Mitt Nya Liv

Senaste inläggen

Av Anneli Gustavsson - 29 oktober 2017 19:15


Satt o tittade lite på min andra blogg som jag har ,, som jag har gjort lite bakgrunder till. Jag har ju även gjort ganska många bakgrunder till en hemsida som heter Vilda Webben, det är lite roligt att dom använder dom..


Nu hade jag inte gjort några på många år så jag fixade till några.. Om ni vill se dom finns dom HÄR . Hade tänk göra lite mer men jag kan inte sitta vid datorn nu,, det  blåser i hela kroppen nu, värk värk..


Idag har det inte blivit nån promenad för det har blåst ganska rejält ... Har haft det jobbigt med värken + att jag har sovit så dåligt i flera nätter nu.. 

 

Jag brukar sova dåligt men jag brukar även somna om ganska snabbt när jag lägger mig o det har jag inte gjort nu, så det känns både i kroppen o huvudet. Det skulle vara skönt att få vakna utvilad nån gång. 

 

Hoppas att ni har haft en bra helg.. Puss I Pannan     

 

 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - 28 oktober 2017 18:02


 


Solen sken men det var ganska blåsigt, men rätt skönt ändå.
Jag får bara mer o mer ont, jag tycker att det borde bli bättre o bättre när jag försöker hålla mig igång.
Höll ett ganska bra tempo ändå, så det var helt ok.


Fryser inombords så nu försöker jag tina upp med lite kaffe =)

23685 steg

 

ANNONS
Av Anneli Gustavsson - 27 oktober 2017 17:30



   

Klicka upp bilderna så ser ni vad det står.


Det är mycket snack o liten verkstad när det gäller fibromyalgi. Jag har suttit o läst lite på min blogg nu o fastnade vid det jag skrev en gång för många år sen.

Jag började faktiskt gråta för jag kom ihåg hur det var även då med alla som pratade bakom ryggen på en o sa att jag inte ville jobba utan ville vara hemma o dra. 

 

Man ser ju kanske inte på personen i fråga hurdan värk man har. Man kanske ser att en person mår dåligt, javisst men på en skala från 1-10 finns inte en chans att man kan avgöra.

 

Idag har många fibromyalgi o många säger som jag gjorde då jag fick min diagnos,, tack o lov att jag har det på papper.. MEN, det är verkligen inte en dans på rosor att ha fibro.. 

 

Vi vet ju att det är kronisk värk man får o det får man dras med dygnet runt. Det finns dom som har det lindrigare än vad jag har o som kan jobba. Det har jag inte kunnat göra sen 93 o ni ska bara veta hur mycket jag vill kunna gå till ett jobb för att tjäna mina egna pengar. Att kunna bestämma att jag kanske vill jobba lite extra för att få lite mer pengar som så många andra gör,, men det kan jag inte. 

 

Jag får istället gå o vänta på att forskarna ska komma på nåt botemedel så att jag kan få en "normal" vardag..

 

Nu är det så att det inte "bara" är smärtan man får med den här diagnosen utan så mycket annat. Sömnlösa nätter, minnet funkar inte, du hittar inte orden, det känns som du  har salva i ögonen o ser dimmigt, kramper, problem med magen, ångest, orkeslös, ja listan kan göras lång. 

 

Bryter du benet så går du gipsad i ca 6 veckor o sen är det förmodligen bra igen, men så är det inte med fibro, utan det får du dras med.. Jag tror inte att det är någon som har blivit frisk utan nån läkare sa att hos vissa har symptomen försvunnit men dom har ändå diagnosen. Ja jag såg detta på tv;n nån dag men kommer som sagt va inte ihåg vad dom sa riktigt, jag tror det var på efter 10 med Malou..

 

Jag har fortfarande väldiga problem om jag vill göra nåt. Jag vet att jag får betala med min värk så fort jag hittar på något. Tex, om jag går mina promenader så har jag så ont både under tiden jag går men även efteråt.. Det har hänt många gånger att tårarna kommer när jag är ute o går. Det är ofta som jag gråter mig till sömns pga min hemska värk.

 

Jag har svårt att klä mig, stå vid diskbänken en längre stund, städa, bära hem matkassar, busa med mina små barnbarn (men det gör jag ändå, det går inte att låta bli) ja det är så mycket, listan kan göras lång. Nu när jag var i Fuengirola så höll vi igång jättemycket o jag blev så dålig när jag kom hem o slappnade av, men det var det värt, jag skulle göra om det igen även att jag vet hur jag kommer att må. 

