Förra veckan fick jag ett brev med posten om att jag hade fått en telefontid till min läkare här på VC... Jag blev lite orolig för jag förstod inte varför jag skulle prata med honom ? Var det nåt galet när jag var hos honom sist ? Var det något fel på proverna ? Nää,, jag tog inga prover då så det kunde inte vara nåt med dom.

Jag ringde till VC o frågade varför jag hade fått den tiden så sskan skulle ta reda på det o återkomma till mig. Hon ringde dagen efter o sa att det inte var nåt att oroa sig över,, ja det var så läkaren hade sagt för han vet att jag blir lätt orolig nu för tiden.

Idag ringde han o vi pratade en stund. Det var Kirurgen som ville ha en uppföljning om mitt mående så det blev jag glad för.. Vi pratade om mycket o jag tog bla upp att jag tappar fruktansvärt mycket hår o mina naglar går sönder för minsta lilla.

Han förklarade att det var kroppens sätt att reagera så här pga att jag var så sjuk. Han påminde mig igen om att det höll på att sluta illa. Jag skulle inte oroa mig alltför mycket. Vi skojade om att jag skulle bli flintis, det är så bra med min läkare för vi kan skoja till det o även vara allvarliga. Han ville i alla fall att jag skulle åka ner o ta prov på min sköldkörtel, dom tog prover på den i feb men han ville ha ett nytt prov så jag åkte ner innan. Jag frågade även om jag kunde ta till flera vitaminer o han sa att det finns multivitamin så jag pratade med dom på apoteket.. Han förklarade att det finns olika stadier när det gäller håret, jag ska se om jag fick det rätt... Tillväxt, vilande o sen att man tappar håret.. Först växer det ju o sen liger det vilande lite o sen tappar man håret. Nu har min kropp slagit bort detta för att ta hand om resten av kroppen så därför tappar jag håret.. Det är så skönt att få prata med min egna läkare, jag känner mig trygg o lugn. Han betyder så mycket för mig.

Det blev den här pyllan,, jag ska ta en om dagen så nu hoppas jag att det kommer att hjälpa mig.

När man sitter i väntrummet till provtagningen så finns den här tavlan o jag tycker att den är hemsk. Jag ryser bara jag ser den,, den ser ut som DÖDEN..........

När jag ändå tog prover idag så frågade jag om dom inte kunde ta proverna som hudmottagningen vill ha varje månad, men det fanns inga inlagda den här månaden.. Konstigt för jag har ju fått papper på det. Ringde till Hud innan men dom hade stängt så dom ska ringa mig i morgon.. Även salvan Salsyvase 2% finns inte längre så dom måste skriva ut nåt annat till mina fötter för nu är dom hemska. O det är oxo ett försvar från kroppen att den inte tar hand om fötterna så nu har jag sprickor o flisor.. Ont ont ont.

Ja,,, då är det dags igen för en sövning.. Den 23;e ska jag in igen för att vidga gallgången med en ballong... Det är redan nästa vecka o jag är så nervös.. Jag pratade med Cornelia på KA o hon skulle följa med mig ner till op för att se om dom inte kan söva mig genom nålen istället för att få masken i ansiktet,, jag får panik o kan inte andas. Det är hemskt.

Först ska jag ta prover o sen ska jag till avdelningen.

Det är så skönt att få komma till samma personal för där känner dom till mig så det är det enda som känns tryggt. Jag saknar dom faktiskt, för dom var i mitt liv ganska länge o är fortfarande =)

Jag har fått spinn på mina orkidéer så jag är så ledsen. Dessa två har inte fått spinn på sig så jag har ställt dom på bordet istället. Jag har tvättat dom andra i såpa så jag hoppas att dom ska klara sig, annars får jag köpa nya. Ja det kanske är dags att göra det ändå.. Men dom får stå där så länge så att dom inte blir smittade.

Idag bjöd mamma på våfflor med grädde, sylt o blåbär, det var så gott. Jag åt faktiskt 3 st..

