Det är inte lätt att vara sjukskriven eller ha sjukpension. Tänk vad livet skulle vara lättare om jag fick gå till jobbet som alla andra. Klaga lite på att det är tråkigt, jobbiga arbetskompisar för att sen skynda mig hem o laga lite mat. Ta en dusch, sätta mig i soffan tills det är dags att ställa klockan o lägga sig för att sen göra om allt nästa dag.

I dag är mina mediciner min klocka o min vardag. Jag vaknar helt stel o nästan värker sönder. Men, jag kommer ur sängen o kan ta mina mediciner. Fixa till mig för att sen gå ut med Neo. Ge Neo mat o sen är det dags för min frukost. 

Vänta på att värktabletterna ska börja värka så att jag kan få slappna av lite. 

Sätter mig skönt i soffan. Har ont i huvudet, ja det har jag nästan varje dag. Det blir ofta en treo oxo, om jag har tur försvinner skallevärken. 

Börjar känna av värken mer nu.. Usch,, det är nästan 2 timmar kvar tills klockan blir medicin. 

Myser lite med Neo, eller så leker vi lite. Kanske plockar lite eller om jag försöker laga lite mat.

Ja äntligen är det dags för lite värktabletter o Neos middag,, klockan är nu 15. Sen sätter vi oss i soffan o kanske slumrar en stund. Känner efter ett tag att medicinen gör lite nytta.. Tack o lov för mina mediciner.

Men,, det håller tyvärr inte så länge.. Kanske 3 timmar sen blir det värre igen. Jag har kramper i mina lår. Jag har svårt att sitta rätt upp o ner på en stol. När jag ska resa mig kommer jag knappt upp så ont gör det i låren av kramperna. 

Jag vet ibland inte om jag ska sitta ? Stå ? Krypa ? Ligga ? Eller gå ? Nä, krypa kan jag inte, det räcker med att jag har ramlat då kommer jag knappt upp igen. Eller om Neo har skickat en boll under min säng,, jisses vad jag får kämpa för att få ut den. Jo då man kan se det lite roliga i det oxo, men det gör satans ont.

Hur som helst på den tiden när jag "bara" var sjukskriven var man tvungen att göra som försäkringskassan sa annars hotade dom med att man inte fick några pengar.. Ja dom fick man ofta vänta på för dom kom nästan aldrig som dom skulle. 

I alla fall,, så var jag på badhotellet i Tranås, det var väl helt ok men så jobbigt. Jag grät mig till sömns efter allt man var tvungen att göra under dan. Men,, jag var den enda som hade ett fint dubbelrum o en stor toalett, dom andra hade små rum längst upp så jag hade tur.

Sen var jag tvungen att gå till 2 olika arbetsterapier inne i stan. Jag kommer inte på ordet nu men det kommer säkert sen =)

Jag gick dit o gjorde det jag skulle.. Sen var jag tvungen att gå till olika psykologer vilket jag absolut inte ville men jag hade inget val. 

Den sista jag kom till, jag tror att dom hette Psykologer i Centrum.. Där fick man ringa på en klocka så dom skulle öppna.. Jag ringde o ringde men ingen öppnade. Jag väntade länge o fortsatte att ringa men inget hände. Sen kom det nån som skulle in där då gick jag oxo in. Då sitter den psykologen där uppe men har inte brytt sig. Sen gick vi in i ett litet rum med 2 stolar o 1 bord. Hon pratade lite o frågade om min uppväxt  mm som ALLA andra oxo hade gjort.  Jag berättade att jag hade haft o hade en bra uppväxt med min mamma o syster. Ändå fick dom det till att jag inte mådde bra av att min pappa inte fanns där men så var det absolut INTE.  

Hon tar fram kort med svarta pluttar på som jag ska säga vad jag tycker att dom föreställer.. Jag hade lust att säga till henne att allt liknar fågelskit.. Jag förstår inte vitsen med dom korten än i dag.

Sen sa jag att jag hade en underbar läkare som hade lärt mig avslappning, jag kan än i dag höra hans röst o köra samma avslappning som han gjorde på mig. 

Då säger hon till mig vi ska göra lite avslappning, jisses tänkte jag. Jag får ju gå med på det då. Det stämde inte alls med hennes röst o hennes sätt att prata. Men,, jag låtsades slappna av så jag skulle komma därifrån. 

