Det är mitt i natten o jag somnade till vid 22;30 tiden o vaknade ca 23 så det var inte länge som jag fick sova.

Kroppen värker efter min städning tidigare på dagen. Jag är glad att jag var o handlade innan jag började städa, annars hade jag inte klarat att ta mig till affären o sen bära in alla kassar.

Jag ser nog rätt frisk ut om man ser mig, det är skillnad mot när jag hade foten i gips så tyckte alla synd om mig, men det var väl inget. Att gå med gips i 6 veckor var rena semestern mot vad jag brottas med varje dag o har gjort sen -90... Visst hade jag ont i foten, dom fick ju operera den o spika ihop den o den värken känner jag av än idag, men den är inte alls lika hemsk som min fibromyalgi.

När jag vaknar på morgonen så tar det en bra stund innan jag kan gå upp, jag måste lea upp kroppen,, stappla mig fram till toan. Sen går jag ut till köket för att fixa med lite frukost o ta mina värktabletter, tack o lov att dom finns.. Jag blir ju inte helt fri från värken men det tar topparna o det är en bra hjälp..

Att försöka komma igång på morgonen är hemsk, jag funkar knappt med kroppen eller med knoppen, det är som om jag är i ett vakum där det ekar o känns trångt..

Det är så mycket man får på köpet när man får fibromyalgi så hälften vore nog. Jag kommer ihåg när min sjukgymnast Mikael sa till mig att jag hade fibro o jag blev så lättad för jag gick länge o trodde att det var cancer jag hade. Inte nog med att jag gick hemma o skämdes för att jag inte kunde jobba o för att jag fick äta värktabletter, det blev mer o mer symptom hela tiden.

Jag fick en hemsk ångest, den gjorde att jag ringde ambulansen flera gånger under min tid med ångesten, jag trodde att jag fick en hjärtinfarkt o jag höll på att svimma. Men det var "bara" min ångest som jävlades med mig. Jag vågade inte sova själv, jag fick även dödsångest när pappa dog, men efter några år blev det något bättre. I början kunde jag inte ens gå o handla själv för jag var rädd för att klappa ihop. Mamma var ett stort stöd för mig o det är jag så tacksam för.

Ångesten blev bättre, den blev bra o sen några år tillbaka behöver jag inte äta några "lyckopiller".. Nä jag skäms inte för att säga att jag åt det,, men jag gjorde det då, det var hemskt. Jag var inte gammal, jag kunde inte jobba pga värken o sen hade jag min ångest, hur tror ni att det kändes ? Det var hemskt ,, jag kände mig nedtryckt o inte värd något.

Jag får alltid "betala" om jag vill göra något. Förr när jag ville gå ut o dansa så hade jag värk i flera veckor efteråt, men det var det värt för jag ville ju ha lite roligt oxo. 

Om jag ska åka nånstans så blir jag lidande i flera dagar för det tar så på krafterna..

Att städa mitt hem som "bara" är 2 rok gör att jag nästan går på knäna, o knäna ska vi bara inte prata om hur ont jag har i dom. Jag har ju ramlat på dom flera gånger för att jag inte kan hålla balansen eller att jag har tagit fel steg i trappan.. Jag måste pausa flera gånger under städningen.. Nu har jag fruktansvärt ont för jag höll på att städa hela dagen igår.. Jag är så trött så det känns som jag sluddrar även när jag skriver, men jag kan inte sova för jag har så ont..

Jag är 52 år o har haft värk ända sen -90,, förstår ni vad det tär på kroppen ?   

Under en lång tid så hjälpte min mamma mig att städa mitt hem plus att hon hade sitt egna, men hon sa inget utan ställde upp, hon ställer alltid upp o det känns så skönt o jag är så tacksam för det. Men det är inte roligt att man måste förlita sig på andra, särskilt inte mamma..

Jag har haft värk i 28 år ,, jag var 24 år när jag fick min värk så jag har haft värk i hela mitt vuxna liv. Jag vet inte hur det är att leva UTAN värken..

Många frågar om jag vill vara utan värken en dag o jag svarar att jag inte vill det för nu har jag ju ingen aning om hur bra det kan vara o är det så att jag får "smaka" på det så skulle jag nog bli väldigt ledsen o sakna den enda dagen som jag var smärtfri. Nej tack.

Många ser mig le, många hör mig skratta för jag älskar verkligen att skratta. Många säger till mig att jag kan väl inte ha värk eftersom jag är så glad hela tiden.

Jo, det kan jag ha.. Utåt sett så är jag oftast glad o hjälpsam, men när jag kommer hem till min trygga vrå så kanske jag bryter ihop o gråter o släpper ut det som jag har hållit inom mig.

Att inte kunna jobba är hemskt, jag hann inte jobba så mycket för när sonen var liten var han jämt sjuk o jag fick ingen hjälp av mitt ex, det var mamma som ställde upp när hon kunde. Men sen var det ju även min värk o min arbetsskada som ställde till det gör mig.

