Jag kände hur min styrka blev något sämre än vanligt. Jag började sluddra men det var inget som jag hängde upp mig på i början. 

När jag skulle hålla mina barnbarn så kände jag att jag inte hade kraft att lyfta upp Jack när han ville komma upp i min famn. 

Liam ville att jag skulle busa med honom men jag fick inte med mig benen ordentligt. Ja det är en vanlig fibromyalgidag/vecka o det är jag ju van vid. 

Jag började tappa saker, lätta saker o sluddra ännu mer. Jag slog det ifrån mig o tänkte som mina läkare säger att det är min fibromyalgi.. 

Jag älskar när jag får ha mina barnbarn o jag vill ha dom så ofta jag bara får. Den här gången när jag skulle ha mina barnbarn o Jack ville komma upp i famnen så vek sig högersidan men jag hann sätta ner honom så han inte slog sig. Nu var jag riktigt orolig.. 

Jag ringde upp min vc o berättade att det blev värre o värre o att min ork inte alls var som den varit tidigare. Att jag hade börjat sluddra o att jag hade fått lite jobbigt när jag skulle äta mat. 

Jag fick komma till en kvinnlig läkare o hon ville att jag skulle sätta mig på en kontorsstol med en penna i höger hand. Jag skulle böja mig så mycket jag kunde åt höger för att rita en sexa i luften, men jag skulle själv få räkna ut hur jag skulle göra så att det blev rätt. Första försöket gick inte alls. Andra försöket höll jag på att ramla av stolen som snurrade runt för mig o tredje försöket kunde jag göra en halvtaskig sexa men hon var inte nöjd. 

Jag fick göra likadant på vänster sida, det gick något lättare. Hon märkte även att jag hade lite svårt för att prata, nästan så jag var tjock i halsen. Hon bad mig att harkla till , kanske skulle det bli lättare, men det blev det inte. Hon förstod nu att jag inte mådde bra o att det var något helt annat än min fibromyalgi. 

Av mitt "ritande" med pennan kunde hon tala om för mig att jag led av ALS. Jag blev skräckslagen, jag skrek rakt ut. Min son, mina barnbarn.. Skulle jag aldrig mer få ha mina barnbarn ? Skulle jag aldrig mer få hålla om min älskade son ?

När jag berättade detta för sonen o svärdotterns så blev dom förskräckta. Dom sa att vi skulle klara detta tillsammans, sen kom dom på att det finns bara ett slut.. 

Jag fick ha mina barnbarn en gång efter jag hade fått min diagnos, sen litade dom inte på mig nåt mer. Dom var rädda att jag inte skulle klara att ta hand om dom om dom var hos mig.

Jag fick alltså inte träffa mina barnbarn längre pga sjukdomen. Nu ville jag bara DÖ.

Jag tittade mig omkring o hade andan i halsen.. Teddy ligger jämte mig som han alltid gör. Jag förstår att jag har haft världens hemskaste mardröm. 

Tack o lov att jag vaknade upp o kunde leva mitt liv som jag alltid har gjort. Jag har INTE ALS,,, allt var en mardröm.