Rätt som det är så hör jag hur hon börjar sluddra o säga konstiga saker som inte hänger ihop. Jag smygtittar på henne o ser att hon SOVER. Jag blev så förbannad så jag gick därifrån o gick direkt till f-kassan. Jag var så arg så jag grät o sa till dom att dom är inte kloka, berättade hur det gick till o sa att jag aldrig mer går till en psykolog. Det är INTE själen jag har ont i det är mina muskler. 

Efter ett tag fick jag sjukbidrag ett par år så jag slapp gå till läkaren för ny sjukskrivning, bara det var skönt o underlättade mycket. Efter det fick jag sjukpension utan att jag visste om det, jag hade inte bett om det så jag ringde o frågade vad dom gjorde ? Men det var rätt så då kände jag mig mer lättad o kunde börja slappna av o ta reda på hur jag skulle göra för att må bättre i musklerna. Tyvärr var det inget jag kunde styra men jag slapp ändå alla läkarbesök o nya sjukskrivningar.

Många tror att man är hemma o har semester, ja dom får tro det men jag skulle gladeligen byta med dom alla dar i veckan. Har fått höra att jag inte har nåt att stressa över eftersom jag ändå är hemma. Man kan stressa på flera sätt. 

Har man tur så får man en bra läkare, eller ett par som jag har o har haft. Men just nu har min värk blivit mycket värre o jag har fått mer ont i lederna. 

Tån som jag bröt i somras kan jag inte böja, så därför kan jag inte böja dom andra heller. Har jätteont i den, har fått atros i den oxo. Det värker på ett bredare område så jag vet inte om foten fick sig en rejäl smäll.. Ja tån var ju bruten så dom fick dra den tillrätta.

Hur som helst. När du kan jobba, när du är frisk så kan du styra o ställa på ett helt annat sätt än om du är hemma o är sjuk. 

När du är hemma o är sjuk så är du helt utlämnad. Du kan inte säga att du ska ta o jobba  extra för det behövs lite pengar till julen mm. Du är helt ulämnad när du ska till läkaren.. 

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, för att klara av att vara sjuk. Att hålla reda på allt som hör till med sjukdomar o medicin. 

Ni som är friska o kan jobba. Tänk på vad ni säger när ni tror att vi som går hemma o är sjuka att vi har semester. Du skulle ALDRIG vilja ha min "semester" .... Jag lovar. Min journal fylls på hela tiden.

Ha en fin kväll där ute   

I dag har jag tvättat o duschat så det ska bli skönt att lägga mig snart. Mamma tog med Neo ut så det var skönt. Det har varit en lång dag. Det är så jobbigt att byta i sängen för det är så tungt o mina armar blir som gelé. 

För ett tag sen var jag hos läkaren på Öron Näsa Hals för jag har problem med halsen. Jag har en sjukdom som heter Plummer Vinson o det är så att mina muskler i halsen inte samarbetar o på så sätt sätter jag i halsen väldigt ofta. Men det är i matstrupen så jag får luft tack o lov, men det är jobbigt o det kan sitta en bra stund innan det lossnar. Ibland blir jag lite rädd att det ska sätta sig i luftstrupen. 

Hur som helst så har jag en punkt i halsen som gör ont. När jag rör huvudet fram o tillbaka så känns det som att det är en knöl eller nåt,, men man känner den inte utanpå. Det är inte sköldkörteln för den tar vi prover på titt som tätt pga mina mediciner. 

Det var en läkarstudent där så det tog sån tid, hon var väldigt noga o ställde massor med frågor o undersökte mig. Sen var det dags för lite bedövning..

Först fick jag den här tussen som var dränkt i bedövning.. Sen när jag hade suttit en stund med detta fick jag komma in igen o då sprutade läkaren extra så det skulle bedöva mer o det gick ju rätt ner i halsen o var så starkt o smakade s k i t  så jag höll på att spy, men klöktes "bara". Det var hemskt.

Dom var snabba med att ge mig den här spypåsen =) 

Ja,, sen var det dags att gå ner med slangen genom näsan o ner i halsen.. SVÄLJ säger han hela tiden o det är banne mig inte det lättaste när man hulkar. 

Det var svårt att komma in med slangen i näsan för jag har sammanväxningar o hål i skiljeväggen pga för mycket användande av nässpray så sluta med det OM ni använder det. 

