Idag mådde jag inte bra när jag kom ner o skulle träna men jag tänkte inte ge upp. Kände att ångesten var ganska jobbig.. 

Cyklade 5,1 km på 10 min sen gick jag över till dom andra stationerna o där slet jag som bara den. Jag var så nöjd att jag inte gav upp.. När jag satt där o slet kom min läkare in,, han såg hur jag kämpade o tyckte att jag var duktig. Jag förklarade för honom att jag mår dåligt o jag ska få en tid till honom när han kommer tillbaka från semestern.

Efter alla stationer så satte jag mig o cyklade igen 5,3 km på 10 min. Så idag blev det 10,4 km på 20 min.. Det var skönt att få ur sig lite ångest. Allt som allt blev de 1 timme o 20 min.

Dave och Lori träffades på gymnasiet och gifte sig 1983. På den tiden hade läkarna sagt att chansen var liten att de skulle kunna skaffa barn; Lori diagnostiserades med muskeldystrofi och sjukdomen blev snabbt värre. Men trots motgångarna lyckades Dave och Lori få tre mirakelbarn – Valerie, David och Heather.

För tre år sedan, på sonen Davids bröllop 2012, fångades något hjärtvärmande och fantastiskt på film. Det är dags för mor- och sondansen, och efter att ha dansat i lite över en minut tillsammans lyfter David upp sin mamma ur rullstolen och håller henne i famnen. Så dansar de tillsammans resten av låten, och de lämnar inte ett öga torrt.

David visar här hur mycket hans älskar sin mamma, och det är svårt att inte bli rörd av hans fina gest. Som tur är förevigades minnet i denna video, och det kan vara bland det finaste vi sett från ett bröllop!

Tänk om alla kunde vara lite mer kärleksfulla o tänka på andra .

Att plocka fel blomma i skogen kan bli din död, till och med i Sverige. Växten "Sprängört" kan döda en människa inom 15 minuter, och just nu sprids den i rask takt i Dalarna. Det mest otäcka? den ser ut som den vanliga blomman Hundkex. Nu varnar biologen alla som ska ut i naturen.

Om du precis som jag tycker att blomman Hundkex är vacker i buketten så bör du vara uppmärksam när du plockar den. Blomman har nämligen slående likheter med "Sprängört" som kan bli en människas död om hon äter den. 
"Det tar ungefär en kvart", säger biologen Sigurd Jönsson till Dalarnas Tidningar. 

Om växten äts eller råkar ätas kan personen i fråga få kramp, epileptiska anfall och problem med andningen. Nu vill Sigurd Jönsson varna de som ska ut i skogen, speciellt de med barn eftersom att de reagerar värre på giftet än vuxna. 
– Ofta när det gäller barn så är hjälpen för sen", säger biologen Sigurd Jönsson till Dalarnas Tidningar. 

Ofarliga blomman Hundkex, som brukar användas i buketter. 

Och den livsfarliga växten Sprängört, som kan döda en människa som får i sig den. 

Idag var det svettigt,, fläktarna funkade inte o det var ganska många som tränade. Har aldrig varit så många när jag har varit där.

Jag cyklade 5 km på 10;15 så det var helt ok. Sen körde jag på dom andra stationerna som vanligt. Fortsatte med mer vikter, som jag har börjat med, det var tungt men det gick. Jag hoppade över en för jag är lite rädd för min nacke, men jag tog den i tisdags. Det var så skönt när jag var klar o jag kände mig nöjd.

Nästa vecka blir de andra bullar, ja mer om det då =)

När en person med en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa väljer att berätta om sin vardag inför sina vänner på Facebook är skälet varken att få gnälla av sig eller att få uppmärksamhet. Personen söker stöd, förståelse och gemenskap.

Idag toppas mitt nyhetsflöde på Facebook av ett inlägg där massvis av människor tröstar och stöttar min vän som drabbats av en förkylning. Hen är själv förvånad över alla omtänksamma kommentarer och snyftande gubbar inlägget har lockat till sig. Längre ner i nyhetsflödet berättar en annan vän om sin kroniska sjukdom – något i stil med ”idag när jag vaknade kände jag mig helt mörbultad av smärta” – och ytterligare en om sin psykiska ohälsa. Det förstnämnda inlägget har fått ett par hjärtan och snyftningar medan det andra har mötts av tystnad.

