dofter. 

Nä nu ska jag lägga mig o titta på tv;n. Får se om natten blir lugn =) 

Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. BE SAFE   

Allt går åt håvete. Jag överklagade domen som först gavs för jag var inte nöjd med det. I  dag fick jag tillbaka detta... 

Att den här skadan där dom har KLIPP/SKURIT av mina nervtrådar har väl inget om en undersökning att göra ?? En undersökning sliter inte sönder nervtrådar på det sättet o paralyserar min muskel i magen. Den går inte så att min bukvägg blir PAPPERSTUNN... 

Vad är detta ? En PERSONSKADA ?? Är inte detta MEDICINSKT ?? KIRURGISKT ??

Vad är det dom håller på med ??

Min mage är förstörd, jag får mer o mer värk i magen o jag får ingen hjälp. Jo,, ev kan dom operera in ett nät som går från vänster sida över till höger sida på magen,,, MEN VEM FAN VÅGAR DET ?

Ska jag lägga mig igen på operationsbordet med min otur ??Även om dom säger nu från Malmö att det kommer "nog" att bli en lyckad operation så jag har inget som helst förtroende för vården längre. Vem fan vågar bli sjuk ? Vem vågar söka hjälp ?

Så bra som vi har det i Sverige o ändå inte får nån hjälp alls.. Jo förlåt,, jag har fått 2 gördlar som håller in magen liten,, som klämmer MYCKET o som är så varm.. 

Hade jag varit nån betydelsefull person, en rik jävel, en kändis,, kanske Kungen eller Drottningen så hade dom banne mig hjälpt mig, då hade jag inte ens behövt söka nån hjälp. 

Men nu är jag bara en liten pissmyra som inte är värd ett jävla dugg. Som ska gå med ständig värk dygnet runt, vissa dagar mer än andra. 

Ja, jag är trött på allt nu, jag ORKAR INTE MER. Jag tror snart inte på mig själv längre. 

Det är inte bara det här för det är så mycket mer.. Men jag ska skriva upp lite här..

Migrän

Torra ögon så dom rinner hela tiden, får dock ögondroppar

Ser suddigt pga fibromyalgi

Fibromyalgi, ont i muskler o leder som gör att jag inte har kunnat jobba sen 93. Jag har såna kramper i musklerna.

Eksem i hörselgångarna

Eksem i händerna o fötterna,, Tylotiskt eksem heter det.

Hål i skiljeväggen i näsan, igenväxningar så jag har svårt att andas

3 diskbråck i nacken

2 nerver som ligger i kläm i nacken

Astma

Torr mun, ingen saliv pga mediciner men mediciner är ett måste

Torra slemhinnor som är jobbigt

Plummer Vinson - Problem att svälja, sätter i halsen dagligen flera gånger om dan. Det är en dysfunktion högt upp i svaljet muskeln som är delaktig i att svälja. Matstrupen är inte viljestyrd, dosmotorik, fynd på förträngning, membran, kan täcka en del av matstrupen. Alltså musklerna i svaljet samarbetar inte.

Bråck på magmunnen

Ätstörningar - Magsäcksoperation 2010

Gallblåsan borttagen 2019. Dom förstörde min mage så min hö muskel är paralyserad, går inte att göra nåt åt det. Bära gördel. Nu går det ut över min högra muskel bak på ryggen o även på sidan.

Papperstunn bukvägg

Ibs

Bröt foten 2000 opererade in flera spikar o har fortfarande ont där så jag har svårt att ha kängor.

Min brutna tå gör ont efter lång tid, kommer aldrig att bli bra. Fått artros i den.

Navelbråck

Strupkatarr

Har lätt att få inflammation o febertoppar

Ja vad tycker ni att jag ska göra ?? Jag får inte ens tag i min ICD - KOD som jag kan ge till mitt försäkringsbolag för att se OM dom kan hjälpa mig ? Har frågat läkaren som sa att det står i min journal men jag hittar ingen. Ska till läkaren på onsdag,, ja dom ringde o ändrade den tiden skulle dit i morgon,, men jag ska se om han kan hjälpa mig. 

Jag är så trött på allt. Finns det INGEN eller INGET som kan hjälpa mig eller hjälpa ??

Det kanske blir bättre i nästa liv ? Jag är RÄDD. 