Men det gick i alla fall att ta sig igenom näsan o ner i halsen. Han tittade o var väldigt noga. När han pratar o förklarar medans jag sitter där o hulkar så snappar jag inte upp vad det är han säger. 

Men han såg ingen knöl o det blev jag så glad för, jag var rädd att det var nåt farligt. 

Men han sa att jag var jätteröd o det var irriterat. Han sa att det var frätt o frågade om jag hade sura uppstötningar ? Jo då dom är hemska,, som helvetes eldar o det sitter i i flera dagar sen. Jag hade även fått strupkatarr så jag ska äta omeprazol x 2 i minst 6 veckor. Jag hade precis slutat med dom men det är lika bra att fortsätta. 

Om det inte blir bättre o jag fortfarande känner av det onda i halsen ska jag tillbaka den 29;e dec. Hittar dom inget då kan det bli en gastroskopi o det har jag gjort innan o det är hemskt, jag gör det inte i vaket tillstånd nåt mer, så dom får söva mig. Men jag hoppas att det ska vara slut med allt nu. 

Sen har jag känt att jag har haft ont i min navel, det har jag haft ett tag nu. Ringde VC o min läkare sa att jag kunde avvakta så det gjorde jag. Men sen började det göra ondare så jag ringde en måndag o fick tid redan på tisdagen. Dom är väl rädda nu hur det ska bli med magen då läkaren har förstört den,, nä inte min läkare på VC.. Men hur som helst så undersökte han mig o det gjorde ont. Han frågade vad jag trodde att det kunde vara ? Han trodde väl att jag var rädd för cancer men det var jag inte. Utan jag sa att det kan vara ett navelbråck eller nån inflammation. Ja sa han,, du har rätt det är ett navelbråck så nu har jag det oxo... Som om jag behövde mer !!!  Men jag ska avvakta nu o se när jag får komma till Malmö till bukväggsspecialisten innan dom gör nåt åt naveln. Jag är lite rädd för detta faktiskt för om det skulle bli en operation så är det inte säkert att dom kan sy ihop mig för min bukvägg är papperstunn så dom har inget att fästa i. Detta gör mig nervös o rädd. 

Det kommer till saker hela tiden o det tar så på krafterna. All oro knäcker mig, jag vet att det inte är nåt farligt men allt som jag har tynger mig. Det tar på värken så den är hemsk. 

Jag har inte orkat med fb på snart 2 månader, har gjort några inlägg på insta o nåt enstaka på tiktok. 

Det är inte mycket som är roligt längre, det är mer än så här än det jag har skrivit som knäcker mig. Jag mår så dåligt o gråter mig ofta till sömns. Men,, det kanske blir bättre i ett annat liv ? Jag kan ju bara hoppas för detta livet är nog kört. 

Jag önskar att jag hade nån,, att prata med,, någon som förstod. Ja förutom mamma, henne har jag alltid. 

Undra vad som händer här näst ? Undra hur det blir i framtiden ? Kan det bli värre ? Jo då, det kan det.

Jag vill bara ha en dräglig dag, en dag med "vanlig" värk o inte mycket annat. Att det lugnade ner sig.

Jag orkar inte mer. 

Men mycket ska väl ha mer ? ! . 

God natt o sov gott. Puss I Pannan   

För drygt 1 månad sen fick jag sluta med min medicin som jag tar för mitt eksem som jag har i mina händer o under fötterna. Man ska bara äta dom i 6 månader o sen göra ett uppehåll för att se så det är medicinen som gör att det blir bra eller om det har blivit bra utan den. 

Men det tar knappt 1 månad sen får jag lite fnas, sen går det några dagar till o då kommer sprickorna som ett brev på posten. Men,, mina händer o fötter är inte alls lika hemska som dom var för ett par år sen. 

Jag gick länge med det för dom kunde inte hjälpa mig på VC men tillslut fick jag en remiss till hudmottagningen o där fick jag värsta läkaren som knappt tittade på mitt eksem. Han sa att det inte går att göra nåt då sa jag att jag ville prata med hans chef så han kom in o undersökte mig.. Han sa att detta kan vi nog fixa till ,, då berättade jag vad den andra läkaren AT - läkaren hade sagt så han stod o blängde på mig. 

