Det har varit en jobbig dag med mycket gråt o tankar. Jag har saknat dig så otroligt mycket.

Jag försöker vara positiv o tänka att du inte skulle vilja att jag var ledsen, men det är svårt, otroligt svårt.

Jag saknar ditt bökande i sängen när du ville bädda täcket för att du skulle ligga skönt. Jag saknar dina goa pussar o ditt bufflande. Jag saknar att känna din rygg mot min när vi sover.

Nu ligger jag ensam i min stora sköna säng. 

Tårarna rinner på mina kinder o jag önskar att jag kunde få tillbaka tiden med dig. Inte för att jag skulle gjort nåt annorlunda för jag gjorde precis allt för dig utan för att jag skulle pussa på dig ännu mer, ja jag vet inte om det är möjligt.

Jag tvivlar fortfarande på om jag gjorde rätt ? Hur kunde veterinärn ta ett sånt beslut så fort ?

Men jag vet väl innerst inne att hon inte skulle fatta ett felaktigt beslut.

Vi fick många bra år tillsammans.

Något som du älskade var att snutta i mitt armveck, där kunde du ligga o somna precis som om min arm var en napp. Vilken trygghet vi hade i varandra, jag saknar den nu.

Här sitter du i ditt fönster, du hade koll på vad som hände o du sa ifrån om någon gick utanför. Du är tillbaka i ditt fönster nu min vän ♥

Här ser man att du fortfarande har din syn kvar. Men du led aldrig av att förlora synen för det skedde så sakta så du märkte knappt av det.

Jag älskade ditt underbett, o jag älskade att pussa den goa nosen. Jag skulle ge vad som helst för att få pussa den igen. Jag önskar att jag kunde sluta gråta.

Sov gott mitt lilla hjärta. Jag älskar dig ♥