Min goa systerson Linus o hans söta flickvän Julia var oxo där. Men jag fick gå in när jag hade ätit för jag hade ont i kroppen, blev så trött o skakig så jag fick lägga mig. Jag somnade efter en stund o det var så skönt. Det var precis vad kroppen behövde. Mamma väckte mig när hon knackade på fönstret, hon kom in med mat tills i morgon så det  behöver jag inte tänka på, gott gott..

Hoppas att ni har haft en bra dag där ute. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar.

Puss I Pannan ♥

Jag har ju haft ganska många rumskompisar när jag har legat inne på Kirurgen. Alla trivs man inte med men jag har fått två nya vänner, något äldre än mig men det gör absolut inget.

I fredags var jag o mamma o hälsade på den ena damen, Gunnel. Dom har varit mjölkbönder men sonen har tagit över nu så dom bor på en stor gård med 80 mjölkkor.. Det var 4 hus på gården, dom hade bytt med sonen så dom bodde inte i det största huset nu men dom hade ändå 5 rum.. 

Bilderna är tagna från bilen.

När man åkte till Skärstad såg man många fina små gårdar, fina hus o det var så mysigt. Det var verkligen landet där man hörde fåglarna i skönsång, det var så mysigt.

Det var roligt att träffa  henne oxo, hon gjorde samma operation som mig o det har gått bra för henne. Dom gjorde det med titthål o hon behövde bara äta alvedon ett tag sen var det bra igen, hon har känt sig trött men det är ju inte konstigt.

Jag skulle tagit en bättre bild från hennes vardagsrum, hon hade stora fönster så man såg ut över allt.

Det doftade gott med liljekonvaljerna.

Jag glömde ta kortet innan vi åt varsin bulle, kakfatet var riktigt gott.

Vi köpte dessa fina rosor till henne, färgen var så fin o hon blev glad.

Jag tog bilden genom fönstret så det blev inte den bästa, men färgerna var nästan magiska, dock inte på bilden =)

Hon fick besök av den här lilla sötnosen, det var hennes sons katt så han brukade komma in till dom. 

Dom bodde i detta röda hus o det var så mysigt.

Sonen bodde i det stora gråa huset ...

Så mysigt, så rogivande.

Dessa kor går ute året om, dom var lite nyfikna när vi var där.

Kyrkan i Skärstad, det är inte lätt att ta kort när man åker i bilen. Ingen av dom här bilderna blev bra den här gången, jag var väl för ivrig o skakig ...

Det var så roligt att träffa henne, jag hoppas att hon kan komma hit o hälsa på hos oss i sommar.. 

Jag ska ringa till min andra nyfunna vän o se hur det är med henne. Hon ska oxo komma o hälsa på oss i sommar. Mamma pratade ju mycket med dom oxo för hon  hälsade ju på mig väldigt ofta så hon lärde känna mina vänner lite oxo.

Det är alltid roligt att träffa nya vänner, även att omständigheterna inte var dom roligaste.

Igår ringde Liam till mig o frågade om dom kunde få komma o fika lite.. Jag låg i sängen o mådde inte så värst bra men jag kände att det skulle verkligen pigga upp mig o jag kunde vila efteråt... 

Jag fick många goa kramar när dom kom av dom alla 3,, Liam, Jack o Nina ♥

Dom hade satt sig vid bordet o när jag skulle sätta mig så reser sig Jack upp o drar ut min stol så att jag kan sätta mig. Gissa om tårarna började bränna i ögonen av kärlek. 

Vi hade så trevligt o vi busringde oxo ,,, från min mobil med skyddat nummer =) 

Barnen tyckte att det var roligt att jag var med på noterna,, en vuxen som ville busringa,, självklart är fammoo med o busar lite, det måste man göra. Livet blir så trist annars.

Men jag sa till dom att när dom busringer så måste dom alltid vara snälla o trevliga, annars är det inte ok o det höll dom med om.

