Det går inte en dag utan att jag tänker på dig o pratar med dig. Det har varit 3 jobbiga år av saknad. Visst har det blivit lättare men det är inte lätt,,,, än. Jag vill komma till den tiden då jag kan tänka tillbaka på dig min älskade vän utan att det gör ont o utan att jag saknar dig så fruktasvärt mycket.

Jag tänker fortfarande på den dagen. När vi åkte förbi Åsasjön så sa jag högt för mig själv - Its a good day to die....

VARFÖR SA JAG SÅ ?

Kände jag nåt på mig ? Jag visste ju inte att det skulle sluta då den dagen o inte på det sättet.

Det var en ny veterinär som hade dig o hon sa direkt att det är palliativ vård som gäller o det var som att få ett slag i ansiktet. Jag trodde att det skulle bli som alla andra gångerna att du skulle få en salva o medicin men så var det inte. FAN vad det gjorde ont i mig, jag kände mig så misslyckad att jag inte kunde skydda dig längre.

Hon sa att det var dags att sluta,, bara sådär.. Hur kunde hon avgöra det på några minuter ?

Jag ångrar att jag inte frågade nån av dom andra veterinärerna om dom tyckte samma sak..

Du låg på bordet för hon ville ha dig där, jag fick inte hålla dig men jag stod lutad över dig, smekte dig o pratade med dig hela tiden. 

Jag  höll på att svimma när jag ser hur dina tårar börja rinna ner bredvid nosen på dig. 

VAD har jag gjort ?  Ja det frågade veterinären när du hade fått den första lugnande sprutan OM jag ville fortsätta ???

Hur fasen kan man göra nåt sånt ?? Jag ville bara skrika o säga att jag ville ta med honom hem, men jag vet att jag inte hade fått mer än några dagar med dig o jag hade lovat dig det bästa så jag fick göra som veterinären hade sagt.

Hon sa att det var slut nu o sa att jag kunde gå hem. Men jag vägrade att gå innan du  hade fått gå.. Men jag sa till henne att hon skulle lyssna en gång till på ditt hjärta så det inte slog utan att allt var över, o det var det.

Hon bar iväg dig o där stod jag i rummet med ditt koppel o grät.. Jag fick gå ut genom väntrummet o där såg dom hur rödgråten jag var. När jag kom till bilen så skrek jag rätt ut flera gånger.

Jag vet knappt hur jag tog mig hem.. Men jag gick direkt in till mamma o hon hade förstått att det var nåt eftersom jag inte hade svarat i mobilen.

Älskade vännen, du var min bästa vän.. Man säger att hunden är människans bästa vän o det STÄMMER verkligen.. Jag är så tacksam för alla åren vi fick tillsammans ,,15 år det är guld värt ♥

Jag hoppas att du hör när jag pratar med dig, jo det vet jag att du gör.

Snälla kom o hälsa på mig, jag saknar dina små steg o din närhet mot min rygg när vi skulle sova.

Jag Älskar Dig ♥