Jag har turen att få ha den läkaren som hjälpte mig o han är underbar. Han lyssnar, han förstår o han pratar o förklarar. 

Jag har även fått medicinsk fotvård 2 ggr tror jag att det är.. Jag vet inte om jag ska höra av mig till dom igen o se om jag kan få en tid ?

Hur som helst så har jag börjat med min medicin o har ätit den några veckor så jag hoppas att mina sprickor som jag har nu försvinner o att det inte kommer några mer. Det räcker med dom 2 stora o djupa sprickorna. 

Det gör t.o.m så ont när foten går emot nåt som tex när jag ska ligga o sova så jag får ha foten hängandes utanför sängen, men sen somnar jag i från det o har vaknat o legat skönt,, men haft ont =) Jaja, man kan inte få allt,,, eller jo det är ju det jag får,, allt o lite till. Men,, dom säger att man får inte mer än man orkar bära...

Undra bara hur mycket mer jag orkar ?

Dags att försöka sova lite. Hoppas att ni har haft en bra dag där ute o att helgen har varit bra. Här har vi haft storm o spöregn.. 

Sweet dreams Puss I Pannan... Ja jisses,,, Puss I Pannan har jag skrivet sen jag började 07 =) 

Mina egna hjärtan som jag gjorde för många år sen =) 

Även den här gjorde jag för många år sen.

I dag är det 1 vecka sen jag bröt min tå. På lördagen fick jag åka in till Närakuten. Kom in direkt o det gick snabbt hos den läkaren. Ner till röntgen o där kom jag oxo in direkt, fick sitta o vänta en stund på svaret,, om jag skulle få gå hem eller om jag skulle vidare till ortopedakuten.

Jag såg direkt på ssk;an vad hon skulle säga så det var bara att gå bort till Akuten. Ingen tänkte på att köra mig i rullstolen,, jag lovar jag hade tackat ja för så ont hade jag.

Hur som helst så kom jag till akuten, fick sitta knappt 10 min sen fick jag komma in. En AT läkare kom nästan direkt o sa att den måste vi nog försöka dra tillrätta, men han ville vänta på sin chef så det var det som tog tid. Den läkaren tittade in som hastigast men det var AT läkaren dom tog in mig i gipsrummet för där hade dom en liten röntgenmaskin. 

Jo,, jag hade ju fått bedövning innan i foten o det gjorde sååååå fruktansvärt ont men den var skön att ha när han skulle dra den tillrätta. 

Han drog så jag trodde hans syfte med att dra min tå var att ta med sig den hem,, men det gick inte så han fick ta en penna som han satte mellan stortån o den brutna tån. Där drog o slet han så hela jag kasade ner på britsen. Men,,, han fick till den tillslut o jag lovar att jag hade så ont trots att tån var bedövad.

Jag fick ett bandage som jag ska ha i 3 veckor, det går att ta av det o sätta på igen men jag vill försöka ha den på så länge det går. När jag skulle duscha så tog jag först på en engångs handske sen en plastpåse o sen tejpade jag det. Jag hade foten utanför duschdraperiet o det var inte lätt kan jag säga. 

Jag har svårt att gå, jag får gå på hälen så jag belastar kroppen så dumt så nu har värken blivit sämre igen,, precis lagom till den hade blivit bättre. Men så är det. 

Jag får hjälp av mamma med promenader, det är jag tacksam för.

Ja den ligger ju lite fel,, man ser det inte så mycket men den överlappar den andra tån något.

Nu började det dyka upp lite färger på foten.

Här är frakturen, det ser man klart o tydligt.

  Det gjorde fruktansvärt ont att få bedövningssprutan, men allt går.

Bandage i 3 veckor.

Ja det gick ju att göra så här oxo. 

Undra vad som kommer härnäst ?

Jag skulle kunna räkna upp alla sjukdomar jag har o allt som jag får fightas med men det orkar jag inte, jag tror inte ens att jag kommer ihåg allt förrns just den gör sig påmind. 

Jag opererade gallblåsan feb 2019, dom sa att om jag hade kommit in några dagar senare hade jag kanske inte klarat mig. Tack för den, som jag har tjatat om den värken i magen i flera år men dom sa att det var min fibromyalgi.