När dom åkte hem så fick jag både pussar o kramar så jag hade så mycket kärlek i kroppen sen. Tänk att det kan kännas så bra med kramar, jag älskar att kramas, då mår jag som bäst.

Jag älskar oxo att säga - Jag älskar dig, det måste man få veta o det har jag alltid sagt..

Jag är så otroligt tacksam för hela min familj, alla i min familj ♥

Tack för att ni finns ♥

Lite senare så gjorde jag mig en baconkebab, jag hade lite bacon som jag stekte till. Hade även isbergssallad, rödlök o gurka. Sen tog jag lite vitlöksdressing på o det blev helt ok. Jag hade den i ett milittafilter som man har när man brygger kaffe då slipper allt trilla ner , det hamnar i filtret =)

Ha en fin dag där ute ♥

Igår var jag o mamma på stan. Vi skulle först till 2 butiker uppe på stan men dom hade slagit igen så det var bara att åka ner på stan.

Vi gick o kollade på olika bikinisar o baddräkter. Var bla på KappAhl o Lindex, det finns så mycket fint men det ska ju passa mig oxo som är av en större modell. 

Bikini bh;n köpte jag på Lindex, den kostade 199 kr så det var helt ok pris.

Hittade den här på KappAhl ,, den kostade 299 kr men jag hade 50 kr rabbatt så jag gav 249 kr.. Det är skön kvalite på.

Den här hittade jag på Lindex, den kostade 199 kr.. Den går i grönt, men det syns lite dåligt. Denna var oxo så skön så den blir sval i sommar,, om vi får nån =)

Efter det stannade jag till o köpte lite jordgubbar för 30 kr,, dom var sådär. Det var ganska många som inte var fina i botten men några av dom var goda.

Gick sen till banken o fixade en ny bank-dosa o ett bank-id.. Efter det gick vi dit som jag har längtat efter så länge.........................

Till BASILIKA ♥

Tänk att jag som avskydde sushi innan älskar det nu, det är så gott. Sen blandar jag wasabin i soyan o doppar sushin i,, såååå gott. 

Jag tar varken ris eller nudlar, ja ibland tar jag nudlar men jag vill hellre orka äta det gottaste så som kyckling i alla former.. Det vattnas i munnen på mig nu.. 

Självklart måste jag bara äta mina goa tigerräkor i sötsur sås.. Så gott, jag njuter verkligen.

Efter allt det goda avslutar jag med mjukglass, friterad banan o lite frukt, det kan inte bli bättre än då här... 

Mätta o belåtna åkte vi till kyrkogården, mamma vattnade lite o sen åkte vi hem.

När jag kom hem så plockade jag i ordning allt. Gick o la mig för jag var helt slut. Kände att jag höll på att somna o det ville jag inte göra så jag ringde till Rohde o bjöd henne på lite te o muffins. Hon stannade en stund så vi pratade lite om vad som hade hänt under dagen.

När hon hade gått hem vilade jag lite. Gick o la mig tidigt o tittade på tv;n. Somnade gott vid 01 tiden, jag var nog lite övertrött =)

Det är fortfarande kallt ute, riktigt skitväder. Jag hoppas att solen o sommarn kommer snart nu för detta går hårt åt min muskelvärk. Det är inte roligt alls nu.

Ni får ha en bra dag där ute. Puss I Pannan ♥

Jag har haft en hemsk dag. Värk, orkeslös, matt o skakig.. Har legat, varit uppe. Gick ut o slängde lite skräp, gick runt 3 hus men höll på att inte kunna ta mig hem utan att få ringa till mamma för att be henne komma med min rullator.. Men jag stannade upp för jag fick kramp i vaden o jag kunde ta mig hem tillslut. Det brukar ta 5 min att gå runt, men nu tog det 25 min.
När jag kommer hem så går jag in till mamma o hon berömde mig för att jag var ute o gick men jag bröt ihop o började gråta o sa att det var ju för fan bara 3 hus inte 30... Jag känner mig så värdelös som inte orkar något, mamma klappade om mig o sa att hon tyckte att jag var duktig, ja det kanske jag var men jag vill MER !!!