Jag har full förståelse för att det för de allra flesta kan vara svårt att hitta en igenkänningsfaktor i exempelvis kronisk smärta eller depression och att man därför väljer att skrolla förbi ett inlägg som man inte kan relatera till. Jag har också full förståelse för att det är roligare att läsa om de fantastiskt underbara saker som händer i vännernas vardag. Det är ju dessutom så Facebook fungerar: vi framlyfter allt bra med våra liv såsom resor, restaurangbesök, lyckliga stunder med barnen och så vidare. Tyvärr är livet inte alltid ett rosaskimmer. Man kan bli sjuk och råka ut för ohyggliga förluster. Under de svåraste perioderna blir det lätt så att man isoleras från omvärlden och då kan Facebook vara en av de få möjligheter till kontakt och stöd man har. Skrolla inte förbi. Och än viktigare: reta dig inte på personer som inte orkar upprätthålla en fasad av lycka och välmående.

Så här kan man uppfattas om man berättar om sin kroniska sjukdom eller psykiska ohälsa på Facebook

När man brottas med sjukdom kan man känna sig kluven inför om man borde berätta om sin tillvaro eller inte. För man är rädd, rädd för att bli bemött med samma skepsis och ifrågasättande som man kan bli bemött med därute i ”verkligheten”. Kluvenheten minskas inte av oron inför att andra ska tycka att man

• Är desperat,
• Bara vill ha uppmärksamhet,
• Är överdrivet dramatisk,
• Är gnällig,
• Är otacksam,
• Är hypokondrisk ,
• Är svag,
• Är känslomässigt instabil ,
• Eller ”_____________” (fyll i själv).

Den här oron är inte obefogad. Den har sin grund i att man gång på gång har fått ganska hårda kommenterar uppslängda i ansiktet när man har varit som mest sårbar och bara har velat att någon ska lyssna. Du kan läsa mer om det bemötande många sjuka råkar ut för här: ”Jag blir väldigt ledsen när man säger de här 14 sakerna om min kroniska sjukdom”. (det är fruktansvärt att få höra detta)

Försök förstå varför någon väljer att berätta om sin kroniska sjukdom eller psykiska ohälsa på Facebook

Jag tycker själv att man ska berätta om sin sjukdom just för att sprida kunskap om den, så att man kan få ett bättre stöd från omgivningen. Ett bra stöd kräver nämligen kunskap och vetskap. Nu tror jag att du vill ge människor i din omgivning ett fint bemötande i både cyberrymden och köttrymden, så om du någon gång – om än bara för ett par sekunder – skulle störa dig på ett inlägg i vilket någon berättar om sin tillvaro med en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa, vill jag råda dig att verkligen försöka förstå varför en sjuk människa väljer att berätta om sjukdomen inför alla sina vänner på Facebook. Här har du några viktiga skäl!

En person med en kronisk sjukdom eller psykisk ohälsa kan välja att berätta om sin tillvaro som sjuk därför att

• Hen vill ha stöd,
• Hen vill ha vänskap,
• Hen vill både lyssna och bli hörd,
• Hen vill känna sig ”normal” (genom att bli bekräftad som person),
• Hen vill inte bli bortglömd,
• Hen vill få en chans till ett ”normalt” liv och att vara online kan för stunden vara enda sättet att få just detta,
• Hen träffar inte människor så ofta och Facebook har därför blivit hens sociala liv.

Glöm inte bort att du kan göra skillnad för hur en person upplever sin sjukdom!

Idag gick det riktigt bra.. Jag cyklade 5,1 km på 10 min, men då tog jag i ganska mycket..

Körde även dom andra stationerna, vissa ökade jag på vikten lite så det känns ganska skakigt nu, är ganska matt.

Idag kände jag mig lite stolt över hur mycket jag kämpade. Det kändes skönt att få gå hem när andra kom för att börja träna =) 

Nu ska jag fixa med lite mat,, det blir kycklingkebab, det är så gott. 

Nästa vecka blir det andra "bullar",, mer om det då.

Ha en fin kväll. Puss I Pannan   

Jaha då har det varit lite träning idag. När jag har ca 30 sekunder kvar på cykeln så går larmet.. Det var bara att ge sig ut. Läkare, patienter o vi som tränade stod o väntade på att brandmännen skulle komma o kolla läget.

Det finns en brandstation precis bakom vc men det var inte där dom kom ifrån utan från Jönköping så det tog ett bra tag innan dom kom.. Men dom kom med blåljus på ,, dom tystnade precis när dom var utanför.. 

Ingen visste om det brann eller vad det var ?

Dom kollade o det var bara nåt med det tekniska,, tror jag..

Dags att gå in o fortsätta med det vi höll på med, så jag fortsätte min träning.

Jag hann cykla 4 km, jag tog alla stationerna utom en för jag har lite ondare i min nacke så jag vågade inte riktigt.. Men det gick ganska bra trots att det var tungt o jobbigt..

Nästa vecka ska jag träna onsdag o fredag kl 14..