 

Man får helt enkelt välja sina "strider",, o det gör jag. Men det är inte lätt när man har en kropp som inte vill lyda o göra som jag vill.

 

Jag har känt sista tiden att det har blivit lite värre, jag vet inte om det har att göra med mina promenader/träning eller om det bara har blivit så ändå.. Mina ben är stumma o tunga, får inte med mig dom som innan, har svårt att gå i trappor, jag är rädd för att ramla det har jag gjort flera gånger. Mina armar domnar bort, dom är oxo orkeslösa o det känns som kroppen inte alls hänger med längre. 

 

Jag ska beställa en tid till min läkare o ta upp detta, måste skriva upp lite vad jag vill ta upp.

 

Kom ihåg att om ni är med någon som är sjuk på något sätt, döm dom inte. Ta reda på hur det ligger till, hur dom/vi mår. 

 

Ingen kan förstå det dom inte själva är i närheten av, men man kan försöka sätta sig in i det den sjuke/a säger o förklarar.

 

Var ett stöd, ge en mjuk kram ett tröstande ord. Visa att du finns där ♥



Jag kommer inte ihåg den dagen jag var fri från värk.
Jag kommer inte ihåg den morgonen jag fick vakna utsövd, och utan värk.
Eller den kvällen jag kunde lägga mig och sova utan värk, sova för att
sova hela natten.
 
Vad jag kommer ihåg är att i början av min värk så blev man ”kastad” hit och dit för undersökningar. Jag hade turen som fick en  sjukgymnast vid namn Mikael. Han var underbar, trygg och lugn.(det gjorde ju inte alls ont att han var lång och väldigt snygg) Det kändes lite läskigt för det var precis som att han såg rak genom mig. Det var som att han öppnade en dörr och där fanns allt.
Jag hade aldrig sagt till någon att jag gick och va rädd att det kunde vara cancer jag kanske hade ?!.
 
Vad skulle jag tro ??
 
Vid ett besök hos honom sa han till mig en dag.
- Anneli, du behöver inte vara orolig, det är inte cancer du har. Jag började gråta. Jag grät av lättnad.
Han sa att han förstod att jag gick och funderade i dom tankarna.
Mikael förklarade för mig att han trodde att det var Fibromyalgi jag hade, men att läkarna inte ville sätta det på papper.
 
Av hans förklaring så var det en stor lättnad.
Vad jag inte visste va att det skulle bli så jävligt som det är i dag.
Lite värk, ja det va det jag trodde.
När jag hade läst lite om det, så insåg jag att det var inget man sa, Fibromyalgi är bara inbillning. Det är en kärringsjuka.
Jag inbillnings och kärringsjuk ??
Skulle inte tro de.
 
Nu i dag vet jag bättre. Vi är många som har Fibro, vissa mår ganska bra, så dom klarar av vardagen och kan jobba. Andra har fått sjukbidrag/pension.
Jag tillhör den sista kategorin.
 
Detta var inte vad jag hade planerat med mitt liv. Att jag skulle ha pension vid min ålder (född – 66 ).
Det var också något jag skämdes för att säga till andra. Men det är ju så min vardag är.
Jag har sjukpension. Det var inte svårt att säga.
Det finns så mycket annat som är svårt, svårare.
 
Omgivningen.
 
Hur ska man få omgivningen att förstå ?
Ens nära och kära. Hur kan dom förstå att jag mår apa ?
Hur ska man kunna förklara för sin son/sina barn att man inte orkar, man har ont, man måste lägga sig, man måste äta en massa tabletter för att få lindrig om bara för ett par timmar.
 
Hur ?
 
Många gånger jag har frågat mig själv om min son har ”tagit skada” av att se mig sjuk ?
Vad tänker han innerst inne ?
Någonstans måste det ju finnas ett hat, kanske inte riktat till mig utan till situationen och min sjukdom.
När han var liten så gjort jag allt med honom. Hans fritid var också min. Fotboll, Hockey, köra hit och dit.
 
 I dag orkar jag knappt med mig själv. Hur ska andra orka med mig då ?
Om jag vill göra något roligt, så får jag betala det sen. Man får prioritera vad man tycker är värt att betalas.
 