Idag har inte varit nån bra dag. Jag har så mycket värk i musklerna o lederna. Bröstryggen är värst, det kommer kramper mellan varven. Jag har fått ta extra medicin idag, det känns inte bra men jag måste. Det känns som det isar i skelettet sådär som det kan isa i tänderna, det gör skitont.

Hemsjukvården kom tidigare idag oxo,, det är så jobbigt när man vaknar så hastigt, jag får sån hjärtklappning. Jag vill kunna vakna "mjukt" =)

Har varit inne hos mamma nu, syrran o min svåger var där oxo .. Hon bjöd på en god räkmacka, det blev en till oss var i morgon oxo,, smaskens.

Jag hade ju en tid som jag skulle tillbaka för en ny operation o den var på skärtorsdagen. Dom skulle vidga min gallgång med en ballong o jag skulle sövas. Detta gjorde dom inne på röntgen med narkosläkare o allt som hörde till.

Jag har sån skräck när det gäller trånga utrymmen o när allt kommer emot mig.. Det är likadant med masken som jag fick andas i. Jag skulle först andas ut den luften jag hade i lungorna för att få in ny luft. Att andas in gick bättre än att andas ut, man kom bara till en liten utandning så tog det stopp o jag var tvungen att ta i o jag fick panik så jag började hyperventilera, tårarna rann på mig, hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mig, det var fruktansvärt. Jag får panik när jag inte kan andas ordentligt. Det tog en bra stund, ja det är inte bara jag som tyckte det för det tog en ganska lång stund innan dom släppte på sovmedlet, jag höll fortfarande på att hyperventilera, andas ytligt för det gick inte på nåt annat sätt. Jag somnade tillslut tack o lov, det var gräsligt, hemskt, fruktansvärt, jag får hjärtklappning bara jag tänker på det.

Jag låg på uppvaket några timmar sen fick jag komma upp till min avd KA, det är så skönt att ha dom där, den tryggheten. Jag var lite snurrig i skallen, ont i magen nu igen. Ja jag får ju helt enkelt börja om efter detta ingreppet, men jag har inget annat val.

Dom tog tempen på mig o jag hade feber så jag fick inte åka hem. Jag skulle vara feberfri i 24 timmar för att få komma hem, men jag fick i alla fall åka hem på söndag eftermiddag. Jag skulle vara tillbaka på tisdag kl 09... Jag var glad för min läkare var tillbaka så nu kunde jag få prata med honom o få reda på lite hur det hade gått. Han sa till mig att jag fick bli utskriven så jag blev jätteglad. Han sa att jag måste komma tillbaka om ca 4 veckor för att göra om samma ingrepp med ballongen för min gallgång var väldigt trång.... Det kändes som nån drog undan mattan på mig, jag var ju så glad för att vi hade kommit så här långt men det hade vi inte eftersom vi måste göra om det igen. Jag blev så ledsen o orolig igen.

Jag ser inget slut på det hela, kommer jag att få ha det här dränaget hela livet eftersom min gallgång är så trång ? Vad kan dom göra ?

Jag ska ringa till Cornelia på avd o prata lite med henne om detta,, även det att jag får sån panik med masken om dom kanske kan göra det på nåt annat sätt ?

Ni kanske tycker att jag är löjlig men jag kan inte rå för det, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Det är inte roligt längre. Jag går här hemma o mår dåligt, dels för jag har ont i magen, sen fibron, den är hemsk just nu o den här ångesten över att det aldrig tar slut. Jag är så rädd, jag vill inte vara rädd men jag är det ändå, det är inget jag kan styra över. Jag gråter när ingen hör mig eller ser mig. Jag vill inte oroa mamma, hon har ju oxo fått utså mycket nu när jag har varit så sjuk, hon har verkligen ställt upp på mig ♥

Tänk om dom kunde säga till mig att dom inte behöver gå in igen, att allt är bra o det kommer inte mer att hända nåt med gallan utan att den rinner som den ska. Jag orkar inte vara sjuk, jag är matt, skakig, trött, så fort jag gör nåt så kan jag knappt andas, jag är helt utmattad men det går över när jag får vila en stund, tack o lov.