I går kväll, eller nån gång under eftermiddagen kände jag hur det började spänna i magen. Nej, jag var inte fisnödig eller nåt sånt. Jag hade inte ont heller. Men sen på kvällen blev magen så uppblåst o stenhård o detta har hänt en gång tidigare.. 

Jag har ingen aning om i fall det har med den misslyckade operationen 2019 ,, eller den blev ju lyckad för gallblåsan tog dom ut,, det var allt annat sen som blev misslyckat. 

Hur som helst så blev jag så rädd för jag trodde att jag skulle behöva åka in akut.. Mamma jobbade natt men jag hade ju fått åka upp med Neo dit till henne, det hade funkat. 

Jag var orolig i natt så jag har inte sovit så bra men magen blev något mjukare o mindre svullen så jag somnade tillslut. Men det är hemskt när det blir så för man tänker på allt möjligt. Vad är det som är fel nu ?

Räcker det inte med allt jag har redan ?

Är det nåt farligt ? Jag hade en moster som fick vätska i buken, det blev cancer o hon lever tyvärr inte i dag. Självklart tänker jag att det kan hända mig oxo,, varför inte ?

Är det vätska eller luft i min mage ? Nej det är inte bara fett utan detta var nåt helt annat. Den var så svullen så det var knappt så man såg där dom hade förstört min mage där det brukar puta ut som ett 3e bröst.. 

Jag kunde knappt böja mig ner o det måste jag ju göra när Neo har gjort sitt ute, när jag ska klä på honom eller knyta mina kängor... 

I dag är det mycket bättre, i dag har jag min gördel på mig. Det känns skönt att ha den på mig,, men den klämmer oxo o gör ont.. Så hur ska jag ha det ? Ja precis,, detta är min vardag. Pest eller Kolera !

Jag ska som sagt vad ta upp detta med min läkare när jag ska dit nästa vecka. OM det blir så här igen så åker jag in akut.. Jag vill inte gå med nåt som kanske förvärras.. 

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar   

Ja tiden går fort trots att jag fortfarande kämpar. För 4 år sen fick jag åka in akut med smärtor i magen ut i sidan o mot ryggen. Ja det gjorde jag den 6e feb 2019.. Men då hade jag gått med smärtor o kramper i nästan 4 år för det var ingen som tog mig på allvar. Så den 6e klarade jag inte av det så mamma körde in mig till Närakuten, jag fick direkt åka ner till Akuten o där var jag fast. 

Min gallblåsa var så sjuk så dom kunde inte ta ut den med titthål som dom oftast gör. Den var för storad, hård, inflammerad o hade neckrosprickar ( gallblåsan höll på att dö ) på vilket INGEN läkare har sagt till mig,, det har jag läst själv i min journal. Det var även många stenar o grus. 

Dom fick tillkalla flera läkare för det blev akut, det blev allvar,, jag hittar inte ordet men istället för att ta ca 1,5 timme så tog det över det dubbla.. 

Vid operationen opererade dom in ett dränage i magen o det läckte hela tiden,, väldigt mycket så dom fick tömma det hela tiden. Jag fick sepsis, en feber på 40,4 tror jag det var o en sänka på 561,, den ska ligga under 5.. 

Jag kommer ju inte ihåg så mycket av den första tiden men jag kommer ihåg när läkaren sa att jag var så jättesjuk. 

Sen fick jag åka till Linköping o det var en hemsk upplevelse, det såg ut som jag hade hamnat på 50-talet. Jag ville hem till Ryhov igen. Så jag låg där i 2 dagar sen kom ambulansen o hämtade mig,, tack o lov... 

Låg inne 5 veckor första omgången... Dom flesta på avdelningen var jättebra men sen fanns det några som var mindre trevliga.

Nu har det gått 4 år o jag har fortfarande väldigt ont i magen. Dom har förstört den när dom skar av nervtrådarna så högra muskeln i magen är paralyserad. Den går inte att träna upp heller. Det gör ont vad jag än gör, så fort jag rör mig.. 

Har ju varit i Malmö för en utredning om dom ev kan operera o sätta in ett nät, men även om dom kan göra det vet jag inte om jag vågar chansa ? Dom har ingen muskel att fästa den i så då måste dom fästa nätet i mina revben o det kan ge kronisk smärta resten av livet... Jag har tillräckligt med smärtor o dom kan inte garantera att det blir bra. Detta skulle i såna fall bli en stor operation, o det förstår jag ju, men jag vet inte om jag vågar riskera nåt ? Jag kanske har det "bra" som jag har det då ? Om man nu kan säga att jag har det bra för det har jag inte. 

