Det är alltid roligt att prova nya recept som man får tips om. Men ibland är det ofta ganska komplicerade saker som tar mycket tid, vilket ofta leder till att man inte provar.

Det här är ett gammalt och aptitretande recept. Det visar hur du kan göra maränger på bara ett ögonkast.

Allt du behöver göra är att blanda ihop 300 gram florsocker med äggvita.

Sen blandar du allting och formar smeten till bollar. Därefter stoppar du inte bollarna i mikron under 2 minuter.

Se videon så får ni se hur enkelt det är. Nej, jag har inte provat,,, än =)

om inte ni inte kan se videon här så klicka på länken; 

https://www.youtube.com/watch?time_continue=82&v=jcer2xUwX8Y

I alla år har jag fått höra att jag alltid är glad o positiv. Pratglad o älskar att umgås med människor. 

Hur kan du som är så glad o ser så frisk ut ha så ont ? Det syns ju inte !

I början när jag blev sjuk, fick muskelvärk så skämdes jag för att vara sjukskriven. Herregud, jag var ju inte gammal, jag borde ju ha klarat av att jobba.

Varför är du så vek ? Ja det brukade jag säga till mig själv. Skärp dig, ta dig i kragen människa. Det är ju pinsamt att du ska ställa till det på det här sättet, att du inte klarar av mer när du är så ung o stark.

Visserligen var jag ensam mamma o fick aldrig någon hjälp mer än när min mamma ställde upp, men jag hade hela ansvaret själv i alla år. Gissa om bara det tog på krafterna ?

Gjorde jag rätt ?? Tänk om jag gjorde fel ??

Jag fick en arbetsskada 90 o blev hemma i 1 år pga värken i nacke o axlar, plus att jag blev så fruktansvärt yr så jag kunde knappt gå själv. Hur pinsamt är inte detta ??

Värken blev ju sämre o sämre, ingen läkare tog mig på allvar. Jag blev sjukskriven 1 månad i taget. Gissa om det ställde till det ekonomiska ??

Försäkringskassan var alltid försenade med att betala ut mina pengar så jag fick ringa till min hyresvärd o förklara att dom kommer lite senare,, även den här månaden.. Pinsamt ?? JAA !!

Sjukbidrag fick jag tillslut så det underlättade lite, jag slapp springa till läkaren varje månad för att be om intyg.. Detta gällde i 2 år så nu kunde jag börja slappna av lite o hoppas på att pengarna skulle komma som dom skulle.

Jag hade svårt att sova pga värken, men det gjorde inget för jag kunde sova lite när sonen var på dagis eller i skolan ( när han blev lite äldre ) .

Jag drog mig undan för jag skämdes så för att jag inte jobbade. När folk frågade vad jag jobbade med så sa jag det, jag sa inte att jag var hemma o hade sjukbidrag för vad skulle dom tro ??  Hon maskar säkert, hon orkar inte jobbba. Ja då det fanns dom som sa det. 

Tillslut fick jag en läkare som var toppen, han trodde på mig. Peter Gadd, som tyvärr inte längre lever. Så fort jag kom till honom så kände jag att han brydde sig om mig o även min  familj.  Han frågade alltid hur min son mådde, ja även hur mamma mådde. Han gjorde avslappningar på mig så jag var helt väck, det saknar jag. Jag saknar honom även att den läkaren jag har oxo är toppen o jag vill inte byta ut honom.

När jag började  berätta att jag hade sjukbidrag så såg man på vissa hur dom började fundera. Var hon verkligen så dålig att hon inte klarar av att jobba ??

JAAA det var jag o det är jag fortfarande.

Att jag är glad utåt o har ett gott humör gör att jag kan njuta av just den stunden. Värken är precis densamma som när jag kommer hem, det är bara det att jag har någon att skratta med, någon att krama om o det betyder så mycket för jag är egentligen en person som trivs att ha folk omkring mig.. MEN det har gått så långt så att jag knappt orkar det nu. Det går bra när man träffas om det tex är jul, att få umgås med min lilla familj är fantastiskt o det gör jag mer än gärna, men sen när jag kommer hem så kommer tårarna o jag kan inget annat än att lägga mig o gråta ut pga värken. Det tar så fuktansvärt mycket på krafterna så det kan ni inte tro..

Tänk att kunna få göra något utan att bli  hindrad av värken eller orkeslösheten. Tänk att få vakna en morgon utvilad, det vet jag inte när jag gjorde sist.

Min mask har 2 ansikten.. En Glad o en som är Lesen. 

Jag gör så gott jag kan med att ta på mig den glada masken när jag är bland folk, jag passar på att njuta o jag njuter ännu mer när någon kramar om mig.

När jag kommer hem, så åker den ledsna masken på o tankarna maler i huvudet på mig..

VARFÖR  ??

Varför måste mitt liv vara en enda provning ??

Jag har inte "bara" min fibromyalgi utan jag har fått flera sjukdomar,, särskilt detta året.

Fibromyalgi , Operation av gallblåsa som höll på att sluta mitt liv pga blodförgiftning hög sänka o hög feber . Kramper i musklerna så jag fick medicin. Kristallsjukan som var fruktansvärd. Kramper i musklerna samt hemska eksem under fötterna o i händerna. Jag har såna hemska sprickor under fötterna så jag kan knappt gå , Tyloiskt eksem,, det betyder kronisk eksem.

Det är mycket mer som kommer till med fibron men det räknar jag inte upp för det räcker med detta.

Många som är sjuka o som inte mår bra kräver att alla ska veta hur dom har det o hur dom känner. Nej det är fel, så kan man inte säga tycker inte jag.

Jag vill, jag önskar att alla kunde försöka att sätta sig in i hur jag har det o hur jag mår. Att lyssna på det jag har att säga så jag får prata av mig det behövs verkligen. Detta är inte menat till någon utan det är allmänt.

Tänk på att fibromyalgi inte syns utanpå o många av oss håller masken trots att vi har fruktansvärd värk när vi är ute o tex handlar. Att bära matkassar är så fruktansvärt jobbigt o tungt, det skär in i fingrarna o man får inget riktigt tag.

Kom ihåg att många som är sjuka bär den här masken med 2 ansikten.

Vi behöver stöd o tröst, vi behöver bli lyssnade på o vi behöver någon som kan prata tillbaka.

Kom ihåg att mitt liv blev inte alls som jag skrev upp det på. Jag hade inte värken i beräkningen eller allt det andra som stoppar upp en hela tiden.

Vet ni ? Jag är väldigt stark som har orkat med allt detta,, bara i år o hela mitt vuxna liv har bestått av värk. Jag har tagit mig tillbaka från att ha mist livet 2 ggr detta året. Om ni visste vilken styrka man måste ha för att orka vara sjuk o för att kunna ta sig tillbaka. MEN, jag hade inte klarat det utan min älskade mamma som hela tiden fanns vid min sida. Jag VET att det var hemskt för henne att se mig så sjuk o att hon alltid får se mig ha min värk. Det är hemskt när ens barn inte mår bra. Det vet jag av egen erfarenhet då jag höll på att förlora min son för några år sen. Jag skulle aldrig klara mig utan vare sig min son eller mamma ♥

Jag har även min granne Rohde som jag pratar mycket med o vi har varandra ♥

Bara lite tankar från mig ♥