Jag vill bara att det ska vara över nu, jag vill inte ha den här oron på mina axlar längre.

Ådran sprack så det svullnade upp på armen på mig, det gjorde så ont o jag var svullen i flera dagar. Detta var under dom 5 första veckorna, då var jag inte riktigt klar i huvudet.

Stenarna som dom plockade ur gallblåsan.

Snittet som dom öppnade på magen började vätska sig så dom fick ta bort många agraffer för att ha såren öppna, dom var ca 3 cm långa o ganska djupa, jag hade 3 såna öppna sår som dom la aquacel i för att vätskan skulle "dras" upp. Bilden går att förstora.

Det går att klicka upp bilden.

Här är mina 2 dränage. Den runda som lär längst ner gick ett rör in i buken på mig, det läckte galla ut i påsen för det ville inte rinna rätt,, ja som det skulle utan rann ut i buken så dom tömde den på minst 500 ml varje dag, om inte mer.

Jag fick ha det så här i 3 veckor, sen fick jag åka till Linköping för att sätta in det andra dränaget, det längst upp. Det går in i levern, ut i gallgången o sen till tarmen, det är ju så gallan ska rinna men det vill sig inte riktigt. Så det är den översta som dom opererade på skärtorsdagen oxo, dom vidgade gallgången, tog bort den gamla o satte in ett nytt dränage.

Det kommer hemsjukvården o spolar varje dag o sen måste dom lägga om det oxo ibland så det får jag hjälp med, o hemsjukvården är jättebra oxo så jag har haft tur med dom.

Innan rev jag sönder såret som precis hade läkt, det som mitt ena dränage satt i så jag fick plåstra om det själv nu. 

Detta börjar ta på mig nu, jag vill inte vara ledsen längre eller orolig. Jag önskar så att jag kunde styra över mina känslor men det kan jag inte. Jag kan inte bara säga till mig själv att ta mig i kragen, det funkar inte.

Jag får tänka positiva tankar även om det är svårt men jag måste ju på nåt sätt..

I morgon kommer syrran o min svåger på lite fika så det ska bli skoj att träffa dom.

Syrran har ringt till mig så gott som varje dag när jag har varit sjuk, tack för din omtanke älskade syster ♥

Jag har fortfarande inte orkat svara på era kommentarer, dom är ganska många, dom finns där o jag kommer att svara på dom snart, förlåt för att jag är så seg ♥

Dröm Vackra Drömmar, var rädda om er o varandra. Puss I Pannan ♥

I flera år har jag haft ont i magen vid/under revbenen, ut i högra sida o lite bak i ryggen. Jag har haft flera "krampanfall", ibland har det gått över på ca 20 min, ibland har jag fått kämpa i flera timmar.

Jag har sökt för detta o läkarna skyller på min fibromyalgi, en annan läkare sa att det var min andningsmuskel. Jo tack, jag har ju bara andats i 53 år så varför skulle den göra ont nu ?

Den 6;e februari kom krampanfallet tillbaka men jag fixade o donade, åkte till Ica o handlade men jag hade så satans ont. Orkade inte göra nån mat så jag värmde lite risgrynsgröt men klarade inte av att äta. Jag ringde in till mamma o hon sa att jag måste åka in så jag ringde 1177 o satt i telefonkö i 55 min ,, pratade en liten stund o sen kopplade hon mig till Närakuten så jag fick en tid.. Packade lite ifall jag skulle få stanna kvar. När jag kommer in dit så sitter teamet från Norrahammars VC så det kändes skönt att jag kände igen dom. Dom tog hand om mig ganska direkt om jag minns rätt. Men den läkaren sa att jag måste ner till Akuten. Jag kommer inte ihåg så mycket, vet inte om jag fick vänta ?