Förr älskade jag att bugga, jag buggade så fort jag kom åt.
I dag skulle jag kunna bugga men jag skulle gråta mig igenom en låt. Sen skulle jag få betala säkerligen i två veckor.
 
Är det värt det ?
Ja det kan det vara.
 
Jag tycker att man får betala ett högt pris för allt man ska göra. Och det är inte lätt.
Det blir att man drar sig undan, man orkar helt enkelt inte. Till slut så finns inte viljan kvar.
Eller så kanske jag inte ska säga, viljan finns men,,,,,
Bestämmer du att du ska träffa din allra bästa vän, så slår det aldrig fel.
Men längtar å planerar, vad händer ?
Joo, man blir liggandes.
Ska min älskade son komma hem, så blir man liggandes.
Fan vilket liv.
 
Tänk om jag bara hade haft värken. Och inte allt man för på köpet.
Tänk om jag kunde få ha normal värk, kunna somna på kvällen (många gånger gråter man sig till sömns), sova utan att vakna 10 ggr/natt, vakna utvilad. Men framför allt, att kunna komma ur sängen utan att behöva få tårar i ögonen av smärta.
Få på sig kläderna utan problem.
 
Jag glömmer aldrig en gång när min mamma berättade för mig att hon hade kommit in till mig, min lägenhet, vi bor grannar. Hon hörde och såg mig liggandes i sängen å gråta av smärta. Jag hörde inte henne.
Hon visste inte vad hon skulle göra, hon gick in till sig å var lessen på sitt håll. Detta berättade hon efter en lång tid. Hon ville inte att jag skulle veta att hon sett mig så lessen.
Hur hemskt är inte det att se sitt barn vara sån ? *lessen*
 
Jag vet inte om jag kan sätta mig in i det, men jag försöker så gott jag kan. Och jag lovar att det är inte alltid lätt.
Det är inte lätt för dom som inte har värk att kunna förstå. Man kan inte heller begära att någon ska förstå hur man har det.
Vad man kan begära är att andra kan försöka förstå, det är stor skillnad.
Om andra kunde försöka lyssna , kanske se,, inte titta utan se hur den andra mår.
Man kan tyda mycket mer än man tror.
 
Och man kan vara ett stort stöd åt varandra utan att behöva anstränga sig.
Men som sagt, det är inte lätt.
 
Jag förstår själv inte vad Fibron gör, vad den ställer till med.
Något har tagit över min kropp. Jag vet inte om jag klarar att ta tillbaka den.
Inte som det är i dag i alla fall. Jag har inga krafter att slåss.
Hur ska man kunna hitta krafter till att slåss när man knappt har krafter till att sova när man är trött och har ont ?
 
Varför finns det ingen bot ?
 
Lindring, vad är det ?
 
Smärta, är något som äter upp en inne ifrån, som man inte kan slå bort.
Fibromyalgi är Jävulen själv.
 
Misstankarna mot sjukdomen som ibland kan få en att känna sig som en hypokondriker.
 
Ångest som smyger sig på.
 
Rädslan att det ska vara så här för alltid.
 
Många verkar tro att man har valt själv att leva sitt liv på detta sättet.
Men tro mig,,, dom vet inte vad dom pratar om.
Det är ingen dröm att gå hemma och vara sjuk. Vi har inte någon semester.
Det är skrämmande, fruktansvärt skrämmande.
 
Tack och lov att det finns andra människor som är i samma situation som jag är. Det finns människor som förstår hur man mår.
Det finns alltid någon att gråta ut hos.
 
Jag vill också säga att man ska försöka att inte döma andra, utan tänk efter först.
Du kanske mår precis som jag gör. Utan att någon annan vet om det.
Det är viktigt att säga hur man mår. Låta andra få veta.
Hur ska dom annars kunna sätta sig in i vad som händer i ens liv.
Det går inte.
Stöt inte bort familjen, vänner.
Är du rädd för det okända, så fråga istället för att undra eller dra dig undan.
Det gäller även mig själv.
 
Anneli 2005–07-25




Hur kommer det sig att man får berätta om 



Till oss som har fibromyalgi 

det röda som jag har fyllt i är det jag känner av, det har kommit till några mer men dom har jag inte fyllt i.

 

Fibromyalgi

 

Fibromyalgi symptom Här har jag fler som jag inte har rödmarkerat.

 

Du som är anhörig Mycket viktigt

 


Det finns nog lite mer under fibromyalgi, jag tog bara nåt nu o la ut.

