De är konstigt,, sen operationen så är de precis som att jag har accepterat mig själv för den jag verkligen är. Jag kan inte påminna mig att jag nånsin har accepterat mig själv ?

Jag har dragit mig undan allt o alla. Har inte velat synas eller höras, trots att man har hörts ibland ändå =)

Jag har aldrig längtar ut på vare sig promenader eller på något annat.  Att åka o handla på Ica har varit så jobbigt trots att jag jämt är där o handlar o dom är helt underbara.. Nä jag har inte velat för jag har skämts så fruktansvärt mycket för den jag hade blivit. 

Jag visste ju att jag hade fet-vikt MEN eftersom jag inte har haft någon kropp så har jag aldrig sett de på det sättet,, visst låter det konstigt ?

Jag har inte haft några helfigurs speglar, jag hatar speglar. Min enda spegel har varit badrumsspegeln o den ser man bara ner till axlarna (ungefär).

Visst har jag varit o handlat kläder några gånger på 10 år, då har jag ju sett mig själv o fått världens chock. 

Nu undrar ni säkert varför jag fick en chock när de är JAG som går med fet-vikten ? De borde jag ju känna ? Jag borde se den ?

Även att vissa har talat om mig för mig att " Nu har du blivit stor " så har jag sagt att " Men jag har inte gått upp nåt mer, fan tjatar du för ".........

Så har de varit år efter år, vikt PÅ vikt... 

Jag vet att jag tjatar om detta med min gastric byppass operation MEN om ni bara visste hur glad jag är för att jag fick den här chansen att göra den även OM den kunde kostat mig mitt liv.. 

Jag har gjort en deal med mig själv.. Jag har accepterat att jag oxo ska vara med på bild o inte bara alla andra. 

De är faktiskt lite "terapi" att bli fotad eller ja som jag gör fotar mig själv. De är först när jag ser på mina bilder att jag har gått ner i vikt. 

Jag Har gått NER i vikt.... Men varför måste jag se de på bilderna ? Ja, jag har levt så många år med sjuklig-fetma så jag är van att vara stor .. Då trots att jag ändå inte såg mig själv som fet.. 

Ja ni ser ju, de hänger inte hop. Jag får inte ihop de. 

När jag ser på mina foton så blir jag så glad, både för att jag ser att jag har minskat i vikt + att jag Vågar lägga ut foton på mig själv.. De är helt otroligt. Jag har bråkat med folk när dom har tagit kort på mig, tvingat dom att plocka bort fotot. Men själv har jag velat fota alla för dom är så fina.

Jag kan ta min vardag på ett mycket bättre sätt nu än jag kunde innan med all fet-vikt. Allt är så mycket positivare nu.. Allt är så mycket lättare o roligare. Nu vill jag göra saker, promenera, åka iväg o handla, jag har tom köpt kläder men det tog mig 40 kg Innan jag köpte nytt. 

Jag vill helt enkelt ut o ha roligt, leva mitt liv. Men de är jobbigt så jag tar de i små doser =)

Allt detta har jag accepterat när de gäller mig själv.

Men sen finns de en sak som jag har märkt av att jag har blivit grinigare med,, jag har lite svårare att acceptera min värk, mina bakslag. Men det är väl för att nu har jag fått känna på hur de känns att må bra.. Ja, då menar jag att må bra MED ständig värk. Den är en del av mitt liv så den blir jag inte av med ,, om dom inte hittar nåt botmedel.

Under mitt vuxna liv har jag inte fått må bra pga min värk o sen har de gått utför hela tiden med vikten. 

De är ju hemskt att säga att jag inte har mått bra, men de har jag inte. Visst har jag varit glad o lycklig för andra o mått bra när andra har mått bra, men inte för min egna skull. 

Det sista va det så fruktansvärt jobbigt så jag ville inte, jag orkade inte. Hur jag än kämpade så kom jag ingenstans. De va en ond cirkel som inte ville brytas hur jag än kämpade. 

Till slut så fanns de bara en utväg kvar,,, den allra sista utvägen.. Operation, en gastric bypass.. 

Nu vet jag att många av ER tycker att det en sånt som bara latmaskar gör,, väljer en operation men så enkelt är de inte. De ska till mycket innan o OM du får en, de finns inga garantier på att man är lämplig. Så när jag fick veta att jag va lämplig så blev jag överlycklig ,, men rädd.

Så allt detta har förändrat mitt liv till ett underbart liv. Jag får inget gratis utan jag får kämpa, men nu vet jag ju att de funkar så nu får de ta den tid det tar.

NU vet jag oxo hur det är att få må bra,, så de kanske inte är så konstigt att jag har svårt att acceptera min värk nu =)

Det gör inget. Jag har Ett Liv. Mitt Liv. Mitt Nya Liv o de ska jag Aldrig mer ge bort på något sätt. 

Puss I Pannan  ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Häromdagen när jag satt vid köksbordet och drack mitt morgonkaffe började jag tänka på hur mycket vi egentligen slänger. Det hela började när jag skulle rensa mitt förråd och hittade gamla saker som jag inte använder längre. En trasig lampa, en g...

    Dessa citronkakor blir som "drömmar" ,, ja kanske inte lika spröda men nästan =) Dom är i alla fall så goda,, farligt goda.     RECEPT; Över o under ugn. 175*  9-11 min i mitten. 18 - 20 gram.   120 g smör/margarin Rumsvarmt 2½...

      Över & under ugn, i mitten på 175* 19 - 21 g ca15-20 min. 15-19 g ca 10 min.   200 g Rumsvarmt/mjukt smör/margarin 4,5 dl mjöl 1 dl socker 1 tsk bakpulver 3 tsk vaniljsocker Hallonsylt     1. Blanda dom torra ingredie...

      Det är 6 år sen vården förstörde min mage på operationen.Jag fick ju åka in akut pga min gallblåsa. Jag hade gått i ca 4 år med smärtor o kramper på hö sida. Operationen blev allvarlig, så dom kunde inte göra med titthål. Andra läkare ti...

      För 9 år sen fick du somna in o bli en fin Ängel.Det var många tuffa år av saknad,, som fortfarande är en stor saknad men inte lika hemsk.     Jag hann inte säga hejdå till dig för det kom som en chock. Vi fick åka in till veterinä...