Men jag kommer ihåg att dom sa att dom trodde att det var gallan.. Dom tog prover o jag hade feber plus hög sänka. Jag blev inlagd o dom sa att jag skulle på ultraljud nästa dag. Där såg dom att min galla var kraftigt inflammerad, förstorad o att jag hade stenar.. 

Dom planerade operation på fredagen. Dom brukar göra titthål men det kunde dom inte göra för då hade det blivit en riskabel operation då den kunde brista så dom öppnade upp mig i ett ganska stort snitt. En sån operation tar i vanliga fall 1 till 1½ timme,, men min tog 3½ timme.. Det var en ganska jobbig operation. När dom tog bort gallblåsan såg dom att den var väldigt inflammerad, förstorad o hård. Gallgången var ganska kort så den var lite svår att fästa i tarmen. Så nu har jag ingen gallblåsa, det behöver man inte ha.. Gallan "utgår" från levern, det ser ut som grenar i levern av gallgångar men så har vi den större gallgången där gallan har gått till blåsan, men nu så kopplade dom gallgången direkt i tarmen på mig.

Dom satte även ett dränage i buken på mig, så jag hade som en påse på sidan.. Det läckte jättemycket galla så dom tömde över 500 ml varje dag så det var ju läckage nånstans.

Jag fick hög feber, över 40 grader plus blodförgiftning o en sänka på 561 o den ska ligga på under 5... Nu höll det på att sluta riktigt illa. Dom kämpade med mig o gav mig antiobiotika, alvedon för att få ner febern o morfin för att ta bort den fruktansvärda smärtan jag hade i magen.. Jag skrek när jag var tvungen att resa mig från sängen för att ta mig in till toan o sen tillbaka. Jag klarade inte av mig själv o det var så förnedrande att behöva be om hjälp men jag klarade inte att böja mig framåt eller bakåt. Jag fick hjälp med att duscha oxo..

Dom spolade dränaget varje dag o gör så fortfarande. Men i operationssåret så började det att vätska sig så dom fick plocka bort ganska många agraffer för att hålla såret öppet. 

En dag tog en läkare sitt lillfinger o körde det rätt in i såret på mig, jag höll på att ge honom en rak höger, jag vet inte varför han gjorde så. Såret var ju öppet o det behövde inte vara större. Dom la om det o tvättade det varje dag för det läckte så. Jag fick ett förband som funkade som en pump som "sög"  upp vätskan men det blev för mycket så dom tog tillbaka till dom vanliga igen. Jag är sydd i 3 lager, jag vet inte hur det där funkar men jag kommer ihåg att dom sa så.

Jag fick även inflammerad bukspottkörtel o en inflammerad magsäck, så det var allt på en gång. Ni kan inte ens gissa hur satans ont det gjorde i magen på mig. Jag kunde inte äta, jag mådde illa o gick ner 10 kg på 5 veckor. Det gör iofs inget för jag ska gå ner i vikt men det ska man inte göra när man är så sjuk, då måste man ha alla krafter..

Mina fötter blev hemska, men det var inte så konstigt för hela kroppen blev utslagen, så det var tur att jag var liggandes så jag slapp gå på fötterna, jag gick inte mer än jag var tvungen till. 

Det slutade inte läcka så dom sa att jag var tvungen att åka till Linköping för en operation. Jag blev så rädd, nu var det väl kört, nu skulle jag nog inte komma hem mer. Jag har hela tiden varit så otroligt rädd så jag har bett x antal gånger om att få styrka o hjälp..

Jag fick åka sjuktransport till Linköping o när jag kom dit så såg det ut som ett fängelse, det var belamrat med saker i korridoren o jag las i ett rum med 3 karlar o det kändes inte alls bra. Personalen var absolut inte som här hemma så jag längtade hem, låg o grät o var så orolig.