Efter galloperationen blev jag jättedålig, ja det har jag skrivit om innan så det gör jag inte nu. Men,, min läkare då sa att det är ganska vanligt att man kan få ett bråck vid operations ärret men det dröjer länge. Jo tack,, det var nåt som hände nästan direkt så jag tog upp det o en läkare sa att det var ett bråck. Jag levde med det, o det blev bara större o större o jag fick ondare o ondare i magen. Jag kontaktade först VC, men min läkare där sa att jag måste kontakta min läkare på Kirurgmottagningen o det gjorde jag. Han sa då att dom inte har planerade bråckoperationer ,, det gör dom i Eksjö så en remiss skickades dit. Jag kom dit till en trevlig läkare som sa att jag måste vänta ca 1 år pga coronan o det förstod jag. Men vi skulle stämma av under halva tiden o då fick jag prata med en ny läkare för den andra hade slutat. Han sa att det inte var nåt bråck utan att det var bukväggen som var för tunn, han ville ha en röntgen, men vi skulle höras av igen i november. Han stod fast vid att det var bukväggen o jag fick en ny röntgen här i Jönköping. Fick sen åka dit o han var dryg som tusan, ja det har jag förklarat här innan, det kan hända att jag blandar ihop det lite ? Men jag har röntgat 2 ggr för att se om det hade ändrats. 

Bukväggen är tunn o det går inte att göra nåt åt det. Jag fick en remiss till Team Olmead för att skaffa en gördel,, ja en gördel som jag ska gå med resten av livet. Jag var så besviken o ledsen när jag åkte därifrån, detta är mitt liv,, resten av mitt liv.

Jag ringer till Kirurgmott o säger att jag inte kan leva med detta, jag måste få hjälp för jag har så ont i magen, vad ska jag göra ? Sköterskan säger att jag ska höra av mig till VC igen för dom skriver redan ut värktabletter till mig för min fibromyalgi,, men jag säger att det inte är den jag har ont av. Jag får en tid till min läkare där o han säger att han ska skicka en remiss till specialisterna i Malmö. Det har gått 4 veckor snart, jag ringde dit i torsdags tror jag det var o sköterskan på mottagningen var trevlig men kunde inte hjälpa mig så hon skickade mig vidare så jag fick prata med remissavdelningen. Sköterskan var dryg, kort i tonen o förklarade att dom inte har läkare där varje dag o visste inte när dom skulle komma dit ? Va ?? Jag kände att allt var kört, ingen vill hjälpa mig o jag började gråta, då säger hon hejdå o lägger på luren. 

Jag hade tänkt ringa i måndags igen men sa till mig själv att jag avvaktar till fredagen för då hade dom haft hela veckan på sig att ha läkare där. Men,,, i fredags fick jag ett brev från Malmö o jag bröt ihop totalt. 

5 månader ??? Ska jag gå i 5 månader till o det ska hinna töja ut sig ännu mer ? Vad ska jag göra ??  Jag måste ju vänta på specialisterna, att dom ska kunna hjälpa mig, dom är ju trots allt specialister... Men det hjälpte ju inte när dom opererade mig,, då var det en Överläkare, en Specialist o en AT läkare. Vem av dom klippte av mina nervtrådar som paralyserade min muskel ? Vem vill ta på sig ansvaret ?

Ska dom säga - Du skulle kommit in tidigare för nu kan vi inte hjälpa dig ? Det har gått för lång tid ? JAG HAR JU FÖR F-N SÖKT SÅ FORT JAG FICK SÅN VÄRK I MAGEN O SEN EFTERÅT OXO.

Jag ska ringa o göra en anmälan till olika instanser. Jag ska även ringa till Team Olmead o kolla upp detta med gördeln, för att se om den kan hjälpa mig ? 

Vet ni hur det känns att gå med en gördel hela dagarna ? Den är i vägen, den klämmer när jag måste böja mig ner men det är ändå på något sätt skönt när det sitter åt,, ja om jag inte rör mig för mycket. Den gördeln jag har nu är mjuk o jag vet inte alls hur den andra gördeln blir ?

TÄNK OM DET HAR GÅTT FÖR LÅNG TID ?

För 2 dagar sen hade jag telefontid med min läkare på hud,, han som har hand om mitt eksem som gör att jag får hemska sprickor under fötterna o i händerna. 

När det var som värst under fötterna så var dom flera centimeter långa o ljupa så jag kunde knappt gå. Så fort jag tog ett steg så sprack det upp ännu mer. Ett tag hade jag min rullator som stöd för jag kunde knappt gå från sängen till toan, det var hemskt. 