 

 




 

Av Anneli Gustavsson - 26 oktober 2017 20:27



 




Mössa, vantar, halsduk, raggsockor och långkalsonger.

Ja, framöver kan det vara läge att bunkra upp med både det ena och det andra – för om vi ska tro en färsk studie har vi riktiga vargavintrar att vänta oss de närmaste åren.

 

Det är i Bulletin of the American Meteorological Society som studien alldeldes nyligen har publicerats. Där konstaterar forskare att norra Europa och Ryssland kan komma att drabbas av extremt kalla vintrar framöver.

Vad beror då detta på? Jo, i takt med uppvärmningen av Arktis så driver stora isberg iväg. Detta kan enligt studien försvaga polarvirveln – varpå kalla luftmassor bryter sig ut från den arktiska regionen, rör sig längre och längre bort och når norra Europa, Nordasien och Nordamerika.

Paradoxalt nog kan den globala uppvärmningen, enligt studien, alltså ge sträng kyla framöver!


Och effekten har redan börjat synas. Iltalehti skriver att vintern 2012 var den kallaste i Ryssland på över 70 år, medan Nordamerika slog köldrekord vintern 2014 och Skandinavien vintern 2016.

– Den här studien ger en hel del bevis för att den kyliga utvecklingen över Eurasien åtminstone delvis påverkades av den försvagade polarvirveln, säger forskaren Marlene Kretschmer till The Washington Post.

Klimatet och effekterna av uppvärmningen är ett flitigt debatterat ämne. Vad som händer i framtiden återstår att se – men om vi ska tro den här studien är det med andra ord läge att göra sig redo med långkalsongerna!

 




 


Den här bilden gjorde jag för många år sen o jag har sett så många använda den, det är lite roligt.

 

 

Av Anneli Gustavsson - 24 oktober 2017 20:28



Igår var det ett program med Christine Meltzer på 5;an - Meltzer och döden.


Jag tänkte inte titta på det först för jag är så rädd för döden men sen tänkte jag att det kanske kunde hjälpa mig lite,, om jag får se hennes program.

 

Sagt o gjort, jag tittaade o det var hemskt, programmet var jättebra, hon är en underbar människa men jag är så rädd för döden.. Man fick följa henne när hon pratade med olika människor o det var intressant. Om ni inte såg programmet så gör de..


En ska frysas in när han har dött o jag förstår inte vitsen med det ? Jag kanske inte har fattat det riktigt. Men jag tänker som så att om man dör av sjukdom så är man ju fortfarande sjuk när man blir "väckt" från dom döda.. Eller ?  Eller om man dör av ålderdom,, du är ju precis lika gammal när du blir "väckt" o borde dö en gång till ? Eller ?


Jag får inte ihop det ? Förstår ni detta ?

 

När hon besökte obducenten så fick hon se där dom ligger när dom obduceras, hon fick även se kylrummen där dom ligger för sista vilan innan dom hamnar i graven..

När hon fick se den lilla kylboxen där dom låg började jag gråta, det är så fruktansvärt hemskt att ligga där ensam i ett kylrum. Jag VET att den som är död inte har en aning om det just då, men man har nån gång i livet tänkt att - Där ska jag ligga en dag alldeles ensam o inte få träffa min familj igen. Det är fruktansvärt !!!

 

Jag känner av mycket som händer omkring mig, jag kan känna av dofter, höra saker i lgh, se saker/personer så jag tror på ett liv efter döden,, jo jag gör nog de. Jag vill i alla fall göra det. Det måste ju vara så eftersom jag känner av saker som händer mig här.

 

Det enda som jag inte har känt av på ett bra tag är Teddy. När han dog så kände jag av honom jämt. Han låg jämte mig, jag hörde honom o det kändes så skönt.

 

Jag vet när pappa dog så hade jag såna hemska mardrömmar om honom i många många år så jag vågade knappt sova ... Dom var hemska o det gick alltid ut på samma sak men det var lite olika i drömmarna. En natt så kom han till mig o sa att jag inte skulle drömma så om honom nåt mer o det har jag inte gjort. I den sista drömmen sa han att jag hade förstått att han var död o inte längre fanns jämte mig. Det var precis som att han släppte taget om mig på det sättet.. Jag är så glad att jag inte har dom mardrömmarna längre. 