Dagen efter så var det dags för operation nr 2.. Dom satte in ytterligare ett dränage in i levern, gallgången o till tarmen. När jag låg på uppvaket så var dom inte alls trevliga, mamma ringde o frågade hur det var med mig o dom var inte trevliga mot henne heller. Usch så jag längtade hem till Ryhov.. Men det gick ganska fort för jag fick åka hem med ambulans dagen efter.. Det var så skönt att komma hem igen o till samma rum, där kände jag mig så trygg o personalen på Kirurgen A är underbara. Dom såg på mig hur jag mådde om jag hade ont eller om jag var rädd, dom fanns alltid där.

Jag tror att det är ett par veckor sen som jag fick ta bort mitt första dränage, det som var i buken. Jag trodde att det skulle göra jätteont men det kändes inget. Så nu har jag "bara" ett kvar..

Hemsjukvården kommer till mig varje dag o spolar slangen, ser över mina sår som har vätskat ,, innan hade jag 3 stora hål i magen men nu har jag bara 1 kvar o det läker jättefint. 

Igår kväll så lossnade bandaget så jag fick ringa efter dom extra, dom kommer alltid på morgonen men det hade lossnat så, så att jag kunde kommit åt det under natten när jag hade somnat. Dom kom hit väldigt fort så det var jättebra. Men dom hade aldrig lagt om nåt sånt här så dom frågade mig lite men jag ser ju inte hur dom gör när det är på sidan.. Dom gjorde sitt bästa men dom hade dragit åt så slangen sträckte.. Jag ville inte ringa o störa dom en gång till så jag fick sitta upp o sova inatt för jag hade så ont. Jag sov inte så mycket o när jag somnade rörde jag mig så det gjorde ont.

När dom kom i morse så sa jag detta o hon sa till mig väldigt bestämt att jag skulle ringt till dom igen för det kunde varit nåt annat som jag hade fått söka hjälp för. Men dom bytte det idag o nu känns det bättre,, det känns lite än för det har stramat åt så länge så det har väl blivit lite känsligt just i öppningen där slangen går in.

Jag har haft tur med bra personal både på Ryhov o inom Hemsjukvården. Jag är så tacksam för allt..

Jag är så tacksam för att mamma har ställt upp o suttit hos mig.. Ja jag var så sjuk så att det var nära att jag inte hade kunnat skriva detta inlägg. Min läkare på KA sa ett par gånger att det kunde slutat illa o när jag gick till VC sa min läkare där " det var nära"... 

Jag har varit så matt o skakig, jag har inte orkat något. Jag har fått vila/sova mig frisk.. Idag orkar jag mer för var dag men det är ändå jobbigt för kroppen..

Jag är så tacksam för allt, alla blommor som jag har fått. Allt stöd överallt. Mammas väninnor som frågar om hur jag mår. Mina vänner som har hört av sig här o där. Kort som jag har fått med posten. Mina syskonbarn skickade en sån underbar bukett med tulpaner o en söt liten nalle. En fb-vän skickade blomsterbud oxo med jättefina blommor. Besöken jag har fått o telefonsamtalen...

Tusen TACK för att ni finns, from the bottom of my heart,,, TACK ♥

Nu ska jag fixa lite med en väska, jag ska packa ner lite,, kanske för en övernattning på KA igen.. I morgon ska jag in för en liten operation.. Dom ska blåsa upp en ballong i gallgången, sen vet jag inte om jag ska behålla dränaget eller om dom plockar bort det. Dom kommer att spruta in kontrast för att se så att det rinner som det ska o inte läcker.. Jag ska först o ta lite prover kl 07, sen efter det ska jag direkt till avdelningen för inskrivning. Om allt går bra så kommer jag hem samma dag, så det siktar jag in mig på..

Men jag är så orolig o rädd att det ska hända något. Jag är rädd att dom ska se att det fortfarande läcker eller att jag ska få blodförgiftning igen. Ja så är det.

Jag har inte orkat skriva om detta innan, det har tagit tid att ta det till mig, jag har varit väldigt ledsen o rädd, men det blir bättre o bättre.

TACK för att ni finns ♥