Detta började 2016 o jag minns rätt, ja det är så mycket hela tiden så jag bara suckar o tänker ,, ja då tar vi en sak till. Men jag gick till VC o dom skickade mig till hudmottagningen o på den vägen är det. Den medicinen jag äter ska man göra ett uppehåll efter 6 månader för att sen se om den har hjälpt mig o det har den verkligen gjort. Dom håller koll på mig så att jag måste ta prover med jämna mellanrum, förr tog jag varje månad men nu räcker det med var 3e månad o det är skönt. 

Hur som helst så när jag pratade med läkaren så frågade han hur det var o jag sa att så här fina som dom är nu var det många år sen dom va. Han frågade om jag ville äta dom i 2 månader till o det vill jag verkligen göra för jag räknar med att jag ska ut på mina promenader nu när våren o sommaren kommer. Så vi ska höras i slutet av Juni så det känns bra.

När jag skulle ringa till apoteket för att boka en "leverans" så sa hon att dom var restade o jag blir bara så trött på allt som ska jävlas. Men,, hon sa att den på 10 mg finns så i går pratade jag med sköterskan på hudmottagningen o hon sa att läkaren ska fixa ett nytt recept,, men nu kommer jag att få äta fler tabletter/ dag men det gör inget, det är ju bara tillsvidare ,, tills mina andra mediciner med rätt styrka kommer in. 

Ja,,, alltid är det något. Jag har inget hört från Malmö från specialisterna där men det lär nog dröja.. 

God natt o sov gott. Puss I Pannan ♥

Jag vet inte var jag ska börja ? Det började ca 2015 då jag fick ont i magen ut i höger sida o bak i ryggen. Jag sökte för detta o dom sa att det är min fibro, gå hem o ät värktabletter. Jag sa till dom att jag äter högsta dosen så det går inte ta mer. 

Sökte flera gånger men jag påpekade det även när jag var hos läkaren för andra saker. Jag fick då samma svar, fibron, ta medicin, vila. Har du fått diagnosen fibromyalgi så har du INGA andra sjukdomar, allt är fibromyalgi. 

Jag kämpade med smärtan o såna hemska kramper som kunde hålla i i flera timmar efter det var jag helt slut. 

2019 fick jag åka in akut,, dom sa - Hade du kommit några dagar senare så hade du inte klarat dig. TACK för att ni tror på mig då när jag söker för det. 2 dagar efter det opererade dom bort gallblåsan. Massor med strul, jag fick sepsis, sänka på 561, 40,5 i feber mm. Dränaget som jag hade räckte inte så dom skickade mig till Linköping ,, ett ställe som Gud glömde, det var fruktansvärt där o jag var glad när jag fick komma hem till Ryhov igen. Jag låg inne 5 veckor första omgången o sen ett par veckor. Men hela 2019 var jag dålig o hade svårt att komma tillbaka. 

Bara efter ett tag märkte jag att min mage "putade" o läkaren hade sagt att man kunde få ett bråck o självklart skulle jag ju få det oxo. Sökte för detta o första läkaren ,, VC sa att det var ett bråck. 2a läkaren på Ryhov sa att det var ett bråck. 3e läkaren i Eksjö sa att det var ett bråck men vi kunde inte operera just pga coronan så jag skulle vänta 1 år. Vi skulle ha kontakt efter halva tiden o det hade vi. Sen när det hade gått ett år,,, i november så får jag en ny läkare för min andra hade slutat. Han var dryg o väldigt kortfattad. Han sa att det inte var något bråck o det finns inget att göra nåt åt det. Jag fick sen en kallelse till Eksjö till honom som jag inte gillade, han var lika dryg då o lite tyken. Han förklarade för mig att min muskel var paralyserad o det finns inget att göra nåt åt saken. Jag blev ledsen o började gråta men det fanns ingen empati där. 

Jag fick ytterligare en röntgen som visade samma sak. Väldigt papperstunn bukvägg o levern låg utmed magen o därför ligger den oskyddad. Jag måste nu vara försiktig så jag inte får några hårda slag mot det stället.. När jag hade gjort mina röntgen så kontaktade jag VC o pratade med min läkare där o han förklarade lite vad som sas på röntgen, han sa oxo att han inte är nån kirurg o det vet jag men jag var nöjd med att få prata med honom. Sen pratade jag med min läkare på Ryhov o han sa att han skulle skicka en remiss till specialisterna i Malmö. 