 

Vad tror ni ? Tror ni på ett liv efter döden ?

Det kan ju inte bara ta slut så !

 

Så fort jag hör nån säga - Det har hänt nåt så lyssnar jag inte mycket mer utan tror genast att någon har dött så jag väntar bara på att få höra vem det är ... 

 

Varför får ett liv när man inte får behålla det ?




 

Den här bilden gjorde jag för många år sen o jag har sett så många använda den, det är lite roligt.



Av Anneli Gustavsson - 24 oktober 2017 17:48


Man får ju upp minnen på fb varje dag o i dag fick jag bla upp en film med djur som blir på sniskan.. 


Hoppas att ni kan se klippet HÄR .

 

 

Av Anneli Gustavsson - 24 oktober 2017 16:15


Jag var ju i Fuengirola för ett tag sen, jag solade o hade det så gott, ja jag ville inte åka hem.. Men efter ett par dagar när jag hade kommit hem blev jag så torr i huden. Jag smörjer o smörjer men jag flagar mer o mer, jag vet inte hur jag ska göra ? Jo jag använder scrub oxo när jag duschar men det blir inte bättre.. Men jag behöver nån bra smörja så jag slipper vara så torr om benen. 


Jag tittade runt lite på en hemsida innan o hittade Babyface,, det finns hur mycket som helst där, ni måste bara gå in o kika på den.

 

Det finns bla en sida med brun utan sol ( tan in a bottle ),, jag älskar ju sånt men har inte använt det på ganska länge.. Du har peeling, face lotion, olika serum, hand cream, till håret, ja de finns hur mycket som helst.. 

 

När jag var i Fuengirola så hittade jag några härliga läppglans, så nu har jag snöat in på det. Jag använder ju annars väldigt många läppbalsam ,, det går några / år.. Men nu ser jag att dom har både lipgloss/läppstift.

 

 

Man kan ju faktiskt passa på att önska sig något i julklapp ,,, ja det var väl ett bra tips .. Frågan är bara vad jag själv ska önska mig =)

 

 

Av Anneli Gustavsson - 23 oktober 2017 18:18


 


Tog på mig tåtutorna, laddade vattenflaskan, headsetet o en tjock jacka.. Har ont i hela kroppen, inifrån o ut.. Det var så tungt att gå , dels för att värken jobbade inifrån o utåt.. Jag är stum i hela kroppen nu. Hur mycket jag än försökte öka takten så gick det inte, det kändes som att nån drog mig bakåt. Det var ingen skön promenad men det är så skönt nu när jag är hemma o att jag inte gav upp =(

 

 

TRANSLATE

Presentation


Mitt Nya Liv


Denna Blogg Är Kryddad
Med Kärlek

Och Galenskap


Annelis insamling till Barncancerfonden

SNÄLLA hjälp mig att samla in pengar till Barncancerfonden.

Klicka på bilden.  

    

RSS

Följ Mig På FB

FÖLJ MIG PÅ YOUPIC

Kommentera gärna mina

foton på Youpic

 

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

Instagram

GÅ MED I BESÖKSTOPPEN HÄR.

SMSAKÄMPA 1976 till 72900 SÅ SKÄNKER NI 50 kr

COPYRIGHT BY ME !

       

UNICEF

❤❤❤

MIN KAMERA

Nu är det den här skönheten som ska få göra sitt.

Hoppas att vi kommer överrens.

       

Besöksstatistik

Besöks Statistik

Dagens citat

MITT NYA LIV


Så här färgrann var min mage efter min GBP

 

Jag tappade mer än hälften av håret. Jag var livrädd att bli flintis. Men det kom tillbaka. Detta är en stor hårtuss från 2 dagars borstande.

 

 

Nu har jag fått en massa krullor, tidigare hade jag rakt hår. 

Jag har gått ner 48 kg & över 1 meter. 

Men jag kämpar fortfarande väldigt hårt med att gå ner resten av min vikt. Helst 15 kg till. 

IN THE ARMS OF AN ANGEL

Don't Say Goodbye

Fråga mig

28 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Mitt Nya Liv med Blogkeen
Följ Mitt Nya Liv med Bloglovin'

Sök i bloggen

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16 17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Spåra IP-Adresser

Arkiv

WEBDESIGN

Free counters!

Roliga Fotosidor

BLOGGAR JAG FÖLJER

GBP LÄNKAR

Länkar

Besökare


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se