Örjan Ramberg. Så heter han, förövraren.

 
Nu är det sagt.
För jag var också tvungen att se dokumentären om Josefin Nilsson igårnatt. Det borde alla göra.

Och jag kräver inte att SVT ska berätta namnet på den som misshandlade och kastade in Nilsson i väggen, skrev och väste hoten. Dokumentären är om Nilsson, inte hennes förövare.
Jag kräver inte heller något näringsförbud för den dömde våldsmannen, som alltså är en av Sveriges mest namnkunniga skådespelare.

Jag är mest förundrad över att hans dom tycks raderad från historien. Att ingen journalist tagit upp domen med honom, varken då eller nu. Att ett helt etablissemang bara tycks ha vänt bort blicken?

2017 ställdes Rambergs föreställningar in pga nya anklagelser mot honom. I Expressen fick han förklara att han inte var "värre än någon annan", men journalisten tog aldrig upp att han ju är en dömd brottsling?

Jag googlar och hittar ingenting om domen, inte i DN:s arkiv, inte hos Aftonbladet. Däremot flera artiklar där Örjan Ramberg fått berätta att han städat upp sig, att han nu är reko. Aldrig ställs en fråga om domen, snarare ett romantiserande kring fylleslag och krogbråk.

Det har betydelse att medier skriver, även för andra plattformar. Wikipedia tillåter tex inte att domar nämns på deras sidor ifall inte etablerade medier rapporterat om dem OCH det har varaktig betydelse för personen.

ELLER att:

Personen själv valt att kommentera händelsen i medier.
Men om ingen har frågat?

I Örjan Rambergs digitala biografi - i vår gemensamma berättelse av historien - kan vi inte skriva in något om en dom eller brott som är definierande för en person, ifall inte medier ställt frågor och fått svar.

Så: Varför har det inte ställts frågor här?

Jag fattar ingenting.

Allt jag ser är ytterligare en man och person som aldrig ens behöver konfronteras med sitt vidriga beteende. Än mindre låta det ens sätta en fläck på historiebeskrivningen om honom.

Hämtat från fb

----------------------------------------------------------

Finns det nåt bevis på att jag fanns ?

Ja så sjunger hon i en av sina låtar. Jag har precis tittat på dokumentären om Josefin Nilsson o jag har gråtit.

Vilken hemsk liv hon hade tillsammans med Örjan. Han förstörde hennes liv. Han fortsatte att misshandla henne trots att det var slut, han stalkade henne. Pratade in på telefonsvararen, skrev brev, kallade henne för din feta grisfarmarfitta mm. 

Hon fick ett tag ha livvakter o så det det inte behöva vara.

Pga det han gjorde mot henne så bröts hon ner  bit för bit. Alla slag mot hennes kropp värkte o det blev operation på ryggen .. 

Hon fick ångest, tappade sitt hår o det förstår jag att det kunde bli så. Mår man inte bra så kan allt hända med kroppen.

Hon var modig som vågade visa sig utan sitt hår, hon var fortfarande vacker.

Hon var en underbar kvinna, hade en otrolig sångröst. Jag ryser när jag hör henne sjunga. Himlen har fått en underbar ängel, men det var alldeles för tidigt. Hon hade mycket kvar att uträtta på jorden.

Det får bara inte gå till på detta sättet. Att vi ska ha så slappa lagar i Sverige är pinsamt. Han,, Örjan skulle få sitta bakom lås o bom resten av sitt liv då det han utsatte Josefin för tog hennes liv.. 

Skärp lagarna ,,, skärp er. Det har gått för långt !!!

En fin låt med Josefin.

Ni kan se dokumentären HÄR

#metoo

 Finns mer att läsa HÄR.

Den här bilden gjorde jag för många år sen till den hemsidan jag hade men den lyser upp för dig Teddy ♥

Min älskade lille vän, min bästa vän. Du finns inte längre hos mig o det gör fortfarande väldigt ont i mig. Det finns dagar som jag inte kan göra annat än att tänka på dig. När jag var så sjuk som jag var nu så fanns du hos mig, det kände jag. Jag ville bara krama om dig men det gick inte. Många tårar som jag grät var för att jag hade så ont, men många var för jag saknade dig.

Idag är det 3 år sen du gick över regnbågsbron till dina andra vänner, Snobben o Zimba. Jag hoppas att ni har så roligt nu o bara busar hela dagarna. Men mest av allt önskar jag ju att du var hos mig.

Att du låg jämte mig i sängen, att jag fick känna dig mot min rygg. När du kom krypande o tröstade mig när jag var ledsen eller hade värk. Då kom du o la dig på mitt bröst o där kunde du ligga länge, jag bara njöt.

Idag har jag ditt ljus tänt ♥

Hör du när jag pratar med dig ? Det tror jag att du gör, jag hoppas. Jag känner av dig, jag vet att du finns vid min sida o jag vet att vi kommer att träffas en dag igen, men jag vill att det ska dröja för jag har så mycket mer att vara med om som tex min lilla familj, mina älskade barnbarn, sonen o svärdottern. Lilla mamma o min syster o hennes familj.

Jag är så glad o tacksam för alla åren vi fick tillsammans men dom gick alldeles för fort. Jag tänker tillbaka på tiden då jag hämtade hem dig,, det känns som igår. Jag visste inte att det skulle bli roligt o mysigt att ha en liten hund, men aldrig att jag kunde tro att det skulle vara så underbart ♥

Du älskade att vara ute även att du inte tyckte om när det blev för varmt. Men jag hade alltid på takfläkten i sovrummet så du kunde gå in där, men du ville oftast ändå ligga i min närhet när jag låg ute o solade.

Du älskade din storebror Snobben. Ni lekte som två tokar. Snobben brukade alltid ligga gömd o sen hoppa fram för att hoppa på dig så du blev så rädd. Snobben kunde även ligga gömd o flyga på mina ben så jag höll på att ramla många gånger så  man fick passa sig.

Frihet ♥

Jag älskade ditt underbett, du var så söt ♥

       Den här bädden köpte jag till dig men du låg sällan där, du ville alltid ligga i min säng mot min rygg eller så höll jag om dig. Det saknar jag, min säng känns så stor utan dig,, trots att du ändå var så liten.

Jag vet att du har det bra o att vi en gång kommer att ses igen, då får jag pussa på dig.

Saknar dig mer än någon annan ♥

"Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig jag såg att du grät och hade svårt att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår.
Det är jag, jag har inte lämnat dig, jag har det bra och mår bra.

Jag är här hos dig.