Var femte svensk över åttio använder sig idag av hemtjänst. Trots att omsorgen är avgörande för deras livskvalité är bristerna allt för många. 2018 inträffade 200 000 incidenter och Kalla fakta har, i en unik kartläggning, undersökt vad det beror på.

Det kommer olika personal hela tiden, det är stressigt så många gånger glöms medicinen bort, insulinet blir fel.. Misstagen beroro på stressen som är..

Dom äldre får ångest när det springer så många där, olika så dom orkar inte ta dom till sig.

Det bästa vore ju om dom kunde bo kvar hemma, men då måste ju hemtjänsten fungera som den ska o det gör det inte idag.

Dom har ingen tid att gå till andra utan dom har samma klockslag o ingen gångtid, dom kan ju inte flyga dit. Det är klart att dom måste ha medräknat att det tar tid att ta sig till nästa vårdtagare..

Personalen mår inte bra, många söker nya jobb.

En kvinna mår dåligt o har sagt till personelan att ringa ambulansen men dom ville inte göra det .. Detta hände 2 gånger men dom gjorde inget den andra gången heller. 

Dottern tar mamman till vården o där får hon veta att hon har haft 2 stroke.. 3 veckor efter att kvinnan har kommit hem från sjukhuset dör kvinnan. Dom kan inte säga att det var efter stroken ? 

Varje vårdtagare har rätt till en viss tid i veckan. En del besök är så korta som 5 min.. Promenaderna gör att dom blir försenade, minuter som dom kunde haft hemma hos vårdtagaren.

Dom testar nu gångtiderna, där dom måste välja bort bla städning o handla mat. 7 av adresserna kom dom inte fram i tid, den som var utsatt.. 

Sjävklart är dom rädda för att göra misstag, för ju mer man stressar desto fler misstag gör man..

En dement kvinna går ut barklädd i dec när det var kallt. Hon hade ramlat o slagit i huvudet. Dom kör hem henne , lägger henne i sängen.. Personalen torkar blodet från pannan, kvinnan klagar över smärtor men dom gör inget mer. Dom tittar till henne igen men inget görs. Blodet rinner ur pannan, hon får hjälp med att byta kläder. Sskan ringer efter ambulansen. Kvinnan satte dom i en stol, kvinnan skriker att hon har väldigt ont, hon är förvirrad o orolig. Dom tar henne till sjukhudet , röntgar henne o där ser dom att hon har brytit 3 nackkotor , hon är för svag att klara en operation o efter några dagar somnar kvinnan in.. Som dotter hade jag blivit helt galen, jag hade anmält detta o jag hade inte gett mig.

Det kanske blev lite hoppigt skrivet men jag skrev samtidigt som jag tittade på tv;n.

Jag kommer ihåg när jag jobbade i hemtjänsten för många år sen, redan då var det ont om tid o jag mådde så dåligt när den ena gamla tanten ville att jag skulle sitta o fika med henne istället för att städa.. Hon sa att hon gärna skulle försöka hjälpa mig att städa bara jag satt ner med henne o pratade en stund.  Ja så var det på flera ställen. Jag avskydde att inte kunna räcka till för jag såg hur ensamma dom var, o hur gärna dom ville prata av sig en stund.

När jag hade gjort mitt så var jag ju tvungen att gå till nästa o sen till nästa. 

Jag kunde inte glömma detta när jag kom hem, jag tog med mig jobbet hem o jag mådde inte bra. Jag sökte mig nytt jobb, även att jag älskar att jobba med människor..

Om dom bara höjde lönen så tror jag att det skulle bli bättre, att det skulle komma fler som vill jobba med dom äldre, att ta in fler så att man skulle kunna få tiden att räcka till. Inget är omöjligt. 

Det är dags att vi börjar ta hand om våra äldre, dom ska inte behöva ha det på detta sättet, det är för jävligt på ren Svenska !!!

#kallafakta

ME-sjuka Lotta tog sitt liv: ”Hon kämpade för att få hjälp”

Maken Göran efterlyser mer kunskap inom vården om ME.

Huden brann och det kändes som att det gick elektrisk ström genom huvudet.

I slutet av januari stod Lotta Wirström, 53, inte ut länge. Hon blev den första av tre ME-sjuka som tog sitt liv under drygt en vecka.

– Vården i Sverige är alldeles för dålig, säger maken Göran.

Facebookinlägget som publicerades den 17 september förra året spritter av entusiasm och förväntan.

”Detta är så stort och jag gråter glädjetårar för att det inger ett verkligt hopp. Jag är ganska säker på att dessa forskningsresultat kommer leda till fler banbrytande upptäckter”, skriver Lotta Wirström och delar en länk till en norsk ME-förening som intervjuat en amerikansk om nya vetenskapliga framsteg.

Tre månader senare tillbringar Lotta all tid i sitt mörklagda sovrum. Hon har väldigt svårt att prata, och smärtorna i kroppen gör att hon inte tål beröring. Dessutom är hon extremt ljus- och ljudkänslig.

– Lotta brukade beskriva det som att det kändes som att huden brann och att det gick ström genom huvudet, säger maken Göran, 68.

– När hon behövde hjälp med något ringde hon till min mobil. Innan jag gick in i rummet knackade jag på dörren så att hon skulle hinna sätta på sig ögonbindeln.

Spelade in filmer och skrev lappar

Han sitter i huset i Brottby utanför Vallentuna och Lotta är närvarande överallt trots att hon inte finns mer.

– Det är hon som har valt ut alla möbler och vilka färger det skulle vara på väggarna. Huset var helt nybyggt när vi flyttade in, och jag har ingen koll alls på sådant.

Hjälp mig, jag lider så fruktansvärt

I vardagsrummet finns flera fotografier där Lotta ler mot kameran. Blicken är varm, och det vilar en sorts självklar trygghet över henne.

– Lotta var en glad, påhittig och kreativ person. Hon älskade att måla och att tillverka smycken, säger Göran.

Han har Lottas surfplatta i knät. Den använde hon för att spela in filmer när hon mådde som sämst. På skärmen syns en kvinna som omöjligen kan vara Lotta. Ändå är det hon.

– Hjälp mig, jag lider så fruktansvärt.

FAKTA

Trötthet som inte går att vila bort