1 år har det gått nu idag sen du var tvungen att lämna mig. Ditt ljus brinner idag, jag hoppas att du ser det.

Jag känner fortfarande efter 1 år hur det kändes när du fick din spruta. Jag ser fortfarande framför mig hur du låg där på britsen o hur dina tårar började trilla. Då ville jag bara skrika rakt ut o säga att vi inte skulle fortsätta för jag ville ha dig kvar. MEN jag kunde inte vara så självisk, men jag hade mer än gärna behållit dig hos mig ett tag till.

När du var 8 veckor o flyttade hem till mig så var jag så glad, jag lovade dig det allra bästa o det har jag hållit. 

Den dagen du kom med mig hem så väntade många på dig, trädgården var full av barn o jag sa till dom att dom fick träffa dig om dom var försiktiga o det var dom. 

Det första du gjorde var att jaga ut Snobben o Zimba, men dom blev dina vänner. Du älskade Snobben o ni var ofta tillsammans o lekte.. Du älskade även Marcus o mig.

Varje kväll tänder jag ditt ljus som står i fönstret. Jag vill att du ska känna att jag tänker på dig, att du alltid finns med i mitt hjärta. 

Jag vet att du är med mig, men jag saknar dig så otroligt mycket.

Jag kan inte förstå att det har gått 1 år sen du fick somna in.

Jag hade glädjen att få ha dig i 15 år o det är jag så glad för. Du gav mig sån kärlek, glädje o trygghet. Jag tror inte att du vet vad mycket du gjorde för mig även att jag sa det till dig ofta.

Jag vet att du mår bra o att du har det bra idag o att vi kommer att ses igen en dag.

♥ Jag saknar Dig. Jag älskar Dig ♥

♥ Min vackra Ängel ♥

Du tyckte om att vara i trädgården.

Ibland sov du i din egna lilal säng, men mest sov du hos mig.

Det var längesen kortet togs,, ca 09, då var du inte så gammal.

Man ser ditt lilla underbett =)

Du o Snobben 

Lilla gubben, detta kortet gjorde jag till en tavla. 

Oh vad trött du är =)

Ditt lilla fönster som du älskade att sitta i.

Det var gott =)

Här var du inte gammal. Du hade massor med päls =)