En operation är som rysk roulett ,,, du vet inte om du överlever. 

Jag har ju fått korsetter o visst kan det vara skönt när det sitter åt lite,, men samtidigt så gör det ont när det sitter åt för det klämmer. Ja jag får välja mellan pest eller kolera. Vilket ska jag ta ? 

Jag har ju fått ett navelbråck nu oxo som gör jätteont,, troligtvis är det för att min bukvägg är så papperstunn så det har blivit så där oxo. NÄR FAN SKA DET TA SLUT ?

Vad kommer härnäst ?

Man tycker ju att det borde bli bättre med åren då man har tagit bort gallblåsan men i stället har det kommit till mycket annat. 

Det o mycket annat har tagit så mycket på mig så jag mår inte bra, jag känner mig inte lika glad längre o så har det varit länge nu. Men jag försöker att inte visa det för jag gnäller så mycket annars om min värk o mina hemska fötter,, som tack o lov har blivit lite bättre. Suck. 

Dom säger att man inte får mer än man klarar att bära.... Men jag går snart på knäna för nu är det TUNGT. 

Men jag är tacksam för att mamma alltid ställer upp o har ställt upp   

Det är inte lätt när man är liten o rädd för mörker eller rädd för att nåt ska hända. Jag var hemskt mörkrädd så jag kunde inte titta på vissa filmer, ja inte ens som vuxen. 

Jag kommer ihåg att jag alltid har varit rädd för att det ska ligga nån under min säng o ta tag i mina ben när jag skulle lägga mig, det kan jag vara än i dag. Jag kan inte ha fötterna utanför sängen för då kanske nån tar tag  i dom. 

När jag var på toan o klädde av mig som liten så tog jag fart från toan in till mitt sovrum o hoppade upp i sängen,, ja tänk om det låg nån där ?!. 

När jag blev lite äldre, ja mamma jobbade natt på den tiden det gjorde hon i många år men när jag var ute med mina kompisar på helgerna så fick nån alltid följa med upp o kolla igenom lägenheten. I den stora garderoben, alla rummen, balkongen, toan o under sängarna. När dom sen gick så var jag tvungen att låsa dörren direkt för jag var rädd att det skulle stå nån utanför o dra tag i dörren innan jag hann låsa den sen sprang jag in o hoppade upp i sängen. Det tog ett bra tag innan jag kunde koppla av o somna. Detta var när vi var ute o åkte med mopederna så så pass gammal var jag. 

När jag hade fått sonen så kunde jag på kvällen titta på en bra film,, men det var en skräck eller nåt annat som gjorde att jag blev så rädd så jag ringde till mamma o mamma sa till mig att ge fan i att titta på såna filmer för jag visste ju om att jag blev så rädd. 

När jag bodde ihop med sonens pappa så hade han lånat en skräckfilm o den var så hemsk ,, jag tittade på den mitt på dan, jag gick ifrån tv;n o vågade inte gå in o stänga av den så jag ringde mitt ex som fick komma hem o stänga av den o ta bort filmen. 

Jag o sonen bodde själva från det han var ca 6 månader, jag var då 20 år o inte så styv i korken. Jo då jag var en bra mamma men kände mig inte alls som det när jag låg på natten o tyckte att jag hörde nåt. Jag vågade inte röra mig för då kunde dom höra var jag fanns,, men så sa jag till mig själv att vad är jag för mamma OM jag inte kan gå upp o försvara min son ? Så upp gick jag med hjärtat i halsgropen. 

Ja det är ju nån som "följer" mig o har gjort i många år så det är det jag märker av o hör. Har sett skuggor ett par gånger som har gjort mig så fruktansvärt rädd men då har jag bett dom backa. Men jag har lärt mig med åren att det inte är så farligt.. 

Det finns olika saker som  har gjort mig rädd men jag har sträckt på mig o vunnit över det oxo. Vissa rädslor har jag bara velat slå på truten, men det har det inte varit värt. 

När man ser eller vet om nån som är rädd så ska man lyssna på vad dom är rädda för sen kan man förklara att det inte är nåt farligt men det är inte säkert att personen i fråga blir mindre rädd för det. 

Ja jisses,, denna rädsla borde man kunna stoppa i en burk o slänga iväg som man har gjort med sina EX !!!