Jag vet att sånt här tar tid men när man går o har ont hela tiden så blir man både ledsen o arg.

I dag har det gått 3 veckor, jag ringde till kirurgmottagningen på Ryhov i går o

Hon sa att jag skulle vända mig till VC för att få medicin mot magen för jag har så ont eftersom jag redan har fibromyalgi o värktabletter den vägen. Men dom har inget med min mage att göra. Hon sa att jag skulle höra av mig till olmed ang gördeln, även om det kostar pengar då slipper jag lägga ut pengarna på ett läkarbesök ?????? Dom ville inte ta i det nu eftersom jag hade fått en remiss till Malmö så jag måste vänta på den även att jag har sån värk. Hon påpekade oxo att dom bara gör canceroperationer ,, planerade o att Eksjö har hand om gallan,, men dom hade jag ju inget förtroende för,, det sa hon rätt tyket. MEN när det är dom som har förstört min mage så borde dom ta hand om mig oxo.

Jag fick numret till Malmö o i dag fick jag tag i dom. Sköterskan som jag pratade med sa att dom hade tagit emot remissen men att hon inte kunde hjälpa mig . Jag frågade när hon trodde att en läkare kunde titta på min röntgen men det visste hon inte. Hon hörde att jag började gråta, jag sa att jag har så ont i magen o jag berättade för henne vad dom hade sagt igår på kirurgmott på Ryhov. Hon sa att det enda hon kunde göra var att koppla mig till dom som har hand om remisserna så det gjorde hon. Den sköterskan var så kall o kylig ingen empati alls. Jag frågade om dom inte kunde skynda på det lite för jag har så ont i magen men då sa hon till mig - Ja då får du väl åka in akut. Jag började gråta o sa att ingen vill hjälpa mig i detta trots att det är vården som har gjort det mot mig. Jag frågade när hon trodde att en läkare kunde kolla på det men hon sa att det finns inte läkare där alla dagar o hon visste inte när dom skulle vara där,,,, kanske nån gång nästa vecka,, ja kanske i början av veckan men hon var inte säker sen sa hon hejdå o la på .  VEM FAN SKA HJÄLPA MIG ??

Även om jag skulle åka in akut så tar dom inte heller i det eftersom det ligger en remiss i Malmö, då "rotar" dom inte i detta det vet jag för så har det varit alla andra gånger det har varit nåt. 

När jag läste min journal så stod det: 

Diagnos/Åtgärd

Telefonen ringer - Hej Anneli,, håller du på o kämpar än,, ända sen 2019 ? Jag höll på att börja gråta när jag hörde min läkare på Kirurgmottagningen säga så när han ringde till mig i dag. Ja, jag kämpar o det blir inget bättre,, bara sämre hela tiden o jag har ont i magen. Vi pratade lite kort o han förstod att jag mådde dåligt o var ledsen.. Han sa att han skulle skicka en remiss till Malmö till specialisterna där o se vad dom säger ?. Det är väl sista försöket när det gäller min mage o deras jädrans tabbe...

I måndags pratade jag med min läkare på VC o vi pratade i 30 min, jag hörde på honom att han förstod hur ledsen jag var o att allt kändes hopplöst. Han är ingen kirurg men han läste min journal o förklarade för mig hur det låg till.. Det är så att mina organ trycker ut på magen på högersidan, levern ligger ytterst o ligger väldigt oskyddad så jag ska vara försiktig så jag inte får hårda slag just där.. Ja,, hur lätt är det att kanske hinna reagera om det kommer ett slag ?

Ja,, jag får se hur detta kommer att sluta ? Jag kommer försöka göra en anmälan,, men jag vill först vänta tills jag har fått utlåtandet från Malmö o se vad dom säger. 

Jag ska se om jag kan få nåt på min försäkring. Nåt kan jag tycka att jag kan få. 

Vad jag än gör så känner jag av magen, det klämmer, det sticker, det bränner, det hugger o det gör ont, allra helst när jag böjer mig. 

Nu ska jag ut med Neo o sen ska vi sova.. Var rädda om er o varandra. Dröm Vackra Drömmar. 

Puss I Pannan