Att inte kunna jobba när man är så ung, kunde inte jobba längre än till -93 o då var det inte många dagar jag var på jobbet, jag arbetstränade o det var så fruktansvärt pinsamt.

Jag var ung o många tyckte att jag var lat, att jag hade det bra när jag gick hemma o fick pengar från f-kassan.. Om dom bara visste hur mycket jag önskade att jag kunde byta plats med dom. 

Man förlorar så mycket ,, arbetskamraterna , att tjäna egna pengar.. Nu fick jag istället pengarna från f-kassan o det var inte alltid dom kom som dom skulle i slutet på månaden ,, då fick jag "bråka" om det.. 

Att gå till läkaren var o varannan månad för att få ny sjukskrivning, gå till olika läkare, berätta allt från början,, börja om igen.

Jag är 52 år,, vad ska jag göra med mitt liv ? Jag klarar ju för tusan inte städa mitt hem utan att bli dålig. Att stå vid diskbänken o laga mat är ett helsike, jag får så ont i axlarna , armarna o ryggen så jag får stå o luta mig mot diskbänken, jag har försökt att sitta men inget funkar.

Jag vill så mycket men kroppen säger Nej. Förstår ni hur det känns ? Tänk er själva att ni vill något roligt eller att gå o jobba men kroppen säger nåt helt annat. Att vara social är så jobbigt även att jag älskar människorna som är i min närhet, det tar på krafterna.

Nä, detta var inte det livet jag skrev under på. Jag känner mig lurad på mitt liv, jag vill börja om.. Jag kanske gjorde nåt fel, jag kanske kunde få göra om det o se om jag slapp min fibromyalgi ?

Ska det vara så svårt att hitta nåt botemedel ? Men dom forskar inte lika mycket på fibron som dom gör med tex cancer för fibron har ingen dödlig utgång. Men det känns som den kan ta dö på mig,, i alla fall lite.

Ska göra ett nytt försök att sova, men jag lär vakna snart..

Jag har misslyckats med några förhållanden då mina partners har varit otrogna,, men nu har jag i alla fall en som är mig trogen o det är min värk... Kul va ? Nä inte alls.

Ja inuti känns det som något håller på att döda mig, långsamt, långsamt.

Ni som har fibromyalgi vet hur jobbigt det är i vardagen. Det är inte "bara" värken som ställer till det utan allt annat som man får på köpet. Detta inlägget kommer att bli jättelångt för jag kommer att lägga ut hur det är med dom olika symptomen..

Det finns så mycket man kan läsa på nätet, olika bloggar men även från sjukvården.

Det är så mycket som stämmer in på mig med allt som man får på köpet med den här hemska värken.

Många tror att man går går hemma o har det "riktigt bra" men så är det inte.

Försök att ha en hyfsad normal dag, du går upp på morgonen. Ja du kanske får kämpa dig upp från sängen för att du har så ont, du kan inte räta ut kroppen utan vrider dig i smärtor o tårarna bara rinner, ja man gråter o önskar att man fick slippa detta.

På bilderna som jag lägger ut här ser man allt man får på köpet. Det är INGEN dans på rosor..

Ja det känns verkligen som någon håller på att "mördar" kroppen sakta men säkert. Nä det syns inte utanpå men ni skulle bara veta hur det känns inuti.

Idag har jag städat min 2;a o det har tagit 4 timmar, med några pauser o detta tar på krafterna så jag är helt slut, jag är gråtfärdig. Mitt vardagsrumsbord har två hyllor o den som är längst ner mot golvet kommer jag knappt åt för jag har så svårt att böja mig.

I morgon kommer det bli en jävulsk dag pga mitt städande, men nu har jag äntligen rent o fint igen. Har bara lite kvar att fixa.. Nu ska jag strax lägga mig o titta på tv;n, vet inte om det är nåt bra?

Jag kommer nu lägga ut lite om Fibromyalgin o jag hoppas att ni läser det o tar in det o försöker förstå hur man mår med alla dom olika symptomen som ställer till det.

Tänk er bara att inte få sova ordentligt utan man går o är trött hela tiden. Jag har fyllt i med rött av det som har drabbat mig..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Florence Nightingale hade under sitt liv svår värk som påminde om fibromyalgi. I USA har man utsett hennes födelsedag, 12 maj till Internationella Fibromyalgidagen. 1998 initierade den amerikanska organisationen Fibromyalgia Network en nationell kampanj den 12 maj för att öka allmänhetens kunskap om och förståelse av fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. Sedan dess uppmärksammas denna dag varje år genom olika aktiviteter världen över.

#internationellafibromyalgidagen  #FibromyalgiaNetwork #fibromyalgi #fibro #fibromyalgia