Tidigare gick jag ner till Ica för att posta ett kort till Liam. Ja, jag vet att de är lite väl sent, men jag hade tagit fel på dagarna.. Hur som helst så får han de i morgon o sen får han paket på söndag när vi ska dit.

De va kallt ute o jag hade ganska ont i kroppen, men jag ville gå ner för de är egentligen inte långt. Jag tog de lite lugnt i början o sen ökade jag på lite mer vartefter. Jag kom till Ica o sen gick jag hemåt igen. De tog ca 20 min att gå från mitt ,, till Ica o till vägen där man kör upp till Berget o de tyckte jag va helt ok... Men de va där som de började göra ännu mer ont i kroppen.. Dels för att de va så kallt o de bet sig in i lederna o musklerna men jag ville så gärna gå nu när jag äntligen hade tagit mig ut.. Jag saktade ner farten lite, men de hjälpte inte så mycket så jag ökade takten igen så gott jag kunde..

Rätt som de är känner jag hur tårarna rinner o jag ser mig omkring så att ingen annan ska se mig. Jag försöker torka dom men dom fortsätter att rinna o jag har så ont o känner mig så värdelös.......

Ja,, ni läste rätt.. Värdelös,,, jag kan inte göra nåt rätt. Jag vill så gärna men de är precis som att de är någon som motarbetar mig hela jävla tiden.  

Tårarna fortsatte att trilla på kinderna. Jag kan inte längre titta rätt fram när jag är ute o går utan slår ner blicken i gatan för att ingen ska se mig. Visst låter de dumt ?!. Men så känns de,, om jag inte tittar upp o ser andra så känns de som att andra inte heller kan se mig om jag slår ner min blick... Jag vet att de inte är så, men de tröstar mig lite för stunden i alla fall. 

De är inga positiva tankar jag har när jag mår så här, jag blir besviken o arg på mig själv för att jag inte klarar av den enklaste sak i världen... Ja, människorna runt omkring mig tycker nu att sen jag har fått min magsäcksoperation så är de plättlätt för mig att gå ner i vikt o hålla den så jag ska inte gnälla utan vara tacksam.. Men de stämmer inte. Varje dag får jag kämpa med vad jag ska äta,, eller rättare sagt vad jag Inte ska äta för att jag går upp i vikt direkt. De är så orättvist, o jobbigt men de är så de är..

För varje steg jag tar så gör de ont, de kändes som jag hade betongskor på mig allt va så tungt.. Benen vill inte som jag vill o ryggen värker så de tar emot.. Det spelar ingen roll om jag blir svettig när jag är ute o går även om de är kallt så fryser som bara den inne i kroppen.. Mina händer har inte tinat upp än o knänen värker som f-n.. Men jag ska strax hoppa in i duschen.. 

Jag tänkte ta av vid skolan o gå direkt hem, men jag blev sur på mig själv o fortsatte mina steg mot Änganäs o hästarna.. Jag älskar att gå där, de är så rofyllt.. Att klappa hästarna är som medicin för själen.. Jag torkade tårarna o stegade vidare. 

När jag kommer till Änganäs så ser jag en häst som är utanför hagen så jag "rycker" upp mig så att ingen ska se att jag har varit lessen.. Går fram o frågar om jag får klappa hästen,, o de får jag. Den är så fin, så underbar , rejäl o ja,, bara så fin.

Tjejen som äger hästen undrar om jag inte har min lilla hund med mig, men jag sa att han får stanna hemma för han orkar inte så mycket. Jag känner igen henne så väl o jag frågar tills slut vem hon är.. Vi pratade en stund o jag frågar om jag inte kan få följa med o rida någon gång ?  Jaaaa de skulle jag få göra. Jag försökte skämta till de o sa nåt om vikten o att hästen kanske skulle bli svankryggig om jag satte mig på den, men de skulle inte vara nån fara =)

Jag gav henne mitt visitkort, jag hoppas verkligen att hon ringer. De skulle vara så roligt.. De va två hundar där oxo som va så mysiga så jag klappade dom. Lite längre bort ser jag en liten valp komma lullandes mot mig så jag lyfter upp den o bär den till sin matte som kommer efter. Den va bara 10 veckor o så gosig.. När jag hade gått några steg till så möter jag på Eva o hennes 2 döttrar, jag tycker att de är så mysigt när dom är ute tillsammans. Jag önskar att jag hade de så oxo.. Ja ja.. 

Jag är glad att jag fortsatte min runda, att jag träffade på dessa människor för de va dom som gjorde min runda till de bättre.. Tänk vad lite kan göra mycket.... Dom pratstunderna gjorde verkligen susen.. Tack för att de finns trevliga människor. 

Nu ska jag hoppa in i duschen o försöka tina upp.. Ha en mysig kväll allesammans. Va rädda om er o varandra..

Puss I Pannan ♥

 

Kaisa

24 september 2012 22:02

HJÄRTA hjärta!

http://andestyrka.blogspot.com

Anneli Gustavsson

24 september 2012 22:03

Gulle dig ♥♥♥ kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Häromdagen när jag satt vid köksbordet och drack mitt morgonkaffe började jag tänka på hur mycket vi egentligen slänger. Det hela började när jag skulle rensa mitt förråd och hittade gamla saker som jag inte använder längre. En trasig lampa, en g...

    Dessa citronkakor blir som "drömmar" ,, ja kanske inte lika spröda men nästan =) Dom är i alla fall så goda,, farligt goda.     RECEPT; Över o under ugn. 175*  9-11 min i mitten. 18 - 20 gram.   120 g smör/margarin Rumsvarmt 2½...

      Över & under ugn, i mitten på 175* 19 - 21 g ca15-20 min. 15-19 g ca 10 min.   200 g Rumsvarmt/mjukt smör/margarin 4,5 dl mjöl 1 dl socker 1 tsk bakpulver 3 tsk vaniljsocker Hallonsylt     1. Blanda dom torra ingredie...

      Det är 6 år sen vården förstörde min mage på operationen.Jag fick ju åka in akut pga min gallblåsa. Jag hade gått i ca 4 år med smärtor o kramper på hö sida. Operationen blev allvarlig, så dom kunde inte göra med titthål. Andra läkare ti...

      För 9 år sen fick du somna in o bli en fin Ängel.Det var många tuffa år av saknad,, som fortfarande är en stor saknad men inte lika hemsk.     Jag hann inte säga hejdå till dig för det kom som en chock. Vi fick åka in till veterinä...